Fars Dag-middag

Till förrätt gjorde jag några roliga ostbollar som jag hittade recept på i Sainsbury’s Magazine och modifierade lite grann. 
 
 
Man rör ihop lite olika ostar – i mitt fall Philadelphia, fetaost, riven parmesan och lite överbliven Roquefort som nog har legat i kylen sedan slutet av augusti eller så. Låt stå i kylen ett tag, gärna över natten, tills det går att rulla små fina kulor. Rulla dem sedan i något du gillar et voilà! Det är persilja på mina gröna och rosépeppar på de röda – rosépepparen var en riktig höjdare! Men den fick mig även att inse att jag måste skaffa en mortel för de är rent ut sagt apjobbigt att krossa rosépeppar (och grönpeppar för den delen som jag älskar) med baksidan av en sked, det flyger överallt. 
 
 
Och det passade perfekt till pepparkakskexen! Jag har massor av oströra kvar – det är svårt att bedöma hur mycket man behöver – så jag lär servera dessa rara små bollar flera gånger framöver. Man kan ju använda nötter till toppingen, eller andra örter man gillar… möjligheterna är ändlösa. Och man kan förstås använda vilka ostar som helst så länge de går att mosa eller riva på ett bra sätt. 
 
Till huvudrätt gjorde jag denna syndigt goda porterstek och ja, den var väldigt god. Det är härligt med sådan där husmanskost som smakar mycket utan att vara kryddig eller het eller stark, inte sant? Kokt potatis och kokta sommargrönsaker till, jag glömde fotografera men det är väl inte direkt vacker mat ändå. 
 
Efterrätten var äppelsmulpaj med flingsalt som E på jobbet tipsade om i förra veckan. Ursäkta att bilden är åt fel håll, jag får inte ordning på den. 
 
 
Vaniljvisp till – jag älskar vaniljvisp högt, rent och passionerat. Det där flingsaltet gjorde verkligen något alldeles speciellt med smaken. Jag insåg nu att man kanske borde ha skalat äpplena men äsch, det blev ju vackert med de röda skalen. 
 
Nu är jag hemma i min lugna vrå med Midsomer Murders och snart ska jag hoppa in i duschen och sedan krypa ner i rena lakan. Jag hade nästan glömt att jag har tvättat och bäddat rent idag, det har varit en så lång och härlig dag! 
 
Ja, hela helgen har varit fantastisk förresten. Jag känner mig mycket väl rustad för en ny vecka med mycket roligt! Imorgon ska jag Skype:a med Ian och lyssna på sista avsnittet av Belinda Blinked II tillsammans och så börjar ju Historieätarna! Tisdag kommer Hanna hit på kvällsmat och fika, på onsdag kanske jag är på tv-huset med lite tur, fredag är det Marie Antoinette på Folkteatern med Anne-Marie, lördag är det författarfrukost med Martina Montelius i Mölnlycke med Metta, och söndag är det bokcirkel. Bring on vecka 46! 

Smakebit på söndag, 13 november 2016 – Kvinnorna på 10:e våningen av Karin Alfredson

 
Söndag igen! Om två veckor är det första advent, och idag är det Fars Dag! Jag har den stora äran att få bjuda mina föräldrar på middag, dock hemma hos dem, så jag har gjort i ordning allt jag har kunnat i förväg och packat ner i lådor och flaskor och gud vet allt. Som tur är blir jag hämtad, jag kan bara se för mig hur någon påse skulle gå sönder på bussen annars och det skulle vara mat överallt… 😉 Nu har jag just satt på mina första tvättmaskiner och efter en mycket produktiv morgon är jag parkerad i soffan med datorn i knät och har tänkte jag sitta i sisådär trettiotre minuter till. 
 
Veckans Smakebit är början av Karin Alfredsons Kvinnorna på 10:e våningen, som är vår cirkelbok till nästa söndag. Jag somnar så fort jag har lagt huvudet på kudden numera så det är nog bra att börja i tid! Det är andra boken om läkaren Ellen Elg, men det verkar som om det ska gå bra att läsa den fristående också. 
 
 
 

”Ett minne hejdar rörelsen ett ögonblick. Tyngden mot underarmarna och den salta rännilen mot överläppen. 

 
Den gången för länge sedan såg Soldaten det som avfallshantering. Diskret. En lealös hög av kött, ben och rätt mycket fläsk som så småningom skulle bokföras som MIA – missing in action. Försvunnet. Inget konstigt med det. En knuff över branten och sedan gjorde regnskogen resten. Den här gången kommer inget att försvinna. 

Soldagens blick sveper över rummet som runt en urtavla. Den öppna dörren till badrummet, den obäddade sängen, heltäckningsmattan med sitt gräddvita ludd, det inramade rispapperstrycket som hamnat aningen på sniskan – det gör ingenting – och ett ensamt glas på nattygsbordet. 
 
Hotellnyckeln i programmerad plast ovanpå minibaren och sänglampan med sin avskärmade belysning. Papperslapparna på golvet vid byrån kan ligga kvar. Kläderna vid garderobsdörren likaså.” 
 
Boken verkar väldigt spännande och intressant – den utspelar sig i Hanoi och är en kriminalroman, men det verkar som om den innehåller mycket mer än bara deckargåtor. 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar – och ha en riktigt fin söndag! 

Monstera deliciosa

 
Min unga monstera började gråta häromveckan – det kom alltså vätska ur bladen. Jag trodde att den höll på att dö, men googlade lite och det är inte så. Vissa tror att det är för att den är övervattnad (vilket känns ganska otroligt för jag är rätt försiktig), vissa tror att det händer när det är molnigt. Nåväl. Det verkar alltså inte alls som om den håller på att dö utan snarare tvärtom, den har börjat sprudla av liv! Och ett blev har börjat dela sig, vilket de gör när den blir äldre. 
 
Monsteror kan även få smaskiga frukter, men det är tydligen ganska ovanligt inomhus i Sverige 😉 På engelska kallas den, mystiskt nog, Swiss Cheese Plant. Väldigt udda. (Nej, nu kom jag på det – det är väl hålen i bladen såklart. D’oh.) Hur som helst, blir det blommor är de väldigt lika fredskallornas blomster. 
 
Det var dagens botaniklektion! Och nu när jag tittar på den från soffan så ser jag ju att den har fått små nya blad också. Spännande! 

Nu är jag arg, Bra Korsord

Igår, efter bakande och kvällsmat, placerade jag mig i soffan med bland annat förra månadens Bra Korsord. Och blev så arg, så arg. För se på detta. 
 
 
GUL LEDARE? Alltså, det var det gräsligaste jag har sett i ett korsord på ganska länge. Rasistisk SKIT, rent ut sagt. Sedan kom nästa idioti: 
 
 
USLING blev alltså – håll er i spiskroken – MISSFOSTER. Ja, jag har naturligtvis gjort mina efterforskningar och i gamla synonymordböcker är de synonymer, men det är i oerhört dålig smak. UNKET som råkar stå på raden ovanför känns ju ganska lämpligt som beskrivning. 
 
Jag har naturligtvis mailat chefredaktören och ser verkligen fram emot hans svar på hur man tänker när man tar in sådan här skit i sin tidning. Ja, det är korsordsmakaren Göran Erlandsson som har gjort krysset, men det är onekligen chefredaktören Jonas Nirfalk som är ansvarig utgivare. Han verkar vara en aktiv twittrare, så svarar han inte på måndag kan och kommer jag att ta kontakt med honom i andra kanaler. 
 
USCH säger jag och ångrar innerligt min prenumeration. Det gjorde jag redan för ett par månader sedan när de tog bort klassificeringen av korsorden och kvalitén sjönk, men detta är urbota illa. 

2016: 327 – Du, bara av Anna Ahlund

Åh, jag längtade så efter att få läsa denna och blev överlycklig när den äntligen dök upp i en av mina appar. Skyhöga förväntningar alltså, och de infriades med råge. Vilken helt fantastisk bok Anna Ahlund har skrivit. 

John och hans syster Caroline bor ensamma i lägenheten i Uppsala över sommaren då föräldrarna är i sommarstugan. Caroline säljer skor på dagarna och John går mest och väntar på besked från fotbollsgymnasiet han sökt in till. 

En kväll tar Caroline med Frank hem på middag. Frank, som jobbar i pappershandeln och får John totalt på fall. Blixten slår ner hos dem båda och ingenting kunde vara mindre intressant än gymnasiebeskedet för John – det är bara Frank, Frank, Frank. Ja, och bästa kompisen Elli också, som han bakar kladdkaka och hänger på takterrassen med. Bland… annat. 

Det blir en stormig sommar på många vis och det är en himlastormande och helt underbar berättelse! Det fantastiska med denna kärlekshistoria kanske är avsaknaden av könsfokus. Det viktiga är att det är personer som är kära i varandra och inget annat. Otroligt befriande och det är så fint och vackert beskrivet. 

Läs, läs, läs. Enastående bra. 

2016: 326 – Till döds av Peter James

Jag har fått börja dra ner lite på takten med Roy Grace-böckerna, för snart kommer de att ta slut! Författaren har dock lovat mig att det kommer en ny i vår, och jag har fortfarande tre kvar så försöker jag dämpa mig så ska det nog bli bra 🙂 

Nu är det dags för en stor, högprofilerad filminspelning i Brighton – det ska handla om en något kontroversiell del av brittisk historia, kung George IV och hans älskarinna Maria Fitzherbert, och det är Brightonfödda världsstjärnan Gaia som ska spela den kvinnliga huvudrollen. Trots en stor hotbild bestämmer hon sig för att ta rollen – men hotet är äkta, för strax innan hennes avresa från Los Angeles mördas en av hennes assistenter som misstas för att vara Gaia. 

Väl på plats blir det Roy Grace som får ansvaret för hennes säkerhet. Det är stor uppståndelse i staden inför inspelningen, turismen blomstrar och stora delar av lokalbefolkningen anlitas som statister. Och Roy har annat att tänka på också. Det är inte bara fästmön Cleo och hennes stundande nedkomst med deras första barn som stundar, utan även en stor mordutredning kring ett fynd som gjorts på en hönsfarm – en torso återfinns men utan extremiteter och huvud, vilket förstås försvårar identifieringen av liket. Roy håller även på med processen att få sin före detta fru Sandy dödförklarad då hon nu varit försvunnen i tio år och ingen har sett röken av henne. 

Eller… hur är det med den saken, egentligen? 

Så spännande, så välskrivet, så väl ihopknutet och så intressant och nytt! Jag är fortfarande stormförtjust. 

2016: 325 – På sex meters djup av Denise Rudberg

 
Jag lyssnade på denna på jobbet en eftermiddag, och det är den perfekt till. Trots att det är en deckare behöver man inte riktigt hänga med i vartenda ord, och det uppskattar jag ibland. Jag gillar den här serien, även om jag tyckte att denna var lite tunn i jämförelse med När klockan slår fem som var riktigt spännande. 
 
Det är vinter och iskallt i Stockholm. Man börjar förbereda sig inför julen och en omtalad opera har världspremiär inför hela svenska kultureliten, bland dem det konstnärspar som skrivit librettot och som regisserar. De har även skrivit en bok, som ska komma ut strax efter evenemanget. Men när paret lämnar premiären för att ta sig ut till sitt lantställe i skärgården försvinner de spårlöst. Döttrarna anmäler föräldrarna försvunna och mediecirkusen med teorier och spekulationer tar genast fart. 
 
Marianne Jidhoff befann sig på premiären, och blir förstås genast en del av utredningen tillsammans med sina kollegor. Efter ett par veckor upptäcks ett mord på ett äldreboende. Ett meddelande på brottsplatsen leder utredningen i en politisk riktning, och plötsligt verkar mordet ha en koppling till konstnärsparets försvinnande… 
 
Som sagt – underhållande och ganska spännande. Helt okej!