Veckoutmaningen: Favoritmysterium

 
Det är tema mord och mysterier på Kulturkollo och veckans utmaning lyder: 
 
Vilket är ditt favoritmysterium, verkligt eller fiktivt, och vem löste det (om det över huvud taget blev löst…)? 
 
Åh, vilken bra fråga. Jag gillar mysterier, kriminalhistoria och sådant, så det finns flera stycken. Här är några: 
 
Bermudatriangeln var jag otroligt intresserad av under en period när jag var yngre. Nu tänker jag väl inte så mycket på det längre direkt… 
 
Palmemordet är förstås oerhört intressant. Det är så många som är helt övertygade om att de vet vad som hände, men det förblir ju ett mysterium. Jag kan sätta mig och läsa hur mycket som helst om detta om jag har tråkigt, Ted Gärdestad-spåret och allt det här. 
 
Jack the Ripper är en otroligt spännande gåta. Jag bodde mitt i Ripperland ganska länge och har varit på en sådan är Ripper Walk när Heather och Bridget var på besök – det var helt fantastiskt! 
 
Men – mitt favoritmysterium är ett som jag hörde talas om för bara några år sedan men som sedan uppmärksammats lite mer, antagligen för att det tagit sådan fart på Flashback. P4 Dokumentär gjorde ett program och det har omnämnts i diverse tidningar på sista tiden, antagligen för att det var femtio år sedan det inträffade förra sommaren. Det är det som kallas Dahlsjöfallet i media – googla på det så får du veta mycket mer. 
 
Samma dag som grodmansrånet ägde rum i Göteborg i slutet av juli 1965 satte sig tre unga killar i en midnattsblå Volvo Amason i Göteborg. Och försvann, mer eller mindre spårlöst. Det finns massor av teorier och idéer om vad som kan ha hänt, många säger sig ha sett killarna på olika platser under de följande åren, allt ifrån till sjöss till på ett mentalsjukhus i Danmark. En av killarnas systrar har gett sig tillkänna och också varit inblandad i hobbyforskandet som ett gäng på Flashback sysslar med. (Ja, det finns mycket att säga om Flashback, men det finns framför allt en oerhörd mängd information och kunskap där, om man tar hjälp av den gode vännen Kjell Kritik.) 
 

Millionaire’s Shortbread

 
Sådana här rutor var min special treat när jag bodde i England men det har aldrig slagit mig att det skulle vara relativt enkelt att baka dem själv. Måste nog prova! 
 
Någon annan som har gjort? Det är shortbread i botten, kola i mitten och choklad ovanpå – lätt som en plätt egentligen. Kanske gör jag ett försök till helgen? Jag är bjuden på ett par fester i december där man får ta med sig godsaker om man vill och detta kunde ju vara något! 

Onsdag

 

Varje dag denna veckan har jag tittat upp och trott att jag ser supermånen. Det är inte månen, det är någon sorts ljuskupol på vårt tak.

 
 

Det blev ingen inspelning, så istället gick jag och M ut och åt pad thai och sedan vågade jag äntligen ta på mig läppstift. Känner mig naken utan, vem hade trott det? Leka med filter hann jag också, som ni ser.

 

Dagens Downton.

 

Vansinnigt vedervärdigt väder på hemvägen. Brrrr!

 

Nu kom bilden upp dubbelt och jag skrivet på plattan, får korrigera sedan. Men kolla! Fylld saffransfläta. Omåttligt nöjd!

Nu Happy Valley. Neville Longbottom är torsk och Moaning Myrtle gör molotovcocktail. Ingen ordning 😉

Veckans bokbloggsfråga – vecka 46

 
 
Hur länge har du bokbloggat? Vad var det som fick dig att börja? Har du några tips att ge till de nya bokbloggarna, kanske finns det något du ångrar att du gjort eller inte gjort under årens lopp eller har du kommit på några smarta knep som du önskar att du visste redan när du började blogga? 
 
Jag har bloggat sedan 31 juli 1999, i olika format och på olika plattformar – men jag kan inte riktigt säga när det blev mer av en bokblogg. Eftersom litteratur är och alltid har varit ett stort intresse har böcker alltid funnits med i bilden. Numera är det ju mer av en bokblogg, men jag skriver ju mycket om andra saker också – mat, till exempel, pyssel och vardagsbetraktelser och roliga grejer. Och så lär det förbli. 
 
Just nu är jag inne i en period där jag somnar inom tre minuter efter att jag lägger huvudet på kudden, så jag läser inte riktigt i samma takt som jag brukar. Dessutom lyssnar jag väldigt mycket på både poddar och musik just nu, så det går inte så fort med ljudböckerna heller. Men det är helt okej! Jag skriver om det jag har lust med och det är så jag alltid har gjort. 
 
Knep och tips och sådant är jag nog inte rätt person att komma med, eftersom jag inte är så nischad och inte håller mig till knep eller regler – eller ens planering, egentligen. Vissa är supernoga med sina planeringar och sånt, men det hinner jag faktiskt inte hålla på med. Det brukar faktiskt bli bra ändå 🙂 

Tematrio: Titelkänslor och känslotitlar

 
Veckans Tematrio hos Lyran ställer frågan: Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln! 
 
    

   

 
Bara kärlek kan krossa ditt hjärta av Gunnar Ardelius är en underbart vacker roman om vad som händer när kärleken tagit slut. Det är en uppföljare, som jag också rekommenderar och gärna då att man läser den först, Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. 
 
Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson handlar också om när kärleken tar slut – men min favoritdel av boken är egentligen berättelsen om vänskapen mellan huvudpersonen och hans bäste vän. Kanske får vi mer om dem i en annan bok. 
 
Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn är en litterär fantasi om Karin Boyes tid i Berlin. Jag föll pladask för den – så fantastiskt välskriven. 

Tisdagsmys

Dagen gick långsamt, som sagt, men kvällen desto fortare!

Jag gick och handlade och kom hem med ett paket tortillas, två paket saffran och en amaryllis plus kruka. Mycket nöjd. Har spanat på amaryllisar ett tag men de är ju svindyra, kostar över hundralappen på flera ställen. Denna gick på 40:- ~ lätt värt det!

Så skulle jag laga mat och blev vansinnigt sugen på lax med liquid smoke och sriracha. Och kaminen funkar inte bara till uppvärmning och skönhet, det går att tina lax också!

Gott blev det också, starkt och smakrikt.

Nu ska jag krypa i bingen och drömma sött om Rickard Olsson (eller inte)!

Några Downtontexter

Det är väldigt roligt det här textandet! 💖

Hanna skulle ha kommit över ikväll, men hon måste jobba över och egentligen passar det mig bra, för eventuellt ska jag spela in tv imorgon och då måste jag dels plugga lite och dels kolla att kläderna jag ska ha på och med mig inte typ har drabbats av malattacker. Och gå och lägga mig tidigt, inte minst. Vi ses på torsdag istället.

Nu är jag på väg hem efter en löjligt seg dag – en bra dag men ack så långsam! Ska handla något gott till middag och sedan hårdplugga detta:

Nu råkar jag veta att åtminstone en av de andra eventuella motspelarna är doktor i tysk litteratur, så jag är inte direkt överkvalificerad… vi får se, det kanske inte blir något alls. Men håll tummarna!

Monday Monday

Vi kan ta dagens två negativa saker på en gång: 
 
– klockan ringde inte idag heller, så nu får jag börja sätta dubbla alarm på både telefon och platta
– chefredaktören för Bra Korsord förstod överhuvudtaget inte vad jag pratade om när jag påpekade deras sjuka jävla korsordsledtrådar. Han tyckte att det möjligtvis blev lite ”mossigt” men att ”gul ledare” skulle leda tankarna till ledaren av Tour de France som har gul ledartröja. Det var så dumt att jag bara tog bort mailet på en gång. Vilket jag kan ångra lite nu, jag borde förstås ha svarat och cc:at chefen på Aller Media – men vad sjutton, det är inte värt besväret. 
 
Annars har det varit en bra dag, trots begynnande förkylning och svinkallt på kontoret och detta vädret: 
 
 
Så såg det ut hela dagen men man får ju bara vara glad att man arbetar inomhus! Och det är ju väldigt mysigt när man väl kommer in på kvällen när det smattrar på rutan och man sitter i soffan med elkaminen igång, nyduschad i morgonrock och väntar på Historieätarna 🙂 
 
Förresten har alla hobby-SD:are fått en plan fram till jul! Skönt att ha lite struktur på vad man ska klaga på: 
 
 
Läste ni förresten om den där killen som försökte skapa en konspirationsteori häromdagen, om att hans ”kompis” som var någon sorts väktare på Riksdagshuset hade sett Henrik Schyffert, Malena Ernman, Jan Helin och någon mer traska in på Riksdagshuset utan kontroll, minsann? Alltså det är så dumt att man baxnar. 
 
Sanna Nielsen blev ju julvärd förresten och det gick väl omöjligt att skapa politiskt drev kring, istället valde alla stjärnor som gått i ”Livets hårda skola” på Facebook att börja skälla på hennes TRÖJA som visade axlarna. Åh, vad härligt det måste vara att inte ha värre saker att oroa sig för än om en vacker ung tjej visar AXLARNA i tv. 
 
Nu ska jag göra dagens Downtonbild, sedan måla naglarna till Erik och Lotta och sedan ska jag faktiskt gå och lägga mig och läsa. Efter franskaövningarna, förstås!