Zelda vs. Patriarkatet, Zelda – Uppbrott och utbrott och Zelda – Täckning saknas av Lina Neidestam

 

      

 
Jag plöjde tre Zelda-album på raken häromhelgen – tack, biblioteket! – och det finns väl inte så mycket att säga förutom att de är fantastiska. Pricksäkra, otroligt roligt och fint tecknade, och med en stor skopa humor av exakt den modellen jag gillar. Helt otroligt bra! 
 
 
Albumen finns att köpa t.ex på Adlibris! 

Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius

Jag har skrattat hysteriskt åt Oscar Levertins vänner, satt skrattet i halsen åt Ulf gråter och Främlingsleguanen, och utan att riktigt veta vad jag skulle förvänta mig satt tänderna i Ibland är man lessen ibland är man glad av Martina Montelius. Jag lyssnade på henne i Mölnlycke i höstas, då hon nämnde boken i förbifarten, men jag var nog inte riktigt förberedd på denna läsupplevelse ändå. 
 
Och trots att det var flera veckor sedan jag läste den vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om den, heller. Det är en så oerhört ångestfylld och ledsam roman att det är svårt att försöka sätta ord på den. Den är dock fantastiskt välskriven och tydligt genomarbetad hela vägen igenom. Det är alltid fint. 
 
Det är en surrealistisk och förskräcklig berättelse om en kvinna, ungefär i min ålder, som lever i en liten lägenhet där ett rum blivit grovsoprum, där hon sörjer förlorade vänskaper och tvillingarna som aldrig blev. Hon jobbar som elevassistent på en ”fin” skola, där hon blir misshandlad av eleven hon ska assistera. Ledningen på skolan ger henne gärna instruktioner om hur hon ska moppa golv, men inte om hur hon ska hantera detta våldsamma, elaka barn. Kollegorna är karikatyrer och ångesten är så påtaglig att det kryper i kroppen. 
 
När vi sedan får reda på att kvinnan faktiskt har en dotter där hemma i misären brister det lite – hon kan ju inte ta hand om sig själv, och borde absolut inte ha hand om ett barn. Usch, det är läskigt. 
 
Men – en stor läsupplevelse, på sätt och vis, just för att språk och bearbetning är så fantastiska. Men det är ingen rolig bok att läsa. 
 
 
Andra som skrivit om boken: Som ett sandkorn, …och dagarna går
 
Boken finns att köpa här eller här.  

Ingen blev skadad, men…

Så sent som igår satt jag och svor lite lätt över alla notiser som ramlar in från GP om krockar. Kan inte folk bara uppföra sig i trafiken, tänker jag? 
 
Tydligen inte, och idag fick jag vara med på första parkett. 
 
 
Ja, det var min buss, och ja, jag mår fint! Lite skärrad först, kanske, men det var ingen fara. Vet fortfarande inte riktigt vad som hände, enligt GP var det en personbil som körde in i en buss, ingen skadad, men det rimmar inte riktigt eftersom vi hörde kraftiga inbromsningar innan bussen började tvärbromsa, och de bar iväg en cykel och en person från platsen om jag förstod det rätt. 
 
Min gissning är alltså cykel som struntade i rött ljus, bil som försökte tvärbromsa och hamnade på snedden, buss som krockade med bilen. Men vad vet jag, egentligen. 
 
Men vad sägs om lite trafikvett, hörni? Min gissning är att vi alla faktiskt skulle dra nytta av det…! 

Den vedervärdige mannen från Säffle av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

 

 
En vårnatt år 1971 beger sig en man till Sabbatsbergs sjukhus, utrustad med en armébajonett, för att ta livet av en man – förtidspensionerade poliskommissarie Stig Nyman möter en mycket blodig död i sin sjukhussal. 
 
Martin Beck och Einar Rönn kallas genast till sjukhuset, och får genast sätta fart på utredningen. Det visar sig snart att kollegan Kollberg hade Nyman som befäl under sin tid som fallskärmsjägare – på den tiden kallades Nyman just Den vedervärdige mannen från Säffle. Och det visar sig allt att han var värre än vedervärdig. 
 
Under tiden som polis hade Nyman alltid en kollega, Harald Hult, som höll honom bakom ryggen. Rönn får nu i uppdrag att titta på eventuella JO-anmälningar – och det finns en uppsjö. Det visar sig snart att en f d poliskonstapel ligger bakom en stor del av anmälningarna, och genast har polisen något konkret att nysta i… 
 
Det blir – som ni förstår av det äldre omslaget ovan – en väldigt stormig historia. Brottet i sig känns som om det tar mindre plats än den skarpa samhällskritiken. Det är rappt och vasst och lagom spännande – på något sätt gör det inte så mycket att man vet vem förövaren är i relativt god tid innan själva upplösningen – det är bra ändå. 
 

 

 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Jag vet allt det här: en internmedicinsk roman av Annika Paldanius

Jag fick tips om denna av en tjej på jobbet – de hade läst den i hennes bokcirkel och hon tyckte hemskt mycket om den. Jag hade aldrig hört talas om den, men kikade in på Goodreads och såg att den fått fina betyg och när jag hittade den i en av mina appar så var det givet att läsa!
 
Det handlar om tre unga kvinnliga läkarstudenter i Göteborg – Anna, Fanny och berättaren, Hanna. Dels är det studentliv, fest, killar och korridorskultur, dels är det all kunskap och allt de lär sig i skolan och på praktik som hela tiden cirkulerar i huvudet och som tar upp massor av plats, även i vardagen. Medicinska termer dyker upp i de mest världsliga situationer och jag tycker att det är otroligt spännande och intressant.
 
Något annat som hela tiden finns nära är döden, och när den kommer närmare än de hade kunnat tro blir allt det mjuka täckt av något hårt. Hur går man vidare?
 
Göteborgsskildringarna är också underbara – jag älskar som bekant när saker och ting stämmer. Det gör de här! 
 
Jag blir på sätt och vis påmind om Ju mer jag ser dig av Louise Boije af Gennäs här, dessa glittrande, tuffa tjejer med outtömlig energi men som samtidigt plågas av ångest och psykisk ohälsa. Konstanta analyser av alla situationer – det är både skrämmande och otroligt effektfullt. Jag tyckte mycket om den och rekommenderar den varmt! 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Ylvas läsdagbok, Onekligen, Med näsan i en bok, Bokblomma
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Polis, polis, potatismos av Maj Sjöwall och Per Wahlöö

 

 
Detta är sjätte delen i sviten Roman om ett brott av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Kanske blir det i år jag blir klar, ändå? 
 
Martin Beck kallas ner till Malmö efter att en affärsman skjutits på en restaurang av en okänd, iskall gärningsman som sonika klev in i lokalen, sköt mannen bakom ena örat mitt under pågående tal, klev ut genom fönstret och försvann till synes spårlöst. Klart ett fall för Rikskrim, alltså – men det visar sig vara otroligt känsligt och komplicerat. Spännande, humoristiskt och skarpt samhällskritiskt. Jag tycker att de är fantastiska!
 
Jag har dock en invändning – Piratförlaget gav ju ut serien som e-böcker för några år sedan, med förord av olika namnkunniga personer inom deckar- och författarvärlden. Men de är knökade med spoilers! I förordet till denna boken berättar Arne Dahl om en händelse i sista boken, till exempel – det känns så onödigt. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Hökautostradan av Anita Eklund Lykull

 

 
Anita Eklund Lykull har varit en stor favorit för mig genom livet. Jag har förstått under senare år att det är många som inte kommit i kontakt med henne, så jag hade nog tur med skolbibliotekarier som plockade fram Silverdelfinen åt oss i mellanstadiet någon gång. Sedan var jag fast – och har läst de flesta av hennes böcker flera gånger om, utom just denna! Så jag beställde hem den från biblioteket och läste den för ett par veckor sedan. 
 
Detta är hennes första bok, och den är inriktad på en lägre målgrupp än de senare. Det är dessutom den enda med en kille i berättarrollen. Det handlar om en familj som flyttar till en annan del av landet, men ganska snart börjar pappan åka tillbaks till det gamla hemmet och skilsmässan är ett faktum. Det är ganska tokigt på sina ställen, men framför allt varmt och fint. Ingenting jag kommer att läsa om, men den var trevlig och det är roligt att läsa en bok från 1991 med alla sina tidsmarkörer. 
 
 
Boken finns tyvärr inte att köpa längre, men kika på biblioteket!