Kunskapens frukt av Liv Strömquist

 

 
Allmänbildande, lärorikt och humoristiskt (och ganska skrämmande) om mäns syn på kvinnan och hennes kropp genom åren, och om den underliga obalansen mellan fullständig besatthet och en överseende attityd. 
 
Så. Himla. Bra! Borde vara obligatorisk läsning i alla skolor. 
 
 
Det finns oändligt många fler som skrivit om boken och därför rekommenderar jag att du tittar under ”Bloggat om boken” här – det blir bättre än att jag ska försöka komma ihåg varenda en 🙂 

Sommarläsningsenkät

 
Många har fyllt i Lyrans fina sommarläsningsenkät och jag vill väl inte vara sämre! 
 
== 
 
1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Det är nog egentligen ingen jättestor skillnad i volym – men visst är det ju så att jag under några veckor åtminstone kan ligga uppe längre på nätterna och läsa, och kanske få lite mer spontan lästid på dagarna också. Så kanske lite mer, ändå. 

2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?

Ja, det tror jag – men är jag i Hunnebo kan det bli en lite större del deckare och liknande eftersom det är sådant jag har bunkrat på loppis och som står i en hylla i rummet där jag sover. 

3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.

Var som helst utan påtaglig vind, getingar, skrikande barn och annat oskick. Med andra ord, någon sorts utopisk plats som aldrig kan uppnås och särskilt inte på västkusten 😉 Gärna med ett stort glas iskaffe vid min sida också! 

4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?

Något som inte kräver alldeles för mycket djupare tankeverksamhet men som ändå är engagerande nog att inbjuda till sträckläsning. Något av Sara Lövestam, kanske? Jag hoppas ta mig igenom större delen av hennes produktion i sommar. 
5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Tordyveln flyger i skymningen, förstås! Den läste jag om varje sommar under ett antal år i tonåren. 

Linje Lusta av Tennessee Williams

 

 
Samlingen med Williams pjäser som inleddes med Katt på hett plåttak och fortsatte med Glasmenageriet avslutas med Linje Lusta, eller A Streetcar Named Desire. Detta var min stora favorit bland pjäserna när jag pluggade, och det är det fortfarande. 
 
Lite kuriosa – när jag gick på högstadiet, alltså innan internet och google var vid gemene mans fingertopp, läste jag Namedropper av Emma Forrest. Jag ska inte gå in för djupt på vad den handlar om, men en viktig person är en kille som spelar under artistnamnet ”The Kindness of Strangers” vilket kommer från ett citat ur just Linje Lusta – ”I’ve always depended on the kindness of strangers”. Men det visste ju inte jag förrän jag läste pjäsen och äntligen klack det till! Och nu klack det till igen under läsningen, för allting kom jag faktiskt inte ihåg. 
 
Vi är ännu en gång i New Orleans, i en sliten del av staden. Här bor Stella och Stanley Kowalski, och hit kommer Stellas storasyster Blanche Dubois, efter att hon förlorat plantagen som systrarna är uppvuxna på. Blanche har minst sagt nerverna på utsidan, kombinerat med alkoholproblem och någon form av PTSD efter att ha blivit änka i mycket unga år. 
 
Under perioden som Blanche bor hos Stanley och Stella träffar hon Mitch på ett av Stanleys pokerpartyn. Tiden går och relationerna blir än mer komplicerade och det är massor av dålig stämning och livslögner, precis som i de andra pjäserna. Denna har något mer än de andra, för mig – det är en sådan oerhörd passion och energi i pjäsen, det går inte att sluta lyssna. 
 
Även denna har filmatiserats, 1951 med Marlon Brando och Vivien Leigh – jag har inte sett den men vill gärna. En bit ur den är ju mycket berömd, när Stanley ropar på Stella – men det vore kul att se hela! 
 
 
Den engelska texten finns att köpa här! 

Kan det räcka nu eller?

 
Suck, alltså. Mina närmaste vänner i Manchester spelar som tur är alla i samma band, och jag visste att de hade ett gig i Liverpool igår kväll (och att de aldrig skulle gå på en Ariana Grande-konsert). Men nog blir en nervös ändå. Det där med opium för folket kommer ju närmare och närmare – även om jag inte tror att det är så mycket opiumkänsla av att spränga sig. Men vad vet jag, varken om opium eller sprängning… fy farao. 

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

 

 
En fullständigt galen men fullständigt underbar liten berättelse! 

Jag har, fram till nu, trott att det är Andy Kaufman, ni vet den knasige komikern som porträtteras av Jim Carrey i Man on the moon som har skrivit denna och The Tiny Wife och känt att nä, då är det kanske ingenting för mig. Nog för att filmen är bra, men det är ju så otroligt urflippat. Men när jag sedan läste på lite om denna och insåg att det ju inte alls stämde i tid så gav jag den en chans. Och det är jag glad åt! 
 
Tom är vår huvudperson. Han är själv ganska vanlig, men alla hans vänner är superhjältar. Han är till och med gift med en superhjältinna, Perfektionisten. Det är bara det att hennes ex Hypno hypnotiserade henne på bröllopet, och nu kan hon överhuvudtaget inte se Tom. Nu är det sista chansen – de sitter på ett plan till Vancouver och han måste komma på hur han ska lösa detta. Emellan dessa funderingar får vi berättelser om några av de andra superhjältarna omkring dem… 
 
Rörande, dråpligt och väldigt välskrivet. Läs! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

En weekendtripp till Gränna

Det var längesen vi bestämde att vi skulle åka till Gränna i helgen som gick – närmare bestämt i januari när det var -14° ute. Nu blev det istället närmare +30° 😉 
 
Sofia plockade upp mig vid niotiden i lördags morse, och vi styrde kosan mot Småland direkt. Ett kort stopp i Jönköping för att handla lite förnödenheter bara, men det tog ungefär två och en halv timme allt som allt. Och vilken vacker väg det är, ändå! Inte fram till Ulricehamn kanske, men efter det – helt otroligt. Jag har knappt varit vid varken Vänern eller Vättern i livet och blir så fascinerad av stora sjöar!
 
Vi hade tänkt oss Andréemuséet redan på lördagen, men kände att vädret var så otroligt vackert att det kändes tråkigt att gå inomhus. Så vi körde direkt ner till hamnen och hoppade på färjan till Visingsö istället! 
 
 
 
 
 
Tog en fika i solen och bara njöt! Men vi var inte där så länge – det finns ju de facto inte så mycket att göra 😉 Så vi tog färjan tillbaks lagom till incheckningstid i stugan. Har inga bilder därifrån, men det var fullt funktionellt även om det var trångt och otroligt varmt på natten. Men bra att ha fått erfarenhet av vad en campingstuga kan tänkas innebära inför framtida eventuella kortare resor tycker jag – jag hade aldrig själv kommit på tanken att boka just på en camping så det är tur att inte alla är lika fördomsfulla och trångsynta som jag 😉 
 
Efter bäddning och lite uppackning och skurande av trädgårdsmöbler (pollen och frömjöl frodades verkligen, jag har aldrig sett något liknande) knatade vi upp på ”stan” och kikade in i diverse polkagrisbagerier. Och köpte med oss lite grann också! Helt otroligt så mycket det fanns. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bland annat knatade vi in på ett ställe av en slump – och det visade sig vara huset Andrée föddes i! Butiksinnehavaren var mycket kunnig och tyckte nog att det var ganska kul att vi också hade lite koll. Så butikslokalen är densamma som Andrées fars apotek, och vissa saker – som dörrarna – är fortfarande desamma. 
 
 
På kvällen åt vi en riktigt god middag nere vid vattnet – som faktiskt inte ens var dyr – och gick och lade oss tidigt. Det behövdes! Värmen tar ut sin rätt alltså. Men först en liten sväng… kan ni tro att denna bilden är ofiltrerad? 
 
 
Polarcenter innefattar dels Andréemuséet, men även en del om Grännas historia och inte minst polkagrisarnas! 
 
 
 
 
 
 
Vi kände båda att vi blev ganska illa till mods av polarutställningen. Det blir lite makabert med deras gamla kläder med blodfläckar och annat på, på något sätt. Men de visade en väldigt fin kortfilm och nu har jag äntligen svar på hur stor ballonkorgen verkligen var. Inte stor, som ni ser, tänk tre fullvuxna karlar i den korgen, plus allt annat krafs de hade med sig! 
 
 
Kom hem mitt på eftermiddagen igår efter att ha tagit en kaffepaus hos Sofias kompis i Brämhult, det var mest att duscha och landa ett ögonblick och sedan kasta mig iväg på ovan konsert. Så fint! Ebbot var fantastisk och jag grät till Beatleslåtar. Det är väl så det ska vara 😉 

Jättehemligt och Världshemligt av Barbro Lindgren

                              
 
Detta är stora favoriter från barndomen och nu är det ju så fint att man kan beställa nästan precis vad man vill på biblioteket. Och det är underbart att återse dessa strålande fina små dagböcker. Mycket är dråpligt och jätteroligt, annat sorgligt och hemskt. Som livet är mest, kanske? 
 
Barbro Lindgren har alltid varit öppen med att hon drabbades av depression som barn, och den skildringen är så otroligt fin och rörande. Men även kärleksförklaringarna till familjen och även vännerna – så varmt och härligt, just som jag tror att Barbro Lindgren fortfarande är! 
 
Och ja – jag minns fortfarande nästan allt från när jag läste dem, flera gånger om, i barndomen – vissa saker förstod jag nog inte då, nu gör jag det 😉 Läs läs läs och sätt gärna i händerna på ungdomar! 
 
 
Jättehemligt finns att köpa här och Världshemligt finns här! 

Glasmenageriet av Tennessee Williams

 

 
Ni minns att vi pratade om livslögner och Tennessee Williams igår? Det ska vi göra igen. 
 
Man tror att denna pjäs är baserade på Williams egen, dysfunktionella familj – och det var Glasmenageriet som gjorde honom riktigt berömd. Plågsamt, men briljant! 
 
Pjäsen introduceras av sonen i familjen, Tom – han berättar att den är baserad på hans mors och systers minnen, och att det kanske inte alls var riktigt detta som hände. 
 
Amanda är modern i familjen – en före detta debutant som blivit lämnad av sin make. Hon bor i en trång liten lägenhet i St. Louis med sonen Tom och den neurotiska dottern Laura (som är ägare till själva glasmenageriet, en samling små prydnadsdjur i glas som hon spenderar massor av tid på att polera), och är fullständigt besatt av att hitta en friare åt Laura. Tom å andra sidan arbetar på skofabrik och försöker bli författare – men han spenderar större delen av sin tid på bio. En kväll bjuder han med sig en kollega, Jim, hem – Amanda blir eld och lågor och tänker att nu kommer äntligen friaren! Så blir det förstås inte – Laura inser att Jim är killen hon var intresserad av i high school, och drabbas av en enorm blyghet, såpass att hon går till sängs. 
 
Så ja, ni hör. Dålig stämning här med! Men briljant och sorgligt – jag skulle gärna vilja se den på scen och hoppas få chansen att göra det någon gång! 
 
 
Inte heller denna hittar jag översatt, men man kan köpa den engelska texten från Penguin här. Jag fick just nys om att Radioteatern sände den för inte allt för längesen – får forska i det och återkommer isåfall med länk! 

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

 

 
Detta är månadens bok hos Bokbubblarna och ikväll träffas vi för att prata om den. Det ska bli intressant att höra vad de andra tycker – även om jag ju redan vet lite grann, tack vare diverse sociala media och kontakter 😉
 
Jag har haft den i min läslista på Nextory sedan den kom, tror jag – det var uppenbarligen något som lockade med den, men inte tillräckligt för att jag skulle välja den. Men när boken nu blev vald och jag läste lite olika omdömen som indikerar att den är riktigt läskig och kryper under huden så blev jag ju lite sugen ändå. 
 
Men nej. Jag tyckte inte att den var läskig. Eller under-huden-krypande. Mest märklig, och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Det känns lite som en barnbok, den är så otroligt enkel i form och språk, men somliga av händelserna kan ju omöjligt vara menade för barn – och den är utgiven på ”riktiga” Piratförlaget. Jag förstår faktiskt inte riktigt. 
 
Nåväl. Vanja och hennes döttrar, däribland Alva som är en sorts huvudperson, nyss separerade från pappan och flyttade från Ludvika, skapar ett nytt hem i ett hus på Tegnérgatan i Stockholm. Strax därefter sker ett underligt brott i huset – en kvinna försvinner spårlöst från sin lägenhet och hittas sedan död i hallen av maken. Fler och fler underliga saker händer och till slut får allt sin förklaring. Och jag vet inte om jag tycker att det är så roligt att hela upplösningen de facto avslutas redan i titeln? 
 
Men – jag sträckläste den praktiskt taget för jag var ju tvungen att få reda på vad det var som någon refererat till som ”bestialiskt” i slutet… och bestämde mig sedan för att den personen behöver en ny ordlista 😉