Stories from the city, stories from the sea

 

Detta är, förstår jag i efterhand, ett utdrag av kapitel ur denna boken – just de kapitlen där David Mitchell och Robert Webb tipsar om hur man bäst handskas med, hanterar och står ut med diverse saker här i livet. En timmes lyssning, flera höga skratt och flera saker att fundera på. Gillar du Mitchell och Webb (och / eller Peep Show) kommer du att gilla att lyssna på denna! 

 

Finns i en app nära dig! 

När denna valdes till bokbubblarbok för januari suckade jag lite grann. Jag är ju inget vidare på övernaturligheter, och sånt. Men detta är en underbart charmig liten historia som jag njöt av fullt ut. Jag lyssnade på den, den är inläst av en mycket animerad och härlig person – dock störde jag mig oerhört mycket på att en karaktär som är uppenbart brittisk (det är mycket tydligt i språket) får en märklig, grötig amerikansk accent. När det nu ändå är en inläsare som tar ut svängarna hade det ju inte gjort något om den här karaktären fått låta brittisk. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

Jag har skrivit om Gösta Berlings saga många gånger här. Inte för att jag har läst den många gånger, utan för att jag INTE har läst den många gånger. Jag har börjat och tappat tråden säkert fem-sex gånger under de senaste åren och kan inte riktigt förklara vad det är som har gjort att jag kör fast. Kanske en ovana vid språket. Jag läste ju litteraturvetenskap i England och har därmed missat alla svenska klassiker förutom det lilla vi tog oss igenom i skolan. Ja, och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige som jag läste som barn, då. Eller ja, Löwensköldska ringen läste jag ju faktiskt ganska nyss. 

 

Nåväl. Stadsbiblioteket i Göteborg håller bokcirklar kring Selma Lagerlöf under våren och Gösta Berlings saga är först ut – så nu fick det faktiskt bli dags. Och när jag väl kom igång så flöt det på förvånansvärt bra. 

 

För vilket epos det är! Ibland är det lite tröttsamt, lite tjatigt, lite för mycket – men i stort, vilken debut. Och vilken teckning över Sverige, tidigt 1800-tal. Och miljöerna! Jag har åkt igenom Värmland ett antal gånger på väg till Sälen och minns mest skog, men tänk, vilka berättelser som kanske har utspelat sig där mellan granarna… den försupne och avsatte prästen Gösta, hans kavaljerskollegor med olika berättelser bakom sig, majorskan på Ekeby – och inte minst den illasinnade brukspatron Sintram… 

 

Nästa bok i tur är Jerusalem och nu är jag inte så rädd för att läsa Lagerlöf längre – även om jag blir lite avskräckt när Metta berättar att alla heter Ingemar Ingemarsson från Ingemarsgården – det är ju mitt problem med Jane Austen, fast där heter de Elizabeth snarare än Ingemar… 😉 

 

 

Jag köpte Brick Lane praktiskt taget så fort den kom ut i pocket – jag läser mig till att det var 1 maj 2004, men jag är säker på att det var lite innan – jag flyttade nämligen till ett ställe som ligger exakt 643 meter därifrån, och har spenderat massor av tid där – och jag tror att jag hade boken innan jag flyttade. Men – jag kan inte vara helt säker. Det var nämligen så att jag aldrig hade hört talas om Brick Lane mer än i svepande termer innan jag flyttade dit, så det kan ju ha tagit lite tid innan jag fattade. 

 

Men det tog inte lång stund innan jag upplevde Brick Lane. Rader av curryrestauranger (man tänker ”Indian food”, men de flesta ägs av muslimer från Bangladesh) blandas med små kryddbutiker, gamla bryggerier, tygbutiker, barer, gallerier, ateljéer, en och annan traditionell pub… en fantastisk smältdegel. Men det är den asiatiska populationen som dominerar, inte tu tal om saken. Marknad på söndagar med såväl frukt och grönt som en massa skräp, och fortsätter man promenera hela vägen upp kommer man till Columbia Road, där det är blomstermarknad. 

 

Nazneen föddes i en by i Bangladesh. Hennes syster rymde för ett ”kärleksäktenskap”, men Nazneen blir bortgift med en mycket äldre man, den intellektuelle Chanu, och han tar henne med tillbaks till London. Till ett bostadsområde alldeles nära Brick Lane, som är som en bangladeshisk by fast i stadsmiljö och med lägenheter. Chanu är snäll, men tråkig, och Nazneen blir isolerad eftersom hon inte ens kan ett ord engelska. Visst kan hon kommunicera med handlare och grannar ändå – de talar ju alla samma språk – men det är inte samma sak. 

 

Hon får vänner i huset, och även ovänner, ska det visa sig. Det blir sorger och glädje och allt där emellan, och Nazneen skriver till sin syster och berättar. Genom systerns svar får vi även höra hennes historia, som inte blev riktigt som hon tänkt sig. 

 

Och så får vi höra om mat. Åh, all denna fantastiska mat! Jag var hungrig större delen av lästiden och blev ”tvungen” att laga kycklingcurry. 

 

Det är väldigt tät text – jag lyssnade på en stor del av boken inläst av ljuvliga Meera Syal, men fick byta till tryckt bok då och då, det blev för mycket att ta in på något sätt. Men det är fantastiskt. Och det händer liksom så mycket, även om det ibland känns lite långsamt. Vissa bitar är riktigt dråpliga, vissa fruktansvärt hemska, vissa verkligt spännande. Jag njöt av denna bok – och miljöbeskrivningarna, förstås. Detta är området där jag bodde under längst tid, och jag kan det utan och innan. Vid ett tillfälle nämns till och med en liten grusig gräsplätt som heter Altab Ali Park, där vi hade picnic ibland… bredvid en fyrfilig väg, men ändå! 

 

(Jag fastnade i kartor och bildgoogling här nu och det är mycket som har förändrats. Tydligen har de dängt upp ett Tesco Metro runt hörnet från mig, och rustat upp stackars Altab Ali Park ordentligt!) 

 

 

Projektet att läsa alla Maria Lang fortskrider, sakta men säkert. Som sagt så finns inte alla på biblioteket, och jag har inte riktigt tid att rota omkring på loppisar efter just de som saknas – så jag gör så gott jag kan, helt enkelt. Tyvärr finns vissa – som denna – endast i utgåva med stor stil och jag tycker att det är jättejobbigt att läsa, så det tog en stund att ta sig igenom denna. Men till slut så! 

 

Här träffar vi Camilla Martin för första gången, i ett gammalt stort hus på Östermalm som styckats upp i lägenheter. Hon bor tillsammans med Gudrun, som är fästmö till Christer Wijk, minsann! Och vi vet ju vad som brukar hända när han är i närheten (eller långt ifrån, förstås) – ett mord begås! Den unge advokaten Jörgen Lööw hittas död i sin lägenhet, där gasen är på för fullt. Man tror att det handlar om självmord, men samtidigt är det inte mycket som verkligen talar för det… 

 

Det bor förstås en hel hög andra människor i huset också. Ägarparet, portvaktsparet, ett lärarpar, Gudruns frisörkollega och hennes dotter. Någon av dessa måste vara den skyldige. Men vem? 

 

Christer klarar biffen, såklart, men det är inte lätt! 

 

Ja, jag gillar allt av Maria Lang, men det är ändå så att jag saknar Puck och Eje i böckerna där de inte är med. 

Det var så lustigt med denna boken. Min gamla kompis Heather skrev på Facebook att hon skulle komma igång med sin bokcirkelbok, ungefär. Jag blev nyfiken och frågade vilken det var, och så berättade hon att det var The couple next door av Shari Lapena. Så öppnade jag Storytel en liten stund senare och vilken låg först i mina rekommendationer? Mhmm, den svenska versionen. Nu läste jag visserligen på engelska, men ändå. Märkvärdigt! 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

Jag har bara läst första Shopaholic-boken av Sophie Kinsella – och jag tycker inte att det är en bra bok. Därför har jag aldrig varit sugen på att fortsätta med serien, och det känns inte som något jag saknar i mitt liv. Men för ett och ett halvt år sedan, ungefär, lyssnade jag på Finding Audrey som jag verkligen gillade, och jag tyckte även om hennes fristående Mina hemligheter – så när jag såg att många vars omdöme jag litar på hade gillat denna bestämde jag mig för att ge den ett försök, när jag ändå kände att jag behövde något åt chicklit-hållet. 

 

Jag lyssnade på större delen av den på engelska, i inläsning av Fiona Hardingham. Mycket väl inläst! Dialekter kan ju vara vanskliga för den bäste, särskilt den grötiga West Country-dialekten – men det är hur bra som helst. 

 

Boken handlar om Katie – eller, Cat, som hon kallar sig i storstaden – som har flyttat från landsbygden i Somerset till London för att jobba med PR och branding. Hon sliter som ett djur på agenturen i Chiswick, som hon pendlar till i flera timmar om dagen från Catford, men får inte mycket i utbyte. Enligt Instagram har hon ett perfekt liv – verkligheten är något helt annat. 

 

När hon förlorar jobbet, till synes utan anledning, tvingas hon flytta tillbaks till Somerset, där hennes pappa och hans nya fru Biddy har satt igång med en ny affärsidé – nämligen glamping. Det blir bättre än hon kunnat tänka sig, faktiskt. Men när Demeter, chefen som sparkade henne från PR-byrån, dyker upp för en semestervecka med familjen ser Cat – Katie, numera – sin chans att hämnas. Och vilka grejer man kan hitta på på landet…! 

 

Ja – bitvis är det otroligt komiskt på gränsen till dråpligt, bitvis riktigt känslosamt och sorgset. Men framför allt känner jag att det handlar om just det där perfekta livet som vi kanske försöker lägga fram för oss själva, eller som vi tror att alla andra har. Skenet bedrar och du vet aldrig vems den där lyxiga varma chokladen på instagrambilden är… eller hur? 

 

Jag gillade boken betydligt mer än jag trodde att jag skulle göra, och kan verkligen rekommendera den som ljudbok på engelska, som sagt – verkligen mycket bra.