Smakebit på söndag, 13 maj 2018 – Ramona Blue av Julie Murphy

 
Vi var många som läste och älskade Dumplin’ av Julie Murphy när den kom – nu läser jag Murphys nästa bok, Ramona Blue. Ramona bor i en kuststad i Mississippi tillsammans med sin pappa och gravida storasyster – och systerns pojkvän, av och till. Familjen förlorade allt i orkanen Katrina och mamman flyttade ifrån dem – nu bor de i en ”trailer” – jag har inget riktigt bra ord för det, det är ju mer än en husvagn. Alla tre jobbar hårt i restaurangbranschen, Ramona delar även ut tidningar och tar diverse andra ströjobb för att allt ska gå runt – och för att hon ska kunna spara en slant, också. 
 
Det kommer en hel del turister till orten och en av dem är Grace, som Ramona blev tillsammans med ganska omgående men som nu ska åka hem till verkligheten och vardagen igen. Och pojkvännen… Här har hon just berättat att hon kommer att bli eländigt olycklig utan Ramonas blå hår. 
 
 
 

”Not as much as I’m going to miss your hobbit feet.” 

 
She smiles and sluprs the pasta off her spoon.
Grace loves this shit. It’s the junk food she craves after growing up in a house where her mother fed her homemade meals like stuffed salmon and sautéed asparagus. SpaghettiOs or any other kind of prepackaged food marketed toward kids – that was the kind of studd Hattie and I grew up on. With Dad working and Mom gone, we ate anything that could be microwaved. 
 
I think I’m in love with Grace. But sometimes it’s hard to tell if I’m in love with her or her life. Her adorable little brother, Max, who is still sweet, because he has no idea how good-looking he will be someday, and her mom and dad, always checking in and leaving out leftovers for us. And this house. It’s only a vacation rental, but it still feels so permanent. 

Grace tucks her black bob behind her ears. ”Did you ever look up any of those schools I put on that list for you?” 
 
I shrug. This is our sticking point – the one thing we can’t get past. Grace says the only thing keeping me here after high school is me.” 
 
Ur Ramona Blue av Julie Murphy, Balzer & Bray: 2017 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese! 
 
 
Det har varit en helt magisk långhelg hittills och ännu är den inte slut – solen strålar utanför fönstret och jag ska snart bege mig iväg mot Frölunda Torg en sväng. Egentligen borde man kanske vara ute, men det kan nog vara en bra dag att gå i affärer på också. Glad söndag på er! 

Kåda av Ane Riel

När Kåda valdes till maj månads Bokbubblarbok var jag smått skeptisk – jag har nämligen inte de bästa erfarenheter av att bokcirkla deckare, det blir ofta lite märkligt – men visst, vi får göra vårt bästa. Tänkte jag. Sedan såg jag att en av medlemmarna hade skrivit i gruppen om att den var otroligt märklig och inte alls vad hon skulle kalla en deckare och då blev jag genast lite mer sugen och satte igång. Och oj. Detta är verkligen inte likt något annat jag har läst, i någon annan genre. Och inte heller jag vill kalla den för en deckare. Nog för att en hel del brott begås i boken, men det är liksom inte det som det verkligen handlar om.  
 
Vi befinner oss på en halvö i Danmark där Liv bor med sin familj. Pappa Jens växte upp på gården där de bor, där hans far var snickare som gjorde de vackraste likkistor. Nu är det något helt annat som pågår, och det första vi får vara med om är när Jens dödar sin mor och förklarar för Liv att det var tvunget. Varför det var tvunget tar lite tid att förstå, men vi får även tidigt veta att det är jul, och julgranen hänger i taket – det är enda platsen där den får plats – och att Livs mamma ligger i sängen på övervåningen, för hon är för stor för att ta sig ut ur sängkammaren. 
 
Berättelsen förflyttar sig mellan tider och skeenden och vi som läsare förstår sakta mer och mer. Om vad det är som egentligen händer, om hur det ligger till med Livs bror Carl, varför mamman, som var så vacker och förälskad i sin ungdom, har hamnat där hon ligger, varför en container beställs till gården, varför pappa Jens samlar sådana orimliga mängder kåda och varför farmor tvunget måste dö. 
 
Så märkligt, så välskrivet, så bra. Kåda stannade hos mig otroligt länge och lär inte lämna medvetandet på länge än. Otroligt. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Missa inte, hörni! 

Det är ugglor i mossen av Maria Lang

 

 
Projektet att läsa lala Maria Lang-nöcker jag kan komma över fortskrider, men nu börjar de faktiskt bli smått tröttsamma om än fortfarande underhållande. Det börjar nog bli dags att ta en paus, så att säga. Men denna och Dubbelsäng i Danmark har jag kvar att skriva om här – denna läste jag på flyget hem från England. 
 
Resebyråassistenten Sandra Grandin har av sin chef Valdemar medbjudits till dennes kusins stuga ute i ödemarken för att fira kusinens födelsedag. De var där tillsammans och firade midsommar ett halvår tidigare, och Sandra var mycket nöjdmed att bli medbjuden av den stilige Valdemar. Vid besöket nu är det inte mycket som verkar stämma, kusinen känner inte alls till att han skulle ha bjudit in dem till att fira kalas. Med finns även Valdemars bror Joar, Sandras morbror Hans Anton (hennes mor kom från trakterna) och Terese, kusin Ulfs före detta hustru. 
 
Innan vi vet ordet av hittas förstås ett lik i en mosse, och såklart kommer Christer Wijk som ett skott och klarar biffen. Voilà! 
 
Underhållande, som sagt, men man ska nog inte överdosera Lang – det blir lätt lite tjatigt. 
 
Böckerna är inte så lätta att få tag på, men denna finns på Göteborgs bibliotek och man kan nog ganska lätt få tag på dem på antikvariat och loppisar. 

Kristi Flygare på Styrsö

 

Igår var det Kristi Flygare och dags att åka ut och hälsa på hos Therese på Styrsö! Här är jag på spårvagnen, ännu ovetande om vilken spännande resa det skulle bli… 😉 VI åkte ut till öarna en hel del när jag gick på gymnasiet och visst kunde det vara ganska dramatiskt på spårvagnar och färjor, men nu trodde jag faktiskt att det var för tidigt på året för att riktigt ha fått ta fart. Så var det då ingalunda. Herregud! Vi lyckades klämma oss på spårvagnen i Brunnsparken men det var med nöd och näppe och resan ut till Saltholmen var trång, varm och en övning i tålamod. Men fram kom vi ju och trots att vi missade första färjan eftersom spårvagnen blev så sen så kom vi med nästa. Fick trösta oss med en sommarbulle emellan bara. 

 
 
Och tack vare det var vi ju praktiskt taget längst fram i kön för att kliva på Ylva som tog oss ut till ön! 
 
 
 
Drygt tre timmar efter att jag lämnade lägenheten parkerade vi oss med mat och vår lokalvärdinna på Öbergska. Fantastisk räksmörgås, som synes! 
 
Man slås ganska snart av avsaknaden av motorljud (förutom flakmoppar och trädgårdsredskap och så). Otroligt skönt! 
 
 
 
En promenad hem till Therese, där trafikstockning innebär flakmoppe, golfbil, cyklist och lite fotgängare på samma gata. Ljuvligt! Men hoppsan, vad varmt det var. Såg sedan att Göteborg var näst varmast i hela Europa igår och vi var lagom törstiga och härliga när vi kom fram. 
 
 
 
Kaffe och glass (och försvarliga mängder vatten) i trädgården visste var det satt ❤ 
 
 
 
 
 
Efter återkomst till civilisationen köpte vi sallad på Deli & Coffee och dinerade i det gröna i Kungsparken. Vilken underbar dag! ❤ 
 
 
Idag är det tydligen inget väder alls, men solen skiner i alla fall och jag ska till grannkommun och käka lunch på Gunnebo Slott om ett par timmar. Sedan får vi se! 
 

Starlings av Erinna Mettler

 
Detta är boken som vi läste gemensamt inför Brightonresan för en månad sedan – så långt efter ligger jag med mina texter, jag ska försöka beta av ett gäng här i helgen. Nästan alla var mycket förtjusta, det var otroligt roligt att diskutera den tillsammans efter vår litterära promenad! 
 
 
Starlings kallas på baksidan för en ”daisy chain novel” – det är alltså en massa berättelser som hänger ihop på olika sätt, men de utspelar sig i olika tider, i olika konstellationer och under mycket olika omständigheter. Alla dock i eller i närheten av Brighton och Hove.
 
Vi var överens om att det hade varit bra att veta lite mer om detta i början för då had eflera av oss velat föra anteckningar så att man lättare skulle kunna hålla ordning på personerna – någon som dök upp i berättelse tre kanske inte hördes ifrån igen förrän i berättelse tjugoett och vid det laget var det lätt att ha glömt bort vem det egentligen var. Några personer dyker upp mer frekvent än andra och någras öde får vi vänta länge på innan vi får det utrett – och inte ens då är det kanske säkert att vi vet… 
 
Otroligt välskrivet och riktigt spännande – känslorna går sannerligen upp och ner under läsningen. Fantastiskt bra.
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Tematrio: Margaret, Meg, Maggie med flera…

 
Lyran skriver: ”Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!”
   

   

 
Nu har jag inte varit med och Tematrio-at på ett tag, och nu när jag väl är det så är jag krånglig och tänker berätta om tre böcker jag faktiskt inte läst, men väldigt gärna vill. Det går väl också bra? 🙂 
 
Vi läste Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell med Bokbubblarna för ganska precis ett år sedan, och jag tyckte mycket om den. Nu vill jag gärna läsa mer av O’Farrell, till exempel The Vanishing Act of Esme Lennox – titeln är ju ljuvlig! 
 
Av Margaret Atwood har jag ”bara” läst Tjänarinnans berättelse, men vill gärna läsa mer. Alias Grace är en av de titlar som lockar mest. 
 
The Argonauts av Maggie Nelson har funnits på min att-läsa-lista i flera flera år, men… ja, ni vet. Det har inte blivit av. Nu ska jag göra en ny ansträngning, så snart jag får lite mer tid över! 

Söndagsutflykt till Marstrand

Försökte komma på igår vad vi skulle hitta på idag, jag föreslog havet… och så kom jag på Marstrand. Varför inte, sa T som kör bilen på utflykter och därmed får inkluderas i beslutsfattandet 😉 så vi satte fart mitt på dagen idag. Här kommer en hel hög bilder av diverse kvalité och på diverse saker! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En härlig dag, helt enkelt! 
 
 
 
 
Jag skulle på bokcirkel och blev avsläppt utanför Trädgårdsföreningen, så passade på att knata igenom den på väg upp mot Domkyrkan. Köpte en kaffe på vägen och sprang på en gammal kollega, sedan satt jag i gräset framför Domkyrkan och mådde gott i min ensamhet i en dryg timme. 
 
 
 
Bokcirkel är alltid trevligt och det är rawboll med hallonkokos och citronlemonad också! Boken till nästa gång blir Statsrådet och döden av Bo Balderson – jag är SÅ nöjd! 

Lite bilder från veckan som gått

Nu är jag äntligen hemma efter en helt fantastisk dag – men trött och mör är jag. Dags alltså att få upp ett inlägg om veckan som gått, följt av ett om dagen som gått medan jag ser på The Handmaid’s Tale med ena ögat… och sedan lär jag somna som en stock. 
 
 
Förra söndagen blev jag alltså sjuk. Sådär så det känns som om man är helt väck. Och jag förblev väck både måndag och tisdag, som ju råkade vara lediga dagar… i onsdags jobbade jag hemifrån men var fortfarande ganska väck. Denna bilden kan symbolisera det hela – böcker och soppa i kopp i sängen. 
 
 
Vännen Anna livade upp med en fantastiskt rolig bild på Ernst, som nu pryder mitt kontorsfönster. 
 
 
I onsdags kväll orkade jag äntligen förflytta mig till soffan 😉 
 
 
Och i torsdags var jag tillbaka på jobbet. Solen sken på min sida huset, i alla fall! 
 
 
Göteborg i vackert motljus ❤ 
 
 
 
 
Så enkelt och snabbt men så gott! Minutfilé, mangoraja, stekta champinjoner och en sorts salsa på tomat, paprika, gurka, lök, vitlök och chili. På sätt och vis är det en omixad gazpacho, kom jag på i lördags. 
 
 
igår var det ”fake it til you make it” som gällde, för jag kände mig INTE särskilt het. Västtrafik hade den goda smaken att spårarbeta på nätterna till torsdag och fredag mellan 22 och 05, och när jag äntligen tänkt få sova ut på fredagsnatten hade gangstrarna under fest till femsnåret. Suck. Men som sagt, fake it til you make it är inte fel. Mycket ögonskugga, osv. 😉 
 
 
Från Operans foajé i väntan på guidad tur. Mannen som höll i turen heter Rolf Nilsson och är en fantastiskt rolig man, som har jobbat på GöteborgsOperan så länge den funnits och medverkat i såväl kör som dans och vid ett tillfälle utklädd till korv med bröd. Vi skrattade högt många gånger – otroligt bra! 
 
 
 
 
 
Ögonblicksbilder i farten. Häftigt att se! 
 
 
Sedan var det dags för Internationell Författarscen med Kamel Daoud och Mara Lee på bibblan. 
 
 
Högg lite lunch på vägen och blev oerhört imponerad av denna kalla dricksoppa från Kelda. Här finns fler varianter. Mycket praktiskt alternativ till mackor och sallader och så, om man bara vill ha något lättare. Jag började genast fantisera om att göra massor av gazpacho och frysa in i petflaskor. Mer om det sedan… 
 
 
 
 
 
 
 
Det kändes ju hemskt tråkigt att åka hem och sitta inomhus när det var så underbart väder, så vi köpte kaffe på Espresso House och hängde i Trädgårdsföreningen i några timmar. Mycket mysigt. 
 
 
Stillsam lördagskväll med finalen av Stjärnornas stjärna. Båda var värdiga vinnare, men jag hejade såklart lite extra på Partillesonen Casper. (Jag har aldrig ens varit i Partille på riktigt, tror jag, så det har väl mer med Göteorg att göra.) Var således mycket nöjd med utgången och somnade sedan ovaggad. 
 
 
I förmiddags var det dags för det stora gazpachoexperimentet! Som synes gick det utmärkt att laga soppan men det var inte lätt att få ner den i flaskor trots tratt. Men burkar går också bra. Så oerhört simpelt att bara grovhacka lite grejer och lägga i en stor gryta och mixa. Bzzzt! Den blev dessutom löjligt god och lär bli lunch under veckan. Som ju är en kort vecka igen! På onsdag ska jag dessutom vara på utbildning hela dagen så det känns som en högst överkomlig vecka, och långhelgen som kommer har mycket härligt i sitt sköte. Strax – bildbomb från Marstrand! 

Smakebit på söndag, 6 maj 2018 – 1793 av Niklas Natt och Dag

 
Denna veckan har gått helt otroligt fort! Jag låg sjuk tre dagar, visserligen, så det kanske är därför. Men visst känns det som om det flyger förbi just nu. Våren verkar ha kommit och jag ska strax göra mig i ordning för att åka på utflykt till Marstrand följt av bokcirkel ikväll, men en snabb Smakebit ska vi väl hinna med först 🙂 
 
Jag lyssnade på Niklas Natt och Dag på Bokmässan förra året och var inte alls beredd på vad han berättade att han höll på att skriva om. Anledningen till detta är att vi som följer Fredrik Backman i många år har hört talas om Niklas Natt och Dag under namnet ”min vän N” och personen som delar kontor med Backman. Där slog mina fördomar alltså in och jag trodde nog att jag hade något åt Backkmanhållet att förvänta mig. När det visade sig att Natt och Dag skrivit en väldigt speciell mordhistoria som utspelar sig i Stockholm i slutet på 1700-talet blev jag såväl förvånad som nyfiken – men det är först nu som den kommit som e-bok som jag kommit mig för att läsa den. Utdraget kommer ifrån del tre, en passage ungefär i mitten av boken. 
 
 
 

”Hon ser dem i samma stund som de ser henne. De väntar bakom en flagnande träfasad. Deras uniformer är blå, utan slag och knäppta upp i halsen och med damasker upp till knäna. Den kortare bär en värja, den långe en påk och en repstump. Den korte röker kritpipa, och hon hör honom svära då överraskningen får honom att knäcka det sköra skaftet mellan fingrarna. Båda två sätter fart efter henne utan ett ord, och Anna Stina dyker in mellan två husväggar. Den trånga glipan smalnar allt mer, men släpper till slut ut henne på en liten gårdsplan. Vid husväggen sitter en lytt gubbe och slöjdar i det sista ljuset och hinner knappt få ur sig ett förvånat utrop innan hon löpt till andra sidan och hoppat över staketet. Gatan bakom är liksom de flesta i kvarteren inte lagd med sten, utan bara ett stråk av dammande jord. Hon tar på måfå till höger och springer allt vad hon kan.” 

 
Ur 1793 av Niklas Natt och Dag, Albert Bonniers Förlag: 2017 
 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese.
 
 
Nu måste jag sätta fart, men ha en fantastisk söndag! Jag hoppas återkomma med en uppdatering om veckan lite senare… nja, den delen av veckan när jag inte låg med käpp och drack soppa, då 😉 

Coal black mornings av Brett Anderson

 
I mitten på 90-talet trädde indiepopen in i mitt liv. Halleluja! Pulps Different class kom 1995 och Suedes Coming up 1996 och runt omkring kom en massa annat. Oasis (What’s the story) Morning glory? som jag fick i 14-årspresent och lyssnade på under min första chartersemester i augusti 1996, och detta fantastiska samlingsalbum som jag köpte på Gekås… ja, det var mycket. (Det är skojigt att notera att Foo Fighters fanns med på denna samlingsskiva och om en månad, 23 år efter att albumet släpptes, ska jag se dem på Ullevi.)
 
Men Pulp och Suede spelade alltid en extra stor roll och det fortsatte de att göra långt in på 2000-talet. Gångerna jag och mina kompisar har släppt allt för att kasta oss ut på ett dansgolv när Common People eller Disco 2000 eller New Generation eller Trash eller Beautiful Ones har spelats är oräkneliga, det kan jag säga. Och vi var mest kära i Brett Anderson och nu har han skrivit en bok om sitt liv – livet före Suede slog igenom. Kul, tycker jag, för jag misstänker att det hade blivit ganska tjatigt med en massa knark, sprit- och turnéhistorier. 
 
Men detta blir istället en finstämd, humoristisk och varm berättelse om att växa upp i en liten stad i Sussex på 70- och 80-talet, om att hitta sina intressen och passioner, om att inte ha så mycket men ändå kunna göra det mesta av det man har. Om familj och vänskap och musiken, förstås – om sorg och glädje, föräldraskap och förluster. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig rent kvalitémässigt, men innan biblioteket hade fått in den läste jag en väninnas omdöme på instagram och hon var imponerad – därför fick jag höga förväntningar och därför är jag extra glad att de infriades. Man vill ju inte gärna att de gamla hjältarna blir en besvikelse! 
 
Så om du, som jag, har en relation till indiepopen – läs Coal black mornings. Det är en riktigt fin bok. (Och jag fick nog en liten tår i ögat när vi åkte genom Haywards Heath, orten där Brett växte upp, på väg in till Brighton från Gatwick någon vecka efter att jag läst ut boken.) 
 
Boken finns att köpa här eller här.