Stories from the city, stories from the sea

Men – det var så många som har pratat om hur bra denna är att det fick bli ljudbok ändå. Och det funkade fint! Angela Kovacs är verkligen en av mina favorituppläsare. 

 

Doggerland är en ögrupp mellan Storbritannien, Holland och Skandinavien. (Jag tänker mig att det ligger där Doggers Bankar ligger, förstås.) Det tar inte lång stund innan jag helt och hållet köper detta och tror helt och hållet på denna pittoreska men vindpinade lilla stat. Personerna har namn som hade kunnat komma från Storbritannien, Nederländerna eller Skandinavien och det finns fördomar om diverse folk från diverse ställen – precis som det är i verkligheten, förstås, men det här med ett fiktivt land är himla häftigt. Alla jag har pratat med säger samma sak – Doggerland finns efter en halvtimme. 

 

Karen Eiken Hornby, kriminalinspektör, vaknar morgonen efter Oistra, den stora ostronfesten. Tyvärr är det i ett hotellrum och tyvärr ligger hennes chef bredvid. Inom några timmar kallas hon in till arbetet – en kvinna har slagits ihjäl i sitt hem och Karen måste leda mordutredningen – eftersom den mördade kvinnan är polischefens före detta fru. 

 

Det blir en otroligt spännande berättelse – men i ett alldeles lagom tempo! Ibland tycker jag att det blir alldeles för rafflande och ibland alldeles för segt, men här hålls takten och tonen på en bra nivå hela vägen igenom. Till och med upplösningen känns sansad och väl genomtänkt, ingen galen action och galenskap. Dessutom kan jag uppskatta att det inte är så himla… kladdigt. Miljöbeskrivningarna är underbara, påminner om Shetlandsbeskrivningarna i Ann Cleeves böcker men med ett annorlunda klimat – jag skulle gärna vilja besöka Doggerland. Detta ska bli en trilogi eller serie beroende på vem man lyssnar på och jag längtar verkligen efter att läsa vidare. Karen har drag av de klyschiga poliser vi så ofta läser om, men på något vis är hon för mig alldeles unik. 

 

Missa inte Doggerland. Boken finns att köpa här eller här. 

 

 

Mattias Hagberg är en av eldsjälarna bakom Skrift, som samarbetar med Göteborgs Litteraturhus. Jag har sett honom där flera gånger och dessutom skriver han mycket bra i GöteborgsPosten med jämna mellanrum, så nu tyckte jag att det var läge att läsa någon av hans egna böcker. Det blev De användbara. 

 

Ludwig Malmström kommenderas från sin arbetsplats i Göteborg till ett sinnessjukhus i Jämtland år 1938. En märklig smitta har börjat kräva liv på anstalten, och Ludwig skall dit för att reda ut vad det är som pågår. Det liknar tbc, men det verkar inte vara riktigt det det handlar om. Malmström är intresserad av allt som sker ute i Europa och i världen såhär på gränsen till ännu ett världskrig, och de olika strömningarna, såsom vad Hitler och Stalin pysslar med, påverkar honom. Vissa andra skeenden som vi känner från andra anstalter i Sverige spelar också en roll. 

 

Många decennier senare försöker hans dotter ta reda på var hon kommit från och vad som hänt i hennes barndom. Det enda som är konstant och sammanhängande i hennes liv är de svarta fåglarna utanför fönstret till lägenheten där hon bor, beroende av sina assistenter. 

Det blir en ryslig, krypande skräckroman av det hela som väcker mycket tankar om saker som hänt, här i Sverige och utanför våra gränser, för inte så längesen alls. Mycket bra! Och fruktansvärt. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

   

 

Jag vet verkligen inte varför jag inte har läst något av Jonathan Safran Foer förut. Jag har lyssnat på massor av intervjuer, och jag har till och med lyssnat på honom live på Internationell Författarscen Göteborg i höstas – men jag har helt enkelt inte kommit mig för att plocka upp en bok. Men nu har jag gjort det och jag är, två veckor senare, fortfarande så väldigt påverkad och rörd av Extremely loud and incredibly close – jag kan inte sluta tänka på den. 

 

Oskar Schell är nio år, otroligt begåvad och något av en multikonstnär. Han kan vika origami och uppfinna saker och är rätt duktig på franska och samlar på fjärilar och allt möjligt. Han förlorade dessutom sin pappa i attackerna mot World Trade Center 11 september 2001. När pappan ringde och telefonsvararen gick igång vågade han inte svara, så han gömde undan telefonsvararen med meddelandet på och lyssnar på det ibland i hemlighet. (Han brevväxlar med Stephen Hawking och Ringo Starr också. Bara det!) 

 

När han hittar en nyckel bland pappans saker, i ett kuvert med namnet BLACK på i en urna i en garderob, ger han sig ut på jakt efter den mystiske BLACK. Varenda Black i New York City ska få ett besök. Den allra förste bor i samma hus som Oskar och hans mamma, och han följer med ut på jakten. 

 

Parallellt med detta får vi ta del av Oskars farfars berättelse, om Dresden under andra världskriget, om hur han kom till Amerika och varför han lämnade Oskars farmor. 

 

Jag tycker så hemskt mycket om den här boken. Det är otrolig läsning och som sagt, jag kan inte släppa den. Oskar är väldigt fast förankrad i mitt hjärta – jag måste faktiskt se filmen också, känner jag. 

 

Jag läste boken på engelska – men den finns att köpa på svenska till exempel här eller här. 

 

Sasha är tolv år och har nyss förlorat sin mamma. Hon begick självmord och nu är det bara Sasha och pappa kvar. Ja, och farbrodern vars namn jag lyckats tappa bort, och så bästa vännen Märta som alla kallar för Mörten – utom Sasha, för Märta rimmar på hjärta och Märta har det största hjärta som Sasha vet. 

 

Sasha är livrädd för att bli som sin mamma och skriver därför en lista på saker hon inte ska göra som hennes mamma gjorde. Mamman hade till exempel långt hår, så Sasha kapar av sitt. Och så fick mamman alla att gråta, och därför måste Sasha göra tvärtom och få alla att skratta. Sagt och gjort – hon ska bli ståuppkomiker. 

 

Det finns några underbara scener, bland annat när Sasha övar ståupprutiner för ett gäng kaniner i en park – så otroligt bra. Jag älskar att Jägerfeld vågar skriva svart komedi för barn – för även om detta är en fruktansvärt sorglig bok så är den fantastiskt rolig också. Vi vet att det är viktigt att prata om saker som psykisk ohälsa – även hos barn! – och självmord och döden och nog blir det lite lättare och mer tillgängligt i en sorts humoristisk kontext. 

 

Så makalöst bra. Passar för mellanåldern som sagt, mellan 9 och 12 – men jag är 35 och tycker att det är ett mästerverk som passade alldeles utmärkt även för mig. 

 

Boken finns att köpa här eller här.  

 

 

 

När de ska äta sin förlovningsmiddag tillsammans dyker han inte upp. Verkar vara spårlöst försvunnen. Och kort därefter hittas en ung kvinna mördad, halshuggen, i hans hem i Bromma. 

 

Peter Lindgren är polisen som kopplas in på fallet. Tillsammans med beteendevetaren Hanne Lagerlind (som även är hans före detta älskarinna och som har en begynnande sjukdom) börjar han nysta i fallet – det visar sig nämligen att det liknar ett annat mord, många år tidigare, men det verkar inte finnas några uppenbara kopplingar. Och även om man är ganska säker på vem offret är tar det tid att identifiera henne. 

 

Jag gillar vinklarna med olika perspektiv, men det blev lite rörigt för mig. De här klyschiga poliserna är ganska tröttsamma, men jag kan absolut tänka mig att läsa om Peter Lindgren igen – vilket jag såklart tänker göra, eftersom jag planerar att läsa Husdjuret. Men Älskaren från huvudkontoret lämnar inga särskilda spår hos mig. Jag har läst och älskar serien om Siri Bergman som Grebe skrivit tillsammans med sin syster Åsa Träff, och det är inte utan att jag längtar efter dem. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

(PS: Googlade. Grebe skrev en bok tillsammans med Paul Leander som heter Dirigenten från St. Petersburg. Så var det alltså.)