Stories from the city, stories from the sea

 

Våra huvudpersoner är trillingar – Cat, Gemma och Lyn. Cat och Lyn är enäggs, Gemma är från ett eget ägg. De är stiliga, vackra damer som drar till sig uppmärksamhet var de än är och vad de än gör. De är väldigt olika, och vi får följa dem under deras mycket turbulenta trettiotredje levnadsår, genom relationer, flashbacks, hantering av att deras skilda föräldrar plötsligt börjat dejta – varandra, nya relationer, barn, en mailande mormor… ja. Det är full rulle, helt enkelt. 

 

Underhållande? Ja, absolut. Men alldeles för lång! Det blir ruskigt tjatigt efter ett tag, även som ljudbok. Det är trevligt att Moriartys böcker utspelar sig i Australien – det är liksom viss igenkänning gentemot England, men ändå lite lagom exotiskt. Och ja – vissa bitar, även de lite småmörka, är väldigt roligt beskrivna på sina ställen. Det finns till exempel en fonduegaffel som spelar en ganska stor roll och som är utomordentligt väl beskriven. 

 

Boken finns att köpa här eller här. Lyssna kan du göra i en app nära dig! 

 

Jag har flera vänner som hann läsa Sköldpaddor hela vägen ner innan jag gjorde det, och recensionerna har varit ganska svala. Trots det hade jag höga förväntningar på denna – och som ni säkert redan har gissat infriades de inte något vidare. 

 

Bokens intrig är märklig till att börja med. En miljardär försvinner och FBI:s stora belöning gör att Daisy, vår huvudpersons Azas bästa väninna, övertygar Aza om att de måste försöka hitta honom – särskilt som Aza varit på läger tillsammans med miljardärens son en gång i världen. Aza kämpar med tvångstankar, något som jag förstår att författaren själv lider av och ville skildra här. Tyvärr blir det mer farsartat än något annat. Vissa bitar är så tokiga att man undrar vad det är man läser, och vissa delar är fruktansvärt mörka. 

 

Nä, jag tycker att det var ganska rörigt och försumbart. Är du ett stort John Green-fan tycker jag nog nästan att du kan strunta i denna. Men – den finns att köpa här eller här. 

Jag ä l s k a d e Dumplin’ när den kom härom året – det gjorde många med mig, det minns jag – och blev mycket glad när jag såg att nästa bok av Julie Murphy var på väg. Och jag blev inte besviken! Jag tycker oerhört mycket om Ramona Blue – såväl karaktären som boken. 

 

Ramona, hennes storasyster och deras pappa – samt storasysterns av-och-på-pojkvän Tyler – bor på en trailer park i en liten stad i Mississippi. De förlorade allt i orkanen Katrina, inklusive modern. Ja, hon dog inte eller så, men hon lämnade familjen och träffar nu döttrarna med ojämna mellanrum. Ramona, systern och deras pappa jobbar alla tre tunga skift i hotell- och restaurangbranschen för att få livet att gå ihop – ja, Ramona har en skokartong under sängen också med små besparingar från extrajobbet som tidningsbud. 

 

Under sommaren när vi träffar familjen har Ramona varit tillsammans med Grace som är på semester i den lilla staden Eulogy vid kusten – men hon har pojkvän därhemma och är inte alls så säker på att hon faktiskt är bisexuell. Men Ramona, med det lysande blå håret, är helt säker på att hon är lesbisk rakt igenom. När barndomsvännen Freddie återvänder till Eulogy med sin mormor och de börjar simma tillsammans dyker flera frågor upp och Ramona tvingas konfrontera det hon alltid trott varit sant. 

 

Ramona Blue har fått kritik för hur den bisexuella unga kvinnan framställs – men jag tycker att det är intressant att läsa från ett annat perspektiv än det vanliga. Och det finns ju alltid gnäll om något – när jag läste Leah on the off beat såg jag att den fått ungefär samma kritik men för raka motsatsen. Alltid är det något, liksom. Jag gillar det! För mig blir flytande gränser ett viktigt tema och det symboliseras även på att väldigt fint sätt i simningen och havet. 

 

Titta bara på detta, liksom: 

 

 

Samtidigt. Språket. Drivet. Och inbjudan att komma en ung kvinna så in på livet – dessa är ju fantastiska. Jag kunde inte sluta läsa, och jag längtade efter att plocka upp den igen. Jag fick en massa boktips boken igenom och jag tycker att det är häftigt och modigt att inte maskera folk i en bok – det var ju inga problem att hitta de riktiga författarna och andra kulturmänniskorna som nämndes i den löpande texten. Jag har redan plockat hem ett par stycken från bibblan. 

 

Och rekommenderar jag den? Ja, det måste jag göra, men läs med rimliga förväntningar och öppet sinne. Wera von Essen är klart otroligt begåvad, inte tu tal om det, och det blir spännande att se vad som kommer härnäst. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Vi pratade igår om böcker som otvivelaktigt är vad man förväntar sig – just det samtalet handlade om chicklit, men jag tycker att det är lite likadant med somliga svenska deckarförfattare – de är lagom och wysiwyg och får allt som oftast treor på Goodreads 🙂 Viveca Sten är en av dessa för mig, och det är absolut ingen förolämpning. Jag vet varför jag läser Viveca Sten (och Anna Jansson och Mari Jungstedt och Sofie Sarenbrant…) – för att bli underhållen utan att behöva tänka alltför mycket, för att få lite spänning och för att jag gillar deras huvudkaraktärer. 

 

I fel sällskap har dock ett djup som inte alltid hittas i dessa deckare, då kriget på Balkan spelar en stor roll. Jag har en nära vän som flydde till England från Sarajevo 1991, hon har berättat en del och det är naturligtvis fruktansvärt – här kommer en annan infallsvinkel. 

 

Nora Linde arbetar som åklagare på ekobrottsmyndigheten och står nu inför ett fall mot ledaren för en av Sveriges största narkotikaligor, som står anklagad för skattebrott. Hans fru Mina är på flykt från honom efter att ha blivit svårt misshandlad upprepade gånger. Hon är samtidigt ett nyckelvittne för Nora – men då måste hon övertygas om att vittna mot sin man. Minas familj hamnar i fara vid sidan av henne själv och det blir en rafflande historia i Stockholm med skärgård. 

 

Som sagt, jag vet vad jag får och jag blir inte besviken – men jag blir lite irriterad när folk är så himla dumma i huvudet. Ja, jag vet att det finns en massa anledningar till att folk agerar på korkade sätt men ibland blir jag fullständigt vansinnig. Om jag fattar att det där inte är någon bra idé borde väl de här välutbildade och vassa människorna förstå det också… 😉 

 

Detta är den nionde boken om Sandhamn och den finns att köpa här eller här. Jag lyssnade via Storytel och förstår nu varför folk blir galna på Katarina Ewerlöfs smaskande, snyftande, stönande och så vidare. Så var det sagt också.