Inuti huvudet är jag kul av Lisa Bjärbo

Liv och hennes pappa har flyttat från det ganska anonyma Stockholm till en liten håla utanför Växjö. Pappan har drömt om att köpa huset de flyttat till sedan han var ung, och när det plötsligt blev tillgängligt på marknaden slog han till. De ska bo där på prov ett tag, är tanken, funkar det inte så gör det inte. 
 
Liv har väl ingenting emot huset och flytten i sig – men att börja i en ny skola och behöva träffa nya människor är fruktansvärt för henne. Hon är inte bara ”lite blyg”, hon är otroligt socialt ängslig och nervös i nya situationer och detta är ett så otroligt fint och varmt porträtt av en ung tjej som kämpar så hårt. 
 
Pappan jobbar som någon sorts mediakonsult och är översocial och blir kompis med varenda människa, djur och kotte på nolltid. Liv är inte sådan. Det går inte till så. Porträttet av pappan är också helt underbart fint, förresten – han försöker verkligen stenhårt att hjälpa till och underlätta, men det går ju inte alltid att förstå och sätta sig in i hur andra känner det, hur nära man än står dem. 
 
Om inte Lisa Bjärbo blir Augustnominerad för denna blir jag mycket förvånad. Det blir naturligt att dra paralleller här till Jenny Jägerfelds superbra Comedy Queen också – även Liv har förlorat sin mamma, om än när hon var riktigt liten i en olycka, och även detta skildrar Bjärbo fint. Liv kommer inte ihåg sin mamma men hon kommer ihåg femton barnvakter, och det är vemodigt men fint berättat. 
 
Som jag skrev när jag kommenterade just Comedy Queen gillar jag verkligen att även de tunga, mörka ämnena nu får pratas om med en nypa humor även när man talar till yngre ungdomar. Mycket, mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Riga, here we come

 

Har pratat om en tripp till Riga i sommar ett tag och sent igår kväll blev det klart! En dag emellan avslut för sommaren och sedan bär det av i ett par dygn. Ska bli hemskt spännande! Flera av mna vänner var där för sisådär tjugo år sedan och jag har varit nyfiken sedan dess. Fjorton arbetsdagar kvar, alltså…! (Jag älskar mitt jobb och tycker om att vara här, men i år är semestern otroligt efterlängtad av så många skäl, så jag räknar ner med glimten i ögat…!) 

Ännu en vecka har strax gått…

Ja, vi gör väl som vanligt! 🙂 
 
 
Mamma skickade en bild på Glenn från måndagens tidning och jag lyckades på något sätt få in den som bakgrund på skylten till vårt rum på jobbet. Funkar strålande på alla sätt och vis! Bonus: sommarjobbare J:s fossingar. 
 
 
Jag var på Backaplan och hämtade linser på lunchen och kunde inte motstå ett citrusparaply. Tyvärr går det inte att fälla upp ordentligt och tyvärr går det ju faktiskt inte att ha paraply i Göteborg när det regnar från alla håll samtidigt och blåser från alla övriga, men ändå. 
 
 
Men det ÄR ju mysigt… när man får vara inomhus. 
 
 
I tisdags hade jag lite tid över mellan möten och middag med vänner på Pinchos och tog en cold brew och lite kvalitetstid med Moxie på Espresso House. Varför de spelar så konstig musik är ett mysterium, så jag fick flytta på mig efter en stund. Men deras cold brew slår resten. 
 
 
Alltså, popcorn! Pinchos vet vad de gör. 
 
 
Jag drack en av varje av de blå alkoholfria cocktailsen, en ska smaka som de där blå och rosa godisarna och en som de blå flaskorna. Oklart om det verkligen är så det smakar men de är helt galet goda. Och söta… jag var rädd att jag skulle somna rakt över bordet när jag väntade på att klockan skulle bli dags men efter några klunkar sånt härnt var det fart i fruntimret igen. Vi hade hysteriskt roligt. 
 
 
Min kompis Annas son går upp klockan sex varje morgon och tar på sig silverskor. I onsdags var det läge även för mig. Notera gärna att det är kjolen på klänningen som står ut sådär, jag ska inte ha femlingar. 
 
 
Hittade även ett par små, diskreta solglasögon! 
 
 
Sushi med Hanna på kvällen. Trodde att vi skulle gå till Sushi Yama på Kungsportsplatsen, men det har blivit något annat, nämligen Sushi Kaze, och det var helt fantastiskt. Bästa sushin jag har ätit i Sverige tror jag. Helt ljuvligt. 
 
 
Kaffe och en makron och väldigt mycket skratt efteråt. 
 
 
I torsdags flexade jag ut efter lunch. Så himla skönt! 
 
 
 
 
 
Impulsköpte färska hallon och blåbär vilket resulterade i inpromptu smulpaj. Jag hade inga havregryn hemma (trodde jag – det hade jag, visade det sig efteråt) men använde hemgjord granola istället och det blev alldeles fantastiskt bra. Vaniljkvarg till blev en ypperlig lösning. 
 
 
 
Åkte ner på stan för att möta Metta och såg Argentina – Kroatien och delade på en charktallrik på Hasselblads framåt kvällen. Mycket trevligt och fantastiskt gott – getosten var inte av denna värld. 
 
 
Midsommarafton fick en ganska skön och långsam start med sovmorgon och life admin i sängläge (till och med att lägga in räkningarna är ganska behagligt då), och firandet inleddes sedan med ett par timmar i Slottsskogen ❤ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag fick vidunderligt vackra liljor som lär bli en följetong här och på Instagram så länge de lever. Så otroligt fina! 
 
 
Alldeles lagom avancerad midsommarlunch var det här. Eller tidig middag, kanske, snarare. 
 
 
 
 
Lördagens fotboll intogs på O’Leary’s. Det var trevligt, och maten var god, men lite rörigt, lite dräggigt och synd på matchen förstås. 
 
 
Att Dag Hammarskjöldsleden kan vara så tjusig! 
 
 
Startade dagen med kaffe och Erin Kelly idag, innan fallerat försök till att köpa regnkappa och lyckat dito att hämta ett paket med tjugosju garnnystan och en bok… 
 
 
 
Mitt hår växer som ogräs! 
 
 
Som sagt – följetong 🙂 
 
Tvätten är klar, en riktigt schysst lasagne är äten och jag ska strax hoppa in i duschen, bädda rent och krypa ner tidigt. Femton arbetsdagar kvar till semester! Denna veckan hoppas jag att det blir salta bad i skärgårn med Therese på tisdag, Offspring på Liseberg på onsdag, bästa hänget på torsdag och sedan är det ju helg igen! 

Smakebit på söndag, 24 juni 2018 – The ties that bind av Erin Kelly

 
Hoppas alla har haft en fin midsommarhelg! Det har sannerligen jag, trots att det har varit ganska stillsamt har det varit intensivt. Förhoppningsvis hinner jag skriva det sedvanliga veckoinlägget under kvällen mellan varv i tvättstugan och varv i lasagnen. Och stickningen… 
 
Veckans Smakebit kommer ur The ties that bind av Erin Kelly. Jag älskade hennes Grenar av gift och hade tänkt läsa He said / She said till Bokbubblarna i augusti, men det var visst denna jag hade laddat ner – så det är väl bara att köra. Detta är första biten ur prologen och jag får mer än lite lätta vibbar av Peter James och Roy Grace – men kanske är det för att vi befinner oss i Brighton… 
 
 
”When Luke came round, he knew two things. Firsty, that he was still alive and secondly, that he was still in Brighton. In the initia seconds of consciousness he was more sure about the second thing than the first. It was the falling caw of the gulls, that seaside constant, that told him where he was, and the pain that told him that he was. 
 
Think. Remember. Think. 
 
There were too many obstacles to thought. The seared skin at his wrists and ankles, the thirst, the cold, his bursitng bladder, the muscle cramps, the stifling press of the bag over his head and the rough dry rasp of the gag between his tongue and the roof of his mouth. These agonies took it in turns to manifest themselves, circling relentlessly like horses on a beachside carousel. He had been hit on the back of the head, but the wound itself was strangely numb; he was more bothered by the itch where something sticky had dripped down the back of his beck, then cooled and dried.” 
 
Ur The ties that bind av Erin Kelly, Hodder and Stoughton: 2014 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese
 

En helt vanlig familj av Mattias Edvardsson

Så fort jag såg att denna var på väg visste jag att den måste jag läsa, så fort det bara går – jag älskade En nästan sann historia nästan orimligt mycket, och som tur är ville kompisarna på Forum ge mig äran att få ett förhandsexemplar så att jag kunde läsa den så fort som möjligt. Tack Forum
 
En helt vanlig familj har undertiteln ”En roman om ett brott” – och det är precis vad det är, eller kanske fler brott – men jag kan inte kalla det för en deckare. Detta är en mycket skickligt skriven bok om familj, sanningar och lögner, andlighet, formalia, kärlek, förakt… här finns allt och det är omöjligt att sluta läsa. Jag bar med mig den överallt, även dagar när jag visste att det inte skulle finnas en minuts extra lästid – ifall, ifall…! Det är ett riktigt bra betyg. 
 
Den helt vanliga familjen bor i Lund och består av prästen Adam, advokaten Ulrika och dottern Stella, 19 år, som just tagit studenten och arbetar på H&M för att spara ihop pengar till en långresa till Asien. Här finns även Stellas bästa väninna Amina som hon hängt ihop med som ler och långhalm sedan handbollsåren. Det är Adam som berättar den första delen av historien, när vi får reda på att Stella sitter häktad för mord på en man som visar sig ha funnits i hennes och Aminas bekantskapskrets. Därefter följer Stellas egen berättelse, och sist mamma Ulrikas. De olika perspektiven och sätten att framföra berättelsen tillför otroligt mycket såväl till berättelsen som till läsbarheten och känslan av att jag hela tiden måste få veta mer om vad som har hänt. 
 
Det viktigaste temat här är sanning och lögn. Vad gör vi för att skydda dem vi älskar, hur långt kan vi gå? Hur samspelar vi med andra i lögner och manipulationer för att nå ett gemensamt mål, utan att egentligen tala med varandra om handlingar som blir symbiotiska. Även vänskapen mellan flickorna skildras på ett starkt och trovärdigt sätt, mitt i den där tiden mellan barndom och vuxenliv, och ett tredje viktigt och övergripande ämne är prestation – från alla våra huvudpersoner, skulle jag vilja säga. 
 
Otroligt bra. Mattias Edvardsson är en mästare på att berätta en spännande historia utan att den blir förutsägbar eller kännas ”för fiktiv”. Jag rekommenderar En helt vanlig familj mycket varmt – fantastiskt bra. Köp boken här eller här

Tvillingsystrarna av Marie Hermanson

 

 
Marie Hermanson är en av mina favoritförfattare och jag trodde att jag hade koll på allt hon skrivit – inte att jag hade läst allt, för det vet jag att jag inte har, men jag kände inte alls till denna, Tvillingsystrarna, som kom 1993. Jag lyckades få tag på den på biblioteket, turligt nog! 
 
Och det jag kan säga först och främst – hade någon satt boken i händerna på mig utan att berätta vem som skrivit den hade jag varit 100% säker på att det var en annan av mina lokala favoritförfattare, nämligen Viveca Lärn. Den är så Lärnsk! De fristående böckerna, såsom Den blå vänthallen och Kvinnan som var en fyr känns som ganska nära släktingar till denna. Inte alls i handling eller så, men i stil och språk och de ovanliga, finurliga karaktärerna. Och mitt Göteborg! Jag tjatar om det så ofta jag får chansen, jag vet – men jag älskar verkligen böcker med lokalanknytning som stämmer. Såsom Viveca Lärn, Åke Edwardson – och Marie Hermanson. 
 
Här träffar vi Robert, som känner sig allmänt vilsen i tillvaron. Han har blivit sjukskriven av misstag – han trodde att han skulle besöka en gammal bekant vid namn Ulla-Karin men hamnade istället på en psykiaters privatmottagning i Vasastan – och när han får syn på den vackra Elisabeth på en tandläkarmottagning följer han efter henne, i kinesiska sidentofflor, till utkanten av stan. Han svimmar i hennes trädgård och blir omhändertagen av hennes excentriska familj. Visst låter det Lärnskt? 
För mig var det kanske lite rörigt och inte helt begripligt på alla ställen – men mycket underhållande och förstås otroligt välskrivet. Boken verkar inte vara så lätt att få tag på, men den finns åtminstone på Göteborgs bibliotek 🙂 

Fuckboy – praktisk handbok i konsten att dejta av Cecilia Salamon med Louise Winberg

Cecilia Salamon jobbar på dejtingsajten Happy Pancake, och har samlat sina erfarenheter från såväl privatlivet som arbetslivet för att sammanställa denna väldigt träffsäkra och snygga bok. Louise Winblad – Hej hej vardag – är fantastiskt bra och illustrationerna och formgivningen lyfter verkligen innehållet här. 
 
Jag började bläddra i den så smått en kväll i förra veckan när jag råkade vara sysslolös och det slutade med att jag satt med en hög postit-lappar i ena handen och markerade sidor med den andra. Det finns väldigt mycket här som är värt att bära med sig! Jag hittade en teckning som är så mycket jag för femton år sedan, en väldigt rolig lista över varför det är bäst att vara singel, ett antal saker som tjejer önskar att killar fattade, en lista på bra samtalsämnen att starta en konversation med (som förstås funkar i alla möjliga sammanhang, det är riktigt käcka grejer som inte alls är kopplade till dejting per se) – och så vidare. 
 
Man kan förstås argumentera för att det blir väldigt heteronormativt här, men då jag inte tror att det egentligen är några större skillnader mellan kvinnor och män så väljer jag att tänka att det är utbytbart här, förutom det absolut uppenbara. Att boken heter Fuckboy och inget annat antar jag har med SKAM att göra, då ordet blev trendigt (det är ett väldigt roligt ord) – så jag väljer att inte hänga upp mig på det, utan på att det är en rolig, välskriven och mycket väl formgiven bok som jag gärna har på soffbordet. Alla som varit hemma hos mig sedan jag fick hem den har i alla fall reagerat! 😀 
 
Tack Bookmark Förlag för recensionsexet (och den lilla gåvan ;)). Boken finns att köpa här eller här

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

Jag har inte läst något av Kjell Westö tidigare – har tänkt göra det, men så fanns inte första boken i Helsingforssviten som e-bok och så var det lång kö på bibblan och så… ja. Sedan tänkte jag läsa denna när den kom, men så upprepades exakt samma saker och så… ja. Men nu har den kommit som såväl pocket som e-bok och den blev dessutom vald till månadens bok hos Bokbubblarna – så nu var det dags. 
 
Och så glad jag är för det. Jag älskar Westös sätt att berätta, gestalta, beskriva och måla med orden. Så underbart njutbart att läsa. Detta är för mig först och främst en uppväxtskildring som sedan på ett bra sätt glider in i skildringen av ett vuxenliv, men då Westö väljer att introducera berättelsen med ett mysterium blir det på något vis som att läsa en spänningsroman ändå. Jag älskade den.
 
En sak som jag tycker är så bra är tidsmarkörerna, då vi faktiskt följer huvudpersonen från 60-talet ända in i nutiden. Ibland blir det för mycket och för svulstigt, ibland missas det överhuvudtaget. Här är det perfekt.  
 
Några av Bubblarna – däribland jag själv – blev förvånade över hur mycket sex det var. Som sagt är Westö inte så bekant för mig men av någon anledning hade jag en annan uppfattning och blev lite förvånad. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt, dock, bara oväntat. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Jag rekommenderar den med värme. 

En lite stillsammare vecka som gått :-)

Det har varit ännu en kanonvecka – men den har allt varit lite stillsammare än förra. Och tur är väl kanske det! 
 
 
Eftersom jag är ungefär tjugo år för gammal för att kunna vara en riktig lolita får jag nöja mig med lolitaglasögon. Här på väg att träffa Linda, Philippe och lilla Margo för första gången! Åh, det var så ljuvligt alltsammans ❤ 
 
 
Några ärenden på stan efteråt – jag skulle lämna tillbaks de där beresta klänningarna. Spårvagnarna gick riktigt spännande vägar så jag fick ta en tur om Johanna också. 
 
 
En underbar sallad till middag – för att egentligen inte gilla frukt i mat har jag ätit väldigt mycket frukt i mat denna veckan. Men det är ju så himla gott när det är varmt, denna blandning av sött och salt och lite hetta. Här – honungsmelon, platta persikor, rucola, räkor, gurka och lite stenbitsrom. Och svartpeppar och citronolja på toppen. 
 
 
Carina påminde om att jag hade körsbär i kylen! Mycket mörka körsbär men goda var de ju… mmm. 
 
 
I måndags hämtade jag mina nya glasögon! Lite spännande med avstånd och perspektiv, men alla överlevde. De är lite vinröda, kanske svårt att se. 
 
 
Ännu en fruktig sallad till middag – vattenmelon, blåbär, persika, rucola, gurka, halloumi. Och så det vanliga – lite citronolivolja och svartpeppar. Det är så gott! 
 
 
Tisdagens sallad – en variant på grekisk sallad med tillsatt vattenmelon. Mmm kalamonoliver… 
 
 
Sedan ut på spontanfika och promenad och glass i Slottsskogen. Här ser man kanske glasögonen lite bättre? Borde ha haft läppstift, ser jag nu… 
 
 
I onsdags flexade jag ut tidigt och styrde kosan mot Styrsö, bad och framför allt Therese! Det beställdes Pollypuffar och jag ordnade mig en färdcola. 
 
 
 
 
 
 
 
En sådan underbar kväll! 
 
 
Det mulnade rätt snabbt… här över Köpstadsö, som lokalbefolkningen kallar Kössö ❤ 
 
 
I torsdags var det 14 grader och teväder. Hum. 
 
 
Vi är ju inte riktigt vana vid det här nu! 
 
 
Hämtade Moxie på bibblan – trodde att det skulle vara hur lång kö som helst på den men jag hade uppenbarligen tur och kom först i kön på en gång! Har inte hunnit börja men längtar. 
 
 
Karin serverade bästa torsdagsfikat. Alltså… jag säger bara jordgubar. 
 
 
På väg till bokcirkeln gick jag genom Nordstan och lyssnade på Regulate av Warren G och Nate Dogg på jättehög volym. Fick en identitetskris och gick in på H&M och köpte ett oväntat läppstift som heter Joie de Vivre och lugnade mig med en kopp kaffe. Pust. 
 
 
Det började regna ja. Jo. Jag hade tjatat om regn hela dagen, tyckte att det skulle bli mysigt… ja, ni vet. På väg hem hoppade jag på en spårvagn istället för att vänta TVÅ minuter till på en buss. Det blev strömavbrott, vi fick hoppa av vagnen mitt i spåren och det slutade med att jag fick GÅ hem från KLIPPAN. Ja, det är bara kanske tre kilometer eller så men i ösregn med tunga kassar… nja. Jag var inte helt nöjd. Dock var det riktigt härligt att komma in i duschen, få lite mat och krypa ner i sängen och lyssna på regnet ❤ 
 
 
Sedan blev det fint igen på fredagen! Morgonsol, alltså, jag är ett fan… 
 
 
 
Hade tänkt göra någon sorts tacoswraps med räkor i salladsblad i fredags men bladen var för små och fick bli en sorts salladsbädd istället. Mango, persika, melon, rödlök, räkor, massor av chili, lime och koriander fick gosa sig ett tag. Ruskigt gott! 
 
 
En kompis kom över lite spontant och såg på fotbollen, jag bjöd på jordgubbar. Årets första svenska hemmavid, det är något visst… 
 
 
Breakfast of champions. 
 
 
På väg ut på lunch igår. Klänningen jag har på mig är samma som jag köpte till julfesten fast i smaragdgrönt – har inte använt den förut men det var lite svalare igår och det blev ju hur bra som helst. Färgen är ljuvlig! 
 
 
Järntorget. Fula, fula hus och vacker fontän. Fin mix! Och fantastisk lunch på En Deli Haga. Det var så gott och härligt på alla sätt att jag glömde fota. 
 
 
Carmen på Operan på kvällen med Metta. Fint, men det kanske gick lite över huvudet på mig. Regn och mer regn efteråt, jag var fylld av vårkänslor och bubblande energi och ville nästan gå på efterfest men sansade mig och åkte hem och lagade kvällsmat 😉 
 
 
Fick tips på en röra på svarta böno och ajvar relish på forumet häromdagen – tyckte att det lät lite tråkigt men rackarns, vad gott det var! Jag köpte stark ajvar och så rör man ner äppelcidervinäger och olivolja – jag tog liiiite citronolivolja bara, det räckte. Salt och peppar och ja, det var gudomligt! Kan tänka mig att det skulle bli riktigt bra med t.ex gröna linser också. Ajvar har nog varit underskattat i min matlagning då jag tyckt att det varit lite tråkigt men den starka är ju jättegod. 
 
 
 
 
 
 
 
Efter en osedvanligt härlig förmiddag blev det en liten utflykt till Tjolöholms Slott, med promenad och lunch. Det är himla fint därnere! 
 
 
Hyresavi för inglasad balkong. Jag har ingen balkong och absolut ingen inglasad. Det blir spännande att höra vad som har hänt 😉 
 
 
Ich habe tvättstuga och fick syn på denna otroliga himmel. Visst är det fint! 
 
Denna veckan blir relativt stillsam. Dels är vi kraftigt decimerade pga sju personer är på konferens i Berlin och många är på semester, dels är det ju midsommarveckan och ledigt på fredag. Det blir middag på Pinchos på tisdag med ett gäng forumvänner, häng med Hanna på onsdag och lite annat smått och gott. 
 
Önskar er en riktigt fin vecka ❤ 

Smakebit på söndag, 17 juni 2018 – Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo

 
Tänk, det blev söndag igen. Och fort gick det! Fotbolls-VM är i full gång och det har varit ännu en rolig vecka, om än något stillsammare än den innan… 😉 
 
Bonniers var rara nog att skicka mig ett recensionsexemplar av Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo för ett litet tag sedan. Trevlig överraskning! Först trodde jag att det var ännu en dussindeckare (ursäkta, men det ges faktiskt ut en del sådant…) men när jag såg att det är en dansk författare som skrivit om Grönland blev jag genast nyfiken. Jag har lyssnat på början i inläsning av Jonas Malmsjö, men föll in i en musikperiod snarare än ljudböcker i veckan som gick och läser nu på papper, för en gångs skull. Veckans Smakebit kommer alltså därifrån! 
 
Jag valde sidan som kommer precis där jag råkar vara i boken just nu, som är en finstämd scen där någon är snäll mot en liten flicka för första gången på mycket länge – riktigt rart alltså. Resten av boken är mindre gullig, som titeln kanske avslöjar… 
 
 
‘”Är du vaken?” frågade Jakob och knackade försiktigt på dörren till sovrummet. Han sköt upp den och tittade in. 
 
Paneeraq drog in huvudet under täcket. 
 
”Jag har stekt ägg”, fortsatte han. ”Det står framme till dig inne i vardagsrummet. Det finns yoghurt och äppeljuice också.” 
 
Han såg hur hon tittade ut genom en smal glipa mellan täcket och madrassen. 
 
”Hmm”, sa han högt samtidigt som han skakade på huvudet. ”Det verkar som om hon inte är här. Jag tror helt enkelt att jag går ut i köket och hämtar lite bestick, så får vi se om det kanske faller ner en flicka från taket under tiden.” 
 
Från köket kunde han höra hur hon sprang genom vardagsrummet och bort till soffan. Ljudet av snabba steg och ett stort täcke som drogs över golvet. 
 
”Vad tusan”, sa han överraskat när han kom ut från köket. ”Har täcket krupit hit av sig själv?” 

Täcket gav ifrån sig ett litet fniss. 
 
”Jag undrar”, fortsatte han i mer eftertänksam ton, ”om det här täcket äter ägg och bröd eller om det bara vill ha juice? Jag har aldrig sett munnen på ett sånt och jag vill nog helst slippa. Det är ju inte så lätt att sova om man samtidigt oroar sig för att täcket ska äta upp ens fötter.” 
 
Ett huvud stack fram. Två svarta ögon inramat av rufsigt hår. 
 
”Ett troll!” utbrast Jakob. 
 
Hennes ögon växte.’
 
Ur Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo, Albert Bonniers Förlag: 2018 
 
 
Fler Smakebitar finns att finna hos Astrid Terese
 
 
Idag har jag varit på utflykt till ett grannlandskap och nu har jag tvättid. Skönt att få det överstökat och få koncentrera sig på viktiga saker som fotbollsmatcher och grönländska deckare sedan… 🙂 Hoppas att alla har en fin söndag.