Årssummering à la Kulturkollo

Liksom tidigare år har vännerna på Kulturkollo satt ihop ett förslag på årslista, som även utgör veckans utmaning. Det är fritt att lägga till och dra ifrån – vi får se var jag hamnar 🙂 

 

När jag nu är färdig hittar jag förstås titlar jag har missat – och så är det väl alltid. Med lite tur hinner jag täcka in allt som ska täckas i dessa listor… 

 

Årets mest oväntade: Hur mycket jag gillade Hannah Green and her unfeasibly mundane existence som jag verkligen inte trodde skulle vara min grej. Vidga vyerna! 
Årets klassiker: Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf. 
Årets knock out: My Policeman av Bethan Roberts. Åh! 
Årets kvinnokamp: Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. 
Årets gråtfest: Om jag verkligen grät kan jag inte svara på, men Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses (har funnits utgiven på svenska som Övervintring också) är ohyggligt sorglig. 
Årets gapflabb: Stackars Birger av Martina Montelius. 
Årets historiska: Kan man kalla mytologi för historiskt? I så fall säger jag Mythos av Stephen Fry. 
Årets obehagligaste: Ruskigt obehaglig men fantastiskt bra – 1793 av Niklas Natt och Dag. 
Årets dystopi: The end we start from av Megan Hunter, men Slutet av Mats Strandberg ligger nära bakom. 
Årets grafiska: I slutet av regnbågen av Bitte Andersson. 
Årets nya bekantskap: Lin Jansson, som skrev fantastiska Ragga som du shoppar – jag hoppas att vi får höra mycket mer av henne! Gärna mer västra-Göteborg-litt!  
Årets utmaning: Jag kämpade verkligen med Röda rummet av gamle Strindberg. 
Årets tegelsten: Samlingarna av Andres Lokko. Men det ska väl sägas att jag inte läste vartenda ord, och då är det nog Rich boy. 
Årets ögonöppnare: Am I normal yet? av Holly Bourne. 
Årets återseende: Jag är alltid glad att återse såväl Ruth Galloway som Roy Grace. 
Årets aldrig mer: Spel av Anna Roos. 
Årets huvudperson: Lydia i Bara ha roligt av Maria Maunsbach. 
Årets bifigur: Jag kan inte komma ihåg namnet, men bästisen i The rest of us just live here av Patrick Ness, som, bara sådär, är ”the god of mountain lions” och dyrkas av alla kattdjur. 
Årets filmupplevelse: Kommer sällan ihåg filmer, men jag gillade I hetaste laget ur klassikerperspektiv. Det var även väldigt kul att se Dracula från 30-talet på Skräckfilmfestivalen! 
Årets kulturella höjdpunkt: Åh, så mycket. Bokmässan och Göteborgs romanfestival, förstås, men även isolerade grejer såsom Sgt Pepper på Stadsteatern. 
Årets möte: Det har kanske inte med kultur att göra, men ett möte vid fontänen på Järntorget i juni glömmer jag aldrig. 
Årets magplask: Magplask är kanske att ta i, men Popkulturens död av Martin Aagård och Natalia Kazmierska var en besvikelse. 
Årets kan-inte-släppa-den: Bränn alla mina brev av Alex Schulman. 
Årets skämskudde: Jag har haft det stora nöjet att introducera ett par noviser för The Inbetweeners vilket är en konstant skämskudde. Och alldeles underbar, förstås. 
Årets lyckopiller: Blixtra, spraka, blända! av Jenny Jägerfeld – innehållet är inte alltid ett lyckopiller men den är så briljant att det var ren njutning att läsa. 
Årets läskigaste: He said / she said av Erin Kelly. 
Årets debut: Efter Ekot av Olivia Bergdahl, kanske. Hon har publicerat poesi tidigare men detta är hennes romandebut. 
Årets kyss: Kanske Natasha och Daniel i Idag är allt av Nicola Yoon. 
Årets citat: Detta från Dalímuseet i Paris är kul. 
Årets skandal: Akademien, förstås. Och regeringen. It goes on and on… 
Årets förlag: Sekwa som fixade så bra kring Maggie O’Farrell-frukosten på Bokmässan trots att planerna ändrades. 
Årets pristagare: Niklas Natt och Dag, för 1793. Så fint, dessutom, att han tog upp bäste vännen Backman på scen när han fick priset. 
Årets överskattade: När oskulder kysser av Per Hagman, som förvisso inte kom i år men som jag läste i höstas. Kanske är det något jag inte förstår men… nä. 
Årets underskattade: Jag vet inte riktigt, jag har inte så bra koll på allt – men jag önskar att det hade pratats mer om den fantastiska Göteborgs schamaner av Johan Nilsson. 
Årets sönderpratade: Se på oss nu av Geir Gulliksen, vill jag nog säga… för all denna bröstmjölk! Men hur har jag missat att skriva om den? Det får jag ta itu med. 
Årets serie: Lena Ackebos serie om Barbro och Mona, som – kanske – avslutades i år med Darling Mona. 
Årets scen: Göteborgs Litteraturhus är alltid spännande. 
Årets konstupplevelse: Bayeuxtapeten, Monets trädgård i Giverny och Dalímuseet i Paris. Och Konstmuseet i oktober, för där trivs jag alltid. 
Årets TV-serie: Vår tid är nu – jag såg säsong ett och två i ganska snabb takt i år. Så otroligt bra.
Årets titel: Ragga som du shoppar och Ät din jävel. 
Årets låt: Så många! Men Oh my love av John Lennon har varit med mig sedan vi såg Imagine: John & Yoko i september.