Kategori: Allmänt

Halva Malmö består av killar som dumpat mig av Amanda Romare

Vi har sett en och annan roman på senare år om dejting och Tinder och hur hopplöst det kan te sig att försöka hitta rätt i djungeln. Vissa är onekligen bättre än andra – Maria Maunsbachs Bara ha roligt är ett exempel på en alldeles utmärkt sådan – och kanske är det inte en tillfällighet att även den utspelar sig i Malmö. Just Malmö är en stad som jag aldrig riktigt varit i, förutom en kort promenad runt centralstationen en gång i väntan på tåget till Ystad. Kanske gör det det hela lite extra spännande, jag vet ingenting om barerna eller torgen som finns med i böckerna. (Dock blir jag väldigt sugen på att tillbringa lite tid där!)

Huvudpersonen i Halva Malmö består av killar som dumpat mig försöker med allt. Tinderdejtande förstås, ragg på krogen och över, i och under sin egen liga. Massor av yrken, massor av läggningar (och ligg) – men ingen som vill bli ihop. Hon och hennes gäng kämpar för att försöka förstå hur tvåsamhet i vår tid är menad att funka. Det är inte lätt, det är ett som är säkert.

Halva Malmö är mörk och ibland lite hemsk men framför allt fruktansvärt rolig. Romare skriver fantastiskt bra, formuleringarna är alldeles utmärkta och trots att bitar är lite fragmentariska (eftersom de handlar om rätt många olika personer) känns det stilsäkert och knivskarpt.

Jag blev hela tiden påmind om något annat när jag läste, men kunde inte komma på vad. Det var inte Maunsbach som ovan, det var inte Sofia Rönnow Pessahs Männen i mitt liv även om vissa delar är lika – men så såg jag att någon på Goodreads nämnt Tove Folkesons fantastiska Kalmars jägarinnor och där satt den. Mycket bra! Jag ser verkligen fram emot mer av Amanda Romare.

Stor bonus för otroligt snyggt omslag! Boken kan man köpa här.

De rotlösa av Frida Skybäck

Det är alltid spännande när författare byter genre tycker jag. Ibland blir det mer lyckat än annars. Frida Skybäck har tidigare skrivit feelgoodromaner, jag har läst en av dem och gillade. De rotlösa är en spänningsroman som berättas ur tre perspektiv, vilket inte är det lättaste – jag tycker att hon har lyckats bra. Det tog lite tid för mig att ta mig igenom den eftersom jag började läsa den samma dag som igångsättning av min förlossning startade – dagarna efter det var inte direkt fyllda av lästid 😉 (Det är de inte nu heller, eller bloggtid, tro mig.) Berättelsen hade nog vunnit på om jag hade läst den lite tätare. Men det är inget att göra åt!

Lydias lillebror Dani hamnade i trubbel redan som ung tonåring, men har nu lämnat brottets bana och lovat att aldrig mer återvända. Därför blir Lydia bestört när polisen kontaktar henne och berättar att Dani är misstänkt för att vara inblandad i en ung kvinnas försvinnande. Man har rörliga bilder från Malmö Central där Dani och Linnea, den försvunna kvinnan, syns tillsammans. Dani själv är också spårlöst försvunnen och Lydia bestämmer sig för att nysta i fallet på egen hand, för det finns flera faktorer som inte stämmer.

Lydia, Dani och Linnea får alla berätta sin sida av historien och det hela läggs fram, sakta men säkert. Tempot känns ganska långsamt för att vara en spänningsroman, men det är effektivt – särskilt som boken är föredömligt kompakt på sina drygt 300 sidor. Spänningsbiten blir för mig sekundär här, för relationerna och tankarna kring hur ens uppväxt och miljö påverkar en hela livet är intressantare.

Välskrivet med nyanserade karaktärer och betydligt mer djup än i många spänningsromaner jag kommit över. Förlagen sprutar ju ur sig dessa psykologiska thrillers och ibland är det helt hopplöst att försöka sålla och hitta rätt. Jag läser gärna mer spänning av Skybäck, om sådan kommer. Tills dess får jag nog passa på att läsa någon mer av hennes feelgood-romaner.

Boken kan man köpa t.ex här.

Elva änkors man (Marianne Jidhoff, #11) av Denise Rudberg

Somliga av titlarna i elegant crime-serien är helt obegripliga i relation till handlingen – detta är en av dem. Jag har ingen aning om vad den ska hänvisa till – men jag gillar tanken på att varje titel har en siffra i sig – detsamma gäller ju för Rudbergs serie om Kontrahenterna, inser jag nu.

Böckerna i serien har en hel del annat gemensamt, förstås. Östermalm, god mat och vin, vit tryffelnougat och smygrökning under fläkten. Tidigare har en ”will they – won’t they”-dynamik också funnits mellan två av huvudpersonerna, men det har nu rett ut sig och den trevande romantiken verkar ha blivit vardag ganska snabbt. En annan gemensam nämnare är förstås att varje bok innehåller ett högprofilerat och känsligt brott som inte kan lösas av ”vanlig” polis utan behöver tas om hand av ”syjuntan” som utredningsgruppen som Marianne Jidhoff leder kallar sig.

I detta fallet handlar det om en nyskild och omsusad politiker som utsätts för utpressning. Hon har en känsla av att det har med nätdejtingen hon ägnat sig åt på sistone, men har inga bevis. Samtidigt försöker änkemannen Alain starta om sitt liv efter hustruns bortgång. Han är gay, men har tryckt undan sin läggning under hela livet. Kan han hitta den sanna kärleken på nätet? Och kan man lita på folk man ännu inte träffat – och bli kär?

Nätdejting och bedrägeri är ständigt aktuellt och intressant i vår tid. Peter James skrev väldigt bra om det i en Roy Grace-bok, Dead at first sight – en annan sort än här förvisso, men jag kom att tänka på den för det var väldigt intressant. Denna story är betydligt tunnare – men böckerna är lättlästa, lättsmälta och kräver nästan ingenting av läsaren. Det kan vara rätt skönt! Jag läste den under de två dagar som föregick igångsättning av min förlossning, och hade definitivt ingen koncentration till övers för avancerad litteratur.

Många verkar tycka att det är lite irriterande att det skrivs så mycket om mat och godsaker men det gör mig absolut ingenting. Nästa gång jag är i Stockholm ska jag definitivt se till att ta mig till Ejes chokladfabrik och testa deras vita tryffelnougat, som är Mariannes last vid sidan av cigarillerna. Undrar just om försäljningen av just den produkten stigit sedan Elegant crime-serien kom… 🙂

Boken kan man köpa här!

Blåmärken av Lina Arvidsson

Det är sent nittiotal när vi träffar Stella. Hon jobbar på ett äldreboende och trivs bra, men har ett helvete hemma med sin misshandlande och kontrollerande sambo, Samuel. Till slut händer något som får Stella att inse att hon måste komma därifrån, och lägligt nog får hon reda på att en gammal vårdtagare har testamenterat sin jättevåning på Söder till henne.

Lägenheten bär på hemligheter, vilket även grannkvinnan Lilly verkar göra. Stella försöker ta reda på vad Maj, lägenhetens tidigare ägare, pysslade med i lägenheten under sin livstid. Lilly låtsas inte veta något, men Stella förstår snart att hon i allra högsta grad var inblandad i verksamheten. Mer och mer kommer fram i ljuset via foton och brev och det är riktigt intressant – faktiskt min favoritdel av boken, även om det kanske mest är tänkt som en sidohistoria.

Det räcker förstås inte att Stella flyttar för att hon ska kunna bli kvitt Samuel. Sådana män ger sig inte så enkelt och detta är en exceptionellt osmaklig typ.

En lagom spännande thriller, tycker jag. Välskriven och inte utan humor i mörkret. En större händelse i handlingen känns extremt osannolik, men jag köper det ändå. Lilly är en utmärkt karaktär som man inte riktigt vet var man har. Kul också att handlingen är förlagd till en tid innan den väldigt avancerade tekniken vi alla bär omkring på idag fanns tillgänglig.

Boken kan man köpa t.ex här.

Humlan Hanssons Hemligheter och Hola Humlan Hansson (Humlan Hansson #1 och #2) av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson (ill.)

Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson tilldelades Augustpriset 2020 för Humlan Hanssons hemligheter men det dröjde uppenbarligen innan jag kom mig för att läsa. På sätt och vis var det lika bra att jag väntade, för då hampade det sig så att bok nummer två, Hola Humlan Hansson, just kommit ut.

Titelkaraktären, självaste Humlan, är en underbart lillgammal dagboksskribent. Jag har jättesvårt att formulera mina tankar om boken, har haft uppe utkastet massor av gånger men landar inte rätt. Därför vänder jag mig till Augustjuryns motivering när priset delades ut till första boken, som löd:

Balansakten mellan existentiell smärta och humor är kongenial i Humlan Hanssons hemligheter. Den avväpnande berättelsen om bästissvek och växtvärk kickstartar i dagboksformat. Kristina Sigunsdotters text är skruvad och sällsynt levande. Ester Eriksson excellerar i svärta, i illustrationer som fångar Humlans konstnärssjäl. Här har hästtjejerna faktiskt hästhuvud, och den psykiskt sjuka fasterns konstnärskap ger relief åt Humlans tillvaro i ett text- och bildsamarbete som bjuder på vrålskratt och hjärtenyp.

Ja. Missa inte Humlan Hansson! I andra boken reser hon och familjen till Spanien.

Första boken kan man köpa här och andra här.

Små katastrofer av Sarah Vaughan

Jag läste denna veckan innan vår dotter föddes, således höggravid och alldeles fullproppad med hormoner. Antagligen hade jag blivit lika påverkad även utan dessa variabler, men det går inte att komma ifrån att det var väldigt speciell läsning att ta till mig alldeles precis innan jag blev mamma.

Boken handlar om moderskap, föräldraskap, familj, relationer, vänskap – och rätt och fel. Vaughan har dykt upp på min radar ganska nyss, och jag har tänkt läsa både denna och den andra titeln som finns på svenska (Efter skandalen) ett tag. Jag är glad att jag gjorde det, för detta är en riktigt bra roman. Den för tankarna till Jodi Picoult, som jag läste nästan slaviskt för ett antal år sedan, i det att det handlar mycket om skuld och lojalitet och att göra rätt – ofta i en yrkesroll. (Picoults karaktärer är ganska ofta jurister, här handlar det mer om läkarskrået.)

Liz och Jess har känt varandra länge, ända sedan de var med i samma mammagrupp med sina förstfödda. Liz arbetar som läkare på akutmottagningen där Jess dyker upp en sen kväll med sin lilla tiomånaders dotter. Flickan har skadat sig i huvudet, men Jess berättelse om hur skadan uppkommit går inte ihop. Det är förstås Liz plikt att rapportera det som hänt till sina chefer och att samarbeta kring att få fram sanningen – men man vill ju förstås tro på sina vänner, hur svårt det än är. Och Liz vet också att det inte är det lättaste i världen att vara mamma alla gånger.

Tydligen säljs denna bok in som en thriller, och det skulle jag verkligen inte hålla med om. Visst är det spännande på sina ställen, men någon psykologisk spänningsroman vill jag verkligen inte kalla det. Det är en alldeles utmärkt roman, en sådan som håller kvar min uppmärksamhet då man inte vet precis allt från start, men det brittiska förlaget gör då inte boken några tjänster genom att placera den bland alla miljoner psykologiska spänningsromaner.

Boken kan man köpa här!

Beautiful world, where are you (Vackra värld, var är du) av Sally Rooney

Jag läste denna ganska snart efter att den kom ut – och blev klar dagen innan turbulensen kring Rooney satte fart. (TL;DR – Sally Rooney vill inte skriva avtal med israeliskt bokförlag och därmed få boken översatt till hebreiska pga konflikten mellan Israel och Palestina.) Jag beslutade mig för att som vanligt försöka skilja på verk och person, och för att inte se detta som en antisemitisk handling – men jag orkar heller inte gräva ner mig i det. Rooney är marxist och pratar ofta och öppet om det, vilket verkar ha en koppling till det hela, men nej, andra får engagera sig i detta. (Dock kul att ett litet svenskt förlag har erbjudit sig att köpa rättigheterna till hebreisk översättning.)

Jag har gillat båda Rooneys tidigare böcker, Samtal med vänner och Normala människor. Lyckades aldrig se klart den senare som tv-serie kom jag just på, men det är väl inte för sent än. (Vi har en tendens här henma att glömma bort att se färdigt serier vilket är lite märkligt.) Denna blev jag inte lika förtjust i, men jag kan inte riktigt säga varför. Rooney skildrar relationer, samtiden, kärlek och sex och hon gör det väldigt bra. Kanske var denna lite för utdragen och lite för kommenterande istället för betraktande.

En stor del av boken består av mejlväxling mellan två väninnor, Alice och Eileen. Alice är en framgångsrik författarinna som efter ett par riktiga succéer har dragit sig undan på landsbygden ett tag. Där träffar hon Felix via en dejtingapp – en lagerarbetare som har väldigt lite gemensamt med henne men som hon ändå får för sig att bjuda med sig till Rom på en jobbresa. Eileen bor i Dublin, jobbar som redaktör och startar upp en relation med den gemensamme barndomsvännen Simon. Insprängt i dessa delar – som delvis är väldigt roliga – kommer längre samhällskommentarer och jag hade ärligt talat klarat mig utan dem. Relationerna är intressantare, liksom karaktärernas sökande efter skönhet och lycka, som ju genomsyrar mångas ambitionsnivåer och därmed skapar mycket igenkänning.

Boken kan man köpa t.ex här!

Ett gott nytt år av Malin Stehn

Malin Stehn var ett nytt namn för mig – hon har skrivit en hel drös med barnböcker tidigare, men de har inte kommit i min väg. Jag är ganska selektiv vad gäller spänningsromaner, då det finns så otroligt många och det är verkligen inte alla som lever upp till namnet. Många är förutsägbara och i det närmaste banala – men nu talade både omslag och baksidestext till mig, så jag plockade upp den.

Familjedramer är ofta en lyckad fond för spänningsromaner, så även här. Det är nyårsafton och en kompisgrupp vuxna firar tillsammans – för så har de alltid gjort. Numera kanske inte kvinnorna Lollo, Nina och Jessica har så väldigt mycket gemensamt, men vanan vinner. Samtidigt har några av barnen fest tillsammans. Lollos 17-åriga dotter försvinner från festen – men det vet ingen förrän dagen därpå, när mardrömmen slår till mitt i bakfylla och ångest.

Tre personer får varsitt narrativ och det blir väldigt lyckat. Tidsperspektivet förflyttas, vilket också fungerar bra. Läsaren får reda på lite i taget om vad som hänt i det förflutna och vad som händer på nyårsnatten, vilket för att intresset bibehålls. Dialogen är trovärdig liksom interaktionen människorna emellan. Det är lättläst utan att vara simpelt och med gott driv och flyt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Smakebit på söndag, 7 november 2021 – Isbrytare av Kristina Ohlsson

Jag har varit så djupt inne i bebisbubblan att jag helt glömde att bok nummer två om August Strindberg på Hovenäset, som jag längtat efter, kom ut i veckan. Men ingen skada skedd – även om lästiden inte går att planera riktigt lika flexibelt som annars så finns det alltid lite tid i alla fall och jag har kommit en bit in 🙂

Sakta försvann solen från himlen som först färgades rosa och sedan gul. Det var en scen man inte kunde se sig mätt på. August satt i sin butik och följde skådespelet på himlen genom skyltfönstret. Klockan drog sig mot fem och snart skulle mörkret sluta sig kring huskroppen.

Några kunder hade droppat in under eftermiddagen, men någon riktig kommers kunde han inte påstå att det var tal om. Och inte var han framgångsrik i sina försök att nå Ray-Ray heller. Allt han hade lyckats åstadkomma var två telefonsamtal som slutade hos telefonsvararen.

Ur Isbrytare av Kristina Ohlsson, Albert Bonniers förlag: 2021

Det är höst i Göteborg om man tittar till träd och mark, men det är fortfarande varmt ute. Frågan är om det blir en varm vinter, eller om vargavintern slår till utan att någon (jag) är förberedd med kängor och vinterkappa. Jag får göra en inventering – som tur är Lilla Barnet i alla fall välutrustad!

Hos Astrid Terese finns fler Smakebitar!

Hur ljuset tar sig in (Kommissarie Gamache, #9) av Louise Penny

Bok #8 om kommissarie Gamache och Jean-Guy Beauvoir var inte riktigt min favorit. Det var intressant på sätt och vis med en bok som bara utspelar sig på ett och samma ställe, men jag saknade Three Pines och de andra alldeles för mycket. Som tur är får de vara med så mycket som jag önskar i Hur ljuset tar sig in – som definitivt är min favorit i serien hittills.

Gamache kämpar på jobbet, då flera av hans bästa medarbetare har lämnat mordgruppen som han är chef över – Jean-Guy Beauvoir är en av dem, och han har inte pratat med Gamache på flera månader. Gamaches dotter Annie gjorde slut med Beauvoir, som nu kämpar med sitt läkemedelsberoende.

Gamache känner sig motarbetad och uppgiven och blir glad när han får meddelande från Myrna i Three Pines – en chans att fly staden för några timmar. Myrnas väninna som skulle komma och fira jul hos henne har inte dykt upp, och Myrna misstänker att något inte står rätt till alls. Efter lite press erkänner Myrna vem vännen i fråga är – en av de mest berömda personerna i Nordamerika under en period, men numera praktiskt taget fallen i glömska.

Deckargåtan löper parallellt med Gamaches egna förehavanden och bekymmer och som alltid med Louise Penny är det på en lagom nivå. Deckargåtan är smart och genomtänkt, persongalleriet fantastiskt och språket genialt – särskilt för sin genre, om man får lov att säga så. Three Pines är en så skickligt konstruerad plats – bara det att byn inte finns med på de flesta kartor, och att det är nästan omöjligt att få täckning för mobiltelefoni eller internetuppkoppling gör det hela extra bra då det ju faktiskt gäller alla – inte bara klantiga poliser som glömmer sina telefoner, eller glömmer att ladda dem, eller blir instängda i källare utan mottagning. Lika villkor, lika läskigt när något händer.

Boken kan man köpa t.ex här.

Tidigare böcker i serien som jag läst och kommenterat:

#1 Mörkt motiv
#2 Nådastöt
#3 Den grymmaste månaden
#4 Ett förbud mot mord
#5 Ett ohyggligt avslöjande
#6 Begrav dina döda
#7 En ljusets lek
#8 Det vackra mysteriet