Männen i mitt liv av Sofia Rönnow Pessah

 

Jag hade höga förväntningar på Männen i mitt liv, inte minst för att kön på biblioteket var rekordlång redan när jag först hörde talas om den – och jag brukar inte vara jättesen på bollen. Hoppades på något nytt och fräscht och intressant, och tyckte att konceptet att lista alla män som huvudpersonen Sonia funnit sig i sällskap med, på ett eller annat sätt, verkade kul. 

 

Men jag vet inte. Det blir inte så kul. Inte så intressant och inte så nytt heller. Konceptet med ”listan” må vara nytt, men vad gäller att läsa om hur unga kvinnor i Malmö lever tycker jag bättre om Alice Dadgostar och Maria Maunsbach, till exempel. Jag uppskattar att det skrivs om frigjorda unga kvinnor, men jag ser inte riktigt meningen eller poängen i detta eftersom det finns noll karaktärsutveckling och föga insikt. 

 

Jag gillar språket, dock, och kan känna igen mig i en del av tankarna som man kan drabbas av i den där svåra perioden mellan ungdom och vuxen, när man inte kan förstå att man inte längre är tonåring och absolut inte kan förstå att man förväntas vara vuxen. Bitvis underhållande men till slut ville jag mest bara bli färdig.