Blåmärken av Lina Arvidsson

Det är sent nittiotal när vi träffar Stella. Hon jobbar på ett äldreboende och trivs bra, men har ett helvete hemma med sin misshandlande och kontrollerande sambo, Samuel. Till slut händer något som får Stella att inse att hon måste komma därifrån, och lägligt nog får hon reda på att en gammal vårdtagare har testamenterat sin jättevåning på Söder till henne.

Lägenheten bär på hemligheter, vilket även grannkvinnan Lilly verkar göra. Stella försöker ta reda på vad Maj, lägenhetens tidigare ägare, pysslade med i lägenheten under sin livstid. Lilly låtsas inte veta något, men Stella förstår snart att hon i allra högsta grad var inblandad i verksamheten. Mer och mer kommer fram i ljuset via foton och brev och det är riktigt intressant – faktiskt min favoritdel av boken, även om det kanske mest är tänkt som en sidohistoria.

Det räcker förstås inte att Stella flyttar för att hon ska kunna bli kvitt Samuel. Sådana män ger sig inte så enkelt och detta är en exceptionellt osmaklig typ.

En lagom spännande thriller, tycker jag. Välskriven och inte utan humor i mörkret. En större händelse i handlingen känns extremt osannolik, men jag köper det ändå. Lilly är en utmärkt karaktär som man inte riktigt vet var man har. Kul också att handlingen är förlagd till en tid innan den väldigt avancerade tekniken vi alla bär omkring på idag fanns tillgänglig.

Boken kan man köpa t.ex här.