Jag läste denna ganska snart efter att den kom ut – och blev klar dagen innan turbulensen kring Rooney satte fart. (TL;DR – Sally Rooney vill inte skriva avtal med israeliskt bokförlag och därmed få boken översatt till hebreiska pga konflikten mellan Israel och Palestina.) Jag beslutade mig för att som vanligt försöka skilja på verk och person, och för att inte se detta som en antisemitisk handling – men jag orkar heller inte gräva ner mig i det. Rooney är marxist och pratar ofta och öppet om det, vilket verkar ha en koppling till det hela, men nej, andra får engagera sig i detta. (Dock kul att ett litet svenskt förlag har erbjudit sig att köpa rättigheterna till hebreisk översättning.)
Jag har gillat båda Rooneys tidigare böcker, Samtal med vänner och Normala människor. Lyckades aldrig se klart den senare som tv-serie kom jag just på, men det är väl inte för sent än. (Vi har en tendens här henma att glömma bort att se färdigt serier vilket är lite märkligt.) Denna blev jag inte lika förtjust i, men jag kan inte riktigt säga varför. Rooney skildrar relationer, samtiden, kärlek och sex och hon gör det väldigt bra. Kanske var denna lite för utdragen och lite för kommenterande istället för betraktande.
En stor del av boken består av mejlväxling mellan två väninnor, Alice och Eileen. Alice är en framgångsrik författarinna som efter ett par riktiga succéer har dragit sig undan på landsbygden ett tag. Där träffar hon Felix via en dejtingapp – en lagerarbetare som har väldigt lite gemensamt med henne men som hon ändå får för sig att bjuda med sig till Rom på en jobbresa. Eileen bor i Dublin, jobbar som redaktör och startar upp en relation med den gemensamme barndomsvännen Simon. Insprängt i dessa delar – som delvis är väldigt roliga – kommer längre samhällskommentarer och jag hade ärligt talat klarat mig utan dem. Relationerna är intressantare, liksom karaktärernas sökande efter skönhet och lycka, som ju genomsyrar mångas ambitionsnivåer och därmed skapar mycket igenkänning.
Boken kan man köpa t.ex här!