Kategori: 2010-tal

 

Emma och dottern Ines har flyttat in i Emmas systers hus i Bromma, medan systern med make bor i Spanien. En inbrottsvåg drar genom den välbärgade förorten, och när en tonårspojke mördas under vad som verkar vara just ett inbrott kopplas Emma och hennes kollegor in på fallet. 

 

På sociala medier börjar ryktena frodas bland Brommaborna och misstankar riktas mot städerskor och gästarbetare, alla med utländskt ursprung är misstänka för ett eller annat. Emma beslutar sig för att ta saken i egna händer.  

 

Vid sidan av detta följer vi historien mellan Emma och kollegan Nyllet, som  just brutit upp sitt förhållande, och min favoritdel av berättelsen – berättelsen om en tonårspojke i Bromma och hans speciella relation till personen han älskar allra mest. 

 

Sarenbrant är, liksom många andra svenska deckarförfattare, sällan överraskande – jag vet vad jag får, liksom, och ibland är det ju precis vad jag vill ha. Jag blir som vanligt förbannad på folk som gör puckade grejer och undrar varför, men inser förstås att det ibland är det som krävs för att föra berättelsen framåt. Helt okej, men inget som fastnar särskilt. Jag fortsätter dock gärna att läsa om Emma nästa gång. 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

Men – det var så många som har pratat om hur bra denna är att det fick bli ljudbok ändå. Och det funkade fint! Angela Kovacs är verkligen en av mina favorituppläsare. 

 

Doggerland är en ögrupp mellan Storbritannien, Holland och Skandinavien. (Jag tänker mig att det ligger där Doggers Bankar ligger, förstås.) Det tar inte lång stund innan jag helt och hållet köper detta och tror helt och hållet på denna pittoreska men vindpinade lilla stat. Personerna har namn som hade kunnat komma från Storbritannien, Nederländerna eller Skandinavien och det finns fördomar om diverse folk från diverse ställen – precis som det är i verkligheten, förstås, men det här med ett fiktivt land är himla häftigt. Alla jag har pratat med säger samma sak – Doggerland finns efter en halvtimme. 

 

Karen Eiken Hornby, kriminalinspektör, vaknar morgonen efter Oistra, den stora ostronfesten. Tyvärr är det i ett hotellrum och tyvärr ligger hennes chef bredvid. Inom några timmar kallas hon in till arbetet – en kvinna har slagits ihjäl i sitt hem och Karen måste leda mordutredningen – eftersom den mördade kvinnan är polischefens före detta fru. 

 

Det blir en otroligt spännande berättelse – men i ett alldeles lagom tempo! Ibland tycker jag att det blir alldeles för rafflande och ibland alldeles för segt, men här hålls takten och tonen på en bra nivå hela vägen igenom. Till och med upplösningen känns sansad och väl genomtänkt, ingen galen action och galenskap. Dessutom kan jag uppskatta att det inte är så himla… kladdigt. Miljöbeskrivningarna är underbara, påminner om Shetlandsbeskrivningarna i Ann Cleeves böcker men med ett annorlunda klimat – jag skulle gärna vilja besöka Doggerland. Detta ska bli en trilogi eller serie beroende på vem man lyssnar på och jag längtar verkligen efter att läsa vidare. Karen har drag av de klyschiga poliser vi så ofta läser om, men på något vis är hon för mig alldeles unik. 

 

Missa inte Doggerland. Boken finns att köpa här eller här. 

 

 

Mattias Hagberg är en av eldsjälarna bakom Skrift, som samarbetar med Göteborgs Litteraturhus. Jag har sett honom där flera gånger och dessutom skriver han mycket bra i GöteborgsPosten med jämna mellanrum, så nu tyckte jag att det var läge att läsa någon av hans egna böcker. Det blev De användbara. 

 

Ludwig Malmström kommenderas från sin arbetsplats i Göteborg till ett sinnessjukhus i Jämtland år 1938. En märklig smitta har börjat kräva liv på anstalten, och Ludwig skall dit för att reda ut vad det är som pågår. Det liknar tbc, men det verkar inte vara riktigt det det handlar om. Malmström är intresserad av allt som sker ute i Europa och i världen såhär på gränsen till ännu ett världskrig, och de olika strömningarna, såsom vad Hitler och Stalin pysslar med, påverkar honom. Vissa andra skeenden som vi känner från andra anstalter i Sverige spelar också en roll. 

 

Många decennier senare försöker hans dotter ta reda på var hon kommit från och vad som hänt i hennes barndom. Det enda som är konstant och sammanhängande i hennes liv är de svarta fåglarna utanför fönstret till lägenheten där hon bor, beroende av sina assistenter. 

Det blir en ryslig, krypande skräckroman av det hela som väcker mycket tankar om saker som hänt, här i Sverige och utanför våra gränser, för inte så längesen alls. Mycket bra! Och fruktansvärt. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Sasha är tolv år och har nyss förlorat sin mamma. Hon begick självmord och nu är det bara Sasha och pappa kvar. Ja, och farbrodern vars namn jag lyckats tappa bort, och så bästa vännen Märta som alla kallar för Mörten – utom Sasha, för Märta rimmar på hjärta och Märta har det största hjärta som Sasha vet. 

 

Sasha är livrädd för att bli som sin mamma och skriver därför en lista på saker hon inte ska göra som hennes mamma gjorde. Mamman hade till exempel långt hår, så Sasha kapar av sitt. Och så fick mamman alla att gråta, och därför måste Sasha göra tvärtom och få alla att skratta. Sagt och gjort – hon ska bli ståuppkomiker. 

 

Det finns några underbara scener, bland annat när Sasha övar ståupprutiner för ett gäng kaniner i en park – så otroligt bra. Jag älskar att Jägerfeld vågar skriva svart komedi för barn – för även om detta är en fruktansvärt sorglig bok så är den fantastiskt rolig också. Vi vet att det är viktigt att prata om saker som psykisk ohälsa – även hos barn! – och självmord och döden och nog blir det lite lättare och mer tillgängligt i en sorts humoristisk kontext. 

 

Så makalöst bra. Passar för mellanåldern som sagt, mellan 9 och 12 – men jag är 35 och tycker att det är ett mästerverk som passade alldeles utmärkt även för mig. 

 

Boken finns att köpa här eller här.  

 

 

 

När de ska äta sin förlovningsmiddag tillsammans dyker han inte upp. Verkar vara spårlöst försvunnen. Och kort därefter hittas en ung kvinna mördad, halshuggen, i hans hem i Bromma. 

 

Peter Lindgren är polisen som kopplas in på fallet. Tillsammans med beteendevetaren Hanne Lagerlind (som även är hans före detta älskarinna och som har en begynnande sjukdom) börjar han nysta i fallet – det visar sig nämligen att det liknar ett annat mord, många år tidigare, men det verkar inte finnas några uppenbara kopplingar. Och även om man är ganska säker på vem offret är tar det tid att identifiera henne. 

 

Jag gillar vinklarna med olika perspektiv, men det blev lite rörigt för mig. De här klyschiga poliserna är ganska tröttsamma, men jag kan absolut tänka mig att läsa om Peter Lindgren igen – vilket jag såklart tänker göra, eftersom jag planerar att läsa Husdjuret. Men Älskaren från huvudkontoret lämnar inga särskilda spår hos mig. Jag har läst och älskar serien om Siri Bergman som Grebe skrivit tillsammans med sin syster Åsa Träff, och det är inte utan att jag längtar efter dem. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

(PS: Googlade. Grebe skrev en bok tillsammans med Paul Leander som heter Dirigenten från St. Petersburg. Så var det alltså.) 

 

 

Jag har flera vänner som hann läsa Sköldpaddor hela vägen ner innan jag gjorde det, och recensionerna har varit ganska svala. Trots det hade jag höga förväntningar på denna – och som ni säkert redan har gissat infriades de inte något vidare. 

 

Bokens intrig är märklig till att börja med. En miljardär försvinner och FBI:s stora belöning gör att Daisy, vår huvudpersons Azas bästa väninna, övertygar Aza om att de måste försöka hitta honom – särskilt som Aza varit på läger tillsammans med miljardärens son en gång i världen. Aza kämpar med tvångstankar, något som jag förstår att författaren själv lider av och ville skildra här. Tyvärr blir det mer farsartat än något annat. Vissa bitar är så tokiga att man undrar vad det är man läser, och vissa delar är fruktansvärt mörka. 

 

Nä, jag tycker att det var ganska rörigt och försumbart. Är du ett stort John Green-fan tycker jag nog nästan att du kan strunta i denna. Men – den finns att köpa här eller här. 

Jag ä l s k a d e Dumplin’ när den kom härom året – det gjorde många med mig, det minns jag – och blev mycket glad när jag såg att nästa bok av Julie Murphy var på väg. Och jag blev inte besviken! Jag tycker oerhört mycket om Ramona Blue – såväl karaktären som boken. 

 

Ramona, hennes storasyster och deras pappa – samt storasysterns av-och-på-pojkvän Tyler – bor på en trailer park i en liten stad i Mississippi. De förlorade allt i orkanen Katrina, inklusive modern. Ja, hon dog inte eller så, men hon lämnade familjen och träffar nu döttrarna med ojämna mellanrum. Ramona, systern och deras pappa jobbar alla tre tunga skift i hotell- och restaurangbranschen för att få livet att gå ihop – ja, Ramona har en skokartong under sängen också med små besparingar från extrajobbet som tidningsbud. 

 

Under sommaren när vi träffar familjen har Ramona varit tillsammans med Grace som är på semester i den lilla staden Eulogy vid kusten – men hon har pojkvän därhemma och är inte alls så säker på att hon faktiskt är bisexuell. Men Ramona, med det lysande blå håret, är helt säker på att hon är lesbisk rakt igenom. När barndomsvännen Freddie återvänder till Eulogy med sin mormor och de börjar simma tillsammans dyker flera frågor upp och Ramona tvingas konfrontera det hon alltid trott varit sant. 

 

Ramona Blue har fått kritik för hur den bisexuella unga kvinnan framställs – men jag tycker att det är intressant att läsa från ett annat perspektiv än det vanliga. Och det finns ju alltid gnäll om något – när jag läste Leah on the off beat såg jag att den fått ungefär samma kritik men för raka motsatsen. Alltid är det något, liksom. Jag gillar det! För mig blir flytande gränser ett viktigt tema och det symboliseras även på att väldigt fint sätt i simningen och havet. 

 

Titta bara på detta, liksom: