Egentligen vet jag bättre än att låta förväntningarna skena iväg, även om det ÄR John Green det handlar om. Jag har verkligen tyckt om allt jag har läst av honom tidigare, även om jag tycker att Katherineteorin var tjatig. Men allt annat och särskilt Looking for Alaska och förstås The fault in our stars.
Jag har flera vänner som hann läsa Sköldpaddor hela vägen ner innan jag gjorde det, och recensionerna har varit ganska svala. Trots det hade jag höga förväntningar på denna – och som ni säkert redan har gissat infriades de inte något vidare.
Bokens intrig är märklig till att börja med. En miljardär försvinner och FBI:s stora belöning gör att Daisy, vår huvudpersons Azas bästa väninna, övertygar Aza om att de måste försöka hitta honom – särskilt som Aza varit på läger tillsammans med miljardärens son en gång i världen. Aza kämpar med tvångstankar, något som jag förstår att författaren själv lider av och ville skildra här. Tyvärr blir det mer farsartat än något annat. Vissa bitar är så tokiga att man undrar vad det är man läser, och vissa delar är fruktansvärt mörka.
Stories from the city, stories from the sea 