Sybil av Flora Rheta Schreiber

Jag vet inte riktigt hur denna hamnade på min TBR-lista, och det var ganska nära att den rök – men så blev jag ändå nyfiken eftersom den har så höga betyg på Goodreads och gav den en chans ändå. Och vilken omtumlande läsupplevelse, i all sin långdragenhet.  

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga – men Sybil, som förstås är kvinnan som boken handlar om, är en av de första patienter som diagnostiserades med en kluven personlighet – sexton stycken, närmare bestämt. Boken är skriven av Schreiber, som är journalist, tillsammans med psykiatern som behandlade Sybil under en stor del av hennes liv. 

 

Det är fruktansvärt hemskt – personlighetsstörningen kom ur grav misshandel av Sybils mor – och fruktansvärt stökigt, som ni kan tänka er. Det är omöjligt att veta vilken personlighet som är med när, även om somliga är lite tydligare än andra, och det är väldigt tröttsamt att försöka hålla reda på dem. Fascinerande är det, dock! 

Som kuriosa: Jag har en nätbekant som hade en liknande personlighetsstörning i 20-årsåldern, också utlöst av trauma men inte i barndomen. Detta var i bloggarnas, eller nätdagböckernas, begynnelse, och jag minns hur otroligt fascinerande och svårbegripligt det var att läsa hennes texter, som var väldigt öppna och transparenta. Hon träffade sin nuvarande man under denna tiden, och jag glömmer aldrig hennes berättelser om hur det var att presentera, eller liksom släppa fram, de andra personligheterna när de nyss träffats. Så märkligt, hur det kan bli. Idag är hon fullt fungerande och en av de mest stabila kvinnorna, egenföretagarna, mödrarna och coacherna jag kan tänka mig. Jag antar att det handlar om effektiv behandling och medicinering! 

 

Nåväl! Sybil finns att köpa här eller här, för den som är nyfiken. Men var medveten om att det är en riktigt krävande text – och om att somliga kallar hela alltet en enda stor bluff, där psykiatern drogat Sybil riktigt tungt och därmed frambringar en stor del av problemen. Jag låter det vara osagt om detta är sant eller ej, men ja – bra att bära med sig, kanske.