Författare: Annzah

 

Detta var månadens bok i en av mina bokcirklar. Först och främst – den lämpar sig inte som cirkelbok, om du frågar mig. 

 

Som bok, utöver att den är svårdiskuterad, tycker jag att detta är en väldigt arrogant och tjatig mansplainande text som spoilar minst sex filmer som jag hade velat se. Det ver verkligen ingenting för mig, som ni hör, och jag kan inte rekommendera den. Skulle du ändå vilja läsa den finns den att köpa här eller här. 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

 

 

Åh, jag blev så otroligt tagen av denna boken. Sträckläste den under en gråslaskig lördagseftermiddag och kunde bara inte sluta. Helt fantastisk. Jag kände till Nina LaCour sedan tidigare då hon skrivit böcker tillsammans med David Levithan, men jag har inte läst något av henne. Nu var det äntligen dags och åh, vad glad jag är för det. 

 

Marin är ensam kvar på sitt universitet i New York över julledigheten, många hundra mil från hemmet i Kalifornien. Hennes mamma dog när hon var liten, hennes pappa har aldrig varit med i bilden, men hon och hennes morfar har klarat sig bra i alla år. Tills han dog och nu är Marin ensam kvar. Hon har inte pratat med någon från sitt gamla liv sedan hon lämnade Kalifornien för att gå på college – men nu ska hennes bästa vän Mabel komma på besök. Det är dags att Marin konfronterar det osagda och ensamheten hon har inom sig. 

 

Detta är en så sorglig och vacker bok att det är inte klokt. Jag blev så otroligt rörd och tagen. Och alla litterära referenser är naturligtvis en stor, stor bonus. Läs, snälla, läs! 

 

 

Åh, jag kan inte få nog av Kristina Appelqvist. Nu läser jag ju serierna lite om varandra eftersom jag, när jag började med serien om Helena, inte kände till serien med Emma som huvudperson. Men det gör ingenting alls, faktiskt. Jag ser ju åtminstone till att läsa böckerna i respektive serie i ordning! 

 

 

Mikaela – eller Micah – blev lite av ett fenomen i bloggvärlden för ett antal år sedan när hon fick sin dotter Kelly strax efter sin 14-årsdag. Jag har läst bloggen lite av och till genom åren och fascinerats av henne – det är inget vanligt tonårsliv hon har levt. Fullt av övergrepp, droger, ätstörningar och annan psykisk ohälsa – fruktansvärt. 

 

Hennes berättelse behöver definitivt nå ut – men det är så synd att hennes bok blev en egenutgivning, till synes utan redigering eller korrektur. Detta är en helt förfärligt dålig text. Inte ens inlagan är bearbetad så det är väldigt rörigt. Mitt hjärta blöder för Mikaela – hon verkar ha kommit på fötter nu och det unnar jag henne verkligen, men trots det – vilket liv. Hade det varit nu finns det flera förlag som hade nappat på denna berättelse om man ska döma av vilka oerhörda biografier som somliga förlag plockar upp – och Mikaela hade förtjänat att få fram sina ord. 

 

Åh, vad roligt det är med Selmacirkeln! I tisdags träffades vi och diskuterade Kejsarn av Portugallien. Jag läste ut den för ett par helger sedan och älskade den verkligen. Dessutom var det roligt att äntligen läsa min vackra utgåva som jag fick av Ugglan & Boken i pocketutlottningen på läsretreatet förra året! 

 

De flesta känner säkert till berättelsen – Jan i Skrolycka namnger sin enda dotter Klara Fina Gulleborg efter solen, och hon blir mycket riktigt sin fars ögonsten. Hans liv får en mening när han blir far, och han och dottern håller ihop under hennes barndom. Hon är så klok och redig och en riktig stolthet för föräldrarna. Men när deras husbonde dör i en olycka och den nye ägaren av torpet vill avkräva dem på stora summor pengar som de inte har erbjuder sig Klara Fina – eller Klara Gulla, som hon kallar ibland – att resa till Stockholm för att få ihop pengar. 

 

Men när dottern försvinner till huvudstaden och dess lättsinnighet tappar Jan förståndet fullständigt. Han går in i en psykos, han blir Kejsarn av Portugallien med sin kejsarinna långt bort i Stockholm, och det blir många förskräckliga, tragiska år för honom innan dottern till slut återvänder, efter femton år. 

 

En underbar berättelse. Otroligt sorglig, förstås, men så full av berättarglädje. Det är definitivt min favorit utav de tre Selmor vi har läst hittills i år – kanske delvis för att den är föredömligt kort och inte så svår att ta sig igenom, men hur det än är upplevde jag så mycket läsglädje med denna. Fint!