Månad: maj 2017

Kallocain av Karin Boye

 

 
Jag fick Kallocain när jag fyllde arton, eller kanske nitton. Nu har jag äntligen läst den! 
 
Jag älskar Karin Boye – men jag har uppenbarligen bara läst hennes lyrik. Inte för att det är något fel med det, egentligen, men jag är så glad att jag äntligen tog itu med denna! 
 
När jag skrev på Instagram om att jag äntligen var igång fick jag otaliga kommentarer om att en måste komma ihåg att den skrevs före 1984. För mig, som Boye-fan, var det ju uppenbart eftersom jag visste att 1984 kom ut 1948, och Karin Boye herself dog 1940. Men det får en ju inte hänga upp sig på. 
 
Leo Kall lever i ett framtidssamhälle, där regimen har fullständig koll på allt. Han utverkar ett gift, eller ett sorts vaccin, som får människor att tala sanning. På gott eller ont. 
 
Det är så intressant. Så välskrivet, språket är så vackert att man baxnar. Och så sorgligt och skrämmande, på en gång. Helt fantastiskt! Och nu förstår jag varför väninnan Heidi och hennes klasskamrater på Göteborgs Högre Samskola läste denna redan i första årskursen – det är nämligen något som till och med jag vill benämna Stor Litteratur. 
 
Helt otroligt. 
 

 
Boken kan man köpa här eller här, om man vill! Annars finns den som e-bok i en app nära dig. 

Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de la Barre de Nanteuil

 

 
Åh, en så rar berättelse! Mitt i Paris, på Avenue des Temps-Perdus, bor Mademoiselle Oiseau. Och en vacker dag trycker Isabella, nio år, på fel knapp i hissen – och hamnar mitt i Mademoiselle Oiseaus lilla paradis av fjädrar, fåglar och katter, pärlhalsband och klackaskor och sidenklänningar… och i en vänskap mellan en gammal dam och en ung flicka och hemliga rum och panterknappar. 
 
En otroligt rar bok som jag rekommenderar att du lyssnar på. Ljuvlig. 
 
 
 
 
Boken? Ja, den kan du köpa till exempel här eller här!  

Häxan av Camilla Läckberg

 

 
Jag är inte en av de alla som dissar Läckberg. Som jag säkert har skrivit förut så tycker jag att hon har många goda sidor och jag är ju särskilt förtjust i de bohuslänska miljöerna. (Och anser väl i många fall att de flesta som håller på att dö av hur dåligt hennes språk är bara är pretentiösa och vill vara griniga. För så farligt är det faktiskt inte.) 
 
Nu ska jag säga de negativa sakerna på en gång, då. Häxan är alldeles för lång och eventuellt var en av historierna överflödig. Men, i stort så gillade jag den. Det är spännande, det är väl uttänkt och det är absolut inget fel på det. 
 
Fyraåriga Linnea försvinner från en gård utanför Fjällbacka. Därmed väcks hemska gamla minnen till liv – för trettio år sedan hittades en liten flicka från samma gård mördad. Då dömdes två trettonåriga flickor för dådet men slapp fängelse på grund av sin låga ålder. Den ena av dem har levt ett relativt stillsamt liv sedan dess, den andra har varit hyllad skådespelerska men har just återvänt till Fjällbacka för att spela bygdens dotter, Ingrid Bergman, i en spelfilm. 
 
Polisen, med den ytterst redige Patrik Hedström i spetsen, måste till slut ge sig för faktumet att det kan finnas ett samband. Och tillsammans med en gammal historia från samma gård under häxprocessernas tid knyts berättelserna till slut samman. Ihopblandat med ett mycket nutida narrativ om flyktingar och främlingsfientlighet blir det en mycket intressant berättelse. Och ja, naturligtvis är den lika rediga Erica Falck, Patriks hustru, inblandad i upplösningen – hon planerar nämligen att skriva en bok om flickorna som dömdes för det där mordet på åttiotalet och det är remarkabelt vad en kan ramla över genom att göra research… 
 

Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell

Jag har hört talas om den stora värmeböljan i London 1976. Det är en sådan där sak som ”alla vet”, även de som inte var med om den. Lite som fotbolls-VM 1994 och snödagen i Göteborg i november 1995, som mina kollegor födda en bra bit in på nittiotalet gärna pratar om. Och jag vet såväl var vi befinner oss i boken, i Islington, och kan föreställa mig hur det känns i någorlunda centrala stan när det inte har regnat på flera månader och temperaturerna bara kryper uppåt… ja, jag är ju nu inte så förtjust i värme. 
 
En dag berättar den pensionerade Robert Riordan för sin fru Gretta att han ska gå ut och köpa tidningen. Det är bara det att han aldrig kommer tillbaks. Deras tre barn får flocka till London, Monica, Aoife och Michael Francis – alla med egna teorier om vad som har hänt, men ingen med någon aning om att modern kanske sitter på förklaringen… 
 
Jag gillar att O’Farrell lyckas hålla sin skildring ganska odramatisk och lågmäld. En familj i kris, i en värmebölja, hade kunnat bli rätt rörig och hetsig. Men det blir bra, jag gillar verkligen boken. Jag tyckte kanske inte att den var så våldsamt spännande – eller kanske är det snarare att jag inte blev så trollbunden att jag engagerade mig jättedjupt. 
 
Men det är en fin bok och jag ser fram emot att läsa mer av Maggie O’Farrell! Jag gillar det där typiskt irländska, särskilt när det förpassas till andra ställen – jämför eventuellt med ett par Marian Keyes som utspelar sig i London och New York. Läs gärna O’Farrell, du kommer inte att ångra dig 🙂 
 
 
 
Du kan köpa boken till exempel här eller här! 

Ja till Liv! Liv Strömquists ABC

 

 
Som sagt så läste jag flera album av Liv Strömquist tätt inpå varandra – och har lite svårt att hålla isär dem. Så även nu – och nu har det ju gått lite tid dessutom eftersom bloggen inte ville funka i helgen, när jag faktiskt hade tänkt skriva. 
 
Nåväl. Precis lika strålande som Einsteins fru – jag minns inte nu om det är i detta albumet som Eva Braun har tjejmiddag, men det var så vansinnigt kul att jag höll på att ramla över soffkanten. Så, så bra. 
 
 
 
 
Albumet finns att köpa till exempel här eller här! 

De oroliga av Linn Ullmann

En sak ska sägas på en gång – jag har aldrig sett något av Ingmar Bergman, förutom möjligen någon dramatisering på tv av… någonting. Men jag kan inte minna mig om vad det skulle vara, i så fall. Däremot är han ju en person som är omöjlig att inte åtminstone känna till. Mina dramalärare, från England och USA, hade betydligt bättre koll på honom än vad jag har och hade. 
 
Liv Ullmann har jag aldrig sett i något heller, även om jag ofta tänker att jag måste se Utvandrarna. Och Linn Ullmann känner jag bara till namnet, så att säga. 
 
Trots denna kassa bakgrundsutbildning har jag varit otroligt intresserad av denna boken sedan den kom – och till slut kunde jag ladda ner den från biblioteket. 
 
Formen är ganska fri, det finns element som närmast liknar streams of consciousness om barndomen, det är intervjubitar med Ingmar Bergman på kassett, det är fina känsloskildringar som jag tycker är imponerande objektiva, eftersom det är en ganska beklämmande och upprörande bok. På ett skickligt vis lyckas Ullmann hålla den både osentimental och mycket känslosam. 
 
Det är en underlig barndom och uppväxt att läsa om – det är ju hela tiden tydligt att det är två världsstjärnor som är föräldrar till Linn, men det är liksom som om hon inte riktigt förstår det. Och så är det ju – den egna sitsen förstår man sig ofta inte alls på förrän man får ta steget utanför och titta in. 
 
Mycket bra – och säkert ännu bättre för dig som kanske har bättre koll på legenden Bergman! 
 
 
 

Andra som har skrivit om boken: Västmanländskan, …och dagarna går, Just nu just här

 
Boken, som nyss har kommit i pocket, finns att köpa t.ex här eller här! 

Einsteins fru av Liv Strömquist

 

 
Åh, jag skrattade så jag grät åt vissa bitar i detta album. Samhällskritiskt och feministiskt, förstås. Vasst som bara den och med väldigt mycket att tänka på. Det ska sägas här att jag läste flera Liv Strömquist under några få dagar och jag är osäker på vad som fanns i vilket album, kan man väl säga – fast i just detta handlar det förstås om ett antal gubbars fruar. Om vem som egentligen hittade på relativitetsteorin, och om hur kul det egentligen var att vara gift med Stalin… 
 
Helt fantastiskt! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Lördag lovin’

 
 
 
Det är grönt och vackert nu! (Jag vill inte vara den som tjatar ihjäl folk med hur jobbigt det är med pollenallergi men det är lite av en sorts skräckblandad förtjusning att gå ut och promenera… ;)) 
 
Var ute på en halvlång promenad på förmiddagen och nu har jag kommit hem efter en vända på gymmet. Metta kommer över om någon halvtimme på caesarsallad och hockey och jag börjar känna mig som en människa igen!