Månad: maj 2017

Jag fick tips om denna av en tjej på jobbet – de hade läst den i hennes bokcirkel och hon tyckte hemskt mycket om den. Jag hade aldrig hört talas om den, men kikade in på Goodreads och såg att den fått fina betyg och när jag hittade den i en av mina appar så var det givet att läsa!

 

Andra som har skrivit om boken: Ylvas läsdagbok, Onekligen, Med näsan i en bok, Bokblomma

 

Boken finns att köpa här eller här! 

 

Detta är sjätte delen i sviten Roman om ett brott av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Kanske blir det i år jag blir klar, ändå? 

 

Martin Beck kallas ner till Malmö efter att en affärsman skjutits på en restaurang av en okänd, iskall gärningsman som sonika klev in i lokalen, sköt mannen bakom ena örat mitt under pågående tal, klev ut genom fönstret och försvann till synes spårlöst. Klart ett fall för Rikskrim, alltså – men det visar sig vara otroligt känsligt och komplicerat. Spännande, humoristiskt och skarpt samhällskritiskt. Jag tycker att de är fantastiska!

 

Jag har dock en invändning – Piratförlaget gav ju ut serien som e-böcker för några år sedan, med förord av olika namnkunniga personer inom deckar- och författarvärlden. Men de är knökade med spoilers! I förordet till denna boken berättar Arne Dahl om en händelse i sista boken, till exempel – det känns så onödigt. 

 

 

Briljant om kapitalism, klass, feminism, kultur med massor av fakta och humor. Jag behöver inte skriva så mycket mer – läs själv för det är skitbra! 

 

Anita Eklund Lykull har varit en stor favorit för mig genom livet. Jag har förstått under senare år att det är många som inte kommit i kontakt med henne, så jag hade nog tur med skolbibliotekarier som plockade fram Silverdelfinen åt oss i mellanstadiet någon gång. Sedan var jag fast – och har läst de flesta av hennes böcker flera gånger om, utom just denna! Så jag beställde hem den från biblioteket och läste den för ett par veckor sedan. 

 

Detta är hennes första bok, och den är inriktad på en lägre målgrupp än de senare. Det är dessutom den enda med en kille i berättarrollen. Det handlar om en familj som flyttar till en annan del av landet, men ganska snart börjar pappan åka tillbaks till det gamla hemmet och skilsmässan är ett faktum. Det är ganska tokigt på sina ställen, men framför allt varmt och fint. Ingenting jag kommer att läsa om, men den var trevlig och det är roligt att läsa en bok från 1991 med alla sina tidsmarkörer. 

 

 

Allmänbildande, lärorikt och humoristiskt (och ganska skrämmande) om mäns syn på kvinnan och hennes kropp genom åren, och om den underliga obalansen mellan fullständig besatthet och en överseende attityd. 

 

Så. Himla. Bra! Borde vara obligatorisk läsning i alla skolor. 

 

Det finns oändligt många fler som skrivit om boken och därför rekommenderar jag att du tittar under ”Bloggat om boken” här – det blir bättre än att jag ska försöka komma ihåg varenda en 🙂 

 

Samlingen med Williams pjäser som inleddes med Katt på hett plåttak och fortsatte med Glasmenageriet avslutas med Linje Lusta, eller A Streetcar Named Desire. Detta var min stora favorit bland pjäserna när jag pluggade, och det är det fortfarande. 

 

Lite kuriosa – när jag gick på högstadiet, alltså innan internet och google var vid gemene mans fingertopp, läste jag Namedropper av Emma Forrest. Jag ska inte gå in för djupt på vad den handlar om, men en viktig person är en kille som spelar under artistnamnet ”The Kindness of Strangers” vilket kommer från ett citat ur just Linje Lusta – ”I’ve always depended on the kindness of strangers”. Men det visste ju inte jag förrän jag läste pjäsen och äntligen klack det till! Och nu klack det till igen under läsningen, för allting kom jag faktiskt inte ihåg. 

 

Vi är ännu en gång i New Orleans, i en sliten del av staden. Här bor Stella och Stanley Kowalski, och hit kommer Stellas storasyster Blanche Dubois, efter att hon förlorat plantagen som systrarna är uppvuxna på. Blanche har minst sagt nerverna på utsidan, kombinerat med alkoholproblem och någon form av PTSD efter att ha blivit änka i mycket unga år. 

 

Under perioden som Blanche bor hos Stanley och Stella träffar hon Mitch på ett av Stanleys pokerpartyn. Tiden går och relationerna blir än mer komplicerade och det är massor av dålig stämning och livslögner, precis som i de andra pjäserna. Denna har något mer än de andra, för mig – det är en sådan oerhörd passion och energi i pjäsen, det går inte att sluta lyssna. 

 

Även denna har filmatiserats, 1951 med Marlon Brando och Vivien Leigh – jag har inte sett den men vill gärna. En bit ur den är ju mycket berömd, när Stanley ropar på Stella – men det vore kul att se hela!