Etikett: Kaunitz-Olsson

En bra plats i skallen av Marcus Berggren

Jag har faktiskt bara känt till Marcus Berggren i något år, när han var med i julspecialen inför Bäst i test och framförde den helt otroliga låten Baba Ganoush (som kan åtnjutas längst ner i detta inlägg). Jag blev förstås stormförtjust och har sedan dess lusläst hans fantastiskt roliga krönikor i GP (jag skrev i mitt insta-inlägg om boken att de är det enda som gör GP läsvärd nu för tiden och det står jag verkligen för) och även sökt upp äldre texter. Så extremt roligt och träffsäkert.

Extremt rolig är också En bra plats i skallen – inte bara rolig, ska sägas, men det försiggår sådant lysande ordkonstnäreri att även de mer allvarliga bitarna får mig att le.

Vi har framför oss en bildungsroman, om en ung man som växer upp i Kungälv på 90- och 00-talen. Montessoriskolan (ni vet väl att montessori betyder ”gör vad fan ni vill”), radhusområdet, nynazisterna. Ätstörningen, som kryper sig på i tidiga tonåren. Experimenterandet med sprit och droger. Och bandet, som Felix, Eddie, Mikko och Andy startar.

Handlingen rör sig mellan platser som jag känner väl. Kville, Lindholmen, Vasastan, Frölunda. Jag känner inte igen mig i jättestora delar av vad som händer, men somligt är mycket bekant. Sticky Fingers till exempel. Och de förvånansvärt komplicerade delarna av passerkortsadministration och posthantering.

438 inbundna sidor låter mastigt, men det är så njutbart att läsa att det inte ens märks. Vissa dagar åt jag lunch på tio minuter för att hinna läsa en lång stund vid skrivbordet på jobbet. Många kvällar läste jag tills ögonen började falla ihop (man vill, hur bra det än är, inte tappa 438 inbundna sidor i ansiktet).

Det är en otroligt bra debut. Rörande och finstämd i bitar, farsartat skitrolig en stor del av tiden – och språkligt mästerligt hela vägen igenom.

Boken kan man köpa här.

Dag före röd dag av Maria Frensborg

Frensborgs huvudperson Helena är en av de mest enerverande och irriterande huvudpersonerna jag har träffat på på flera år. Herregud! Hon driver mig verkligen till vansinne. Det är väldigt skickligt, att skriva en huvudperson som skapar så starka känslor.

Helena tycker själv att hon är en väldigt lyhörd och bra person. Hon vill vara en rolig mamma och en bra fru, men hur ska hon kunna vara det när maken Jonas använder sin bonus till att köpa en överraskningsresa för hela familjen till Mallorca? Med FLYG? De måste ju vara hållbara, de måste tänka på miljön och att Jonas köpt denna resa utan att konsultera Helena ter sig som det ultimata sveket. Hur kan han vara så dum i huvudet? Barnen jublar och Jonas förstår sig inte på Helena, men hon kokar.

Ett sätt att hantera ilskan är att söka sig till en miljörörelse och delta i deras demonstrationer – bland annat att ligga och spela död på golvet i Mall of Scandinavia. Här finns också en väldigt spännande ung man att vila ögonen och imponera på. För är det inte något som verkar lurigt mellan Jonas och den unga vänsterbruden Eva i trappuppgången där hemma, ändå?

Det hela spårar ur lite väl mot slutet, kan jag tycka – men samtidigt antar jag att en stor anledning till att man blir fullständigt galen på Helena är väl att man vet att hon har rätt, i vissa fall. Vi SKA inte flyga och vi MÅSTE bli mer hållbara – sedan finns det naturligtvis gränser för vad man kan ta sig till. Intressant och absolut tankeväckande.

Boken finns att köpa t.ex här.