Två dygn på Getterön

Det var verkligen en snilleblixt att boka ett par nätter på Strandgården på Getterön, för vilket väder vi fick och så mycket vi har fått bada!


Innan avfärd blev det födelsedagstårta då jag nu uppnått den mogna (?) åldern av 38 år. Som traditionen bjuder pyntades tårtan av Paul McCartney med flagga i hand. Förra året ramlade han med ansiktet före ner i ett scone, men i år höll han sig stående.

Varmt, varmt, varmt. Det var 31 grader i skuggan i måndags när vi åkte. Men en frusen halvlitersflaska vatten i urringningen och en minusgradig cappuccino hjälpte då sannerligen.

Installerade oss i vår mycket trivsamma (men extremt lyhörda) lilla lägenhet. Det är ovant att bo på bottenplan och det är särskilt ovant när det står blandade gubbar utanför sovrumsfönstret och pratar motorcyklar! Men lite pittoreskt i alla fall. Hittade en liten stig genom skogen och var därmed i 4:e vik (otroligt oinspirerade namn på vikarna på den här halvön) på ett litet kick. Underbart! Klart, varmt i vattnet och inte en manet i sikte. Dock krabbor, stora exemplar långt inne vid stränderna – lite ovant!

Det fanns tankar på att gå ut och äta på kvällen, men nästan allt var stängt en måndagskväll så vi köpte lite gott bröd och ostar och kallskuret på Tempo istället och skålade födelsedag i Herrljunga päroncider och Ramlösa Fläder/Lime. Kvällsdoppet i 5:e Vik gick inte av för hackor – ett ljuvligt avslut på en fantastiskt fin födelsedag!

I tisdags tillbringades förmiddagen åter igen i 4:e Vik, som blev favoriten. Sol! Bad! Läsning! Mer bad! Det var uppåt trettio grader varmt, så vi undvek solen när den stod som högst och höll oss inomhus några timmar men knatade givetvis iväg igen för eftermiddags/kvällsdopp. Till middag hämtade vi en pizza, mycket gott med färska räkor och färsk svamp.

Det hade spåtts åska och oväder igår morse, men när jag vaknade var det lagom varmt och åtminstone lite soligt, så nog passade vi på att ta ett sista dopp ändå. Det mullrade lite över land, men den nådde inte ut så vi fick plaska en bra stund i lugn och ro. Skönt!

Jag hade tvättat håret och allt inför restaurangbesök och återresa till Göteborg men såg ut som en rufsfia lagom tills vi slog oss ner på Getteröns fisk & rökeri där vi åt en gudomlig makrilltallrik. Såååå gott, ni måste gå dit om ni får chansen.


Lagom till att det var dags att åka hemåt kom regnet. Tyvärr (ja, jag säger tyvärr för jag längtar verkligen efter lite regn och svalare luft) var det kortvarigt!

Ett par fantastiska dygn, alltså! Jag kommer gärna tillbaka till Getterön.

Veckans kulturfråga, v. 33

Enligt O har startat en ny utmaning, nämligen Veckans kulturfråga, som satte igång igår. Kul initiativ och självklart vill jag vara med.

Utmaningens första fråga lyder, kort och gott:

Vilken är den bästa bok du läst i sommar?

Jag har flera kandidater, men valet måste till slut falla på The Girl with the Louding Voice av Abi Daré. Den var verkligen helt fantastiskt bra och golvade mig fullständigt.

Bubblare var Station Eleven av Emily St. John Mandel, Rodham av Curtis Sittenfeld och Kris, kalas och kolhydrater av Annina Rabe och Anna Hellsten. Även American Wife av Curtis Sittenfeld, som jag läste ut igår kväll, var riktigt bra.

Smakebit på søndag, 9 augusti 2020 – Summer Darlings av Brooke Lea Foster

Sommaren är tillbaka på västkusten, och i hela landet tror jag. Vi kom hem från Hunnebo ganska sent igår kväll och jag har nu två veckors semester kvar som lär tillbringas mestadels i Göteborg. Vilket är ganska härligt, för särskilt under sista veckan har antagligen skolorna börjat igen och det blir möjligt att bevista badplatser utan att behöva knô med halva stan.

Jag har inte läst så många böcker som jag hade trott under denna semester, vilket främst är för att jag har ett par riktiga tegelstenar på gång. Men jag måste sticka emellan med lite lättsammare saker, speciellt efter en timme med Ulysses, och hittade Summer Darlings av Brooke Lea Foster på biblotekets e-bokstjänst. Mycket trevlig och underhållande, och därifrån kommer veckans Smakebit.

Heddy är 21 år och har fått jobb som nanny i en mycket välbeställd och lagom dysfunktionell familj på Martha’s Vineyard. Hon vet inte om hon kommer att kunna åka tillbaka till Wellesley och bli färdig med sin collegeutbildning då hennes stipendium dragits in, och hon hoppas på att hitta sig en make under sommaren på ön. Mamman i värdfamiljen, Jean-Rose, är barndomsvän med grannen, Gigi McCabe, hyllad Hollywood-aktris, flickvän till Cary Grant och även om Jean-Rose och Gigi inte verkar vara de bästa vänner har Gigi erbjudit sig att hjälpa Heddy på traven.

”Heddy hadn’t even knocked on the door when it opened. Five days before the party and she’d been waiting for this: a chance to hear how a true-to-life movie star got the guy.
”You’re late.” Gigi was wearing her big Italian sunglasses and a slouchy, striped sweatshirt that hung off one shoulder, revealing the ties of a black bikini about her neck. Several silver bangles on her wrist jingled as she pushed by her.
Heddy checked her watch: ”Barely a minute.” She’d dropped the kids at camp, and stopped at the grocer and post office for Jean-Rose.
Heddy followed Gigi under an arbor with bunches of wisteria twisting through it, the purple flowers dangling like grapes, coming to a stone path to the beach. The actress moved like a gazelle, swiftly stepping one bare foot in front of the other, her toenails painted the color of beach roses.

Ur Summer Darlings av Brooke Lea Foster, Gallery Books: 2020

Trevlig söndag på er! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.

Smakebit på søndag, 2 augusti 2020 – American Wife av Curtis Sittenfeld

Jag har lyckats ge mig på två riktiga tegelstenar denna semester – dels Ulysses-projektet, men även American Wife av Curtis Sittenfeld. Får sticka emellan lite här och där med kortare grejer också förstås, för att känna att jag kommer vidare 😉

Veckans Smakebit kommer ur just American Wife. Det är kul att läsa den såpass tätt inpå Rodham tycker jag, det handlar trots allt om två presidenthustrur som följde på varandra, och Sittenfeld är ju helt otrolig på kvinnoporträtt.

One morning in early November, I emerged from the bathroom after throwing up – it was not yet six o’clock – and found my grandmother standing in the unlit hall, specter-like in her pink satin bathrobe and white slipper. ”Were you sick in there?”

”I’m fine,” I said softly. ”My stomach hurt, but now I feel better.”

She scrutinized me. ”It’s not a way to stay thin, you know. It’s an old trick that lots of girls try, but it’s bad for your teeth and makes your cheeks swell. Before long, you’ll look like a chipmunk.”

”Granny, I didn’t make myself throw up on purpose.”

”If you’re worried about gaining weight, it would be much more lady-like to smoke. Cigarettes curb your appetite at the same time that they burn calories.”

I knew cigarettes were bad for you – Mr Frisch had told us in biology – but I didn’t want to argue with her.

Ur American Wife av Curtis Sittenfeld, Random House: 2008

Boken är alltså baserad på Laura Bush, men till skillnad från Rodham är en somligt hittills annorlunda – bokens Alice växer upp i Wisconsin snarare än Texas, till exempel – men mycket stämmer, såsom en stor händelse i Alices/Lauras liv i tonåren. Det blir spännande att se vart detta tar vägen, även om jag förstås vet en del – dock inte så mycket som jag kanske borde. Laura Bushs make tenderade väl att ta över större delen av uppmärksamheten under sitt presidentskap, så att säga.

Idag är det söndag, Karin (och därmed jag) har namnsdag och i eftermiddag är det bokcirkel! Efter två otroligt vackra dagar är det grått, kallt och blött i Göteborg.

Denna vecka finns fler Smakebitar att hitta hos Flukten fra virkeligheten!

#bloominquarantine

Metta och jag har pratat om Ulysses fler än en gång och igår bestämde vi oss för att det är dags. En timme om dagen får det bli. Jag konverterade de 25 timmarna som hennes ljudbok är till 117 sidor om dagen på min Storytel Reader och har hittills läst 8% (lite prematurt, visade det sig, då jag började läsa för tidigt)…

Hittills gillar jag den! Det gäller att inte fastna när det blir rörigt och/eller smått obegripligt utan bara läsa vidare istället. Än så länge funkar det, det är mysigt och knäppt och irländskt och modernistiskt. 🇮🇪 ☘️ Dagens läsplats var bussen från Smögen, första etappen på resan hem till Göteborg där närmaste veckan tillbringas med diverse trevligheter!

Smakebit på søndag, 26 juli 2020 – Körsbär i november av Maria Lang

Första Smakebiten sedan bloggen flyttade hit! Jag hoppas att det funkar med kommentarer och annat, det är en tålamodsprövning och inlärningskurva för alla inblandade…

Jag är i Hunnebo hos mamma över helgen och läser så mycket jag hinner. Maria Lang är ypperlig sommarläsning, och när nu Norstedts släppt hela utgivningen som ljudbok och e-bok kan jag återuppta mitt lilla projekt med att läsa alla titlar. Just nu är jag på Körsbär i november, bok 29 i ordningen, och därifrån kommer veckans Smakebit.

– När, sa kriminalkommissarien, försvann flaskan?
– Jag hade den i handen igår eftermiddag, sa Severin. Jag glömde den komplett när Klemens Klemensson kom insläpande utan vidare med fru Ivarsen. Hon var illa däran – hicka och gråt och skrattkramper och bakfylla och akut rödvinsberusning.

Han lufsade före dem in i undersökningsrummet och glodde dystert på den skinande blanka och tomma laboratoriebänken.

– Ja, jag fick annat att tänka på, och glömde den fördömda flaskuslingen.

Ur Körsbär i november av Maria Lang, Norstedts: 1976
Dessa nya omslag är så himla snygga tycker jag!

Det ösregnar idag och vi ska gå på quiz i eftermiddag så det blir skoj. Det gör inte så mycket att det regnar då och då, när man har gott om läsning och stickning att ta itu med… 🙂

Trevlig söndag till er alla! Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.

Goda grannar av Mattias Edvardsson

Jag sträckläser inte böcker så ofta nu för tiden – en kombination av brist på sammanhängande lästid och koncentration, tror jag. Men när Goda grannar blev tillgänglig började jag läsa så fort jag fick möjlighet och det tog mindre än ett dygn för mig att läsa färdigt. Bara det är ju något av ett gott betyg på boken.

Jag pendlade väldigt mellan om jag skulle ge boken en trea eller fyra i betyg på Goodreads. Det kändes spontant inte som om det skulle bli en fyra, eftersom jag upplevde att jag räknade ut hur allt hängde ihop lite för tidigt och eftersom jag tyckte att somliga av personporträtten blev för platta och intetsägande, men när jag sedan funderade och insåg att det tagit mig mindre än 24 timmar att läsa vilket väl då ändå indikerar att det är en fängslande bok.

Edvardssons förra bok, En helt vanlig familj, fokuserade på just familjen och vad man är villig att göra för att skydda dem som står en nära. I Goda grannar följer detta tema med, skulle jag vilja säga, och flyttar in i ett villaområde i den lilla staden Köpinge. Det är lite Desperate Housewives över området – konformistiskt, på något vis, där alla gör likadant som sina grannar. Klipper den ene gräset gör resten av grannarna det också.

Micke och Bianca och deras två små barn flyttar hit från Stockholm, för att fly undan något mörkt i sitt förflutet. Efterhand får vi lära känna resten av grannarna och det är då sannerligen en brokig skara med ett förflutet både sinsemellan och var för sig. När en olycka med dödlig utgång sker börjar allt rullas upp, ur tre olika berättarperspektiv och ur två olika tidsperspektiv – före och efter olyckan. Det funkar bra, men det är tur att jag läste boken och inte lyssnade, för då hade jag nog inte förstått någonting.

När jag nu reflekterar över läsningen, en månad efter att jag plöjde den, inser jag att jag nog tyckte mer om den än jag trodde då. Kanske var jag lite besviken över att jag själv listade ut hur det skulle gå, men det har jag väl smält nu och kan hantera 😉 Det blir aldrig riktigt spännande à la thriller, det tycker jag inte, men det smygande, långsamma och lite subtila är inget dumt grepp.

Första semesterveckan

Jag gick på semester förra fredagen och det var efterlängtat. Det har varit en tung vår på många sätt (även om det hänt roliga saker också) så det var verkligen välkommet att få bli ledig. Firade traditionsenligt med middag på Pinchos med Metta.

Gott och härligt och mysigt på alla vis – men jag vaknade dagen därpå med värstingförkylning och feber. Typiskt – men det gick ju över det med. Jag var ynklig och lite grinig under helgen och lite hängig ett par dagar till, men man ska ju inte klaga på en liten förkylning i dessa tider…

Har lyssnat på denna UNDERBARA bok så fort jag orkat och hunnit. Magnifik. Missa inte! Ett eget inlägg kommer snart.

Till slut fick jag, tack vare boken ovan tror jag, äntligen både aptit och lust att laga mat igen och gjorde en ljuvlig tomatsås med mozzarella i till färsk fettuccine och frysta köttbullar som fick värmas i såsen. Bra helfabrikat ska icke underskattas. Garant levererar alltid.

Stickade klart denna fina, Saga Sommertee, och lade nästan omedelbart upp nästa, en likadan i petrolblått. Typiskt friskhetstecken, bestämde jag.

I onsdags var jag människa igen. Startade dagen på balkongen med kaffe och bok, som stått på min TBR i evigheter. Eget inlägg kommer även om den inom kort.

I onsdags kom Y-L och då vi har pratat om cream tea sedan ett avsnitt av Friday night dinner häromveckan blev det en något försvenskad version av detta till sen lunch. Scones, vispad grädde och god sylt. Mums! Till kvällen blev det falafel (också Garant) med grekisk sallad, libabröd och en väldigt god yoghurtsås som egentligen bara bestod av just Larsas grekiska yoghurt med sumak och citronpeppar.

I torsdags fick vi vara hundvakt i några timmar! Mysigt.

Rabe och Hellstens bok gjorde mig även väldigt intresserad av bakad potatis, så sådana blev det i torsdags. En variant med crème fraîche, stenbitsrom, rödlök, dill och räkor, och en variant med en röra på keso, kallrökt skinka och grön paprika. Underskattad maträtt, eller?

Igår startade jag dagen med att träffa min kära vän Linda och hennes ljuvliga lilla Margo för lunch och kaffe på Kopps. Jag hade med mig packning för tre nätter – man kunde tro att jag skulle vara borta i tre veckor.

Sedan bar det av till Centralstationen där jag skulle hoppa på tåget till Munkedal. Jag älskar att åka tåg, så var nöjd med denna lösningen istället för buss med dubbla byten i ösregnet så tack mamma för hämt!

Det regnade. Lite. Men vad gör väl det när man har en stickning och snyggt läppstift?

Middag!

Tidigt till sängs. Så skönt.

Idag har vi varit i skogen. Inte så lukrativt kanske men nyttigt miljöombyte för denna stadskatt.

En annan grej som hänt under denna första semestervecka är förstås att bloggen har flyttat och fått en rejäl makeover. Det har krävt en hel del tålamod vill jag lova, och jag förstår fortfarande inte allt – men ett inlägg i taget, snart ska det nog bli ordning igen 🙂