Etikett: Kvinnlig författare

Fruarna (The wives) av Tarryn Fisher

Vissa titlar dyker konstant upp i ”Utvalt för dig”-listor och liknande i diverse appar. Ibland faller jag för frestelsen – såsom denna gången, då jag tycker att omslaget är väldigt snyggt och premissen lät spännande: en kvinna som är gift med en man som har två andra fruar, vilket hon känner till, och som en dag gör ett fynd som ställer situationen helt på huvudet.

Jag kan liksom inte ens gå in på handlingen utan att ställa till det för den som vill läsa själv, och jag kan absolut inte berätta vad min favoritsak med boken är heller. Kul boktext! Det jag kan säga är att den inte levde upp till mina förväntningar, tyvärr, och att den s¨åhär fem veckor efter läsningen praktiskt taget helt och hållet lämnat mitt medvetande. Det blev lite väl mycket såpopera över det hela – ni vet när man till slut sitter och nästan skakar på huvudet i önskan att det snart ska ta slut.

För vissa är detta en perfekt psykologisk thriller – jag är tyvärr inte en av dem. Det blir för klyschigt och överdrivet.

Vill du prova själv – du ska förstås inte lita blint på mig – så finns boken att köpa här.

Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren av Josefin Sonck

Liksom väldigt många andra trodde jag att denna titel syftade på författaren Patrik Lundberg när den kom ut, ch tyckte att det var väldigt speciellt att skriva en roman om en kollega, så att säga. Nu är Patrik Lundgren en helt annan, uppdiktad person som jag är övertygad om är minst femtio gånger mindre sympatisk än Patrik Lundberg.

Klara jobbar inom media i Stockholm. Hon har ett halvbra jobb, är någonstans kring 30 och har en otroligt livlig fantasi. Hon är även fast besluten att ta tillbaka en massa stulen energi från Patrik Lundgren, den jobbige men karismatiske mediamannen.

Den livliga fantasin utgör en hel del av boken och man ska tydligen inte läsa den med gravidhjärna för jag tappade bort mig totalt bland ”sanning” och fantasier ibland. Det blir lätt rörigt. Dock uppskattade jag humorn och beskrivningarna ändå, så det spelar kanske ingen speciellt stor roll om man inte hänger med. Jag förstår att Sonck är standupkomiker till vardags och kan tänka mig att hon är alldeles utmärkt på scen. Fyndigt och rappt är det – en gammal kompis till mig beskrev boken som ”Egenmäktigt förfarandes ADHD-iga lillasyster” och ja, jag är villig att hänga med på den beskrivningen.

Boken kan man köpa t.ex här.

Ghosts (Kvinnor som vi) av Dolly Alderton

Det hampade sig så att jag läste Dolly Aldertons debutroman på svenska, av den enkla anledningen att jag är betydligt bättre på e-bok än på ljudbok. Det gjorde nog ingenting, översättningen funkar och det flöt på bra, men jag kan verkligen inte förstå varför Norstedts beslutade sig för att byta bort den helt perfekta titeln Ghosts, som passar in på romanen på så många plan. Kvinnor som vi säger mig ingenting och såhär ett litet tag efter att jag läste den får jag verkligen inte ihop det heller.

Nina har ett schysst liv i London. Egen lägenhet, bra jobb som matskribent, kul kompisar och en fin relation till föräldrarna i västra förorterna. Men allt eftersom träffar vännerna kärleken, gifter sig och skaffar barn och flyttar utanför ringleden, men Nina är kvar, strax över trettio och redo att hitta en egen kärlek. I vår tid är det ju nätdejtingen man söker sig till, och hon hittar en riktigt bra man ganska fort – Max, lite bedagad på ett stiligt sätt – ett riktigt kap. Tror Nina i alla fall, tills han försvinner spårlöst. Vad fan hände? (En ghost i titeln.)

Hela romanen handlar egentligen om relationer av olika slag. Dels är det nätdejtandet, dels väninnorna Lola (den enda singeln som finns kvar) och Katherine (som obegripligt nog vill flytta utanför stan), dels föräldrarna som är så fantastiskt fint beskrivna – pappan som är på väg in i demensens dimmor (ghost #2) och mamman som inte alls vet hur hon ska hantera sin nya livssituation men försöker tackla den på alla möjliga sätt – till exempel genom att byta tilltalsnamn i sextioårsåldern.

Allt observeras på ett ganska subjektivt sätt av Nina, vilket jag gillar. Hon kan se nyktert på saker och ting och det blir liksom inte sentimentalt – inte ens de sorgliga delarna om pappans sjukdom. Alla känslor är tillåtna men ingenting tar över. Det handlar mycket om trygghet, i den omgivning man har och i sig själv, och om de olika typerna av kärlek som kan komplettera varandra men inte bör dominera enskilt.

Fantastiskt bra. Alderton är ett geni. Köp och läs!

Goodnight nobody av Jennifer Weiner

Härligt nog finns massor av Jennifer Weiners böcker på Storytel numera – både e-böcker och ljudböcker – så jag tänkte beta av dem i lite lagom tempo framöver. Jag gillar allt jag läst av henne och nu var det dags för något i en lite annorlunda genre -nämligen mord i förortsidyllen! Tankarna dras förstås till Wisteria Lane och Desperate Housewives och det är inte alls fel.

Kate Klein är hemmafru och trebarnsmor och börjar verkligen tröttna på att sitta fast i Connecticut, när mannen jobbar inne i New York och nästan aldrig är hemma. Hon passar inte in bland de perfekta mammorna på lekplatsen, hon tillbringar löjligt mycket tid med att köra till och från olika aktiviteter och spela barnspel – och hon har en närmare relation med sitt duschmunstycke än med sin make. Så att säga.

En dag ska dock något ovanligt ske – Kate har blivit hembjuden på lunch till en av de andra mammorna. Bara det är extraordinärt – men inte lika extraordinärt som att hon hittar värdinnan mördad i köket. Detta är det mest spännande som har hänt sedan en granne grävde hål i septiktanken och Kate kan inte låta bli att inleda en privat liten utredning vid sidan av polisens. Hennes bästa kompis Janie – som är den största behållningen med hela boken, en fantastiskt bra karaktär – och den gamla flamman Evan som plötsligt dyker upp – hjälper till, mellan 8:45 och 11:30 på vardagar förstås, när barnen är i förskolan.

Det är inte sådär jättespännande, det är det inte. Men det är puttrigt och trevligt och av och till hysteriskt kul. Weiners formuleringar gör mig aldrig besviken och jag gillar hur hennes kvinnliga karaktärer verkligen får lov att vara människor också – inte bara kvinnor, älskarinnor, fruar och mödrar.

Boken finns att köpa här.

Trion av Johanna Hedman

Jag har öppnat detta utkast massor av gånger men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Såhär – jag skrev ett inlägg om den på Kaffe & Kultur i mitten av augusti, när jag alldeles precis läst ut den – föga visste jag att det var just den dagen som alla tidningar recenserade den, och att jag hade skrivit ungefär samma sak om hajpen kring boken som kultursidorna gjorde. Vilket blev lite pinsamt. ”Antagligen har man tänkt sig en Samlade verk fast i Stockholm – och dit når inte Trion.” skrev jag. Vilket inte var riktigt lika skarpt som flera recensenters omdömen, men ändå.

Nåväl! Jag läste Trion på något dygn, de sista skälvande dagarna av semestern, och visst är det underhållande. Och snyggt och stilsäkert är det också. Berättelsen börjar i New York, det verkar ha gått tjugo år sedan Covid-19 och universitetsläraren Hugo får besök av Frances, som är dotter till ett par vänner till Hugo från förr. Handlingen kastas sedan tillbaka till nutid, där Hugo, Axel och Thora lever sina liv i tidiga tjugoårsåldern.

Det studeras, det närs konstnärsdrömmar, det cyklas genom Stockholm och det festas ganska friskt. Jag saknar en röd tråd, en intrig att följa – någon sådan hittar jag inte. Jag gillar miljöerna mycket, dialogen är välskriven och trovärdigg och det finns intressanta drag i hur relationer formas de tre emellan, men det ordentliga djupet saknas. Berättarperspektivet skiftar mellan Hugo och Thora men Axel får inte säga sitt, vilket är synd för han är mest intressant. Kanske är han mest intressant just för att han blir kvar i det mer diffusa.

Jag kommer garanterat att läsa mer av Johanna Hedman. Hon är en spännande ny ung stjärna och definitivt av rätt kaliber för att fortsätta imponera. Jag såg en notis om en intervju i morse där det tydligen diskuterats hur arg hon är på förlagets PR-avdelning (för hajpen? Eller försäljningen utomlands innan utgivning? Vet inte, men är nyfiken) så den får jag ju passa på att läsa under dagen.

Boken kan man köpa t.ex här.

Allt jag vet om kärlek (Everything I know about love) av Dolly Alderton

Ibland dyker det upp författare och skribenter som jag bara vet att jag kommer att gilla. Dolly Alderton är en sådan. Jag läste lite grann om henne och upptäckte att hon varit krönikor för min bästa engelska dagstidning, att hon bott i samma hoods som jag i London under mer eller mindre samma tidsepok, och att hon har pluggat samma program som jag – och att hon har ett passionerat intresse för vinäger, lustigt nog. (Det har jag också. Kan med nöje dricka maltvinäger om jag får chansen.)

Det tog dock lite tid innan jag tog mig an hennes debutbok, Allt jag vet om kärlek. Men det var nog helt rätt tid när jag väl plockade upp den, för det blev en ljuvlig läsupplevelse. Jag skrev på Goodreads att det är så himla härligt när en bok man har höga förväntningar på faktiskt överträffar dem, och det gjorde denna.

Det är en samling kortare texter – anekdoter, recept, satirer, listor och reflektioner. Ibland är det lite klyschigt, men det är alltid väldigt välskrivet, nästan alltid hysteriskt roligt – och ibland fruktansvärt hemskt och sorgligt – men genomgående ärligt, varmt och genomtänkt. Jag kan bli vansinnig på vissa val och påhitt som görs – men inser ganska snabbt att det nog är för att jag antingen gjort precis likadant i ett tidigare liv, eller skulle ha kunnat göra det.

Massor av igenkänning alltså, och en definitiv ny favorit hos mig. Alderton är en underbar skribent och jag kastade mig ganska omgående över hennes debutroman, Ghosts eller Kvinnor som vi som den heter på svenska. Mer om den snart!

Boken finns att köpa t.ex här på svenska eller här på engelska.

Fyrvaktarna av Emma Stonex

År 1900 försvann tre fyrvaktare spårlöst från en klippfyr i Yttre Hebriderna. Man har aldrig funnit lösningen på mysteriet – men Emma Stonex har tagit inspiration från fallet när hon skrivit Fyrvaktarna. Handlingen är placerad utanför Cornwalls kust på nyårsafton 1972, dit en båt med en avlösare kommer – endast för att upptäcka att ingen av de tre personerna som borde befinna sig på fyren är där. Man kan bara ta sig till och från klippfyren med båt, och det är inte vilken båt som helst som har möjlighet att lägga till. Alla klockor i fyren står stilla på 08:45. Kläderna är upphängda och bordet är dukat – dock bara för två personer – men det finns inte ett spår av männen på Maiden Rock.

Tjugo år senare kommer en författare till Cornwall. Han vill lösa mysteriet och söker upp kvinnorna som lämnades kvar – Helen, Michelle och Jenny. Berättelsen kommer fram genom flashbacks, minnesbilder och berättelser från fyren och relationerna där, och det är krypande spännande hela tiden. Miljöerna är helt otroliga – jag har bara upplevt Cornwall sommartid, men även då är det riktigt mäktigt när man ser hur tidvattnet påverkar omgivningarna. Jag kan bara tänka mig hur det är under en storm mitt i vintern.

Allt får inte sin förklaring – och den förklaringen vi får är kanske inte heller helt tydlig. Eller pålitlig? Stonex blandar perspektiv och olika stilar vilket jag tycker är skickligt utfört. En riktigt intressant berättelse som ger mersmak.

Boken kan man köpa t.ex här.

Malibu Rising av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid har susat in i många läsares liv de senaste åren, med Evelyn Hugos sju äkta män och Daisy Jones and the Six. Jag var personligen skeptisk till Evelyn Hugo då jag trodde att det skulle vara lite Jackie Collins-aktigt och kanske inte riktigt min grej, men det visade ju sig vara något helt annat och hon skriver verkligen fantastiskt bra.

Malibu Rising handlar om en syskonskara år 1983 – Nina, Hud, Jay och Kit Riva. Alla (nåja) är barn till den legendariske sångaren Mick Riva och varje år håller de en riktig brakfest i villan i Malibu där Nina bor. Alla surfar, alla är mer eller mindre framgångsrika och deras fest är ouppnåelig för de flesta, men alla vill komma in.

Vi vet från start att festen kommer att ha spårat ur innan midnatt, och att villan kommer att stå i ljusan låga när morgonen gryr. Men hur hamnar vi där? Nina är nydumpad, Hud måste berätta något hemskt för sin bror, Jay väntar på sitt hjärtas kärlek och Kit har bjudit in en person utan att fråga de andra.

Berättelsen blir ett slags kammarspel – den huvudsakliga handlingen sker under 24 timmar i villan på stranden – men vi får även vara med i många flashbacks, till syskonens barn- och ungdom och till resonemang om arv och miljö. Det är spännande på ett ganska lågmält sätt – när en berättelse presenteras på ett sådant här vis gör det inte så mycket att man vet lite grann om hur det ska gå. Vi har ju ingen aning om vägen dit.

Karaktärer och miljöer känns otroligt verkliga och starka, och jag älskar språket. Jag är även väldigt road av de satiriska inslagen, såsom kändisar på festen som nämns i förbifarten. Jag kommer definitivt att fortsätta att läsa Taylor Jenkins Reid, det är ett som är säkert.

Sorgmantlar och festklänningar av Anna Barnett

Författaren Anna Barnett och jag hänger på samma forum på nätet, men vi känner inte varandra på något djupt personligt plan. Jag vill dock nämna detta från start ändå, även om jag tror att jag lyckas ganska bra med att separera verk från person här 🙂 Det har varit spännande att följa arbetet med boken genom åren och jag blev glad när jag blev erbjuden ett recensionsexemplar.

Jag läser sällan historiska romaner, men nu råkar jag veta att denna är baserad på släktforskning, gedigen research och verkliga händelser, vilket onekligen gör att jag blir intresserad. Handlingen är förlagd till Stockholm för 150 år sedan, och vi får följa Gerda, som jobbar i sybehörsaffär och kämpar för att försörja sin mor och dotter i en liten lägenhet. De har det inte speciellt fett – men jag kan inte låta bli att jämföra med första boken i Per-Anders Fogelströms Stad-serie som utspelar sig ungefär samtidigt och där fattigdom sannerligen betyder något helt annat. Det blir en intressant jämförelse mellan Östermalm och arbetar-Söder, och om hur fattigdom och arbetarklass sannerligen yttrade sig på olika sätt.

Boken är fylld av levande beskrivningar av såväl människor som miljö, det är medryckande och intressant hela vägen. Det blir dessutom lärorikt! Som ni vet gillar jag när skönlitteratur får mig att vilja veta mer och börja googla och läsa på, och sådant får jag mycket om här. Till exempel om Kristina (eller Christina) Nilsson och olyckan som tilldrog sig vid Grand Hôtel 1885 – nu vet jag till exempel vem kvinnan var som namngett gatan där GöteborgsOperan ligger!

Kärlekshistorian i boken som man förstår är på gång från ett tidigt stadium blommar så småningom ut, och slutet på Sorgmantlar och festklänningar får mig att tänka att det verkligen måste komma en bok till – det hoppas jag på. Det finns mycket med historien som får en att tänka till, och det är nyttigt för mig och mitt läsande att utmana mig med genrer jag inte brukar ägna mig åt. Jag fastnade betydligt hårdare än jag hade trott och läste ut boken på ett par dagar.

Testa du med – boken finns att köpa t.ex här.

That summer av Jennifer Weiner

Jag tycker så otroligt mycket om Jennifer Weiner. Köpte Good in bed och In her shoes av en slump i någon second hand-butik i London kring 2003 och sedan dess har hon varit en av mina favoriter – av så många skäl. Hon skriver fantastiska kvinnoporträtt, hon är extremt rolig och varm och hennes intriger är alltid smarta och snyggt exekverade – och hon lyckas väva in kroppspositivitet i de flesta av sina böcker. Det är härligt när man kan lita på en författare!

Daisy Shoemaker är en typisk förortsfru i Philadelphia. Hon har en ganska schysst man, en ganska jobbig tonårsdotter, ett fint hus och ett lyckat företag – men hon kan inte sova. Hon börjar få mail som är ämnade för en annan kvinna – det är bara en punkt som skiljer deras adresser åt – och får därmed kontakt med Diana Starling, en affärskvinna som lever ett helt annat glamoröst liv. De bestämmer sig för att träffas i New York och blir snart vänner – men var det verkligen genom ett misstag med en ynka liten punkt som de sammanfördes?

Parallellt med denna berättelse finns en berättelse om en ung kvinna som jobbar som barnflicka på Cape Cod sisådär tjugofem år tidigare. Sommaren som skulle bli den mest fantastiska i hennes liv, men som istället lämnade henne med ett trauma som inte går att läka.

Det finns en liten koppling (via Cape Cod och en uppsats) till förra årets Big summer och det ska tydligen bli en sorts mestadels fristående Summer-trilogi. Därmed ser jag alltså fram emot nästa! (När jag tittar på min text från förra året inser jag att jag har inlett denna text nästan exakt likadant som då. Men så får det vara!)

Det tog lite tid innan jag förstod hur allt hängde samman här, och det blev alldeles lagom ”ahaaaa-spännande”. En mycket fin och tänkvärd sommarbok, som man kan köpa t.ex här.