Natten är ljuv (Tender is the night) av F Scott Fitzgerald

    

 
Read on Location #2 under semesterresan blev Tender is the night eller Natten är ljuv, av F Scott Fitzgerald. Jag trodde att jag hade läst den för många år sedan, men tror att jag blandar ihop den med This side of paradise. Ni vet, nätter och ljuvhet och paradis… 😉 
 
Detta gick inte fort, kan jag säga. Oj, vilka långa transportsträckor innan det tände till. Men det gjorde det, någonstans efter mitten, och jag tyckte riktigt mycket om den till slut. 
 
Det sägs att boken är baserad på Scott och Zelda Fitzgeralds äktenskap, men jag har inte riktigt hunnit forska så noga i det. Att det är dysfunktionellt råder det dock ingen tvekan om. 
 
Mellan första världskriget och Wall Street-kraschen var franska rivieran helt rätt för rika amerikaner. Bland de rikaste och tjusigaste är Dick och Nicole Diver, som har en tjusig villa med tjusiga fester och vänner. Den unga skådespelerskan Rosemary Hoyt kommer in i deras cirkel, hon fattar tycke för dem båda och det blir oerhört komplicerat. 
 
Komplicerat är det alltså även i Dick och Nicoles relation – vi blir snart förflyttade ett antal år tillbaka i tiden, när Dick och Nicole träffas i en prekär situation, där han är hennes psykiater på en klinik i Schweiz… 
 
Är det värt transportsträckan? Tja, det tycker jag nog – och hade det inte varit för att det var roligt att läsa den ”på rätt plats” vet jag faktiskt inte om jag hade orkat. Men jag är glad att jag gjorde det, det är en klassiker och en bra sådan. Är den bättre än Gatsby? Nä, det tycker jag inte. Och jag tror att jag tyckte bättre om This side of paradise också, om jag minns rätt. Men läsvärd, ja, prova!
 
Boken finns att köpa här eller här – men den finns även i flera olika upplagor i en app nära dig. 

Det växte ett träd i Brooklyn, del 1 av Betty Smith

Jag minns att jag läste någonting som barn som nämnde denna boken, vad det nu var kan jag inte komma ihåg men när den trycktes om och gavs ut på nytt av Bookmark häromåret blev jag återigen påmind. Vad kan det ha varit, tro? Jag minns det som en kärleksförklaring till denna och kanske What Katy did eller något sådant. Jaja, det spelar ingen roll, nu har jag i alla fall läst denna första del av den renommerade barnboken, som utspelar sig 1912 – i Brooklyn, förstås. Det har varit mycket Brooklyn på sistone! 
 
Tyvärr hade jag skyhöga förväntningar på den och tyvärr fick jag inte riktigt ut det jag hade hoppats på. Det är en fin uppväxtskildring, det är det, men den kändes väl lite tunn på något sätt. Säkert en effekt av att det numera finns så mycket helt fantastiska barn- och ungdomsböcker, till skillnad från när jag faktiskt var ett barn och en ungdom (det fanns bra då också, men inte de uppsjöar som nu) – jag förväntar mig nog mer, och det är såklart orättvist mot Betty Smiths klassiker. Men nu är det så, i alla fall. 
 
Det jag verkligen gillar är värmen och kärleken i berättelsen. Francie och hennes familj har det inte så lätt, de är hyfsat fattiga och pappan dricker för mycket, men de älskar varandra och står varandra nära, och det är jättefint. Francies kärlek till böckerna är också fin, förstås – jag kan verkligen föreställa mig hur det såg ut när hon satt på sin brandstege med en liten skål med karamellbitar bredvid sig, köpt som bräck hos handlaren. Annars, tja, det händer inte så mycket. 
 
Och det kanske det inte behöver göra egentligen heller. Eventuellt är detta ett tecken på att jag borde vara mer mindful i läsningen, och omfamna att det inte händer så mycket. Och kanske är del 2 full av action, vad vet jag? En söt klassiker är det i alla fall, och jag är glad att jag äntligen läst den. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman

Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman är första boken i trilogin Vargskinnet och den valdes till novemberbok i min ena bokcirkel. Jag röstade inte på den och hade aldrig valt att läsa den om det inte vore för bokcirkeln – som så ofta behöver man en spark någonstans för att komma sig för. Ofta blir jag positivt överraskad, vilket är en värdefull lärdom, men sådant var inte fallet denna gång. Det blev alldeles för långt och alldeles för segt. Och alldeles för svårläst, då en stor del av texten är på jämtska och norska – ohyggligt jobbigt att komma igenom. 
 
Det är 1916, och barnmorskan Hillevi reser från hemstaden Katrineholm till Jämtland för att börja arbeta som barnmorska. Hennes hemlige fästman, prästen Edvard, har fått tjänst däruppe och det är anledningen till att hon söker sig ditåt. Hennes hygien och moderna idéer tas inte enbart emot positivt – kulturkrocken är total. Hon blir fostermor åt en liten sameflicka, som sedan berättar en del av berättelsen många år senare, och istället för att gifta sig med den unge prästen för ödet henne samman med norrmannen Trond Halvorsen – deras kärlekshistoria är den största behållningen med boken. Och som Sara sa när vi pratade om den – äntligen en BRA MAN i en av våra böcker! 
 
Annars – ack så tungrott det var. Delen som handlar om den unge pojken Elis som rymmer hemifrån, kämpar sig igenom tbc och till slut tar sig till konstnärernas Berlin hade kunnat vara en egen novell, den bär sig egentligen men känns helt malplacerad i berättelsen om Hillevi och Kristin. Jag blir trött bara jag försöker sammanfatta här, det kändes så himla kämpigt att läsa. Jag lyssnade på delar av den i inläsning av Helena Brodin – ni minns väl Iris i Goda grannar? – men det blev också för jobbigt med all dialekt och sång. 
 
Boken finns att köpa här eller här, om du skulle känna dig manad trots att jag är så negativ 😉 

En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström

                                          
 
Efter att ha läst den fantastiska Ett jävla solsken ville jag såklart gärna läsa något av Ester Blenda Nordström själv. Jag trodde inte att det skulle vara alltför lätt att få tag på något – kanske är mycket på väg i nytryck efter Bremmers bok, men så fort kanske det inte går – så döm om min förvåning och glädje när jag upptäckte att En piga bland pigor fanns som e-bok på biblioteket! Riktigt rolig läsning över julhelgen. 
 
För ja – det är roligt. Dråpligt, på sina ställen! Även här kan jag dra paralleller till såväl Fogelström som Bricken-boken jag läste nästan samtidigt – och här är ju faktiskt en blandning! Ester Blenda själv är van vid Stockholm och livet där, men tar en månads semester och ger sig ut på landsbygden för att tjäna piga, naturligtvis under cover – för att skriva om livet som tjänsteflicka. Och detta är produkten! 
 
Och det är så intressant. Och som sagt, väldigt roligt. Mycket är skrivet på dialekt och det blir ju alltid lite extra skojigt då. Men som de slet, de stackars flickorna! Och bondmoran också för den delen, men det  behövdes väl med en försupen och lat make. Ja, bonden blev förstås förbannad när boken kom ut och skrev en egen bok, ett svar – Ett pennskaft till piga – men som jag förstår det togs den inte emot med några större öppna famnar utan verkade ganska generisk. 
 
Ett spännande historiskt dokument av en av de mest intressanta svenska kvinnor jag kommit i kontakt med på sistone! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Máni Steinn: Pojken som inte fanns av Sjón

 
För några veckor sedan, när det var dags för nobelpriset att tillkännages, pratade vi lite fram och tillbaka om olika nationaliteter och jag insåg att jag aldrig hört talas om den isländske Sjón tidigare. Men när denna, som jag fick rekommenderad mig, råkade finnas som e-bok att låna på biblioteket var det ju inte så mycket att dividera om. (Jag insåg sedan att jag faktiskt har hört talas om Sjón tidigare, men som samarbetspartner till Björk…) 
 
Jag förstod ganska fort att jag, på många sätt, fick behandla boken som lyrik. Dels för att jag inte kunde förstå eller hålla ihop alla meningar på en gång, dels för att språket är så oerhört bildligt och dels för att det är så tätt. Den är bara 125 sidor lång, och jag ville egentligen aldrig sluta läsa men det tog ändå några dagar – det var inget att stressa igenom. 
 
Men berättelsen finns. Om Máni Steinn, den homosexuella pojken som älskar film och söker en mystisk flicka som liknar en flicka i en fransk vampyrfilm, som prostituerar sig, som går på bio så mycket han bara kan. Spanska sjukan härjar i Reykjavik, vulkanen Katla får utbrott, Máni Steinns älskade biografer stänger då läkarna tror att det är där spanskan sprids som värst. 
 
Otroligt vackert, vemodigt, gåtfullt. Är Máni Steinn en riktig person, eller någon form av symbol för tiden, ett historiskt objekt? Handlar det i själva verket om hiv? Förstår jag egentligen hälften? Underbar bok, jag ska absolut läsa mer av Sjón så fort jag kan. 
 
 
Läs gärna mer hos Kulturloggen, Fiktiviteter och Ugglan och Boken. Boken finns att köpa här eller här

2015: 224 – Glödens färger av Vibeke Olsson

Som jag har gått och sparat på denna, femte boken om Bricken! Och inte blev jag besviken heller. 
 
Bricken har hunnit bli 40 år gammal nu. Barnen blir större och hennes älskade pappa har hamnat på fattighuset. Som visserligen är mycket bättre nu än förr – nu får de frisk luft och det är högt i tak för att undvika smittor – men ändå. 
 
Hemma sliter hon på med kostkarlar och barnuppfostran – och bykarbetet. Arbetarrörelsen tar en större del i denna bok än i de tidigare, då den mest varit fantastisk och solidarisk. Nu dras alla åt olika håll, och det blir i det närmaste kaos kring strejker och lockouts. 
 
Vi får reda på ännu en kärlekshistoria och ett svek som ägt rum sedan vi senast lämnade Bricken och det gör så ont att läsa om. Hon är både jordnära och naiv på en gång tycker jag. 
 
Och så blir man vansinnig på att hon vägrar att se möjligheter för barnen! Redan i förra boken ville hon inte skicka iväg äldste sonen för att få läsa vidare och det fortsätter så nu också – hon är livrädd för att barnen ska ”bli herrskap”. Och man förstår henne, för hon är ju rädd för det okända – men blir ändå tokig. Det är 1910-tal nu, det är dags att… gå vidare, kanske? 
 
Hur som helst är det så underbart att läsa böckerna, för man är verkligen… med. Man hänger med henne till tvättrännan och när hon kokar soppa eller går med kaffe i bleckhämtaren till bruket. Det är väldigt imponerande att kunna skriva så engagerande. 
 
Hoppas, hoppas att detta inte är sista boken om Bricken! Hon är ju ännu bara fyrtio, hon har just fått ett barnbarn, vi måste veta mer! 

2015: 200 – Hjälp! Rånare! av Laura Trenter

Jag har läst en del av Stieg Trenter och en bok av Ulla Trenter – nu är det dags för dottern Laura! 
 
Laura Trenter skriver spännande böcker för barn, kan man säga. Nu har jag ju bara läst en, men jag noterar på en gång att hon tänjer på gränserna om hur man kan och får skriva för barn. Jätteintressant ämne, tycker jag. Det är ju väldigt stor skillnad på barns mognadsnivå även om de är i samma ålder – mycket svårt att parera vad som är rätt, och jag gissar att det är ganska svårt som förälder, pedagog eller liknande att bedöma vad barn ska läsa också. 
 
Hur som helst. 
 
På vägen hem från skolan en dag ska 9-årige Sebbe och bästisen Johanna stanna till i affären och köpa bröd och frimärken åt Johannas mamma. Plötsligt smälls dörren upp och två män i rånarluvor och med k-pistar rusar in, viftar med vapnen och säger åt alla att lägga sig ner. 
 
Sebbe och Johanna klarar sig helskinnade ur dramat, men efteråt kommer skräcken, såklart. De vet inte vilka rånarna är – men tänk om rånarna vet vilka de är? Johanna kände igen den ene rånarens gympaskor – och vet någon som har likadana. Någon som verkar lite… skum redan från första början. Och ibland står det en kille med hästsvans och ser skum ut utanför Sebbes hus. Vem är han? 
 
Det är jättespännande, även för mig som vuxen, och jag hade älskat denna boken när jag var yngre. Berättelsen om rånet och tiden därefter är uppblandad med superhjältelek och fantasi, och en viktig del handlar om kristerapin som framför allt Sebbe får. Först träffar han skolpsykologen men det funkar inte, så då får han träffa en äldre man som heter Bertil istället som det funkar mycket bättre med. De pratar mycket om Batman och Spindelmannen, vilket verkar vara ett effektivt sätt att komma in på de viktigare sakerna. Bra, tycker jag, att man belyser att det är helt okej att välja själv vem man vill prata med om viktiga saker, även när man är liten. 
 
Jag gillade den, alltså, och jag vill gärna läsa mer av Laura Trenter. Intressanta grepp och infallsvinklar. Bra! 

2015: 198 – Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

Vet ni vad? Jag fattade ett beslut i veckan om att jag faktiskt får lov att läsa lättlästa versioner av klassiker som jag verkligen vill läsa, men bara inte orkar ta mig igenom. Såsom Stolthet och fördom. Det känns lite konstigt, men samtidigt – varför gör det det? Jag bestämmer väl för höge farao själv vad jag vill läsa. I alla fall numera.
 
Men – denna klassikern klarade jag alldeles själv! 
 
Och den är underbar. 
 
Kom ut 1912, och rör en ung mans liv kring sekelskiftet 1800/1900. Arvid Stjärnblom, fil. kand., är förälskad i Lydia Stille. Kärleken är visserligen besvarad, men på den tiden räckte det ju inte med kärlek allena för att det skulle funka. Arvid flyttar till Stockholm för att göra karriär på en tidning – en kamouflerad Svenska Dagbladet, skulle jag tro – och Lydia gifter sig med en äldre man, för att kunna leva det goda livet. Detta tar Arvid hårt, och ett bekvämlighetsförhållande övergår i giftermål med en kvinna som han inte älskar. 
 
Åren går – ja, det står just så i den löpande texten – ”Åren gick.” – ganska sympatiskt. Tio år, till och med, sedan dyker Lydia upp av en slump i Arvids liv och de inleder en affär. En allvarsam lek, kan man ju säga. Men det går förstås inte sådär himla bra, det heller. 
 
Språket är utmärkt och miljöbeskrivningarna helt otroliga – till och med jag, som har jättedålig koll på Stockholm, blir lite hänförd. Arvid lider lika illa som, om inte värre än, unge Werther – hjärta och smärta är då sannerligen ledord i romanen. Mycket gripande och engagerande. Riktigt bra. 
 
Ett citat av Lydia: ”Mig får du älska på ett hedniskt vis!” – det är väl ingen direkt chock att de religiösa kritikerna gick i taket! 
 
Ni ser det fina omslaget? Bilden – som ser ut som korsstygn – går att köpa som affisch här