2016: 127 – Loranga, Masarin och Dartanjang av Barbro Lindgren

 

 
Jag har skrivit om Loranga, Masarin och Dartanjang tidigare, och jag har inte så mycket att tillägga förutom att det var väldigt härligt att lyssna på denna som ljudbok! Lyssnade på den under en förmiddag med massa stress runtomkring och det satt som en smäck! 
 
Något som är roligt är att den är klassificerad på Storytel som ”vabruari”, och ja, jag kan inte tänka mig något bättre sätt att få en tyst timme hemma. Sätt barnen hos Loranga, Masarin och Dartanjang och de lär ha det precis lika härligt som du själv. Förresten tycker jag förstås att du också ska lyssna! 

2016: 126 – Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

Ibland måste man ju veta vad det egentligen är alla pratar om. Så har det ju varit med Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty. Alla har pratat om den i ett drygt år nu. Jag har tydligen inte varit tillräckligt intresserad för att läsa den förrän nu… och egentligen vet jag inte om jag var så förtvivlat sugen heller. Det var nog mer en känsla av att jag borde. 
 
Och känslan efter att ha läst den, eller lyssnat på den, är ungefär lika entusiastisk. 
 
Det är ju inget fel på denna boken. Men jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför så många är så lyriska över den. 
 
Premissen kan ni. Cecilia i Sydney hittar ett brev av en slump, som hennes man John-Paul har adresserat till henne, och märkt ”Öppnas i händelse av min död”. Han är ju inte död, men naturligtvis måste Cecilia veta vad detta är för något. Har han varit otrogen? Utomäktenskapliga barn? Är han kanske bög? Han har ju faktiskt en aprikosfärgad tennisskjorta som han stryker själv… 
 
Så följer vi Tess, som driver bolag tillsammans med sin man Will och sin kusin Felicity. Det är bara det att Will och Felicity har bestämt sig för att de är förälskade i varandra. Tess drar till sin mamma i Sydney med sonen Liam. 
 
Och Rachel, en äldre kvinna som sörjer mordet på sin dotter för många år sedan. Hon finner glädje i att passa sitt barnbarn några dagar i veckan, men får nu reda på att sonen och svärdottern tänker flytta till New York i två år – och ta med sig sonen, förstås. Hur kan de göra så här mot henne? 
 
Allt kretsar kring en påskhelg vid St. Angela’s katolska skola i Sydney. (De äter väldigt mycket hot cross buns – som översatts till ”korsbullar” och jag trodde att det var hemsnickrat, men man säger tydligen så. Let me tell you – hot cross buns är verkligen inget att hänga i julgranen. Kompakta russinbullar, helt ointressant.) Och ja, det finns bitar som jag gillar, det finns en viss humoristisk bit som är trevlig, men det är ganska tillrättalagt och välordnat och förutsägbart, alltsammans. Visst, det kommer en twist mot slutet som mest är konstig, men annars blir man inte direkt överraskad eller chockad på någon stadig basis. 
 
Men – samtidigt, det är ganska trevlig läsning. Kerstin Andersson är en så himla bra uppläsare och det är ju, ja, trevligt att lyssna på henne. Men trean på Goodreads var generös, för mig. 

Matlängtan tillfredsställd

Igår var jag sugen på tre saker: rött kött, starkt och salt. 
 
Det blev således en lågtempad fransk rostbiff, insmord med dijonsenap, Sriracha, pepparblandning, salt och paprikapulver. Serverades med ugnsrostade pärltomater med citronolja och fetaost. 
 
 
Köttet blev mindre fotogeniskt, men jag kan rekommendera tomaterna! De fick först stå inne bredvid köttet på 140° i kanske trekvart, och sedan på 225° medan köttet vilade i tjugo minuter. Så gott! Ugnsbakad fetaost blir så mild och fin i smaken ❤ 

2016: 125 – Jag såg honom först! av Eva Susso

Jag kom först i kontakt med Eva Susso genom 8 saker du aldrig skulle våga som jag läste – och älskade! – i höstas.  Sedan har jag varken kommit över henne spontant eller sökt upp henne – men så ramlade jag över Jag såg honom först! som e-bok i Storytel-appen förra helgen, insåg att det var första delen av en serie om tonårstjejer och kunde naturligtvis inte stå emot. 
 
Och jag blev inte besviken 🙂 
 
Det är Diana som är berättare i denna första boken. Hon går i sjuan och gillar att fika med sina bästisar, Maja och Nisse. Eller Anisa, som hon egentligen heter. Livet går sin gilla gång – tills Edgar Flemming börjar i skolan. Diana blir genast kär i honom… men det blir Maja och Nisse också! 
 
Vem vinner? 
 
Eller kommer något annat intressant objekt först? 
 
Superfint, trovärdigt och gulligt. Påminner lite grann om Ingrid Olssons ”Långt ifrån”-serie, lite grann om Lin Hallbergs serie om Klara, Anton och de andra – och faktiskt lite grann om Louise Rennisons böcker om Georgia. Mest för att lillasystern påminner om Libby tror jag, men det är ju hur som helst en positiv jämförelse från mitt håll, eftersom jag älskar dem. 
 
Jag lär alltså fortsätta med serien – tror att Maja och Nisse får berätta varsin av de kommande böckerna – alldeles lagom mysig läsning en regnig eftermiddag eller en kväll när man går och lägger sig lite tidigare än man egentligen måste… den där ”skönaste-stunden-på-hela-dygnet”, ni vet? 

Bokbloggsjerka 29/4 – 2/5

 

Godmorgon! Det är fredag! Och då är det som alltid bokbloggsjerka hos Annikas litteratur- och kulturblogg 🙂 

 
Veckans fråga är kort och koncis: Skulle du kunna tipsa om en bok (eller flera) som utspelar sig i dina hemtrakter? 
 
Ett så trevligt ämne! Bara i förrgår diskuterade jag detta i en bokgrupp på Facebook, och jag gör detsamma i andra bokforum med jämna mellanrum – för detta ligger mig verkligen varmt om hjärtat. Jag älskar att läsa böcker som utspelar sig på platser och i områden som jag känner till väl. Men det måste stämma! Jag är naturligtvis helt för poetisk licens – ibland kan man behöva flytta på ett hotell eller ett kafé eller en björkdunge – men man får inte flytta hela gator och sånt. 
 
 
Jag har två favoriter vad gäller min hemstad – som är Göteborg, nämligen Åke Edwardson och Viveca Lärn. Vilken bok som helst går bra – de är exemplariska på beskrivnngar. Säger Edwardson att det ligger ett hembageri mittemot Erik Winters lägenhet på Vasaplatsen så gör det det. Och säger Lärn att det ligger ett litet galleri på Erik Dahlbergsgatan, ja då gör det det också! 
 
Viveca Lärn är ju även i Bohuslän i flera av sina böcker, även det ett område som ligger mig varmt om hjärtat. Och även om Saltön är fiktiv kan man allt känna igen de gamla fiskelägena och den bohuslänska andan vart man än kommer. 
 
 
En annan stad som på sätt och vis är mitt hem, eller var mitt hem länge, är ju London. Brick Lane av Monica Ali beskriver området där jag bodde längst. Namedropper av Emma Forrest och Onwards and upwards av Arabella Weir har härliga beskrivningar av Camden och norra London. Ja, The lady in the van av Alan Bennett, också! A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers av Xiaolu Guo är fantastisk, och såklart allt av Nick Hornby, särskilt High Fidelity, Fever Pitch och A long way down. 
 
 
Fjärde delen av mitt arv kommer ifrån landet i Halland, och därför kan jag passa på att lägga in Gården av Tom Rob Smith, som utspelar sig i skogarna en bit ifrån Falkenberg – precis som mina farföräldrars tidigare del av livet. Utmärkt, spännande psykologisk roman! 
 
Önskar er en riktigt härlig helg! Det ska bli ganska fint väder här, men jag hoppas ändå på en hel del lästid och avslappning. 
 

Europe is our playground, London is our town

 
En vecka kvar! Eller ja, om en vecka är jag där! Och, så härligt det ska bli 🙂 
 
Jag kommer sent på onsdagskvällen, så då lär det inte hända så mycket mer än att jag får leta upp något att äta och sedan sova gott. Kommer ju att ha jobbat hela dagen, så jag lär vara lite trött vid det laget. 
 
På torsdagen har jag inget planerat under dagen – så jag vågar gissa på att Primark, bland annat, får ett besök av mig. Vilket åker man till numera? Oxford Street känns helt uteslutet. Hammersmith har ju alltid varit bra men hur är det nu? Hade även planer på lite bokshopping, men upptäckte att boken jag främst intresserar mig för, In the late night café av Stuart David, var betydligt billigare att köpa på Adlibris! Men det finns väl en viss risk att något inspirerar på Foyles ändå… tar gärna en sväng ner till South Bank för promenad och besök på Shakespeare’s Globe också. 
 
På kvällen blir det The Mousetrap med Camilla! Ser verkligen fram emot det, har velat se den länge och älskar ju att gå på teater – och att hänga med Cam, förstås. Det är ju inte röd dag i England på Kristi Flygare, men jag hoppas att vi hinner äta middag eller så innan ändå 🙂 
 
På fredagen kommer Ian ner från Newcastle – vi ska ju på konsert på kvällen, men träffas nog och äter lunch när han kommer mitt på dagen, ska bli jätteroligt! 
 
Lördagen blir det häng med Cicci – som jag har längtat efter henne! Och någonstans blir det även en minnesstund i någon form för Nic, men jag vet inte riktigt när vi ska ta det. Det är svårt att samla alla på ett ställe, särskilt när de befinner sig på väldigt skilda håll i det relativt lilla landet… 
 
Ja, jag längtar! 

2016: 124 – Hennes iskalla ögon av Carin Gerhardsen

Det är så svårt när man är mitt uppe i en serie som man vet inte har så många böcker kvar, tycker jag! Nu vet jag ju att det bara finns åtta delar i Hammarbyserien – detta är nummer sex – och därför hade jag tänkt ruva lite på de sista böckerna. 
 
Men – jag tror inte att jag kan. När jag skulle välja bok bland de jag håller på med i helgen så släppte jag allt och valde Hennes iskalla ögon istället. Det är verkligen en höjdare att kunna skifta media som man kan på Storytel, även om jag har lite svårt att vänja mig vid det. 
 
Och ja, jag älskar Gerhardsens böcker! De är så himla bra. Lagom blandning av polisiärt arbete, relationer, samhälle och spänning. 
 
Två kvinnor, till synes helt orelaterade, försvinner under samma iskalla, snöiga dygn. Eva-Lena bor med man och vuxen son och två hundar, jobbar på skönhetssalong och är väl kanske inte den mest omtyckta personen i världen. Lite svår, tycker man. Och Heidi försvinner efter en utekväll med tjejerna. Bästa kompisen Julia försöker få tag på henne och hon får svar på sms, men det kan inte vara Heidi som har skrivit dem. Hon skulle aldrig särskriva halsfluss… 
 
Båda har levt under hög stress och press i privatlivet, och detta är i mångt och mycket en berättelse om misshandel – psykisk och fysisk. 
 
Allting hamnar förstås på Conny Sjöbergs bord, och tillsammans med de andra kollegorna på Hammarbypolisen försöker han hitta samband mellan de två försvunna kvinnorna. När man upptäcker att Eva-Lenas sängkläder har bytts ut och att det finns massor av blod i sängbotten tror man att man har identifierat mördaren – men kan det vara så enkelt? 
 
Spännande och i lagom tempo – något jag uppskattar väldigt mycket i en deckare. Men jag förstår inte vad som har hänt med ”bihistorien”, Petra och ”den andre mannen”? Den har tagit upp mycket plats i de senare böckerna men nu – ingenting! Underligt. Sedan förstod jag inte riktigt vad som hände med Jamals sidohistoria, men jag kanske var okoncentrerad. Den var inte så intressant ändå, kanske. 
 
Det är synd att det bara finns två böcker kvar, för jag tycker väldigt bra om detta! 

2016: 123 – En bön för de stulna av Jennifer Clement

Detta är ingen lätt bok att varken läsa eller skriva om – därför tar jag den enkla vägen och lånar baksidestexten. 
 
Nu ska vi göra dig ful, sa mamma. Hon visslade. Jag såg i spegeln hur hon förde kolbiten över mitt ansikte. Det är ett vidrigt liv, viskade hon. Det bästa man kan vara i Mexiko är en ful flicka.

En bön för de stulna är berättelsen om Ladydi Garcia Martínez. Hon bor på mexikanska landsbygden, på en liten kulle, omgärdad av drogkarteller som odlar opium på fälten runt omkring, illegal invandring och ett polisväsende som inte går att lita på.

 
Hennes hem är en by nära det som en gång i tiden var ett glamoröst Acapulco. Livet är tufft för Ladydi och de andra flickorna i byn. Mödrarna är hårdhudade men livrädda och papporna har rymt. Ständigt får de alla vara på sin vakt, ett grymt hot om kidnappning hänger över dem. Och en dag händer det.
 
En kraftfull bil med knarkkartellens män beordrar den vackraste lilla flickan in i bilen och lämnar byn. Ladydis berättelse är inspirerad av en verklighet som gäller för många flickor och kvinnor i dagens Mexiko men som inte många känner till. En värld där flickor försöker likna pojkar så länge det är möjligt för att inte kidnappas och säljas, och där polisen är lika farliga att kontakta som de kriminella.

En rakbladsvass och djupt berörande roman skildrat med ett vackert och poetiskt språk.

”In Mexico today women are stolen off the street or taken from their houses at gunpoint. Some women never return home from their work place, a party or from walking to the corner. They are all young and poor and pretty.”

Jennifer Clement

Som ni utan tvekan förstår är detta en otroligt stark berättelse om något jag tror att vi vet mycket lite om i västvärlden. Helt otroligt. Rekommenderar å det absolut varmaste – mycket, mycket bra. 

Boken har gått som radioföljetong i P1 – man kan lyssna här om man vill!