Stories from the city, stories from the sea

 

Och lättillgänglig är ett bra ord för att beskriva även denna bok – jag läste den i ett par sittningar, eller liggningar snarare – det flyter på och det är alltid skönt. 

 

Förlaget skriver: 

 

 

 

Ja – det är puttrigt, sådär. Vissa delar naturligtvis ganska hemska också, men i stort så flyter det på i lagom fart. Ett par saker listade jag ut innan de avslöjades, vilket inte hör till vanligheterna för mig och deckare, men det gör då rakt ingenting. Det är trevlig läsning – och precis vad man förväntar sig. 

För visst är det förutsägbart. Men det betyder inte att det inte är trevligt! 

 

Jess Thomas trivs inte med livet. Hon har två barn, två jobb och det går inte ihop. Dottern Tanzie är ett litet mattegeni, men styvsonen Nicky, vars egen far inte längre finns med i bilden, blir mobbad i skolan för att han är lite egen. Och använder maskara. När Nicky hamnar på sjukhus efter att ha blivit misshandlad av grannpojken har Jess helt enkelt fått nog av de där usla Fishers som bor på samma council estate. 

 

En dag får hon ett telefonsamtal – Tanzie har blivit erbjuden ett stipendium till en fin skola. På 90%, vilket betyder att Jess och hennes odugling till ex, Marty, på något vis ändå måste hosta upp rejäla summor för att hon ska kunna gå där. Men när hennes lärare berättar om en matteolympiad med stora vinstsummor som Tanzie lätt skulle kunna vilja inser Jess att de har en chans. 

 

Det är bara det att de måste ta sig till Skottland, på andra sidan Storbritannien, för att Tanzie ska kunna delta. 

 

Som av ett mirakel ställer Ed, som Jess städar hos, upp. Han har själv ett kaotiskt förflutet och behöver komma bort från allt. Och efter många om och men sitter de då i bilen, Jess, Ed, Nicky, Tanzie och den illaluktande, gasbesvärade jättehunden Norman. 

 

Större delen av boken utspelar sig på resande fot, således, och det är mysigt – även om vissa bitar känns lite upprepande. Men här och där blir man trots allt överraskad och det är fint och härligt på alla sätt. Jojo Moyes är en riktigt bra historieberättare – jag har läst fyra av hennes fem romaner som kommit ut i Sverige samt en novell – nu ska jag bara försöka mig på Sista brevet från din älskade igen, som jag dumpade efter någon fjärdedel. Kanske var sinnesstämningen fel, för det är absolut inget fel på Moyes själv! 

 

Författaren kallar den ”en litterär fantasi” – det är alltså varken biografi eller roman. Vissa saker vet vi är sanna, vissa saker kanske är helt uppdiktade. Men det spelar ingen roll, för det är en sådan fröjd att läsa denna fantastiska bok! 

 

Vi vet att Karin Boye spenderade ett år i Berlin, och det är under detta året vi får följa henne, genom Kolterjahns berättande. Hon är fattig och skör, frustrerad över sina översättningsarbeten och verkar lite allmänt trött på det mesta. En anledning till vistelsen i Berlin är för att gå i psykoanalys hos en dr. Schindler – hon hoppas att han ska kunna bota hennes homosexualitet, som hela tiden frestar och pockar på uppmärksamhet – hon vill inget hellre än att slippa denna dragningskraft! 

 

Det är dessutom tidigt trettiotal i Berlin, och vi vet ju vad som höll på att hända i Tyskland då. Det finns flera antydningar och tankar kring detta, men det märks mest när Boye går och lyssnar på Göring tillsammans med vänner – riktigt skrämmande, tal om att folk blir sönderslagna om de inte höjer handen i ett heil. Karin håller armen nere! (Jag lyssnade förresten på avsnittet Bang i Berlin från Historiepodden häromdagen, det var några år senare men nu när jag kom på det nämner jag det ändå. Lyssna, för all del!) 

 

enligt O skrev för ett par år sedan att det känns som om man verkligen kommer Boye nära i och med Kolterhagns berättelse, och jag håller med. Det är riktigt omtumlande, jag trodde att jag skulle sträckläsa den på en dag eller två, men det tog lite längre tid. Kanske för att jag behövde smälta och läsa annat emellan, helt enkelt. 

 

Jag älskade denna, om det inte redan var uppenbart. Och jag älskar att jag faktiskt känner till flera av platserna i Berlin som omnämns, och båda gatorna som hon bodde på ligger alldeles nära hotellet där jag bodde i vintras i Charlottenburg. Det är ju, som vi pratat om tidigare, väldigt trevligt när man känner igen sig i litteratur och annan kultur! 

 

Lustigt nog dök Boye upp i en annan roman jag nyss läst som jag ska försöka hinna skriva om ikväll. Det vore trevligt att för en gångs skull ha hunnit blogga om alla lästa böcker i en månad när månaden faktiskt är slut och det är dags för summering i diverse utmaningar! 

 

En av de saker jag gillar allra bäst med elegant crime-serien är ju förstås att en medelålders kvinna får spela huvudrollen. Och en mänsklig sådan, dessutom. Visst är det svårt för gemene man att riktigt förstå sig på livet på Banérgatan, med paradvåning och allt vad det är, men det är okej. Jag kan ju inte förstå mig på hur det är att leva i svår fattigdom heller. Men Marianne är en vanlig kvinna med en vanlig kvinnas känslor, brister och drifter och det är befriande. 

 

Jag gillar de andra karaktärerna Rudberg har arbetat fram också, även om jag tycker att Augustin Madrid är ett lika löjligt namn som Börjlinds Stilton och… någon mer deckarperson som jag inte kommer på nu. Claes Claesson, kanske? Hallå fantasibrist. Men, ja – även dessa är mänskliga, äkta personer. Torsten Ehn är en riktig höjdare. 

 

Hur som helst! Vädla Läroverk är en av Stockholms mest kända och välrenommerade skolor. Rektorn Jane Eden styr stället med järnhand – såväl elever som lärare och hennes egna medarbetare lyder under hennes lag. När styrelseordföranden hittas mördad kopplas Marianne och kollegorna in på brottet, som faller under deras ”mer känsliga brott”-paraply, och det visar sig att Eden och styrelseordföranden har haft ett förhållande. Eden blir därmed huvudmisstänkt, men det visar sig vara krångligt att få ordning på utredningen. Det verkar nämligen som om Jane Eden uppstod ur tomma intet vid fjorton års ålder – innan dess finns hon inte i ett enda register. 

 

Kriminalhandlingen och privatlivshandlingarna flyter på fint sida vid sida, och det är lagom spännande hela tiden. Dessutom finns en stor skopa humor med här och där och det uppskattar jag. Rudbergs torra humor i denna serien är betydligt bättre än den hon försöker få fram i chicklitböckerna. Det är bra! 

 

Just nu kan du köpa boken för 29:- på Bokus – passa på!