Tisdagsutmaningen – Din bästa Shakespeareupplevelse

 
Det är Shakespearetema på Kulturkollo denna veckan! Tisdagsutmaningen lyder därmed som följer: Nu är jag nyfiken – vilken är din bästa Shakespeareupplevelse? 
 
Jag skrev ju ett ganska ordentligt inlägg om Shakespeare i helgen, innan jag visste att det skulle bli veckans tema – så jag får hänvisa till det, i första hand! 
 
Men jag kom att tänka på en bit som jag inte berättade om, som är ett väldigt roligt minne – i kursen Re-reading Renaissance Drama fick vi i uppgift att välja en av pjäserna vi studerade under terminen och presentera hur vi skulle framföra den, om vi fick fria händer. Det kunde vara film, teater eller vad som helst – inte så att vi skulle agera själva, utan fundera på scenografi, om det skulle vara i traditionell tid eller samtida, kostymer, allt sådant. 
 
Jag, Verity och Lana (och en tjej till som jag inte kommer ihåg vad hon heter för hon var aldrig där) valde Köpmannen i Venedig – och för att presentera hur vi skulle göra med scenen, kostymer och dekoren använde vi oss av The Sims 2! Det var så fruktansvärt kul att sätta ihop det. Lana var experten som fick göra det mesta pysseljobbet, men vi hade så fantastiskt roligt när vi satt på Veritys takterrass och planerade och bestämde hur vi skulle göra. 
 
Professorn sov genom större delen av redovisningen (det gällde inte bara oss – han flög mellan New York och London tre gånger i veckan under en period när hans pappa var sjuk så han var konstant jetlaggad), men resten av gruppen var mycket imponerade och roade och jag har för mig att vi fick högsta möjliga betyg på den. Och det var ju härligt. Och ett riktigt trevligt Shakespeareminne! 
 
Önskar att jag hade några av bilderna här, men det har jag inte. Ska kolla om Lana mot förmodan har sparat dem någonstans – då lovar jag att dela med mig! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 17

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen lyder: Hur viktigt är det för dig att äga dina böcker? Köper du alla böcker du läser eller lånar du hellre? När det gäller de böcker som du vill äga, är det då viktigt för dig att ha samtliga böcker i en serie och att ha dem i samma format (pocket/inbunden, samma utgåva osv)? 
 
Detta är en svår fråga. Jag gillar att äga mina böcker – men samtidigt är det inte viktigt. Inte sedan jag insåg hur bra det är med e-böcker, i alla fall! Nu kan jag bära med mig ett tusental böcker i handväskan – som jag sedan tar bort när jag har läst dem. Just nu använder jag mig av tre olika appar (håller på att försöka bestämma mig), samt gratisböcker som jag laddar ner till Aldiko… så ja, jag har verkligen fastnar för e-boksformatet. Trodde aldrig att det skulle hända. 
 
Har börjat göra mig av med böcker, dessutom – till och med sådana som jag trodde att jag alltid skulle vilja behålla. Jag säljer dem och skänker ”intäkterna” till välgörenhet. Det känns jättebra – och även om jag även gärna skänker till loppis så blir det ju på detta viset mer till organisationerna. Skulle jag lämna till tanterna i Kungshamn skulle de få 2:- för varje pocketbok – nu blir det fem, tio, tjugodubblar. Och det känns ju lika fint varje gång! 
 
Jag har inte sådär supermånga serier i hyllan – den enda kompletta som jag kan komma ihåg är Harry Potter – och där har jag absolut inte samma format. Den första är en tidig-ish pocketutgåva, två till fyra är den lite modernare pocketutgåvan, femman-sexan-sjuan är ”vuxenversionerna”. Och de står inte på samma ställe i hyllan heller – de finns inte ens i samma hus! 
 
Sedan följer ju inte alltid serierna sina format heller. Mamma har t.ex Jean M. Auels böcker i hyllan, där namnet på författaren och boken plötsligt byter plats! Blir tokig på det. Men visst är det vackert när det stämmer! 🙂 
 
Tyvärr älskar jag att köpa böcker. Har dock blivit ganska duktig på att stå emot – men av någon anledning har jag väldigt svårt att inte köpa på flygplatser och liknande, trots att jag har en hel platta full med läsmaterial i väskan. Men det kan jag faktiskt unna mig. Och ja, jag kommer att lämna lite extra plats i resväskan under nästa veckas Londonresa för att kunna köpa med mig något intressant, det är ett som är säkert! 

Makten över etymologin

På förekommen anledning – jag lyssnade på Loranga, Masarin och Dartanjang tidigare idag – googlade jag på ett visst ”spanskt” ord och hittade denna utmärkta artikel av Arne Olofsson om felgissningar och folketymologi. 
 
Äntligen en förklaring till styggelsen SPA (med stora bokstäver) – och så har jag fått det bekräftat att Dartanjang inte betyder kratta… fast det trodde jag väl egentligen inte på heller. 

Tematrio: Parrelationer

 
Veckans tematriofråga hos Lyran lyder: Berätta om tre ”starka” romaner som handlar om parrelationer.
 
När jag såg frågan gjorde jag den där typiskt tråkiga kopplingen mellan ”stark” och ”tung” och började fundera på en massa jobbiga relationsskildringar. Sedan bestämde jag mig för att det inte alls behöver vara så, utan att jag hellre vill berätta om skildringar av parrelationer som gör mig glad – det är ju också en stark känsla! 
 
Att det råkade bli tre HBTQ-skildringar var faktiskt inte medvetet, men känns väldigt trevligt. 
 
   

   

 
Det händer nu av Sofia Nordin är en ljuvlig skildring av ung kärlek med stormande känslor och mycket humor, om Stella som inser att hon inte bara vill vara bästis med Sigrid. Superfin ungdomsbok. 
 
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst kan vara den bästa bok jag har läst hittills i år. En helt underbar berättelse om Chavve och Pontus som träffas via en dejtingapp. De blir snabbt som en symbiotisk enhet – men så kommer livet emellan. 
 
Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs läste jag under sommarlovet innan jag började gymnasiet och den lärde mig massor av saker – om alltifrån känslor till politik till klassamhället i Sverige. Jag har tänkt läsa om den snart för det var längesen nu. Överklasskvinnan Sophie, tjusigt gift och boende i Stocksund träffar vänsterradikala feministen  Kaja under en TV-inspelning och snart är ingenting som förut. 

2016: 122 – Mig blir du snart kär i av Nanna Johansson

 

 
Jag vet inte om det är rätt att kalla detta för en serieroman, eftersom det inte är någon direkt röd tråd genom berättelsen – utan snarare en massa helt fantastiska teckningar och betraktelser av Sverige och vår samtid… så jag ska inte säga så mycket mer än att jag ÄLSKADE denna och satt och fnissade för mig själv i en stor äggfåtölj i källaren på biblioteket 🙂 
 
Här kommer några smakprov som jag har googlat fram, alltså inte fotat själv. Ni ser ju?! 
 
 
 
 
 

2016: 121 – Tack och förlåt av Fanny Agazzi

Min första serieroman! Åtminstone i vuxen ålder – för jag antar att man eventuellt kan räkna Asterixalbum och Tintin och så? Men det var några år sedan jag läste Asterix senast… 
 
Jag var ju alltså på Stadsbiblioteket i lördags, och jag vet att jag har varit där med R någon gång när hon skulle låna just serieromaner så jag gick omkring och letade lite och hittade till sist något som kändes lockande. 
 
Det är lätt att tänka att serier är glättiga och glada och sådär. Det är nu inte  den tar upp riktigt tunga ämnen som författaren och tecknerskan själv varit med om – att förlora sin bäste vän till sjukdom när hen är alldeles för ung, och samtidigt att kämpa emot ofrivillig barnlöshet. 
 
Den är hemskt fin! Teckningarna är inte vad man skulle kalla ”vackra”, men de är äkta och jag älskar hur känslor fångas i ansiktsuttryck. Man får ju inte de där halvsidelånga beskrivningarna av det ena och det andra utan teckningarna måste säga så mycket, och de gör de. Det var en hemskt fin läsupplevelse och nu har jag brutit den där tron om att serieromaner, det är ingenting för mig. 
 
Detta är verkligen någonting för mig! 

Att bryta mönster

Något jag har fått lära mig det senaste året är vikten av att bryta mönster – i lördags bröt jag ett väldigt långt mönster och köpte ett par byxor. Och inte träningsbyxor, eller pyjamasbyxor, eller yogabyxor, eller mjukisbyxor, eller underbyxor eller… nej. Ett par riktiga byxor som jag planerar att använda bland folk. 
 
 
De är otroligt mjuka och sköna, jag har inte använt dem ännu då det liksom snöade och haglade igår och då vill man inte gärna gå barfota… men jag tror att de kommer att bli helt underbara till sommaren med sandaler eller ballerina, och en tunn blus eller tunika. Dessutom är de väldigt snygga och smickrande!
 
Och – 25% rabatt på alla brallor på KappAhl nu, så passa på! Jag fick dessa för 224:- och det tycker jag är mycket överkomligt.
 
Det enda jag är orolig för är att det ska bli sådana där små irriterande hål på dem, som det ibland blir i denna sortens viskos i tvättmaskinen. Men man behöver ju inte hålla på och tvätta byxor i tid och otid heller, så det ska nog gå bra.
 
Jag längtar riktigt efter att börja använda dem!