A study in scarlet (En studie i rött) av Arthur Conan Doyle

 
                                            

 
 
Detta är allra första Sherlock Holmes-romanen – och den allra första jag läser. Det är lite absurt att jag inte kommit mig för tidigare, men plötsligt händer det, som bekant! Jag har inte ens sett någon av filmerna eller TV-serierna faktiskt, men Sherlock Holmes är ju en institution förstås och jag har varit på muséet på Baker Street någon gång för många år sedan. Det ligger nästan granne med Beatlesbutiken, så det var ingen chock att jag hamnade där… 
 
 
Dr John Watson har just återkommit efter utlandstjänst som fältläkare och behöver någonstans att bo. Han får tips av en vän om Sherlock Holmes, en labbassistent på ett sjukhus som hittat en våning som han behöver dela med någon. Sagt och gjort, de flyttar ihop på Baker Street och innan Watson vet ordet av har han dragits in i en mordutredning. En man som visar sig vara amerikan hittas mördad i ett hus i Brixton. Det tyska ordet för hämnd, RACHE, står skrivet i blod på väggen. 
 
Polisen vet varken ut eller in, men Holmes fixar såklart biffen. Det blir en rafflande resa som tar oss en sväng om Utah där förklaringen kommer fram… 
 

Conan Doyle går hårt åt mormonerna i sin roman – jag kan inte säga att jag är jätteinsatt i mormonernas kultur och historia, men det var intressant att läsa. Man får förstås ta tidens anda i akt när man läser – okunskap och fördomar skapar onekligen kritik. 
 
Jag tycker att romanen var lagom spännande och briljant skriven – jag läser gärna mer Holmes och ska nog se till att se någon av serierna också. Jag brukar ju kommentera böcker av t.ex Trenter, Lang och Sjöwall-Wahlöö med tankar om att det är så intressant med deckare som utspelar sig innan teknikens stora inträde med mobiltelefoner och e-mail – men nu är det 1880-tal vi pratar om och då blir det ju ännu mer ”primitivt” och intressant. Kul! 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Mina smala axlars längtan av Maria Frensborg

Magda går på gymnasiet och längtar efter mer. Hon är vansinnigt kär i Jens, redaktör för skoltidningen och den ultimate mannen, hennes bästis förstår ingenting och hennes mamma ligger bara hemma och är deprimerad. 
 
Plötsligt får hon en inbjudan till att utföra inträdesprov för K G, Kvinnliga Gymnasieföreningen, som säger sig syssla med litteratur, poesi och teater. Proven verkar lite konstiga, men hon måste ju försöka. Tänk, det kanske leder till den stora spänningen? Visserligen tycker Jens att de är töntiga, så Magda passar på att gå med i skoltidningens redaktion också. 
 
Det blir en virvelvind av anpassning, avpassning, hopp och förtvivlan, gemenskap och svek. Det är en välskriven och stundvis väldigt rolig roman, även om vissa formuleringar är alldeles uppåt väggarna överdrivna. Till exempel har jag aldrig tyckt att en tallrik har klotform – det går lite för långt ibland. Visserligen är Magda på många sätt lite för mycket, och då det är hennes berättarröst kan jag förlåta det. 
 
Och åh, vad glad jag är att jag inte går på gymnasiet längre! 
 
(Och jag skrattade gott åt mig själv ett par dagar efter att jag hade läst ut boken när jag gick hem från Ica en ganska sen kväll efter en konsert med en purjolök i högsta hugg framför mig. Läs, så fattar ni vad jag menar! ;-)) 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Bokkoll, Bokskåpet, Prickiga Paula, Tvåtusen boktankar
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

Wink Poppy Midnight av April Genevieve Tucholke

 

 
Detta är en bok som jag plockade upp på YA-avdelningen på biblioteket helt baserat på det snygga omslaget – och jag kryssade mycket riktigt rutan ”En bok med ett så vackert omslag att du skulle kunna tänka dig att hänga den på väggen” i Höstbingot! 
 
Det är en väldigt speciell berättelse, helt olik något jag läst förut. 
 
De tre viktigaste personerna är, som ni kanske förstår, Wink, Poppy och Midnight. 
 
Midnight har nyligen flyttat tillsammans med sin pappa – hans mamma har tagit storebror Alabama med sig till Frankrike där hon ska skriva deckare. En stor anledning till att han är så glad över flytten är för att han då hoppas komma undan Poppy, den manipulativa grannflickan som smyger sig in i hans rum på nätterna och får honom att göra allt hon vill. Nu tänker han slippa henne – men tre kilometer var tydligen inte tillräckligt. 
 
Wink är Midnights nya grannflicka. Hon bor tillsammans med sin mamma, som arbetar som någon sorts spågumma, och en hel hög småsyskon som hon kallar ”de föräldralösa” på en gammal bondgård och Midnight dras genast till henne. 
 
De tre blir indragna i en märklig karusell som är lite svår att hänga med i – och jag vågar nästan lova att du inte har någon aning om vilken sanningen är i slutet. Bokens ”slogan” är: ”A hero. A villain. A liar. Who’s who?” – det är riktigt roligt att läsa något som överraskar! 
 
En bra, intressant och utmanande ungdomsbok. Ljuvligt språk! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Just nu är jag här av Isabelle Ståhl

Ännu en ny bok om en ung tjej som läser på universitetet och är allmänt vilsen i livet – det finns absolut paralleller till Klass här, även om situationerna inte är speciellt lika varandra. Jag ska erkänna att de glider in i varandra i mitt huvud, nu när det gått en liten tid sedan jag faktiskt läste. Tur att högen av inlägg på vänt börjar krympa! 
 
Elise pluggar också (jag tror att det var littvet även här men kan ha fel), men hon lägger ner mer energi och tid på Tinder. GPS:en är nästan alltid på, och helst vill hon träffa äldre män som ”är som hästar, så lugna, orubbliga och förnöjsamma, de har ingen ångest, de bara äter och sover och berättar anekdoter”. 
 
Men det blir inte en äldre man som till slut får henne på fall – det blir Victor i klassen. Nästan jämnårig och inte så lik en häst alls. De går ganska snabbt in i en sorts tvåsamhet, där de nästan är sambos, där de reser på semester till landet tillsammans och nog är de lyckliga? Eller? Lyckan glider snart över i en sorts tomhet, så där som det kan göra, och det blir inte alls så lugnt och fridfullt som Elise har hoppats. Till slut kan tomheten bara dövas med droger och ytliga bekräftelser. 
 
Jag har väldigt höga förväntningar på denna boken, men jag kan tyvärr inte säga att de infriades riktigt. Jag förstår att det är en fantastisk skildring av Stockholm, men jag har ingen riktig relation till huvudstaden – jag har bara varit där fyra gånger i hela mitt liv. Sedan kan jag inte riktigt identifiera mig med den här känslan av att vara så ”över det”, så blasé – men det är säkert väl beskrivet, det också. Jag tycker bara att det blir lite platt och tjatigt. 
 
Jag vill ändå rekommendera den, kanske särskilt för den som älskar Stockholm – men jag tycker att Klass är bättre i sin genre. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Klass av Elise Karlsson

Det är tidigt 2000-tal. Twin Towers finns inte längre, men ingenting har förändrats i Hélènes liv. Det var meningen att det skulle hända något när hon började läsa litteraturvetenskap på universitetet, men hon gör det hon alltid gjort. Går mellan föräldrarnas lägenhet i Rinkeby och skolan, skriver, hänger med pojkvännen Richard, skriver lite. Hon har alltid velat slå sig fri från uppväxten i miljonprogramsområdet, men delar av hennes förflutna som hon helst velat slippa börjar dyka upp på universitetet och hon inser att hon inte är riktigt färdig med dem. 
 
När hennes gamla lärare Mona, som hon älskade i grundskolan, dyker upp i universitetsmiljön skrivande en bok om hur det var att undervisa i Rinkeby drabbas Hélène av en känslostorm. Ett begär, en hämndlystnad – avundsjuka. Någon måste ju berätta hur det verkligen var! Mona har väl inte rätt till hennes historia, heller. 
 
Hélène är vilse mellan sina olika världar och fortsätter att gå vilse där emellan, mellan vänner, mellan Richard och olämpligare sällskap (även om jag inte är så förtjust i Richard heller) – hon hör inte riktigt hemma någonstans. 
 
Det är en sorts bildungsroman, men allra mest handlar det just om klass – och kultur. 
 
Jag är också uppvuxen i en förort – dock inte i ett miljonprogram – och jag kan förstå känslan av att vilja berätta hur det faktiskt är eller var. Området som jag kommer ifrån har inget vidare rykte och det är så oförtjänt (även om det varit en del oroligheter på senare år) – jag vet inte hur många gånger i månaden jag får försvara ”min del av stan”, där jag förvisso inte längre bor. 
 
Jag tycker om Karlssons bok och jag skulle bli förvånad om den inte blir nominerad till Augustpriset. Den är välskriven, orden väl avvägda och den är föredömligt kompakt med sina 189 sidor. 
 
Jag funderade på att kryssa aka-porr-rutan i Höstbingot, men har bestämt mig för att läsa Sittenfeld istället. Denna finns dock kvar som en möjlighet längre fram 😉 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Ylvas läsdagbok, …och dagarna går

Veckans topplista v. 37 – Omslag i blått

 
Veckans tema hos Johannas deckarhörna är topp fem bokomslag vi gillar, där blått är den dominerande färgen! Jag valde främst utifrån att jag gillar böckerna, men omslagen är väl inte helt oävna heller… 😉 Alla fem är böcker jag läst senaste året. 
 
 
         

     
                                 
 
 
Ru av Kim Thúy | The upside of unrequited av Becky Albertalli | Den blå vänthallen av Viveca Lärn | 
Fyren mellan haven av M L Steadman | In the all-night café av Stuart David
 
 
 

Tematrio: HBTQ

 
Veckans tema hos Lyran är rätt och slätt HBTQ! Det finns så himla mycket bra på temat, tycker jag, så jag valde tre favoriter lite hej vilt… 
 
           
 
I Saker ingen ser av Anna Ahlund är HBTQ inte det minsta normbrytande – för det finns inga normer. Alls. Det är så himla befriande och skönt att läsa! 
 
Om jag var din tjej av Meredith Russo handlar om Amanda, som föddes som Andrew och nyss har genomgått en könskorrigering och flyttat till sin pappa i Tennessee. En otroligt finstämd och välskriven bok. 
 
Mitt hjärta går på av Christoffer Holst var en storfavorit för mig förra året – en sådan där bok där man verkligen drabbas av alla känslor på en gång. Jag gapskrattade och blev rörd till tårar om vartannat. Himla bra! 
 
Bonus: Golden Boy av Abigail Tarttelin handlar om en intersextonåring – riktigt lärorikt. Smärtsamt, men viktigt. 

The Hate U Give av Angie Thomas

Är detta årets bästa bok, tro? Den ligger i alla fall högt i rankningen. Vilken oerhörd läsupplevelse!
 
Sextonåriga Starr Carter bor i Garden Heights, ett mindre bemedlat område utanför en storstad. (Jag tror aldrig att det bekräftas vilken stad, jag läste New York någonstans men det får jag inte riktigt ihop med vissa andra bitar så kanske handlar det snarare om Chicago, Detroit eller liknande.)  I Garden Heights regerar gängen, våldet, droghandeln. Starrs pappa Maverick har själv varit inblandad, men efter ett fängelsestraff när Starr var liten lämnade han kriminaliteten och öppnade en mataffär istället. 
 
Själv lever Starr i två världar. Dels i Garden Heights, där hon är svart och pratar slang – dels i skolan, en fin, ”vit” privatskola en bit utanför stan dit föräldrarnas skickar henne som kompromiss för att de, utav lojalitet, inte vill flytta från Garden Heights trots att det kanske vore det bästa för barnen: Starr, hennes storebror Seven (som inte har samma mamma som Starr – modern lever nu tillsammans med ledaren för ett av gängen) och lillebror Sekani. Seven har två småsystrar på sitt håll, varav en, Kenya, är god vän med Starr – och det är med henne som hon går på festen som kommer att förändra inte bara hennes liv utan livet i hela Garden Heights. 
 
Hon träffar sin barndomsvän Khalil på festen, och de åker därifrån tillsammans efter att en skottlossning skett. Hans Chevy Impala blir stoppad av polisen på vägen, till synes utan anledning, och det hela kulminerar i att han skjuts till döds med Starr som enda vittne. Det är inte första gången hon ser en god vän bli skjuten, och det tar naturligtvis oerhört hårt på henne. Det betyder även att hon är den enda som kan vittna mot polisen vilket blir fruktansvärt tungt. I och med mordet falnar Starrs respekt för polisen, vilket är extra svårt för henne då hennes morbror som agerade fadersfigur när pappan satt i fängelse är polis. 
 
Det är en oerhört stark läsupplevelse, som sagt. Starr dras mellan sina olika världar – i skolan finns hennes rika kompisar och hennes pojkvän Chris – som är vit, vilket förstås är en otroligt stor grej för den som är uppvuxen i Garden Heights – där hemma finns konstanta hot om våld och upplopp. 
 
Jag kryssade rutan ”En bok som du önskar att alla skulle läsa (speciellt de som har ”feeeeel”)” i Höstbingo 2017 och står verkligen fast vid detta. Alla, alla, alla borde läsa denna. Den kom på svenska i förra veckan om jag förstod saken rätt och jag ska nog passa på att bläddra igenom den också för jag är så otroligt nyfiken på hur översättaren har gjort med alla slangord som åtminstone jag inte kan komma på en motsvarighet på svenska för! Riktigt intressant. 
 
Enligt O skriver: ”Black Lives Matter. Tänk att det fortfarande behövs en sådan kampanj. Tänk att det finns de som tycker att de har rätt att håna en sådan kampanj. Det visar att det finns många som borde läsa The Hate U give och som behöver läsa mer över huvud taget.” och jag kunde sannerligen inte ha sagt det bättre själv. Oerhört bra. 
 
Fotnot: Titeln kommer från Tupac Shakurs uttydelse av THUG LIFE: The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody. 
 
 
 
Boken finns att köpa (på svenska) här eller här – på engelska finns den i flera olika utgåvor på båda sidorna.