Smakebit på söndag, 2 december 2018 – En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki

 
Glad advent, kära vänner! Jag gillar verkligen advent och har flera gånger passat på att gå i kyrkan då eftersom jag gillar kyrkor och särskilt vid glada högtider (advent och påskdagen, särskilt) – och idag ska jag faktiskt det, men inte på morgongudstjänsten utan på en sånggudstjänst i Hagakyrkan i eftermiddag, då kören Ymna framträder. Min bokcirkelkompis Moa är med i Ymna, dock ska hon inte sjunga idag på grund av frånvarande röstresurser. Men J och jag siktar på att åka dit efter adventsfika i eftermiddag! Jag gillar ju även att sjunga, så det känns alldeles perfekt. 
 
Men först blir det en ganska stillsam söndag. Jag gick upp hyfsat tidigt och städade och diskade lite och har preppat lite inför ljuständning och annat: 
 
 
Men innan jag klev ur sängen låg jag kvar en bra stund och läste i En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, som var nästa på min TBR-lista, och som har legat där sedan februari 2016. Började igår kväll men måste ha somnat på ungefär sida 26, men imorse kom jag en bra bit fram. 
 
Premissen för boken är att en författare som heter Ruth som bor på Vancouver Island hittar en Hello Kitty-lunchlåda, tätt inpackat i flera fryspåsar, på stranden. Hon har tänkt slänga den, det finns så mycket skräp på stränderna, men hennes man öppnar den och i lådan finns brev och en dagbok, kamouflerad som en gammal upplaga av Prousts På spaning efter den tid som flytt. Ruth börjar läsa, och vi följer dels hennes liv och dels det som den unga japanska tjejen Nao skrivit i sin dagbok i Tokyo. Hon vill berätta historien om sin gammelfarmor Jiko, som är buddhistisk nunna, men vi lär även känna hennes vardagsliv – hon är mobbad i skolan eftersom hon bott i USA ett tag, och hennes pappa försöker hela tiden begå självmord efter att ha blivit såväl deprimerad som spelberoende efter att ha förlorat sitt arbete. 
 
 
 
”Haruki var morbror till pappa, och pappa är döpt efter honom. Haruki den förste var kamikazepilot. Rätt knäppt om man tänker efter, för innan han blev självmordsbombare studerade han filosofi vid universitetet i Tokyo och pappa, Haruki den andre, är väldigt inne på filosofi och försöker ideligen ta livet av sig, så man kanske kan säga att självmord och filosofi är ett släktdrag, åtminstone om man heter Haruki. 
 
När jag sa det till Jiko sa hon att Haruki den förste egentligen inte ville ta livet av sig. Han var bara en kille som var tokig i böcker och fransk poesi och ville inte ens slåss i kriget, men han var tvungen. På den tiden var alla tvungna att kriga, antingen de ville eller inte. Jiko sa att Haruki blev jättemobbad i armén för att han gillade fransk poesi, så där har vi ett släktdrag till. intresse för fransk kultur och benägenhet att bli hackkyckling.” 
 
Ur En saga om tidens väsen av Ruth Ozeki, Forum: 2015 
 
 
 
Fler Smakebitar finns denna söndag hos Astrid Terese
 

Smakebit på söndag, 25 november 2018 – Nattfilm av Marisha Pessl

 
Jag håller fortfarande på med mitt TBR-projekt, och när Nattfilm dök upp i listan var jag lite osäker. Den har funnits på min lista länge, säkert sedan 2011 eller 2012 när den kom, men av någon anledning har jag inte varit övertygad. Nu lät jag mina instagramföljare bestämma – eller åtminstone ”rösta” – och det var faktiskt bara en person som avrådde mig. Sagt och gjort – nu har jag läst ungefär 80% och jag är helt fast. Hoppas bli klar under kvällen! 
 
Veckans Smakebit kommer alltså ur Nattfilm av Marisha Pessl. Jag läste stycket imorse och blev så hänförd. 
 
 
 

”Det såg ut som en uttorkad lagun, ett flamingohägn på ett zoo som gått i konkurs för flera år sedan. Två enorma plastpalmer nuddade dystert taket. Svart mögel spred sig över de blekta rosa blomtapeterna, som om rummet fått skäggstubb. I luften låg en kraftig stank av Glades luftrenare ovanpå möglet, ovanpå klor från en motellpool. En liten mässingslampa kastade skirt ljus över antika träbyråer och snidade och förgyllda småbord. Porslinsfigurer var utströsslade överallt – trumslagarpojkar och mopsar och svanar med kantstötta näbbar. Vaser dignade av låtsasblommor som inte ens försökte se verkliga ut, med glansiga och plastiga blad, enorma blomster i nyanser som påminde om syntetiskt godis. Den bortre änden av rummet dominerades av en stor säng i barockstil, som låg och flöt där likt en gammal förtöjd färja. 

 
Precis i mitten, under skrynkliga sidenlakan, låg en liten hopkurad skepnad. 
 
Marlowe Hughes. Den sista flamingon.” 
 
Ur Nattfilm av Marisha Pessl, Natur & Kultur: 2014 
 
 
 
Denna veckan finns fler Smakebitar att läsa hos Flukten fra virkeligheten
 
 
Idag startades dagen vääääldigt stillsamt – jag låg och läste och slumrade ogudaktigt sent, och hade sedan lyxen att kliva upp till dukat frukostbord. Ljuvligt! Det är inte ofta jag ligger och drar mig faktiskt men vad skönt det är! Sedan har jag varit på bokcirkel och pratat om Guds barmhärtighet av Kerstin Ekman, handlat och satt på en tvätt och nu ska jag stoppa in en fläskytterfilé i ugnen och lägga upp maskor till min första tröja… tror jag, i alla fall. Ska försöka blogga ikapp lite grann också, imorgon åker jag iväg på konferens i Berlin i några dagar så det ska väl packas ett och annat plagg och annat, med! 

Hoppas att du har haft en fin söndag hittills! 

Smakebit på söndag, 11 november 2018 – Wintering av Kate Moses

 
Godmorgon! Idag är det Fars Dag, och regnet öser ner. Jag har legat kvar i sängen och läst ut boken som veckans Smakebit kommer ifrån, nämligen Wintering av Kate Moses – en roman om Sylvia Plaths sista vinter. En litterär fantasi, får man väl kalla den, även om somligt är taget ur verkligheten. Den har stått i min hylla i många år, men det är först nu med TBR-projektet som jag tagit tag i den – och jag köpte den faktiskt på Kindle Store, för det går inte att komma ifrån att det är enklare att frakta e-böcker. Just denna har jag läst på såväl mobiltelefon som iPad – den är verkligen förtrollande, om man är ett Plathfan vilket jag får räkna mig till. 
 
Den handlar alltså främst om Sylvia Plaths sista vinter i livet, men även bitar från Court Green i Devon, och lyckligare stunder innan Ted Hughes lämnade henne och barnen. Det är dock den iskalla vintern kantad av maginfluensa, tidsbrist och uppgivenhet som utgör den största delen av boken. Här är lyckan dock stor – det är påsk, och Ted och Sylvia kommer tillbaks till Devon efter en resa till Frankrike. Barnen har varit med Sylvias mamma. 
 
 

”Now Frieda erupts from Court Green’s open door, a merry bunch of daffodils in her fist. Spying her mother right away, she runs, squealing, arms wide, over the path and toward Sylvia, whose desire to conceal herself has instantly vanished. Ted follows behind carrying the sleepy baby, Sylvia’s big Brownie camera around his neck. 
 
‘That’s the trick to get her off the pony,’ he says, grinning, motioning at the bouquet. 
 
Her family is coming to her in the pink and supple light, her breathtaking, enchanted family, the sun’s rays breaking out over them. Ted towers over their little daughter in his dear rumpled trousers, flawless, beaming like a god, all but immortal in the shadowless light.” 
 
Ur Wintering: a novel of Sylvia Plath av Kate Moses, St Martin’s Press: 2002 
 
 
Fler Smakebitar finns denna veckan hos Flukten fra virkeligheten!
 
 
 
Ett citat från veckans huvudperson, apropå regnet, kan vi också få: 
 
“It is raining. I am tempted to write a poem. But I remember what it said on one rejection slip: After a heavy rainfall, poems titled RAIN pour in from across the nation.” 

Smakebit på söndag, 4 november 2018 – Frankenstein av Mary Shelley

 
Göteborgs Romanfestival är i full gång! Igår var en heldag, från 12:30 till 22 – idag är ett kortare program, och dagens första programpunkt berör boken som dagens Smakebit kommer ur, nämligen Mary Shelleys Frankenstein. 
 
Boken har funnits i min hylla sedan tonåren men jag har inte kommit mig för att läsa den i sin helhet – nu spenderar jag söndagsmorgonen med att lyssna på en något förkortad version, publicerad av Penguin. Det är ett bra format, faktiskt, jag lyssnade på samma sorts utgåva av Lysande utsikter och Stolthet och fördom för ett par år sedan. Det elementära finns ju med! 
 
 
 
”No one can conceive the variety of feelings which bore me onwards, like a hurricane, in the first enthusiasm of success. Life and death appeared to me ideal bounds, which I should first break through, and pour a torrent of light into our dark world. A new species would bless me as its creator and source; many happy and excellent natures would owe their being to me.
 
No father could claim the gratitude of his child so completely as I should deserve theirs. Pursuing these reflections, I thought that if I could bestow animation upon lifeless matter, I might in process of time (although I now found it impossible) renew life where death had apparently devoted the body to corruption.” 
 
Ur Frankenstein av Mary Shelley, London: 1818 
 
 
  
 
Önskar er alla en strålande söndag! Innan jag får ägna mig åt kultur och frivoliteter ska jag förpassa mig ner i tvättstugan 🙂 

Smakebit på söndag, 21 oktober 2018 – Stackars Birger av Martina Montelius

 
Det har varit en otroligt intensiv vecka, och bloggen har blivit lidande. Skräckfilmsfestival och Stockholmstripp och allt vad det är. Men idag har jag varit mer eller mindre hemma hela dagen, städat och plockat och tvättat och flyttat lite grejer och slängt en massa och gått med återvinning och donerat böcker och kläder och allt möjligt. Brukar lyssna på poddar då och det har jag gjort idag också, men till slut tröttnade jag på babbel och ville lyssna på en bok istället. Valet föll på Martina Montelius Storytel Originals-titel, Stackars Birger, som handlar om sufflösen Gisela som blivit av med jobbet på Den Stora Teatern, och efter en vidrig händelse som vi inte riktigt vet vad det är än, har kidnappat stjärnregissören Birger och har honom i sin potatiskällare, i huset där hon bor bredvid motorvägen mellan Norrtälje och Åkersberga. 
 
Jag har lyssnat på de första fyra delarna, men klippte ut en bit ur första. 
 
 
 

”Jag kan inte leva. Inte i konventionell bemärkelse. Men arbeta kan jag. I hela mitt liv har jag arbetat. Jag kan inte sluta nu. 

 
Jag tar en kniv och skär den nyinköpta falukorven i två halvor. Den ena halvan bär jag till potatiskällaren, tillsammans med en Päronsmakis. Det får bli den lösa utsöndringen Birgers lunch. Om jag hade sprit hemma skulle jag kanske hälla i honom det. Så skulle han sova ett tag. Men tanken på att ombedas att visa legitimation på Systembolaget har fått mig att undvika det etablissemanget ända sedan jag fyllde tjugo. Så det får bli Päronsakis. Birger gillar det. Han kommer att bli glad. Jag är snäll. När jag öppnar dörren till potatiskällaren ser det nästan ut som om han viftar på svansen. Ja, han brukar bli glad när jag kommer. Han har väl inte heller så mycket att göra. Kul när det händer något. 
 
Ibland brukar jag stanna hos honom en stund. Sitta en bit ifrån honom och spela på min smarta telefon. Han skulle gärna få prova ankspelet, men han vill inte. Slipp då, surpuppa! Så sade BIrger till mig någon vecka före incidenten, men det har han förmodligen glömt nu.” 
 
Ur Stackars Birger av Martina Montelius, Storyside: 2018 
 
Denna veckan finns fler Smakebitar att hitta hos Astrid Terese! Jag ska åka ner på stan och träffa min ena bokcirkel och prata om Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri 🙂 

Smakebit på måndag, 15 oktober 2018 – Slutet av Mats Strandberg

 
Även denna vecka var söndagen fullspäckad, och jag hade inte många minuter till datortid. Därför kommer veckans Smakebit även denna veckan på måndagen! Jag har redan läst ut boken, men Smakebiten kommer ur första kapitlet, och boken är Slutet av Mats Strandberg. Recension på den kommer till helgen! 
 
 
 

”Presidentens tal bekräftar det som alla vettiga människor redan förstått i sommar. De sista beräkningarna är gjorda. Nu finns det ingen tvekan längre. Om en dryg månad är det verkligen över. Vi har till och med ett klockslag. Den 16 september, 04.12 på morgonen (svensk tid), träder kometen Foxworth in i Jordens atmosfär. Luften under den blir tio gånger varmare än solens yta. Allt i kometens väg kommer att förintas redan innan den slår ner utanför Afrikas nordvästra kust, i närheten av Kanarieöarna. Atmosfären kommer att brinna och himlen fyllas med ljus, starkare än något vi sett. Chockvågen når oss under tystnad, för den rör sig snabbare än ljudet. Ett par minuter efter nedslaget har haven förångats och bergen kokat. Fyra miljoner år av evolution, plötsligt borta. Och det finns inget vi kan göra. 

 
Ur Slutet av Mats Strandberg, Rabén och Sjögren: 2018 
 
 
 
 
 
 
Veckans övriga Smakebitar från folk som kunde hålla tiden finns denna veckan hos Flukten fra virkeligheten 😉 
 
 

Smakebit på måndag, 8 oktober 2018 – Strage 242: Krönikor av Fredrik Strage

 
Jag fixade screenshots och allting igår och skulle lägga upp mina Smakebitar så snart jag kom hem på kvällen… men så började jag marinera lax och pickla lök och färga hår och sticka och så plötsligt var klockan läggdags. Men jag är så nöjd med dessa bitar att jag lägger upp dem idag istället – de är från första krönikan i boken och jag tycker att de är exceptionella. Fantastisk start på en samling! 
 
 
 
”Ingen som sett ”Fucking Åmål” köper en popstjärneparfym. I den mest ångestframkallande scenen fyller Agnes år och hennes mamma ordnar kalas. Den enda personen som vill komma är rullstolsburna Viktoria. Hon ger sin present till Agnes som öppnar den och hittar Dateparfymen ”Robyn”. ”Det kanske är lite löjligt med Robyn”, ursäktar sig Viktoria. ”Men jag tycker att den luktar jättegott.” ”Jaså, har hon en egen parfym?” säger Agnes mamma. ”Det var väl fint”, säger pappan. Agnes får ett utbrott, kallar Viktoria ”CP-skadad idiot som lyssnar på Backstreet Boys” och skickar hem henne och parfymen. 

 
”Innan vi utnämner parfym till den nya rocken måste dock dofterna anpassas till musiken. Om lukten baseras på artisten borde vi kunna få fram storsäljare som Ramones (lim), 50 Cent (krut), Moneybrother (secondhandkavaj) och R Kelly (kiss). Robyn lär i alla fall inte behöva kränga Dateparfym igen. Hennes nya singel ”Be mine” är så sinnessjukt bra att ingen doft i världen kan göra den rättvisa.” 
 
Ur Strage 242: Krönikor av Fredrik Strage, Albert Bonniers Förlag: 2018 
 
(Eftersom jag är en besserwisser behöver jag flika in här att Agnes inte alls skickar hem Viktoria med parfymen, för när Elin sedan kommer hem till henne ber hon att få ta lite parfym, som står kvar på skrivbordet. Jojo.) 
 
Jag känner nu ett stort behov av att se om fantastiska Fucking Åmål och njuter fortsatt av Strages texter. Och, i skrivande stund, hans intervju med Brett Anderson som släpptes häromdagen. Missa inte, om du gillar Strage eller Suede eller helst både och. 
 
Veckans övriga Smakebitar finns hos Astrid Terese

Tematrio: RÖD

 
Lyran skriver: Så här efter valet som slutade i total förvirring vill jag bekänna färg och temat är därför detta vecka så klart RÖD. Var gärna uppfinningsrika och långsökta i era svar!
 
Jag började fundera på hur uppfinningsrik jag skulle lyckas vara, men landade till slut i att jag nog ville satsa på favoriter med röda omslag. Men ju mer jag funderade desto mer upptäckte jag att det faktiskt finns en röd (!) tråd i de tre böckerna jag valde, nämligen kommunismen – som nu int är den delen av den röda politiken jag vill fästa mig särskilt vid, men nog passade det bra just här. 
 
      

   

 
Fahrenheit 451 läste vi i min kurs för Cambridge Certificate of Proficiency in English på gymnasiet och jag blev helt golvad. För ett par år sedan läste vi om den i en av mina bokcirklar och jag tyckte ännu mer om den denna gång. Kan verkligen rekommendera ljudboken som finns på Storytel, den är riktigt bra! Många argumenterar för att den främst handlar om kriget mot kommunismen under 50- och 60-talen. 
 
Vi av Kim Thúy handlar om flykten från det kommunistiska Vietnam – som ju fortfarande är kommunistiskt. En underbar, långsam berättelse om flykt, om att återvända och om människan. Kort, men tät. 
 
Jag fick tips om A concise Chinese-English Dictionary for Lovers av Xiaolu Guo av min kompis Karin för säkert tio år sedan nu. Köpte den och föll pladask. Sedan har väl upplagan jag hade försvunnit någonstans på vägen, jag har den som e-bok och har tänkt läsa om den rätt så snart – men sjöng dess lov för en person nära mig ganska nyss och var särskilt noga med att jag tycker att den ska läsas på engelska. Några dagar senare hittar jag den – på engelska – på loppisen i Väjern där de har max trettio engelska titlar och främst dussindeckare. Sicken röta! 

Smakebit på søndag, 9 september 2018 – Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell

(null)

 
En snabb Smakebit direkt från appen idag – ur Jonas Gardells pinfärska Till minne av en villkorslös kärlek. 
 
(null)

 
”Naturligtvis gäller sexualiteten vidare som gåva enbart när det kommer till man och kvinna. 
 
När det kommer till homosexualitet kan ungdomsledarna slappna av och utan övriga krusiduller slå fast att den beror på demoner i kroppen. 
 
Det är tryggt det där med demonerna. De vet man vad man har. 
 
I kroppen. På bögarna. 
 
Men mellan två makar, som en gåva från Gud, då är sex något fint. Jättefint. Något helt naturligt. Inget konstigt alls. 
 
Och det är därför man ska vänta med det tills man är gift. 
 
Att ha sex före äktenskapet är kanske inte riktigt som homosexualitet (demoner i kroppen) utan mer att missbruka Guds fina gåva. 
 
Den liknelse man gärna använder som argument för att lära ungdomarna att inte ha sex före äktenskapet är att sex är som en tårta. ”Sex är som en tårta, och om man skär bitar ur tårtan och ger till olika människor, då har man ju inte hela tårtan kvar när man träffar den rätte!” 
 
Jonas Gardell kommenterar själv liknelsen i sin föreställning ”En finstämd kväll med Jonas Gardell”: ”Och allt jag tänkte var: Herregud, sex är som en tårta! Ät allt genast för imorgon är grädden härsken!” 
 
Ur Till minne av en villkorslös kärlek av Jonas Gardell, Norstedts: 2018 
 
 
Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese.   Nu ska jag fortsätta följa svenska valet med en kvällsmacka, trots att politiken sannerligen står mig upp i halsen idag… 

ETA: Jag gick och lade mig en kvart efter att detta skrevs för jag fick Nog. Så! 

 
 

Tematrio: GRÅ

 
”Grå vardag, grå böcker, namn man kan associera till grå, välj själv!” skriver Lyran. Här kommer mina – spoilervarning, Fifty shades of X, Y eller Z är INTE med. 
 
     

     

 
Jag erkände förra helgen att jag läst väldigt lite av Oscar Wilde – bland annat har jag aldrig blivit klar med The Picture of Dorian Grayvilket förstås är något av en travesti. Nu ska jag komma mig för att göra det i höst, basta. 
 
I Maria Gripes fina trilogi om Hugo och Josefin heter Josefin egentligen Anna Grå. Det var det första jag kom att tänka på när jag såg veckans tema! 
 
David Levithan och John Green har skrivit fantastiska Will Grayson, Will Grayson (den heter Den andre Will Grayson på svenska). Underbar ungdomsbok som verkligen funkar som collab, och som ger oss en av de bästa karaktärer jag vet – Tiny Cooper. Man kan lugnt säga att det inte finns något som är grått med Tiny Cooper, i alla fall 😉