eating for england

Jag älskade ju Nigel Slaters självbiografi Toast och nu har jag nästan läst ut Eating for England också (länk till höger). Han är en helt otrolig skribent. Kokböckerna håller mycket hög klass – The Kitchen Diaries rekommenderas skarpt – och dessa böcker på prosa är ännu mer fantastiska.

Eating for England är nog roligare att läsa för en person som är uppvuxen i England, med engelsk mat och engelska seder, och framför allt som minns sådant han berättar om, från 60-talet framåt. Det finns ju en massa saker som är omnämnda i boken som jag aldrig hört talas om, Lardy Cake till exempel, och Pontefract Cakes, men det gör liksom inte så mycket, för språket är så vackert och målande ändå, och så finns det förstås sådant jag känner igen också. KitKats till exempel, och rostbiff och malt loaf och Jammie Dodgers. Kapitlen är, precis som i Toast, korta, ett par tre sidor max, så den är hemskt lätt att plocka upp och läsa lite i då och då.

Toast har mörka sidor. Det har inte Eating for England, i alla fall inte i samma utsträckning, och det gör ingenting. Jag blir så hemskt illa berörd av de mörka sidorna i Toast, Nigel Slater är ju en så vän och fin person och jag vill inte ens tänka på att han någonsin blivit illa behandlad, för jag vill liksom bara ta honom i handen och, ja, jag vet inte, koka te åt honom kanske och prata om grönsaker och äta lunch på Borough Market.

Imorse plockade jag upp Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction – har läst den förut, men den låg närmast när jag skulle packa ihop väskan (det är alltså där jag borde lägga ifrån mig telefonen!) och Sue Townsend är alltid en fröjd att läsa. Det går fort, kapitlen är ju korta här också, persongalleriet är rikt och färggrant och jag har älskat Adrian Mole sedan jag var tio-elva år. Det är extra kul att läsa hans vuxenböcker när man själv är vuxen, och nu vill jag bara krypa under skrivbordet och läsa hela dagen istället för att ta itu med jobbet…

flodhästen

Jag har nästan läst ut The Hippopotamus (se länk till höger) nu. En mycket… speciell bok får man väl lov att säga, jag kan informera om att om jag hade varit bakfull imorse på tåget hade jag förmodligen nästan spytt. Men det var jag ju inte.

Den är alltså sjukt rolig, och väldigt bra, jag ser fram emot slutet så det står härliga till, men vissa beskrivningar är så målande att det är riktigt obehagligt. Fast det är väl ett tecken på god litteratur egentligen – att man rycker med sig läsaren.

Jag sparade ungefär så mycket som jag tror att jag kommer att hinna läsa på tåget hem, så det är ännu en anledning till att jag vill att dagen bara ska gå, jag vill ha helg!

Två projekt till helgen är:
a) inventera köket
b) tillaga helstekt anka på söndag

Några tips?

böcker!

Jag utlovade ju en boklista – här kommer Amazondelen i alla fall. Har inte hunnit fota och skriva om de jag fick tag på på second hand och loppis i helgen ännu – i ärlighetens namn har jag  inte ens hunnit packa upp dem, så trött var jag igår kväll – men här kommer de nio som anlände igår plus tre till… Alla bilder kommer från Amazon och alla bilder är länkar till respektive bok. Vissa omslag är tråkiga, det håller jag med om, men de är Penguins billigare pocketserie som är mycket bra, så jag struntar i det.

The Mammoth Book of Jack the Ripper – jag tycker Ripperology är jättespännande och har inte läst något vettigt verk om saken – dock varit på en Ripperwalk och det var hur roligt som helst! Denna var på extrapris så jag slog till… Får nog bara läsa den när jag har sällskap hemma dock för annars blir jag säkert livrädd.

Adrian Mole and the Weapons of Mass Destruction – nu ska jag berätta en hemlig – jag har redan denna boken fast i "hårdpack". Den är tjock och tung – jättefin, men hemskt jobbig att läsa för denna sakens skull. Jag hittade en pocket för £0.01 och kunde omöjligt låta bli att slå till. Den är helt underbart rolig, precis som alla andra Sue Townsends böcker, och jag rekommenderar den å det varmaste:

The Great Gatsby – denna har jag på svenska men vill gärna ha på originalspråket också. En liten tunnis, men en helt fantastisk sådan.

Pride and Prejudice – nu ska ni få höra. Denna har jag försökt läsa i ungefär tolv år då och då utan särskild framgång. Nu är det längesedan jag provade sist, men jag läste Northanger Abbey på universitetet och den var ju riktigt kul, så när jag ändå var igång med mina Penguin Classics så slog jag till på denna också. Med lite tur är det lite färre folk som heter Elizabeth än jag minns.

The Importance of Being Earnest slank med av bara farten. Jag har inte läst så mycket Wilde som jag önskar, det blev inte av i skolan och efter det har jag inte riktigt varit sugen, men det blev alltså denna och

The Picture of Dorian Gray, som jag har i en stor samlingsvolym som är omöjlig att läsa då texten är spaltad av någon konstig anledning. Denna är betydligt behändigare och mindre skrämmande!

Dubliners – läste A Portrait of the Artist as a Young Man i Pre-War British Fiction, men mer Joyce än så har jag inte kommit över, förutom utdrag ur Finnegan’s Wake och sådant då. Tänkte läsa den och Ulysses inom den närmaste framtiden.

Crime and Punishment – den SKA man väl ha läst? Och likaså

Notes from the Underground, också av Dostoyevsky.

Candide, parce qu’il faut cultiver son jardin!

The Best of Sherlock Holmes – tjugo berättelser. Jag är asdålig på Sherlock Holmes så det är väl dags nu då?

Eating for England – Nigel Slater skriver om mat som ingen annan kan. Jag älskade Toast så nu ska jag ge mig på denna. Visst ser omslaget ut som om man vill slicka på det? Det är rock, smakar ungefär som polkagrisstänger tror jag, som man köper i kuststäderna, och så är stadens namn tryckt i det vita, om man säger så.

Just ja, en bonus också!

Agathas första, The Murder at the Vicarage. Jag har bara läst två Miss Marples och tycker mycket om dem, så jag tog denna för en penny.

Nu är det alltså läsfrossa som gäller i några veckor. Fast först – jobba!

intressanta kopplingar

Jag började läsa The Hippopotamus av Stephen Fry idag.

Drar vissa kopplingar till en annan bok jag läste nyligen. Gissa vilken? Jag ska berätta lite om början.

En medelålders manlig journalist som haft stora framgångar gör en dum grej professionellt och blir tvingad att sluta på tidningen där han jobbar. Ger sig ut på lokal och springer på en ung flicka han inte träffar ofta som benämns som anorektisk, fast det visar sig att hon egentligen är sjuk på annat sätt.

Blir uppmanad att åka till ett pyttesamhälle norrut för att låtsas skriva en godsägares biografi, men egentligen vill de att han ska forska reda på ett släktdrama som pågått ett bra tag. För detta blir han erbjuden en ganska gigantisk stor summa pengar som naturligtvis sitter ganska rätt efter att han just förlorat jobbet och så.

Jag har inte kommit mer än femtio sidor ungefär, men visst är upplägget ganska likt en annan bok som fått stor uppmärksamhet på sista tiden?

Och nej, jag förringar absolut inte den senare boken (som ni ska gissa på alltså!) – de har säkert ingenting med varann att göra, jag kan bara inte låta bli att dra kopplingarna. För sådan är jag.

godmorgon!

Så, nu är jag tillbaka på jobbet med svenskt tangentbord och allt vad det nu innebär och kan börja uppföra mig som folk igen. Haha.

Nej, som sagt, det var en supertrevlig helg – men Virgins First Class Lounge på Euston var stängd fortfarande fast de påstod att den hade öppnat igen (med gratis WiFi, förfriskningar och världens godaste kakor) så då hann jag inte skriva, och sedan kom vi inte hem förrän efter midnatt inatt heller, så så var det med den saken.

Vi kom fram till Warrington i fredags kväll i alla fall – Andys mamma och mormor blev SÅ överraskade, det var otroligt kul!

Lördag gick vi på stan i Warrington på morgonen efter en god frukost, fikade på BeOffee, jag köpte skor och lite hårgrejer (Batiste Blush Dry Shampoo och någon Schwarzkopf-spray som påstås "lugna ner" håret när det blir vilt)… sedan till Stockton Heath, gick i second hand-butiker och köpte en massa böcker (full redovisning kommer snart), drack en gigantisk hazelnut latte på Costa, och därefter bar det av till kyrkan där Andys mamma och pappa hjälpte till på en bokloppis (och köpte lite fler böcker – hade nog kunnat plocka ihop trettio stycken men det blev bara sju – älskade hur de hade The Complete Kama Sutra på kyrkans loppis…), sedan hem, lunch, tog det vääääldigt lugnt framför TV:n på eftermiddagen (nja, jag läste istället för att titta på rugby…) och sedan en sen middag på underbara La Bohème – salmon cake till förrätt och pepparrullad oxfilé fylld med ost och serverad med friterad potatisrulle, pepparsås och grönsaker till huvudrätt. À la Cantona kallar de den, lite charmigt 🙂

Och just när man tror att man inte orkar mer så är det dags för efterrätt. Höll det på en ganska lätt nivå dock – äppeltrilogi bestående av en mini tarte tatin, en kula äppelsorbet och en pytteliten "lassi" med Calvados i. Gott!

Igår läste jag ut Brideshead Revisited – jag ville absolut inte lägga ifrån mig den. Underbar roman, förstår inte att jag inte läst den tidigare, men den kommer garanterat att läsas om. Jag hittade en annan Evelyn Waugh-bok på loppisen i lördags också, Black Mischief, så efter att jag blivit klar med The Hippopotamus av Stephen Fry, som ni kan se därnere till höger i länklisten, blir det kanske den. Eller någon av de andra fyrtio böckerna jag skaffat mig under de senaste fem dagarna. Skärpning! Men det kunde vara värre, det kunde vara knark. Eller något annat jobbigt.

Hur har ni haft det i helgen? Förlåt alla som jag inte svarat på mail, Facebook osv – jag har inte hunnit som sagt och kan inte komma åt mail och sådant på jobbet – det kommer!

Berätta nu allt nytt!