004 – En låt som gör dig ledsen

004 – En låt som gör dig ledsen

Ja. Som sagt så undviker jag allt vad deppmusik heter – jag ser helt enkelt ingen anledning att göra mig själv ledsen genom att lyssna på musik. Men – det finns många som får mig att gråta, av en eller annan anledning. Oftast rörelse, ibland minnen.

Till exempel sådant som spelades hemma när jag var liten. Absolut inga hemska minnen, inget sånt, men under alla åren långt ifrån mamma och pappa kunde jag lätt bryta ihop vid blotta ljudet av Björn Afzelius Bland Bergen i Glencoe eller Dire Straits Why Worry?. Likaså visor och låtar som påminde om Göteborg och om västkusten – mycket av Taube, och Känn Ingen Sorg för mig Göteborg, när man hör spårvagnsklockorna i slutet. Och Scarborough Fair, som jag brukade be pappa spela på gitarr i rummet bredvid ibland när jag skulle sova som liten. Väggarna är ingalunda tjocka hemma hos mor och far.

Naturligt kanske vore att bli ledsen av sådant som spelats på begravningar jag varit på – men det går faktiskt inte. Eller, lite. På morfars begravning, som var min första, spelades Så Skimrande Var Aldrig Havet – den är otroligt vacker och naturligtvis en av de Taube-visor som får mig att bli lite gråtmild. MEN. Den spelades enbart för att vi var tvungna att få ”de vuxna” att förstå att man INTE kan spela Ta Mig Till Havet på en begravning för den är snuskig – så det hela blev lite roligt ändå. Farfar ville absolut ha Livet i Finnskogarna på dragspel. Inte särskilt sorglig. Farmor? Billy Joel – River of Dreams. Mormor – något med Alice Babs som jag inte minns vad den heter. Alla dessa är med andra ord rätt lugna ur gråtsynpunkt.

Fairytale of New York är en liplåt för mig. Mest för att den får mig att tänka på julen antar jag, och många år i sträck kunde jag inte åka hem mellan påsk och jul – alldeles för lång tid emellan.

Anyway. Jag tror att jag har kommit fram till att den låt som jag gråtit mest till i mitt liv, varesig det har varit på grund av brustet tonårshjärta eller upphovsmannens tragiska död (och mitt i det att han var så vansinnigt lik min pappa i perioder) är detta mästerverk:

Det är Pattie Boyd som är med George i videon – hon lämnade honom för hans bäste vän Eric Clapton. Det är också sorgligt – men de fortsatte vara bästa polare, otroligt nog. Tänk att ha fått två av världens bästa låtar skrivna åt sig? Denna förstås, och Layla som ni kanske har hört…

När jag såg Paul McCartney 2003 hoppades jag SÅ att han skulle spela Something, fast det fanns ju egentligen ingen anledning. Men så framåt slutet plockade han fram en ukulele och började prata om sin älskade vän George – då brast allting, herregud vad jag grät. Inte lika illa som kvällen i Flat 14 på själva dödsdagen, men inte så långt ifrån. Och nog spelade han den på ucke. Underbart.

(När jag ändå är igång och tjatar kan jag berätta att vovven som Paul och Linda busar med i videon är självaste Martha som inspirerade Paul att skriva Martha My Dear.)

003 – En låt som gör dig glad

003 – En låt som gör dig glad

Jag försöker egentligen att bara lyssna på musik som gör mig glad. Har aldrig förstått mig på det där med att lyssna på deppmusik, särskilt inte om man redan är nere, det känns väldigt kontraproduktivt. Men. Var och en blir  salig på sitt, och tur är väl det.

Jag blir glad av den mesta bra musik med andra ord – men det allra bästa är ju låtar som man kan  sjunga med till JÄTTEHÖGT och bli glad och energisk och på gott humör även om man absolut inte var på det viset när man  tryckte på Play.

Det finns ett antal bra. Charmless Man med Blur. Come on Eileen med Save Ferris (ledsen, men originalet duger inte). Puppet on a String eller Long Live Love av Sandie Shaw. Three Lions med Lightning Seeds. Atomic Beat Boy av Helen Love. Statuesque av Sleeper. Massvis av Magnetic Fields.

Fast låten, eller sången, eller textsättningen snarare som garanterat får mig att bli på bättre humör, är Bara Sport-texten till Percy Faith’s melodi Mucho Gusto av Galenskaparna och After Shave. Nja, det är väl egentligen bara After Shave, men efter Peter Rangmars tragiska död hoppade Anders Eriksson in så vi kallar dem så.

Man får sjunga snabbt och högt och fort och samtidigt förundras över hur otroligt duktiga de är. Alltid lika bra – men det gäller att ha tungan rätt i mun. Och allra helst texten framför sig också!

Vilket jag naturligtvis ordnat. Vad tror ni egentligen.

När man hör en klar
Jättelik fanfar
En som inte alls är kort
Ja, då vet man strax
Att det blivit dags
För en jäkla massa sport
Ja, det blir fotboll och hockey och curling och bandy och golf
Och stav och häck
Bara sport! Bara sport! Bara massor utav sport
Ja, det blir bollar och klubbor och häckar och puckar och släggor
och spjut och straff

Dom berättar hur det går och står och görs och förs
Och bränns och känns och spänns och vänds
Och sparkas och bökas och stångas och stökas
Och kämpas om varendaste poäng
Och det är lobbar och drivar och stötar och nickar och servar i nät och ut

Och överallt så springer dom och springer dom
Och kämpar dom och kämpar dom
Och hoppar dom och hoppar dom
Och stoppar dom stoppar dom
Och toppar dom och toppar dom
Och tappar dom och tappar dom
Hit och dit med flit
Och sen sätter dom dit en pärla,
Sen sätter dom sig i gräset
Sen sätter dom nytt fantastiskt rekord

Bollen till Pucken, och Pucken till Klubba
Och Klubba till Icing, och Icing till Isen
Och Isen till Hästen, och Hästen till Råttan
Och Råttan på Repet, och Repet på Grisen
Och Grisen gör en strut, hej!

Och så över nu
Till en intervju
Med en tjej som har tatt medalj
Och det känns väl bra?
– Ja det gör det, ja
Här är nästa Sportbatalj:
Ja, det är skallar och krokben och hästar och kuskar och trav och liniment
Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Ja, det är resultat
Så man blir plakat
Och tabell med kommentar
Det är maraton
Det är badminton
Det är jättemycket kvar:
Ja, det är rally och kula och skridsko och Salkov
och till och med dubbel Lutz
Bara sport, bara sport, bara massor utav sport

Ja, det är träning och tävling och sorg och förtvivlan
och ramla och missa en port

Dom berättar hur det var och är och hur och när
Och blir och blev och om det blir
Varför och därför och utför och nerför
Ja, varje liten fråga får ett svar
Och alla krigas och svettas och fajtas och dödar
och hatar varann och slåss

Och överallt så snackar dom och snackar dom
och pratar dom och pratar dom
Tackar dom och tackar dom och hatar dom och hatar dom
Backar dom och backar dom och tjatar dom och tjatar dom
Hit och dit med flit

Och sen sätter dom dit en strut!
Sen hör man publikens tjut!
Sen kastar man radion ut! (labadabadam!)
Till slut! (la-pam!)

002 – Din hatlåt

002 – Din hatlåt

Nu tänker jag såhär att det är inte speciellt intressant att skriva om skräplåtar som bara ÄR skräp – det är roligare att nämna låtar som jag avskyr och ”alla andra” älskar.

Jag tror att den mest prominenta är Billie Jean med Michael Jackson. Jag står inte UT med Michael Jackson, tror inte att det finns en enda sololåt han gjort som jag tycker är ens acceptabel att lyssna på. Jackson 5, visst, inga problem, men hans sologrejer, nej, det går inte. Och Billie Jean är värst. Bara jag tänker på introt blir jag genast lite irriterad. Nej, usch. Den får vinna denna gången. Yuck!

Har till och med slagit mig som bara farao en gång för sjuhundra år sedan på Bedrock när jag kände att jag var tvungen att förflytta mig väldigt snabbt från dansgolvet när denna spelades och hela golvet badade i öl som alla Billie Jean-fans som vallfärdade TILL dansgolvet spillde omkring sig… det blev lite… halt.

001 – Din favoritlåt

001 – Din favoritlåt

Ja. Det börjar enkelt med andra ord. Eller inte… 😉

Jag har liksom inte EN favoritlåt. Det ändras varje dag, eller varje timme, eller varje minut om man nu vill det, beroende på humör, väder, sinnesstämning, situation, sällskap… ja, en massa inre och yttre faktorer.

Därför gör vi såhär. En nomineringslista på de som känns viktiga idag, Skärtorsdagen den 21 april 2011, så ska jag välja en till sist. Det är väl rättvist? Även om nomineringslistan skulle kunna se helt annorlunda ut i eftermiddag…

Så.

De nominerade är…:
* Belle and Sebastian – Piazza New York Catcher
* Black Box Recorder – Girl Singing in the Wreckage
* Catatonia – Don’t Need the Sunshine
* Dire Straits – Sultans of Swing
* Dolly Parton – I Will Always Love You
* France Gall – Poupée de Cire, Poupée de Son
* Helen Love – Atomic Beat Boy
* Joni Mitchell – Both Sides Now
* Mark Ronson feat. Amy Winehouse – Valerie
* P J Harvey feat. Thom Yorke – This Mess We’re In
* Pulp – Lipgloss
* Save Ferris – Come on Eileen
* Simon & Garfunkel – America
* The Beach Boys – God Only Knows
* The Magnetic Fields – Absolutely Cuckoo
* The Magnetic Fields – Reno Dakota
* The Magnetic Fields – Papa Was a Rodeo
* The Magnetic Fields – The Book of Love
* The Pogues – Tuesday Morning
* The Pogues – Sally MacLennane
* The Smiths – There’s a Light that Never Goes Out
* The Streets – Fit But You Know It
* The White Stripes – Hotel Yorba
* Warren G & Nate Dogg – Regulate
* Sleeper – Statuesque
* The Beatles – I’ve Just Seen a Face
* The Beatles – Something
* Squeeze – Up the Junction
* Lush feat. Jarvis Cocker – Ciao!
* Oasis – Half the World Away
* Brainpool – Bandstarter
* The Kinks – Waterloo Sunset
* The Dawn Parade – Good Luck Olivia
* Jonathan Richman – Just Because I’m Irish

Äsch, det där gjorde det knappast enklare! Men okej. Jag har tänkt lite och jag tror att den som håller i ur och skur är Sultans of Swing av Dire Straits. Den funkar till de flesta humör, den är inte överdriven åt något håll, och så påminner den mig om pappa, då det är en av hans all-time-favoriter också. Bonuspoäng för att den är lätt att sjunga med i även för en kontraalt som mig 😉 Prova!:

30 låtar

Jag vet att alla redan har gjort denna på Facebook och Livejournal och gud vet vad men jag halkade liksom efter då jag inte hade internet alls hemma mellan mitten på december och flytten – så jag tänkte köra på nu.

Dock tänker jag inte säga att det kommer en låt om dagen i trettio dagar i sträck, för så blir det inte – till exempel kommer jag inte direkt att kunna uppdatera bloggen under påskhelgen (förutom mobilblogg då men det är väl inte riktigt läge att skriva något längre då) – så vem vet, vissa dagar kanske det kommer fem, vissa ingen. Så gör vi.

Här är listan:

001 – Din favoritlåt
002 – Din hatlåt
003 – En låt som gör dig glad
004 – En låt som gör dig ledsen
005 – En låt som påminner dig om någon
006 – En låt som påminner dig om ett ställe
007 – En låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle
008 – En låt som du kan hela texten till
009 – En låt som du kan dansa till
010 – En låt som får dig att somna
011 – En låt av ditt favoritband
012 – En låt av ett band du hatar
013 – En låt som är guilty pleasure
014 – En låt som ingen tror att du skulle älska
015 – En låt som beskriver dig
016 – En låt som du brukade älska men nu hatar
017 – En låt som du ofta hör på radio
018 – En låt som du önskar att du fick höra på radio
019 – En låt från din favoritskiva
020 – En låt du lyssnar på när du är arg
021 – En låt du lyssnar på när du är lycklig
022 – En låt du lyssnar på när du är ledsen
023 – En låt du vill ha på ditt bröllop
024 – En låt du vill ha på din begravning
025 – En låt som får dig att skratta
026 – En låt du kan spela på instrument
027 – En låt du skulle vilja kunna spela på instrument
028 – En låt som får dig att känna dig skyldig
029 – En låt från din barndom
030 – Din favoritlåt från den här tiden förra året

Det här blir väl roligt hörrni? Var med!!

läppstift och första dansen

När vi var på utbyte i Alsace för ungefär sjutusenfemhundra år sedan hittade jag och Linda de ultimata läppstiften på Sephora. Jag använder sällan läppstift då jag har en tendens att smeta ut allt över halva ansiktet, och även att se ut som en porrstjärna då min mun är ganska liten på bredden men jag har rätt så fylliga läppar + läppstift = porrmun.

Vann dock en auktion på eBay om fyra Sephora-stift häromdagen (£5 för fyra läppstift – can’t go wrong!) – ett i just rätt färg, ett rödare, ett mer rosa och ett… gult? De dök upp idag – trodde att det skulle se helt annorlunda ut men det är faktiskt helt illgult. Skumt – eller är det så att hepatitlooken är stor i år?

Hade tänkt sätta mig ner och se på gårdagens Desperate Housewives direkt from the US of A men det har inte kommit upp ännu, bu! Vi har kikat lite på hotell/venues till bröllopet samt diskuterat vilken låt vi ska ha som första dans… mer eller mindre seriöst.

Mina tre favoriter hittills – i all seriositet – är nog:

Something av The Beatles – en av mina favoritlåtar alla kategorier och den är ju så underbart vacker. Tycker även att den passar väldigt bra just i bröllopssammanhang 🙂


God Only Knows av Beach Boys – också en all-time favourite för min del 🙂 Kanske är lite Love Actually-ripoff men det struntar jag i. Den är så sjukt fin 🙂

– The Pretenders – Don’t Get Me Wrong – kommentar överflödig:


Föreslog även att det kanske skulle passa med Lily Allen’s F*** You men det var inte så populärt… 😉

illamående och bröllopsplaner

De tu äro icke sammanfogade – men fy farao vad jag har mått illa idag, ungefär som i lördags fast med den lilla extra snärten – det kändes som om jag hade hög feber hela dagen. Jag var jättevarm och kände mig svag överallt… klarade dagen men fick skjuta upp middagen med Vivi. Nu slumpade det sig så lyckligt att vi båda är lediga nästa måndagskväll så vi skjuter på det helt enkelt. (Och nej, jag är inte gravid…)

Gällande bröllopsplaner börjar det ju bli dags att bestämma datum och sådant nu. Jag pratade med mamma igår om antal gäster och så vidare och hon kunde inte tänka sig att det skulle bli så mycket folk som jag tror.

Vi gjorde just en ”rough list” med alla som vi vill ha med på dagen (på kvällen blir det ju fler men man kan inte servera sittande middag till huuuur många som helst) – inklusive en del mentala strykningar är vi redan uppe i över 90. Hade tänkt begränsa det till 80 men som Andy sa, det kanske är lika bra att sikta på 120 och slappna av 🙂