
Ett antal tonårsflickor försvinner från olika platser i Storbritannien. Myndigheterna är övertygade om att det handlar om vanliga rymlingar, baserat på hur de försvunnit och vad de tagit med sig hemifrån. Till slut kopplas Tony Hill och hans profiling-grupp in.
Tony och Carol Jordan har ett något spänt förhållande sedan förra boken, när hon försökte närma sig honom på ett romantiskt plan men han avvisade henne på grund av sina egna neuroser. Nu ska de ännu en gång arbeta tillsammans – hon från polisens sida, han genom sin specialstyrka. Tony bär fortfarande på ärr från upplösningen i första boken när det var mycket nära att han dog i tjänsten, men har nu samlat en grupp studenter under sig som ska bli lika vassa profilerare som han är. Om det ens är möjligt.
Tony Hill ger sina studenter i uppdrag att titta på fallet, som en övning. En av dem ser ett samband mellan flickornas försvinnande – i samband med varje försvinnande har en karismatisk idrottsman-cum-TV-personlighet gjort ett framträdande i staden där de bott. Ingen tar hennes teori på allvar, men när hon hittas död hemma hos en av de personer hon misstänkt måste de tänka om.
Jacko Vance var en otroligt framgångsrik friidrottare som ung, men förlorade en arm när han räddade ett barn vid en trafikolycka och kunde inte längre utföra sin sport (jag minns pinsamt nog inte vad det var nu, slägga tror jag). Nu lever han i ett skenäktenskap med en kvinna som också arbetar inom TV och är tillsammans med sin assistent, de har det gott ställt och Vance är otroligt populär.
Han är också en totalt perverterad mördare, som snöat in på tortyr och någon sorts hämnd för sin egen olycka. Detta vet vi tidigt, så jag spoilar faktiskt ingenting, men det blir ett väldigt intressant inslag. Ofta får ju mördaren berätta sin historia i kursiv stil (vilket jag inte gillar), eller i brev eller liknande, men här får vi precis hela berättelsen från båda håll. Mycket effektivt.
Parallellt jobbar polisen med en mordbrännare i Bradfield. Han sätter eld på lokaler som är tomma på natten – fabriker, lager och skolor. En natt begår han sitt brott i en lokal där en hemlös person sökt skydd för natten och sökningen efter gärningsmannen blir därmed till en mordutredning.
Ljudboken är fantastiskt väl inläst, men jag skulle ha behövt en förteckning på alla som jobbar med Hill och Jordan för det blir en väldig massa efternamn på poliser och studenter och jag får lite svårt att hålla reda på vem som är vem. Boken är nästan 16 timmar lång, så det blev många kortare lyssningsstunder och jag hade svårt att få rätsida på dem. Men det är ingen katastrof.
Spännande, klurigt (trots att vi vet sanningen) och väldigt välskrivet. McDermid har snabbt blivit en favorit hos mig och jag är glad att jag än så länge har nio böcker framför mig.
Boken finns översatt till svenska och heter då Under ingrodda ärr, som liksom den engelska titeln är tagen från T S Eliots dikt:
The trilling wire in the blood
T S Eliot
Sings below inveterate scars
Appeasing long-forgotten wars
En tanke på “The wire in the blood (Tony Hill & Carol Jordan, #2) av Val McDermid”