Dag 03 – Mina föräldrar

Dag 03 – Mina föräldrar

Min pappa Karl Arne Morgan föddes 17:e juni 1950 och är uppvuxen i Lundby på Hisingen. Han har en tolv år äldre bror, Farbror Hasse, som farmor fick när hon bara var arton år, så han bodde his sin farmor och farfar på Magård i Ätrafors, Halland (där både farmor och farfar är uppväxta och var tillsammans från senast mycket tidiga tonår, jag har en berlock som farmor fick av farfar när hon fyllde 13). När pappa var liten bodde de alla tre i en pytteliten lägenhet på Fjärdingsgatan, men flyttade sedan till Baltzersgatan. Då flyttade Hasse upp till Göteborg och de bodde ihop alla fyra i en ganska liten tvåa. Jag fattar fortfarande inte hur det gick till.

Min mamma Ulla-Karin föddes 28:e maj 1952. Hon har en två år äldre syster, Suzanne, och en tre år yngre bror, Peter. Som barn bodde de i Örgryte i Göteborg medan morfar byggde huset som de senare flyttade till och där morfar och mormor bodde hela livet på Hugo Hammars Gata – ett par hundra meter ifrån pappas föräldrahem. Morfar har även byggt huset som jag bodde i tills jag var sex år, och som min tre år äldre kusin bodde i när hon flyttade hemifrån – och huset som jag sitter och skriver i nu.

1967 spelade pappas band, The Lazy Kids, på ungdomsgården i Jättesten och mamma var där. Och på något vis fick de ihop det. Pappa följde mamma hem den kvällen, och hon har berättat i efterhand att det blev alldeles baklänges när han tog henne i handen men hon ville inte släppa och byta grepp ifall han skulle tro att hon inte ville… 🙂

19:e juni 1971 förlovade de sig, samma dag som pappas morfar dog – men han ville ändå ha det datumet. Året därpå flyttade de ihop på Virvelvindsgatan, i uppgången bredvid den jag bodde när jag var liten. De hade sommarstuga på Orust och en segelbåt som hette Bruna Bönan innan jag föddes 1982. Just innan det flyttade de till nästa uppgång och en trea med förfärliga tapeter och otroligt fult köksgolv 😉

Det blev väl liksom inte av med något giftermål – men när änkepensionslagen skulle ändras 1 januari 1990 bestämde de sig för att de lika gärna kunde gifta sig, så 16:e december 1989 fick jag veta på morgonen att det var bröllopsdags. Som ni förstår var det väldigt hemligt – det var bara vi tre, min moster och morbror och prästen som var med. Och då fick jag nytt efternamn på köpet!

Mina föräldrar är väldigt olika varandra, men de har ju hängt ihop nu i 44 år så. Mamma är ganska hetlevrad och väldigt pedantisk, pappa väldigt lugn och sansad, brusar sällan upp (men blir han arg så blir han ARG) och tänker, som jag, att det finns roligare och viktigare saker i livet än att dammsuga varje dag. Jag tar definitivt efter min far mer än min mor, såväl i attityd som i intressen. Vi älskar båda musik, att spela gitarr, sjunger och nynnar jämt och ständigt, älskar att läsa, gillar historia och intressanta halvonödiga fakta. Mamma och jag har blivit betydligt mer lika och kommer mycket bättre överens sedan jag flyttade hemifrån (och särskilt nu när jag har flyttat hem igen). Vi drog inte särskilt jämnt när jag var tonåring, men nu har vi väldigt lik humor och intresserar oss för vissa gemensamma saker i alla fall. Kan prata i telefon i en timme flera gånger i veckan utan problem nu, förr i världen hade vi aldrig kunnat prata så länge eller vistas så länge i samma rum utan totalkaos.

Det vi alla tre har gemensamt är att vi är bra på att somna på soffan 😉

Hur som helst är mina föräldrar världens bästa. De har stöttat mig i det jag velat göra hela livet. De var inte överlyckliga över att jag var borta så länge, det vet jag – men de klandrade mig aldrig för det. De har hjälpt mig när det har behövts, vad det än gällt. Jag älskar dem så gränslöst att jag blir tårögd bara jag tänker på det.

Dag 02 – Min första kärlek

Dag 02 – Min första kärlek

Det finns lite olika svar på den ”frågan”, så vi kan dra dem alla.

Min allra första förälskelse var D McE. Han bodde på min gård och gick på min förskola och var så otroligt söt. Vi var livrädda för hans pappa dock som hade en stor schäfer, långt hår och vilt skägg och var engelsman. Haha. Jag och Veronica skrev till och med om en sångtext så att den gick: ”Jag blir hellre jagad av vargar än älskad av Daaaave”. Faderns namn, naturligtvis.

Sedan när jag började skolan fick väl jag och M ihop det ganska omgående. Vi höll väl ihop av och till från ettan till åttan, någonting. Vi var ganska avancerade i min klass, Mörka Minuten existerade inte utan det handlade om Mörka Fyra Timmarna, så det var faktiskt någon sorts förhållande i alla fall ifrån mellanstadiet och uppåt. Det var väl någon sorts ren kärlek. Vi var även det högst rankade valsparet i klassen 😉 Han är gift med två jättefina döttrar idag. 🙂 Glömmer aldrig när han kom hem till mig på Alla Hjärtans Dag i sexan med en låda geléhjärtan. Så sött så.

Min första ”riktiga” pojkvän var C. Vi blev officiellt tillsammans på våren i åttan. Det hade väl kokat ett tag innan vi bestämde oss, men när det väl var överstökat så var det riktigt bra. Vi hade väldigt roligt ihop, väldigt mycket gemensamt och naturligtvis även många gemensamma vänner i och med att vi gått i samma klass så länge. Det tog slut någon gång på gymnasiet när vi växte ifrån varann ganska dramatiskt, men vi är fortfarande vänner. Onsdagkvällarna med Voxpop, Tre Kronor och te i kannan jag fortfarande har finns i mitt hjärta! Det var ett sådant där förhållande som är svårt att släppa, och vi hade väldigt tufft att släppa taget om varann efter att det tog slut.

Och efter det har det naturligtvis funnits andra. Där jag väl inbillat mig att det varit äkta och riktigt, men det har det uppenbarligen inte varit. You live, you learn.

Dag 01 – Presentera mig själv

Jag kom aldrig igång med de 30 temana (?) då jag höll på med 30 låtar-grejen… men nu så!

Dag 01 – Presentera mig själv

Anna Karin Larsson. Nyss fyllda 29 år, säger de, men jag är inte så säker jag… jag känner mig som 17 för det allra mesta.

Född på Östra Sjukhuset i Göteborg den 17:e augusti 1982, klockan 20.26. De åkte in vid 05.00 så det blev väl lite utdraget. Stackars mamma. Pappa gick det dock ingen nöd på, han gick fel på väg till cafeterian och det slutade med att han satt i doktorernas matsal och åt gratis mandeltorsk 😀 Tröjan han hade på sig den dagen finns kvar, den går under namnet ”förlossningsskjortan” hemma hos oss…

Mina första sex år bodde vi i Lundby på Hisingen. Pappas kusiner hade frisersalong i bottenvåningen på huset och man såg rakt in på Rambergsvallen från balkongen. Jag hade en väldigt fin barndom. Farmor och farfar tog hand om mig på dagarna när mamma och pappa jobbade. Hade därefter turen att få börja på förskola när jag var fem (de lottade in två femåringar bland sexåringarna då det fanns platser) vilket var underbart. Jag träffade vänner för livet på förskolan och hade världens underbaraste pedagoger, Britta och Birgitta.

När jag var sex år flyttade vi till Backatorp i Hisings Backa och jag började på dagis där. Har fortfarande vänner från den tiden också, det är hemskt fint. Och så fyllde jag sju och tre dagar senare började jag ettan på Brudbergsskolan med många som jag gått på dagis med men även ett gäng andra. Världens gulligaste lärare hade vi också, Monica. Tyvärr har det inte gått så bra för henne, det är tråkigt att höra. Halva lågstadiet var hon mammaledig och då fick vi ha Berit med det flammande röda håret. Också mycket bra, men jag var ganska uttråkad hela lågstadiet. Lärde mig läsa när jag var tre, så det var väldigt mycket dötid i ettan – trean. Jag fick särskilda diktamensövningar med Fröken Anna-Stina, och är fortfarande smått upprörd över mina två stavfel – ”aggressiv” och ”abborre”.

I fyran fick vi magister Thomas. Han var (eller är) besatt av tre saker – orientering, blockflöjtsspel och valsdans. Men det är inte dåliga kunskaper att ha. Hela klassen utom en spelade blockflöjt efter bara några veckor. Stackars A fick spela triangel, men det trivdes han nog rätt bra med. Vi fick spela en massa annat också. Till och med jag som absolut inte kan spela trummor fick trumma på en konsert. Ja, med en virveltrumma och en hi-hat klarar jag väl av det. Det var även han som fick mig att våga sjunga inför folk. Och så fick man ju börja med engelska! Så spännande! Flying Start var den utvalda läroboken och det ingick sådana där rullband som man fick spela på en sån där gammaldags bandspelare… oj oj oj.

Och sedan var det högstadiedags! Och vad spännande DET var. Min klass fick hålla ihop med vissa tillägg, och jag tror faktiskt att det var bra. De allra flesta av oss hade ju hållit ihop sedan ettan och flera av oss innan det, så jag är glad att de inte splittrade oss. Det var väldigt roligt att börja på högstadiet, även om jag inte drog jämnt med min matte/kemilärare Håkan i sjuan alls. En gång släpade han mig bokstavligen i armen in i kemisalen. Hade det hänt idag hade jag anmält honom.

Och efter högstadiet så var det ju gymnasiedags! Jag grät av lycka när jag såg att jag hade kommit in på Schillerska. Och som vanligt med mig är världen liten – en ganska ny brevvän visade sig gå i min klass och vi satt bredvid varann på uppropet (min 16-årsdag, för övrigt). Efter ett par veckor blev jag värvad till Franska Sektionen. I och genom gymnasieklassen träffade jag vänner för livet ännu en gång vilket jag är otroligt tacksam för. Vi var på en utbytesresa i Alsace i tio dagar (eller hur var det flickor?) vilket cementerade mycket.

Genom hela gymnasiet var väl vår lilla grupp lite speciell. Vi fikade mer än vi pluggade historia, vi hade väldigt frekventa ”körrepetitioner” och väldigt, väldigt roligt. Citat från gymnasietiden att minnas: ”Jag har hört att du tycker att jag är bög”, ”Passe-moi le beurre” och ”Edwin! Vad tyckte du om camembeeeeerten då?”.

Efter gymnasiet hägrade London, men det har jag skrivit så mycket om förut. Jobb och pluggande, intressanta bostäder, förlovningar och gud vet vad. Men det var roligt för det allra mesta.

Och nu har jag flyttat hem till Göteborg igen. Det bästa valet jag någonsin gjort tror jag.

Om man ska sammanfatta som en kortare presentation skulle jag säga att jag är glad, snäll, omtänksam, relativt lugn för det mesta och förtjust i att skriva, läsa, laga mat, lyssna på och spela musik, sjunga och träna.

Och så är jag väldigt förtjust i oliver också.

029 – En låt från din barndom

029 – En låt från din barndom

Jag är uppvuxen på en hel del – förutom Beatles då, jag kan inte skriva om dem i varenda himla inlägg – så var det mycket Bruce Springsteen, Dire Straits och Clapton från pappas sida, och mest Björn Afzelius från mammas.

När jag var i tidiga tonåren någonting så släpade jag ner gamla monstergrammofonen från vinden och lånade ett gäng gamla LP-skivor från stället i vardagsrummet. Jag hade ingen aning om vilka minnen ett par låtar skulle framkalla. Jag visste inte ens att jag kunde Jersey Girl och Why Worry. Men så fort jag hörde melodierna så visste jag ju precis, fast jag kanske inte hört dem på åtta år eller så.

Och förresten, denna också förstås. Jag minns att jag brukade banka i väggen om jag inte kunde sova och pappa satt och spelade gitarr i rummet bredvid och be honom spela Scarborough Fair.

Afzelius-sångerna jag minns tydligast är Renée Chardier och Bland bergen i Glencoe, men de finns inte på YouTube. Men denna är otroligt fin också, och även den ett starkt minne.

(Gud vad konstigt, nu började de prata om Dire Straits på TV.)

028 – En låt som får dig att känna dig skyldig

028 – En låt som får dig att känna dig skyldig

Hahahaha. Jag kommer inte på någon sång som handlar om klädnypor…

Nej, okej. Jag vet inte riktigt, faktiskt. Alla har vi väl gjort dumma saker i våra dagar, vissa saker som man känner sig mer skyldig över än andra. Dock kan jag faktiskt inte komma på någon låt som reflekterar någon av dessa gånger direkt.

Men nog kan vi lyssna på Billie Holiday i alla fall.

026 – En låt du kan spela på instrument

026 – En låt du kan spela på instrument

Jag kan spela två instrument ordentligt (blockflöjt och tvärflöjt), två hjälpligt (gitarr och piano) och ett par tre andra sådär halvbra (bas, munspel, ukulele). Jag har provat på en massa instrument tack vare väldigt bra musiklärare genom åren, och det enda jag verkligen inte kan behärska av de jag har provat är trummor. En virveltrumma och en hi-hat fixar jag, men med fler blir det totalkaos. Ganska roligt i och för sig.

But I digress.

Det känns ju som om att jag borde välja något jag kan spela på tvärflöjt här. Tänker igenom mina gamla böcker (jag kan ingenting utantill på tvärflöjt, måste ha noter)… jo, jag vet! Denna spelade jag på min konfirmation, hör och häpna… kyrkor är fantastiska ställen för tvärflöjt.

Kliché kanske. Sjöng den även fyrstämmigt med tre vänner på avslutningen i nian i kyrkan. Allt låter bättre i en kyrka.

025 – En låt som får dig att skratta

025 – En låt som får dig att skratta

Det finns två låtar som jag kommer på på rak arm som har fått mig att skratta så att jag nästan ramlat av stolen. Den enda är fnissversionen av Beatles And Your Bird Can Sing. Jag och Mattias låg raklånga på golvet första gången vi hörde den. Den andra är ryska nationalsången med ”svensk text”. Ta båda, för all del! Och skratta gott!

024 – En låt du vill ha på din begravning

024 – En låt du vill ha på din begravning

Jag började gapskratta åt den här frågan, underligt nog, då jag och Lina har skojat om att ha Suedes She’s Not Dead som begravningsmusik sedan någon gång på gymnasiet. Men riktigt så roligt ska vi kanske inte ha.

Mamma berättade för mig för några veckor sedan att pappa hade nämnt en sång – förutom ACDCs Thunderstruck som han vill ha på sin begravning och jag måste nog leka härmapa och hålla med. Jag har svårt att tänka mig något finare i det sammanhanget än just denna.

Kära, älskade Beatles. De har en låt till varje tillfälle. ❤

023 – En låt du vill ha på ditt bröllop

023 – En låt du vill ha på ditt bröllop

Det finns många. Flera av dem har jag redan använt i denna kategorin, så jag ska variera mig lite grann 🙂 Det var ett lite halvsvårt val till slut faktiskt, jag hade flera i huvudet men när jag kom till denna var det självklart.

The Mamas & The Papas – Dream a Little Dream of Me. Fast, som sagt, det finns många mer som ska få vara med om jag blir gift någon gång 😉