Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro

På åttiotalet hade vår huvudperson ett punkband ihop med ett gäng killkompisar – The Christer Petterssons. En av dem var Frank Öster. Sedan dess har huvudpersonen flyttat från barndomsstaden Göteborg, men nu är Frank Öster död och det är dags att återvända till fosterstaden, med skräckblandad förtjusning och hatkärlek. 

 
Huvudpersonen har levt på bidrag, flyttat från stad till stad och mellan olika kvinnor, fått en bonusson vars mor han gjort slut med men bonussonen Tobias finns fortfarande kvar och vill gå på fotboll och hänga, det har druckits en del och brötats en del men nu åker kostymen på och tåget går mot Göteborg. Det är dags att starta upp The Christer Petterssons igen, för att spela på Frank Östers begravning. 
 
Jag tyckte mycket, mycket mer om denna boken än jag trodde att jag skulle göra – jag lyssnade på den, i inläsning av författaren. Den är inte perfekt – den är lite pratig och jag blir lite irriterad på diverse skeenden, men det är en sådan fin kärleksförklaring till underbara Göteborg, och en väldigt fin skildring av vänskap och kärlek och nostalgi. Full av musik och klubbar och gator och torg – jag lyssnade på största delen av boken på resor genom stan, till och från jobbet, till någon aw, till ett möte, whatever – jag vet precis var ”konditoriet på hörnet” är, jag vet hur det såg ut utanför kompaniet och hur ”tänk på döden”-skylten utanför Östra Begravningsplatsen ser ut. Så himla, himla fint. 
 
Riktigt bra alltså – missa inte. Boken finns att köpa här eller här

Silvervägen av Stina Jackson

Detta var ett recensionsexemplar från Bonniers – tack för att ni tänkte på mig! Jag lyssnade faktiskt på större delen av boken då den redan fanns på Storytel när jag fick boken – den lämpade sig väldigt väl i det formatet och Marie Richardson gör ett strålande jobb som inläsare. 
 
För tre år sedan försvann Lelles dotter Lina. Han släppte av henne på en busshållplats på morgonen, men hon gick aldrig på bussen och är nu spårlöst försvunnen. Lelle spenderar nätterna med att köra utmed Silvervägen, en turistväg i norra Västerbotten, där han letar efter Lina på varenda plats han kan tänka sig. Han kommer aldrig att ge upp. Hon finns där, någonstans. Han pratar med otaliga människor och letar på otaliga platser, oförtrutet för det finns inget alternativ. 
 
Meja och hennes mamma Silje anländer till lilla Glimmerträsk för att Silje har träffat en man, Torbjörn, som de nu ska flytta in hos. De har bott på massor av ställen genom åren och är utan en fast punkt – kanske skall Glimmersträsk bli tryggheten? Silje ägnar sig mest åt att dricka vin och röka, Torbjörn är förvisso snäll men när Meja träffar Carl-Johan, som blir hennes kille, och hans bröder Göran och Per och sedermera deras föräldrar flyttar hon snabbt hem till dem. De har visserligen lite ovanliga saker och vanor för sig, men de är snälla och Meja blir sedd. 
 
Lelles och Mejas vägar korsas, och när ännu en ung flicka försvinner flätas deras liv ihop. 
 
Stina Jackson har lyckats med något så remarkabelt som att skriva en riktigt vacker, finstämd och på något vis stillsam spänningsroman. Det är inte blodigt, det är inte actionpackat, det är flytande och faktiskt mycket behaglig läsning – utöver de bitar som är läskiga så att nackhåren reser sig, förstås. Vemodigt, känslosamt och drivet. En oerhört bra debut, som finns att köpa här eller här

The Break av Marian Keyes

Jag har haft lite varierande relation till Marian Keyes genom åren. Liksom de flesta andra, gillade jag verkligen Vattenmelonen och En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig. Sedan var jag lite skeptisk till Änglar men älskade Sista chansen och Sushi för nybörjare och tyckte att Å andra sidan var högst medioker. 
 
Sedan kom Är det någon där? 2006 som faktiskt är ett mästerverk – jag har nog aldrig läst något så fantastiskt om sorg och förlust, på allvar – och sedan började det variera lite grann igen med En förtjusande man som var 400 sidor för lång och Oväntat besök på Star Street som var så förutsägbar att jag fick eksem och sedan gillade jag ändå Hemligheten på Mercy Close som avslutar sviten om systrarna Walsh eftersom Helen är min favorit, och sedan tyckte jag att Kvinnan som stal mitt liv var tråkig och voilà så är vi framme i nutid. Varsågoda för genomgången av Keyes bibliografi med mina djupa kommentarer 😉 
 
Och när en ny bok visade sig vara på gång kunde jag inte låta bli att bli nyfiken, och när jag fick höra att den engelska inläsningen var bra passade jag på att just lyssna på den. Jag tror att det var ett bra drag – den är nämligen ganska lång och jag kan bli lite uttråkad – men den passar verkligen bra som ljudbok, och inläsaren är mycket riktigt lysande. 
 
Amy är lyckligt gift med Hugh – hon har dottern Neeve (ja, det stavas faktiskt så, jag fick kolla upp det) från ett tidigare äktenskap, hon har Sofie som egentligen är hennes brorsdotter, och så har de Kiara gemensamt. De bor i Dublin, Amy är i London ett par dagar i veckan som del av sitt arbete på PR-byrån som hon driver tillsammans med vännerna Tim och Alistair, och det mesta är frid och fröjd. Tills Hugh kommer hem en dag och berättar att han behöver en paus. Han vill ta sex månaders ”ledigt” från äktenskapet och resa till sydostasien för att finna sig själv. Han har nyss förlorat både sin pappa och en god vän och nu är det dags att reda upp sitt eget liv. Men han ska komma tillbaka! När ett halvår har gått lovar han att vara tillbaks. 
 
Det finns inte så mycket Amy kan säga – det är bara att låta honom gå. Efter intensiv sorg och ilska kommer hon på att om Hugh ska ha ledigt från äktenskapet får ju hon faktiskt också lov att ta ledigt… med allt vad det innebär. 
 
Berättelsen berättas dels i nutid och dels i återblickar och det flyter på väldigt bra, och utan att bli alldeles för rörigt. Mycket är väldigt, väldigt roligt – Marian Keyes har en förmåga att formulera sig så att man skrattar högt (en replik om rabies på ett känsligt ställe fick mig att nästan ramla av trottoaren en morgon) – men det finns allvarligare element här också. Boken kom ut ett tag innan Irlands parlament röstade igenom den nya abortlagen, till exempel, och detta är ett ämne som tas upp på ett bra sätt – för oss som inte bor på Irland är det inte riktigt begripligt hur det har varit – här åskådliggörs det. 
 
Bitarna om dottern Neeves Youtube-kanal där hon värvar sin mormor, Amys mamma, som ”Lilian O’Connell Mother Of Five” är komiskt geniala. Missa inte denna! Jag hade helt missat att den kom på svenska redan för en månad sedan och den kan man köpa här eller här. Jag vill annars väldigt gärna rekommendera den engelska ljudboken, åtminstone till den som inte tycker att det är för bekymmersamt att lyssna på en irländsk dialekt – det är så gudomligt vackert! 

The ties that bind av Erin Kelly

Jag läste och älskade Grenar av gift för några år sedan, och har sedan dess tänkt läsa något mer av Erin Kelly – jag har ett par stycken på min iPad som väntar, men det har inte blivit aaaaav än. Som med så mycket! Värt att notera är även att Kelly skrivit romanen som baseras på tv-serien Broadchurch som ju är en stor favorit för mig, och även har skrivit ett par novellsamlingar baserade på just Broadchurch och seriens karaktärer, men med fristående handling – dessa har jag faktiskt medvetet sparat till semestern. Jag ska även hämta He said / She said på biblioteket i dagarna inför kommande resor! 
 
Under den litterära promenaden i Brighton i april pratade vår guide om The ties that bind när hon gav oss en hel hög boktips med Brightonanknytning, så jag skrev genast upp denna – och nu har jag äntligen läst den. De senaste veckorna har min lästakt varit under all kritik (för att resterande delar av livet varit exceptionella), men denna hade jag svårt att lägga ifrån mig. Trots det tog det tio dagar att komma igenom denna, vilket är lång tid för mig och en spännande bok. 
 
Luke bor i Leeds och arbetar som skribent – han sysslar med true crime och är på jakt efter ett nytt fall att skriva om. Han blir tillsammans med den karismatiske och lyckade Jem, som gärna vill försörja honom under hans arbete, men relationen spårar ur fullständigt och Luke flyr till sydkusten och Brighton för att börja arbeta med ett gammalt fall från 60-talet där ett par gangstrar, något i stil med Kray-tvillingarna, var inblandade i en massa hemskheter och där en av dem så småningom mördades på Brightons västra pir. 
 
Den överlevande, Joss Grand, har på ålderns höst blivit fastighetsmagnat och någon sorts skrämmande filantrop. Luke får kontakt med honom, liksom med en äldre kvinna som har ett imponerande nyhetsarkiv i sitt hem, och sätter igång med sitt arbete. Men han vänder på stenar som legat orörda länge, och faran är inte långt bort. 
 
Spännande, välskriven och med en otrolig närvaro. Det var ju inte längesen vi var just i Brighton, och boken andas verkligen av staden. Jag ”kan” inte Brighton sådär särdeles väl, men jag har varit där en hel del genom åren och kan verkligen se alla miljöer framför mig. Faktiskt nästan känna doften och höra hur det låter när någon går på stenstranden. Jag gillar Erin Kellys stil och stämning skarpt och ser nu verkligen fram emot att sätta tänderna i mer under semestern. 
 
The ties that bind heter Ett bindande löfte på svenska, och den finns att köpa här eller här. På engelska finns den här eller här! Jag kryssar Brighton up your day i Sommarbingo 2018. 

Moxie av Jennifer Mathieu

 

 
Moxie togs upp i En förbannad podd för några veckor sedan och jag blev genast eld och lågor. Naturligtvis! När jag var i tonåren var jag med på ett par mailinglistor med flera tjejer som var eller hade varit riot grrls och har varit fascinerad av ”subkulturen”, eller vad man ska kalla det, sedan dess. Jag lyssnar fortfarande på musiken som jag fick tips om på den tiden och blir varm i hjärtat av blotta tanken på fanzines. 
 
Och naturligtvis troded jag att jag skulle få köa på biblioteket i flera månader för denna, men hade uppenbarligen någon vansinnig tur för jag fick den på nolltid – och läste den rätt omgående också, mycket för att jag ville lämna tillbaks den så att alla andra också får läsa. NU! 
 
Vivian bor i en liten stad i Texas tillsammans med sin unga mamma, som var just riot grrl på nittiotalet men numera jobbar stenhårt som sjuksköterska. Hennes gamla riot grrl-grejer finns bevarade i en skokartong med texten ”my wasted youth” på, och Vivian tittar i den ibland. 
 
När orättvisorna i skolan blir värre och värre – killarnas fotbollslag prioriteras och de tuffa killgängen får göra vad de vill utan att få skäll – tar Vivian inspiration från skokartongen och börjar ta tag i saker. Hon gör ett anonymt feministiskt fanzine, Moxie, som hon sprider på tjejtoaletterna till en början och innan hon vet ordet av är fler och fler engagerade på alla möjliga olika sätt – men ingen vet att det är hon som ligger bakom det hela. En liten kärlekshistoria får vi också, men den är faktiskt helt okej 😉 
 
En helt underbar berättelse som jag tycker att du ska sätta i alla tonåringars händer, särskilt tjejer, och självklart läsa själv också. Välskriven, viktig, rolig och oumbärlig. Läs läs läs! Finns att köpa här eller här

God och opåverkad av Jack Hildén

Jag hörde talas om denna i en podd förra veckan och sträckläste den som e-bok på mobilen på midsommardagens morgon, när jag inte riktigt ville gå upp men inte kunde somna om heller. När jag lade ner den efter att ha läst klart var jag skeptisk och förstod verkligen inte poängen med boken – nu, efter en vecka då jag funderat på den ganska oprovocerat några gånger tror jag att jag förstår bättre. 
 
Isak drabbades av en kronisk sjukdom som barn. Nu lever han tillsammans med ungdomskärleken Vera, som han älskar, men han har samtidigt upptäckt att på dejtingappen kan han vara en annan person. De han träffar på TInder vet ingenting om hans bakgrund och hans sjukdom, och han får därmed helt enkelt chansen att vara två personer. Den ena är sjuk, om än i relativt gott skick av och till – den andra är det inget konstigt med. Status: god och opåverkad. Smärtorna dövas med sex och massor av bekräftelse från massor av olika kvinnor. Naturligtvis får han könssjukdomar, dessa behandlas och så är det samma veva igen. Vanlig prosa blandas med journalanteckningar (som jag inte har något större utbyte av men förstår varför de är där).  
 
Så klingar det till ibland – som när Isak går på fotboll med sin farfar. Ett fint inslag, som tyvärr sedan slarvas bort och blir opersonligt och osympatiskt ändå. 
 
Om jag tycker att detta är en bra bok? Nej, det tycker jag nog egentligen inte. Den är inte särskilt välskriven, om än lättläst. Däremot tycker jag att det är riktigt intressant att reflektera över det här att kunna välja sin egen personlighet och välja vilka delar av sig själv man visar för främlingar – att även någon som man kommer extremt nära rent fysiskt kan vara helt ovetande om personen som finns bakom masken och appen. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo

Detta var ett recensionsexemplar som kom som en överraskning från Bonniers. Tack så mycket! Det är antagligen inte en bok jag hade plockat upp av mig själv, så jag är riktigt glad för att ni tänkte på mig. 
 
Jag hade inte hört talas om dansken Mads Peder Nordbo tidigare, men detta är hans fjärde roman och den utspelar sig spännande nog på Grönland. När jag var i tonåren läste ”alla” Fröken Smillas känsla för snö, det gjorde dock inte jag – men sedan dess har jag inte hört talas om så mycket litteratur därifrån. Denna gigantiska, karga ö med så mycket problem kring missbruk, övergrepp och psykisk ohälsa – vi behöver veta mer. 
 
Vår huvudperson är den danske journalisten Matthew Cave. Han är född på Grönland och uppvuxen på en militärbas där hans amerikanske far var stationerad – men pappan försvann och Matthew flyttade till Danmark med sin mamma. Nu skall han rapportera i media om en mumie som hittats i isen på Grönland. Men väl på fyndplatsen upptäcker man att mumien saknas, och att personen som skulle ha vaktat platsen är brutalt mördad. Mordet har skett på samma sätt som fyra andra grönländska män mördades på 1970-talet och man börjar leta efter samband. Matthew får hjälp av en ung kvinnlig inuit som spenderat en stor del av sitt liv i fängelse för mord på sina familjemedlemmar. 
 
Som titeln avslöjar är detta ingen feelgood direkt – och det finns andra bitar i boken som nästan får mig att må illa också – det har med sälar att göra och ni som känner mig vet hur jag känner för dem. Usch. Dock är jag imponerad av hur Nordbo skriver så fruktansvärda scener blandat med de undersköna och förtrollande beskrivningarna av landskapet och även människorna. Handlingen pendlar mellan nutid (2014, vill jag minnas) och 1970-tal och detta görs skickligt och sömlöst – jag tappar aldrig tråden. 
 
Ser fram emot att läsa mer av Nordbo och ska se till att söka upp mer från och om Grönland. Oerhört fascinerande och en riktigt bra bok – som finns att köpa här eller här

Förlåten av Agnes Lidbeck

Systrarna Ellen och Maria lever helt skilda liv. Ellen jetsettar kring världen, styr upp och ordnar åt andra företag. Maria är ensamstående mamma till sonen Dag, fem år, och reser på sin höjd till mamman i Spanien. 
 
Nu har deras pappa gått bort, och systrarna måste resa till ön där han bodde för att reda upp bland hans saker och tillhörigheter. Huset måste säljas, och under processen funderar och minns systrarna olika saker ur sitt gemensamma men åtskilda liv. Halvbrodern Jakob tog sitt liv i huset, och hans liv – och död – har präglat husets känsla för dem båda. 
 
Och de kan inte nå varandra. Det finns ingen samstämmighet dem emellan, och mitt emellan finns femåringen som inte gör det enklare. Det är som om de båda får livskraft av att kränka och trycka ner varandra och det är så innerligt sorgligt. Det är osentimentalt och rakt skriver, som om det är naturligt att det är så det är – och det är det väl, om det är som det verkar och att systrarna har fungerat med samma dynamik sinsemellan i alla år. 
 
Jag tycker inte om dem. Inte det minsta – men jag gillar hur de skildrats, ty den komplexa relationen dem emellan presenteras på ett okomplicerat sätt vilket på något vis gör dem extra realistiska och extra gripande. Jag är inte en av dem som hyllade Finna sig till skyarna och det tänker jag inte göra med Förlåten heller – men precis som i Finna sig är språket mästerligt. Alla rätt där. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Note to self: Rutiga byxor funkar inte här (Note to self, #1) av Marie Hammar och Abbe Wahlquist

Detta är systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlquists debut – en ungdomsroman som är första delen i en tänkt serie. (Jag såg att del 2 redan är på väg när jag googlade bild, så det lär bli ganska bra fart på dem!) Boken rekommenderas för 9-12 år. 
 
Huvudpersonen Ottilia – Otto – har just flyttat till Lidingö från Linköping med sina föräldrar och storebror. Hon har en pinsam adress och ovanliga kläder och det är ganska snart tydligt att hon inte passar in i sin nya klass. Men skam den som ger sig – Otto kämpar på, bloggar med guldkant om sina dagar och hamnar i massor av underliga situationer. 
 
För mig blir det alldeles för många underliga situationer – det blir farsartat, även med målgrupp slukaråldern. Jag tycker att det är lite orättvist mot Otto, som är en ganska skön om än osäker trettonåring – det behöver inte bli riktigt så dråpligt hela tiden. Tona ner, liksom – det finns flera ställen, såsom kakbaket, där somliga extra ingredienser (här menar jag både bokstavligt och metaforiskt) bara gör att smeten blir lite för… mycket. 
 
Men som sagt, Otto är en älskvärd karaktär och jag tror att hon kan bli populär. Jag förstår att böckerna som är som mest poppis bland bokslukarna just nu är lite grann åt detta hållet med t.ex Dagbok för alla mina fans – så det är nog jag som är torr helt enkelt. Jag hoppas att Otto får fart, för om inte annat behövs de här antihjältinnorna som inte gör som alla andra. Bonus för ett gäng coola vuxna i hennes omgivning också. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Jaga vatten av Ellen Strömberg

Jaga vatten är Ellen Strömbergs debutroman. Jag kände igen namnet men hade inte riktigt kopplat att det är hon som driver och skriver Blejk fejt fab-bloggen men det är det och igår hade jag stort nöje och utbyte av detta inlägget, till exempel. Men allt är bra, hennes instagram är fantastisk och denna boken är också riktigt bra. 
 
Jag är otroligt förtjust i korta, kärnfulla, välkomponerade kapitel och det får jag här. Skildringen av Hanna och Rakels barndom, ungdom, vaknande vuxenhet och sexualitet är rå och dynamisk. Teman som berörs är trygghet, solidaritet, rättvisa och sanning, kärlek och bristen därpå, ensamhet och lojalitet – det finns ett sällan skådat driv i texten och jag kunde inte riktigt sluta läsa trots att klockan blev alldeles för mycket. 
 
Jag gillar verkligen beskrivningarna av Österbotten, som är en helt främmande plats för mig men en som jag gärna skulle besöka. Det känns exotiskt och välkomnande på samma gång. 
 
Jag kryssade ”Dirty books” i Sommarbingot – inte för att skildringen av den vaknande sexualiteten på något vis är smutsig, men för att vissa av yttringarna därav är det. Det ska bli riktigt spännande att se vad Ellen Strömberg kommer med härnäst – tills dess tänker jag följa bloggen och övriga kanaler ivrigt. Jaga vatten finns att köpa här eller här