Jag hörde talas om denna i en podd förra veckan och sträckläste den som e-bok på mobilen på midsommardagens morgon, när jag inte riktigt ville gå upp men inte kunde somna om heller. När jag lade ner den efter att ha läst klart var jag skeptisk och förstod verkligen inte poängen med boken – nu, efter en vecka då jag funderat på den ganska oprovocerat några gånger tror jag att jag förstår bättre.
Isak drabbades av en kronisk sjukdom som barn. Nu lever han tillsammans med ungdomskärleken Vera, som han älskar, men han har samtidigt upptäckt att på dejtingappen kan han vara en annan person. De han träffar på TInder vet ingenting om hans bakgrund och hans sjukdom, och han får därmed helt enkelt chansen att vara två personer. Den ena är sjuk, om än i relativt gott skick av och till – den andra är det inget konstigt med. Status: god och opåverkad. Smärtorna dövas med sex och massor av bekräftelse från massor av olika kvinnor. Naturligtvis får han könssjukdomar, dessa behandlas och så är det samma veva igen. Vanlig prosa blandas med journalanteckningar (som jag inte har något större utbyte av men förstår varför de är där).
Så klingar det till ibland – som när Isak går på fotboll med sin farfar. Ett fint inslag, som tyvärr sedan slarvas bort och blir opersonligt och osympatiskt ändå.
Om jag tycker att detta är en bra bok? Nej, det tycker jag nog egentligen inte. Den är inte särskilt välskriven, om än lättläst. Däremot tycker jag att det är riktigt intressant att reflektera över det här att kunna välja sin egen personlighet och välja vilka delar av sig själv man visar för främlingar – att även någon som man kommer extremt nära rent fysiskt kan vara helt ovetande om personen som finns bakom masken och appen.
Stories from the city, stories from the sea 