Författare: Annzah

2014: 89 – Smittad av Johanna Strömqvist

 

Om jag hade hittat Smittad med det första bokomslaget, detta, hade jag förmodligen inte ens brytt mig om att läsa på baksidan. Men nu var det detta som syns till höger som fångade min uppmärksamhet, och det var väl tur att det var rätt edition som låg där då för detta är en bok som jag tyckte om. 

 
Det är värmebölja i Stockholm och förorterna skakas av brutala mord och attacker på unga flickor. Maria har just tagit studenten och funderar på vad hon ska göra med livet. Medan hon funderar spelar hon i band med kompisarna Katrin och Jonte och dricker rätt mycket öl. Så en kväll träffar Maria Emmy. Då förändras allt på en liten kick och inget blir sig likt igen. De kan inte leva utan varann. 
 
Men det finns andra saker Emmy inte kan leva utan. Som sina ockulta kopplingar till blodmagi… 
 
Alltså, det är ju lite förutsägbart här och där. Och vissa klichéer är alldeles otroliga – som en karaktärs långa välvårdade hästsvans och skinnkavaj samt starka lukt av herrparfym. Så klyschigt att det nästan är skrattretande. MEN. Språket är i stort väldigt bra och drivande, och trots en viss förutsägbarhet så vill man fortsätta. Jag fattade inte förrän nu att det är första delen i en tänkt trilogi – trodde att det bara var ett ganska öppet slut – men då förstår jag bättre. 
 
Ja, jag gillar denna. Det är något annat än Twilight och dess vänner, även om det spelar på samma tema. Bra! 

2014: 88 – En mörderska bland oss av Hannah Kent

När australiensiska Hannah Kent var i tonåren var hon utbytesstudent på Island. Nu har hon skrivit vad hon själv kallar ”ett mörkt kärleksbrev” till ön, i form av denna magnifika roman. 
 
Jag trodde inte att jag skulle hinna läsa klart den faktiskt. Jag började för sent, av olika anledningar, och så råkar det vara en e-bok och jag har ingen läsplatta, och jag tar ju inte direkt med mig datorn i sängen för att läsa innan jag somnar, men jag fick blev allt klar ändå. 
 
För den är ju så ofantligt bra. 
 
Det är en roman, men baserad på en riktig händelse – nämligen pigan Agnes Mágnusdóttirs dödsdom för medverkan i mordet på sin husbonde tillsammans med drängen på gården och även pigkollega. På grund av fulla fängelser blir de dödsdömda utplacerade på gårdar på landsbygden, och Agnes hamnar hos en familj med två döttrar. I domen står även att varje fånge skall ha rätt till daglig kontakt med en själasörjare – Agnes väljer den unge Tóti, pastorsadjunkt, som sin. 
 
En mordhistoria? Jo, visst, på sätt och vis är det ju förstås så. Men mer än något annat är det en levnadsberättelse, om en flicka övergiven av sin mor vid sex års ålder, och hennes liv därefter, fram till döden. Hon berättar historien delvis ”lösryckt” och delvis för andra, som just sin själasörjare och frun i gården där hon blir placerad. 
 
Det är en fascinerande historia, den är full av driv och språket är rent ut sagt porlande. Det vore intressant att läsa den på engelska, för det finns ingenting som känns översatt i hela romanen för mig – snarare tvärtom, jag undrar verkligen vilken formulering som användes på originalspråket för att få det så himla bra i översättning. Gott betyg. 
 
Så – riktigt, riktigt bra. Jag är evigt tacksam till Booked och Damm Förlag för att ha fått denna satt i händerna! 

Idag: Bloggstafett!

Idag är jag med i min första bloggstafett någonsin! Jag och nio härliga bokbloggskollegor skriver varsitt inlägg under dagen om Andnöd, en bok från Sagolikt Förlag skriven av Anette Ståhlberg och illustrerad av Katarina Dahlquist, som vi fått den stora äran att få recensionsex av.
 
Mer om det senare förstås, men här är dagens hålltider i alla fall: 
 
 
 
Detta blir kul! 

2014: 87 – Confessions of a sociopathic social climber av Adèle Lang

Hmm. Jag hittade denna i hyllan hemma och var rätt säker på att jag hade läst den och att den därför skulle vara rätt okej när jag plockade upp den till tidsfördrivsläsning i förra veckan. 
 
Det hade jag inte. Men den är SÅ DÅLIG. 
 
Det är rätt kul att läsa recensioner om den, för antingen tycker folk att den är helt fantastiskt bra och välskriven och rolig, eller som jag – att det inte finns något som gör att detta är en bra bok. Eller möjligtvis då att det är en bra beskrivning av en sociopat. 
 
Tittar man sig omkring så är det nästan uteslutande en eller fem stjärnor. Man kan inte tycka något mittemellan om denna. 
 
Katya Livingston är knappt 30, jobbar inom PR och gör allt för att få som hon vill. Typ så. 
 
Hon får i uppdrag av sin bankgubbe att skriva finansdagbok. Hello Shopaholic? Skriven i dagboksform. Hello Bridget Jones och Jacqueline M Pane. Och så vidare. 
 
Jag… nä. Detta är riktigt skräp. 

Dagens dikt: Spring av Gerard Manley Hopkins

==

 
Nothing is so beautiful as Spring –         
   When weeds, in wheels, shoot long and lovely and lush;         
   Thrush’s eggs look little low heavens, and thrush         
Through the echoing timber does so rinse and wring         
The ear, it strikes like lightnings to hear him sing;
   The glassy peartree leaves and blooms, they brush         
   The descending blue; that blue is all in a rush         
With richness; the racing lambs too have fair their fling.         

What is all this juice and all this joy?         
   A strain of the earth’s sweet being in the beginning
In Eden garden. – Have, get, before it cloy,         
   Before it cloud, Christ, lord, and sour with sinning,         
Innocent mind and Mayday in girl and boy,         
   Most, O maid’s child, thy choice and worthy the winning. 
 
 
== 

2014: 86 – Paganinikontraktet av Lars Kepler

Efter att ha läst Sandmannen i somras hade jag en känsla av att jag inte skulle komma att läsa mer av Kepler. Nu blev det så i alla fall. Faktiskt såpass att jag lyckades köpa Paganinikontraktet två gånger…! 
 
Jag blev helt utmattad av den. 
 
Det började väldigt spännande. En generaldirektör hittas hängd, en ung kvinna försvinner i skärgården, och kvinnans syster plus pojkvän är jagade. Och springer och springer. 
 
Men sedan blev det för mycket folk och för mycket krångligheter och jag bara… 
 
Språket är tyvärr rätt ojämnt. Man märker vem som har skrivit vad, och så ska det ju helst inte vara när det är en collab. 
 
Så, okej, spännande och inte en dålig historia, men alldeles för lång och för mycket. 

Dave Pickering i The Guardian

 
Min gamla kompis Dave skriver i dagens The Guardian om hur han och tre av hans kolleger förlorade sina jobb som ”barnunderhållare” i statlig regim – alltså berätta sagor och sjunga på bibliotek för och med mindre priviligierade barn. Fint och viktigt. Jag kan dessutom voucha för att Dave inte bara är sjukt rolig utan även väldigt musikalisk och vältalig. Det vore ett nöje att få vara med under en av hans sång- och sagostunder.