Kategori: Dagens dikt

En dikt om våren på Världspoesidagen

 
För snart fem år sedan postade jag denna dikt som del av mitt lilla Dagens Dikt-projekt, och vid denna tiden på året stiger statistiken på just det inlägget rejält.
 
Igår var det vårdagjämning, idag är det Världspoesidagen – nog passar det bra med en favorit i repris, av käre gamle Strindberg, dessutom: 
 
Välkommen åter, snälla sol

Som jagat nordanvinden
Nu har du sovit sen i fjol
Och vaknar röd om kinden.
Värm upp vår jord, så växer råg
Och fyller bondens lada
Värm sund och vik och vind och våg
Så får vi gå och bada.
Välkommen åter, snälla sol
Lys över land och vatten:
Nu klingar sång, nu stäms fiol
Nu dansas hela natten. 
 
 Jag önskar er en fantastisk Världspoesidag, som ju även är World Down Syndrome Day och dagen då man ska ha olika sockar på sig. Jag har bara sockar när jag är på gymmet och idag är jag på ett tåg – men jag har blå strumpbyxor, det är väl alltid något 🙂 

Tematrio: Rymdgrejer i titeln

 
 
Lyran skriver: ”Varför kan man inte sova när det är fullmåne, undrar både jag och dottern? Denna undran får utgöra bas för veckans tema. Berätta om tre böcker, dikter, musikstycken, TV-serier eller filmer som har något som finns i rymden i titeln!” 
 
1. Girl from Mars är en gammal favorit av Ash, som alltid fyllde dansgolvet då det begav sig. Det är faktiskt en riktigt bra låt. 
 
 
 
2. Det blåser på månen av Eric Linklater är en favorit från barndomen som jag nyligen läste om, fast då på originalspråk. Fantastisk berättelse! 
 
 
 
3. Natthimmelen av Erik Gustaf Geijer är en underbart vacker dikt tycker jag: 
 
Ensam jag skrider fram på min bana.
Längre och längre sträcker sig vägen.
Ack, uti fjärran döljes mitt mål!
Dagen sig sänker, nattlig blir rymden.
Snart blott de eviga stjärnor jag ser.
Men jag ej klagar flyende dagen.
Ej mig förfärar stundande natten.
Ty av den kärlek som går genom världen,
föll och en strimma in i min själ.
 
 

Glad Påsk!

 
I wandered lonely as a cloud 

That floats on high o’er vales and hills, 
When all at once I saw a crowd, 
A host, of golden daffodils; 
Beside the lake, beneath the trees, 
Fluttering and dancing in the breeze. 
 
Continuous as the stars that shine 
And twinkle on the milky way, 
They stretched in never-ending line 
Along the margin of a bay: 
Ten thousand saw I at a glance, 
Tossing their heads in sprightly dance. 
 
The waves beside them danced; but they 
Out-did the sparkling waves in glee: 
A poet could not but be gay, 
In such a jocund company: 
I gazed—and gazed—but little thought 
What wealth the show to me had brought: 
 
For oft, when on my couch I lie 
In vacant or in pensive mood, 
They flash upon that inward eye 
Which is the bliss of solitude; 
And then my heart with pleasure fills, 
And dances with the daffodils. 
-William Wordsworth

December Darlings #10 – W B Yeats

 

På självaste Nobeldagen tycker jag att det passar bra att dagens Darling blir just en Nobelpristagare. Men oj, vad svårt det var att välja! Ska jag tipsa om verk av de (ganska få) som jag faktiskt har läst? Eller skriva något om Bob Dylan, vars utmärkelse jag inte är särskilt arg för? Eller berätta om någon mer intressant person? Eller spela Norges nationalsång? 

 
 
 
Nej – det får bli en dikt, av William Butler Yeats som fick priset 1923. Mycket fin text, tycker jag! 
 
When you are old
WHEN you are old and grey and full of sleep
And nodding by the fire, take down this book
And slowly dream, and dream of the soft look
Your eyes had once, and of their shadows deep; 
 
How many loved your moments of glad grace, 
And loved your beauty with love false or true; 
But one man loved the pilgrim soul in you, 
And loved the sorrows of your changing face. 
 
And bending down beside the glowing bars, 
Murmur, a little sadly, how love fled
And paced upon the mountains overhead, 
And hid his face among a crowd of stars. 
 
 
Som bonus ska ni få en låt också – Cemetry Gates – ja, det är felstavat med flit – av The Smiths, där texten så oförglömligt lyder: ”A dreaded sunny day, so I’ll meet you at the cemetery gates / Keats and Yeats are on your side…” – och ja – Yeats uttalas så att det rimmar på Keats! 
 

Tisdagsutmaningen – Favoritskogen

 

Det är skogstema på Kulturkollo denna veckan. Och jag är ingen skogsmänniska. Eller någon friluftsmänniska, överhuvudtaget. Skogen är obekväm, full av insekter och pollen, knagglig att gå i och… sånt. Samtidigt kan jag ju uppskatta stillheten som man kan uppleva i en skog… men det är ingenting jag längtar till eller efter. 

 
Tisdagsutmaningen lyder, hur som helst: visa upp en bild på just din favoritskog. 
 
Och jag har ingen. Jag kan inte ens komma på en enda skog som jag har läst om, förutom The Forbidden Forest i Harry Potter då, men det är ju ingen särskilt fridfull eller stillsam skog. Den ser kanske ut såhär: 
 
 

Men min riktiga favoritskog finns inte på bild, för den finns endast i poesin, hos Hjalmar Gullberg. 

 
Om i ödslig skog

ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog. 
 
Giva om vägen besked, 
därpå skiljas i fred; 
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed. 
 
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så. 
 
 
  

400 år sedan Shakespeares dödsdag

 
Ja – det är även Shakespeares dödsdag idag. Fyrahundra år, vad ger ni mig för det? Helt otroligt. Det är ju faktiskt hans födelsedag också – han både föddes och dog den 23 april. Tror man. Som även är St. George’s Day, ni vet S:t Göran som slogs med draken? Och följaktligen är det – du har gissat det – Görans namnsdag! 
 
Jag har en ganska intensiv relation till Shakespeare, men egentligen har jag inte läst så förtvivlat mycket. Det är mer att jag har fördjupat mig något vansinnigt i de pjäser vi läste på universitetet – Hamlet, Macbeth, Othello, En midsommarnattsdröm och Köpmannen i Venedig. Så har jag förstås sett Romeo + Juliet, Baz Luhrmanns fantastiska filmatisering som film, och Trettondagsafton, Så tuktas en argbigga och sagda En midsommarnattsdröm på scen. Den förstnämnda på en pubteater med mamma, och numero två på friluftsteatern i Regent’s Park! Den sista såg vi någonstans i West End, billiga biljetter så vi fick hänga över ett räcke och det var väl en farlig tur att vi inte ramlade ner. Novello Theatre var det nog.  
 
Och min absoluta favorit, näst Luhrmann – Kenneth Branaghs filmatisering av Much ado about nothing, med bl.a Emma Thompson och Denzel Washington. Den är helt otrolig! 
 
 
Så egentligen har jag inte särskilt stor koll på Barden. Läser du engelska på Oxford eller Cambridge ska du ta dig igenom alla hans verk, inklusive poesin, under första året. Herregud. Så roligt hade då inte vi, det räckte gott! 
 
Men hur det än är, och hur trött man kan bli på gammalengelskan, så är det ljuvligt att läsa Shakespeare. Om man inte är så van kan man med fördel läsa sonetterna först. Sonnet 18 – Shall I compare thee to a Summer’s day? – är antagligen den mest välkända, men min favorit är Sonnet 130 – och här ska vi dra in popkulturen från 90-talet igen – fantastiska Mitt så kallade liv. Texten finns under videon 🙂 
 
 
My mistress’ eyes are nothing like the sun;
Coral is far more red than her lips’ red;
If snow be white, why then her breasts are dun;
If hairs be wires, black wires grow on her head.
I have seen roses damasked, red and white,
But no such roses see I in her cheeks;

And in some perfumes is there more delight
Than in the breath that from my mistress reeks.
I love to hear her speak, yet well I know
That music hath a far more pleasing sound;
I grant I never saw a goddess go;
My mistress when she walks treads on the ground.

     And yet, by heaven, I think my love as rare
     As any she belied with false compare.
Jag ska försöka konsumera mig lite Shakespeare i någon form idag också. Vill man ha något lättsamt kan man titta på 10 orsaker att hata dig – strålande film! 
 
Och – ja, detta är väl inget man tar sig för på en dag, förstås – om du har chansen att åka till Stratford-upon-Avon någon gång så rekommenderar jag verkligen det. Så himla mysig liten stad. Och är man i London är det inte ens särskilt långt att åka dit – avstånden är små i Storbritannien! 
 
Och är man i London och har lite mindre tid på sig kan man med fördel besöka Shakespeare’s Globe, teatern på South Bank. Den är en replika, egentligen låg The Globe en bit längre bort (om jag minns rätt) – men har en helt fantastisk presentbutik och flera restauranger och caféer med roliga namn på mat och dryck 🙂 Jag tänkte gå dit nästnästa torsdag och se mig omkring ett tag. (Och komma ihåg att jag bara reser med handbagage…!) 

Mycket mörk och med bruna ögon…

 
Vi pratar ju med jämna mellanrum om Karin Boye härinne – tre sidor resultat blir det på Google. 
 
Och idag – eller inatt, närmare bestämt, är det 75 år sedan hon klev ut i skogen i Alingsås med sömntabletterna och en flaska vichyvatten. Därför ska vi såklart läsa Död amason av Hjalmar Gullberg – precis som vi gjorde för nästan exakt ett halvår sedan, på hennes 115-årsdag. 
 
== 
 
Svärd som fäktar mot övermakten,
du skall brytas och sönderslås !
Starka trupper ha enligt T.T. 
nått Thermopyle, Greklands lås 
Fyrtioåriga Karin Boye
efterlyses från Alingsås.

Mycket mörk och med stora ögon; 
klädd i resdräkt, när hon försvann. 
Kanske söker hon bortom sekler, 
dit en spårhund ej vägen fann, 
frihetspasset där Spartas hjältar 
valde döden till sista man.

Ej har Nike med segerkransen 
krönt vid flöjtspel och harposlag
perserkonungen, jordens gissel.
Glömd förvittrar hans sarkofag. 
Hyllningkören skall evigt handla 
om Leonidas’ nederlag.

För Thermopyle i vårt hjärta 
måste några ge livet än. 
Denna dag stiger ned till Hades, 
följd av stolta hellenska män, 
mycket mörk och med stora ögon 
deras syster och döda vän.

 
 
== 
 
Annan rekommenderad läsning är artikeln Mycket mörk och med bruna ögon av Björn Juhlén, ordförande i Karin Boye-sällskapet. 
 
Dark Places-Helena tipsade mig på Instagram imorse om boken Den bästa dagen är en dag av törst av Jessica Kolterjahn, så den har jag plockat ner till plattan. 
 
Och naturligtvis kan man läsa hennes dikter! En hel del finns där i Googleresultaten som jag länkade till ovan, annars tittar man med fördel in på Karin Boye-sällskapets sida med hennes verk.
 
== 
 
Idag ska jag promenera ner till Stadsbiblioteket och se vad de hittar på på Världsbokdagen. Ja, jag vet ju att Ebba Witt-Brattström kommer dit, och henne vill jag gärna lyssna på, men det lär vara annat intressant. Utanför huset står ju Karin Boye staty – och tar jag en omväg kan jag till och med gå och titta på hennes barndomshem på Vasaplatsen. Inte så dumt en vacker dag som denna! Hade tankar om Lisebergspremiären, men det är inte så ofta det händer litterära grejer här i stan som jag kan vara med på. 
 
== 
 
Det är ju även Shakespeares dödsdag idag, och det ska naturligtvis inte gå obemärkt heller. Men en sak i taget! Nu löser jag Melodikrysset och stör mig på de som läser nyheterna på P4 Göteborg som inte vet hur man uttalar ”viking” på engelska. 
 
Vi hörs garanterat under dagen! 

Dag 13 i #vintermedkulturkollo – #värme

Jag har jobbat hemifrån idag. Man skulle kunna tro att det betyder lite inlägg på fikarasterna. Nää. Inte idag. Det var full fart fram till fyratiden, och då gick luften ur mig efter att ha varit igång sedan före sju. 
 
Men nu har jag i alla fall hittat mitt bidrag till #vintermedkulturkollo på tema #värme – det blir en haiku! 
 
 
Nu Sveriges mästerkock på TV, och sedan blir det nog en film i sängen faktiskt. Lars Lerin och Christer Pettersson får vänta till i helgen – jag är jättetrött!