Annzah

Valborgsgrillning

Grillade kycklingspett till middag igår, med grekisk sallad och tzatsiki som tillbehör. Kalasgott var det!

Tzatsikin är enkelt beredd med riven gurka som vattnats ur med salt en liten stund, turkisk yoghurt, riven vitlök och salt (och peppar?). Alltid gott och fräscht.

Salladen innehöll gurka, tomat, oliver fyllda med ansjovis (sjukt goda från Zeta), oortodox paprika och så smulad fetaost förstås. Rödlöksringar vid sidan om.

Riktigt härlig vårmat! Och tänk att det redan är Första Maj.

Det är faktiskt Tori Amos herself som har skrivit detta quizet, så jag kunde ju inte låta bli. Eller ja. Jag gör ju ganska ofta quizarna, de är utmärkt underhållning i ett par minuter om man väntar på att typ ägget ska koka klart. Men av någon anledning orkar jag sällan posta resultaten.

Om det stämmer? Njae, det kan jag kanske inte påstå. Men jag är glad ändå för det är en av mina topp-tio-Tori-låtar.

Omslagsonsdag #42 – TBR / I väntehögen

Äntligen så fick jag ihop det! Dock är det ingen särskilt vacker röd tråd – och jag hade kunnat fortsätta i flera timmar till. Det finns rätt mycket i min läshög. Ett par stycken har jag redan börjat med, men de får vara med i alla fall. Detta är alltså de första jag kom på eller hade i synfältet. Det finns rätt så många fler.

Fler omslag finns hos Bokpotaten Elen!

= = = = = = = = = =

Att träffa en legend

Igår hade jag den stora äran att sitta med i en fokusgrupp i TV-huset för På spåret (aka världens bästa TV-program alla kategorier). Det var helt fantastiskt roligt! Jag blev ihopparad med en fullständigt okänd (för mig) herre som såg ut som om George Clooney hade fått barn med Johan Rheborg, vi var fyra ”lag” om två och vi vann storslaget. Man satt ju inte i burar eller så, utan i SVT:s biograf i olika hörn. Inga filmer heller, vilket gjorde det väldigt mycket svårare. Lustigt nog var det jag som klippte alla resorna. Kanske för att jag nyligen börjat våga mig på Klurifaxen i Allers? 😉

Men inte nog med det – jag fick även den gigantiska äran att träffa Kristian Luuk, en idol sedan typ 1993 när dåvarande bästisen Js bror satte oss vid radion och Hassan. Och så fick jag prata med honom. Och få upplysningen om att jag är hans viktigaste demografi. Jag tar det som ett frieri. Han var mycket längre än jag trodde och otroligt trevlig. Det var dessutom han som läste upp ledtrådarna under resemomenten.

Vad jag önskar att jag kunde få jobba med de tre herrarna som sysslar med frågeskrivandet! Inte nog med att det måste vara ett askul jobb, men även för att han som chefar över dem var en otroligt trevlig herre i sina bästa år som bara kunde… allt när det ställdes frågor på frågorna.

Höll dessutom på att välta Pål Hollender i entrén, samt fick vinka till Rickard Olsson och kramas med producenterna. Result.

Om en kort stund ska jag hämta sista tvätten i källaren, klä på mig (okej, jag kanske ska göra det först dårå) och sedan åker vi till Hunnebo på riktig långhelg! Ta lite Kristian så länge.

Detta är nog min favorit:

Detta är den första sketchen jag hörde:

Och en annan riktig höjdare. Skulle kunna fortsätta i flera timmar men det hinner jag inte 😉

Dagens dikt: Längtan till landet av Herman Sätherberg

Ja, visst är det en sång. Men vad kunde passa bättre idag på Valborgsmässoafton?

Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.

Forsen kastar sig i havets sköte,
se, hur vild, med vilken stämmas dån!
Är det ej, som hela Mälarn göte
åter på en gång sitt rika lån?
Och han är likväl så hög om kvällen
som om morgonen, och tusen år
fylla honom kanske än från fjällen
lika rik och härlig varje vår.

Och med varje maj hans holmar gunga
sina kronor i dess klara våg,
och i varje vår hans fåglar sjunga
lika ömt med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela världen svärmar,
sköna vår, blott jag ej le med dig!
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
var dock fordom nog att locka mig.

Nej, åt landet, bröder! Tjädern knäpper
nu var morgon i sin furulund.
Vad, om jägarn kopplet varsamt släpper
blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade!
Friskt och härligt hornens toner gå.
Den som hjärta nu att jaga hade
endast på en timma eller två!

Herman Sätherberg

När det gäller sång ska man ju gärna lyssna också. Så gör det. Här sjunger en kör från Brunnsbo Musikklasser (nära min gamla hood), på vårkonsert i Göteborgs Konserthus 2010. Normalt brukar man ju höra den i lite mörkare röstläge men detta är fint med.

Bloggutmaning 365: 120 – Jobb för liv eller liv för jobb?

120. Jobbar du för att leva, eller lever du för att jobba?

Hittills har jag aldrig haft ett jobb som jag känt att jag har levt för. Jag har visserligen haft jobb som jag har tyckt väldigt mycket om och engagerat mig väldigt mycket i, men aldrig så att jag velat leva för det. Men alla har väl jobbat för att leva? Finns det någon som ibland inte hade önskat sig ett sommarlov istället för ett sommarjobb (inom rimliga mått då, jag menar typ när man har pluggat och jobbat sida vid sida i ett helt år).

Det vore väl trevligt med någon sorts kombination? Tror att det är det man får sträva efter. Plötsligt händer det! Och kan man känna som vår vän här till höger så tror jag att man är lyckligt lottad 🙂

Akta kottarna!

Igelkottarna och deras vänner (och ovänner) kryper gärna in i stora rishögar för att värma sig när det blir kyligare på kvällarna – som majbrasor. Kaniner, katter, ekorrar, kaniner, harar… många smådjur som lever på marken.

Djurskyddet tipsar om att, om möjligt, flytta allt ris och grenar någon meter dagen innan brasan. Alternativt, om det är en stor brasa, att skaka runt i grenarna och föra oväsen innan för att eventuella djur och deras små ongar ska krypa ut. Någonstans läste jag ett tips om att sticka in pinnar långt in i brasan, men det känns ju inte sådär jättebra uttänkt om det ligger en massa små kaninungar och häckar därinne.

Så tänk sig för om det ska eldas, okej?

Leftover lunch

Kall pasta är ju egentligen den ultimata matresten. Vi åt pastasallad igår men det blev alldeles för mycket just – pasta – så jag tog ett par nävar nu och gjorde lunch på.

En hackad tomat, lite kapris, lite kittost, lite gröna oliver, en skvätt italiensk dressing, lite citronolja, mycket svartpeppar et voilà. Gott! Jag ska på Hemligt Uppdrag ett par timmar ikväll nämligen, så det kändes som en bra idé att äta en sen och lite stadigare lunch.

Tematrio hos Lyrans Noblesser – Arbetarlitteratur

Jag är en dag försenad, men jag vill ändå gärna komma med mina Tematrioböcker för veckan vars tema är arbetarlitteratur.

Nämligen:

1. Kerstin Thorvall – När man skjuter arbetare

2. Elsie Johansson – Berättelsen om Nancy

3. Jennifer Worth – Barnmorskan i East End

Alla tre mycket läsvärda och intressanta böcker om en svunnen tid i vilken mycket av vår tid också speglas. Att vara människa är ju på sätt och vis en konstant.

2014: 85 – Boel och Oscar av Josefine Sundström

Jag kände nog enbart till Josefine Sundström som programledare (bland annat för Voxpop då det begav sig, men ser nu att hon har gjort massor mer) men när jag såg Boel och Oscar i hyllan på loppisen fick jag ett vagt minne av att jag läst recensioner om den något år tidigare, och att de varit positiva. Så jag nöp den, vilket jag i och för sig hade gjort även om jag inte hört talas om den för sådan är jag med namn jag känner igen.

Först tänker man ”rom-com med Boel och Oscar”. Sedan läser man på baksidan och förstår att det nog inte är riktigt så. Boel är ung före detta gallerist som flyttar in i huset i Stockholm där Oscar, 90+, före detta arkitekt som bott i huset sedan han ombesörjde ombyggnaden bor.

Oscars älskade hustru sedan oändliga år tillbaka bor på äldreboende, och kontakten med dottern Christina är ganska hopplös. Han har även sorg och kval i livet efter en händelse många, många år tidigare. Boel vill mest ingenting efter ett stort svek. Hon vill inte lära känna några grannar, hon vill knappt lämna lägenheten. Men så en dag tvingas Boel och Oscar att ha kontakt på grund av en vattenläcka. Och av en händelse råkar Oscar läsa ett brev adresserat till Boel som av misstag hamnat hos honom – och bestämmer sig för att hjälpa henne.

Detta är en ljuvlig roman om vänskap ”över gränserna”, och om hur lika varandra två väldigt olika personer kan visa sig vara. Personporträtten är verkligen klockrena, det är rörande och roande om vartannat – precis som det ska vara. Jag längtar efter att läsa Vinteräpplen, Sundströms debutroman, så fort jag kommer över den. Riktig höjdare.

Författare: Annzah