Författare: Annzah

2016: 3 – Yes Please av Amy Poehler

Jag har ingen jättestark relation till Amy Poehler. Har säkert sett henne i Saturday Night Live några gånger, har sett några avsnitt av Parks and Recreation (och har tänkt göra en insats och se mer, snart) och så har hon ju varit med lite i brorsans serie Welcome to Sweden, som jag först inte gillade något vidare men jag får villigt erkänna att den växte på mig, som man säger. 
 
Ändå kände jag att jag verkligen ville läsa hennes bok – och efter mycket om och men lyckades jag få tag på den till plattan. Och det är jag så glad för! 
 
Amy Poehler är en vansinnigt rolig tjej. Men hon är inte bara rolig – hon är driftig, smart och klok också. Det var en ren fröjd att läsa dessa ”memoarer” – hon är ju inte så gammal – och det är på något sätt väldigt härligt att läsa om kändisars tidiga år inom showbiz, tycker jag. Det känns ju nästan som skadeglädje när man läser om vissa vansinniga boendesituationer och så – men även om jag nu aldrig varit inblandad i showbiz så kan jag ändå känna igen mig, i det där unga, brinnande, ambitiösa. Men det är inte för ambitiöst, för det ska ju vara roligt också! 
 
Och det är det. Hela vägen igenom. På ett ömsint och på många vis faktiskt ganska lågmält sätt. Inte hela tiden – ibland är det allt annat än lågmält – men det är samtidigt fint. Hon skriver om viktiga och känsliga saker också, och jag kommer alltid att beundra denna styrka och förmåga att kombinera humor och allvar. Som ni säkert vet! 
 
Jag rekommenderar denna å det varmaste – mycket bra. Ser fram emot att bekanta mig mer med Amy P! Och för den delen flera andra som hon talar om, som Tina Fey och Mindy Kaling. Vi behöver fler roliga tjejer, helt enkelt! Amy Schumer har redan hittat sin plats i mitt hjärta – mer om det snart! 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven P

Kvinnoalfabetet är tillbaks efter ledigheten! Och vi har hunnit till bokstaven P 🙂 
 
 
Vilken kulturell kvinna på P har följt dig länge? 
Jag läste Pia Hagmars hästböcker i mellanstadieåldern, när jag själv höll på med hästar. Under senare år visade det sig att vi hänger på samma nätforum, och förra året läste jag hennes vuxenroman, Du och jag och vi, som lite skämtsamt (eller?) sägs ha inspirerats av forumet och allt som pågår där. Vare sig det är sant eller ej så är det en mycket bra relationsroman. 
 
 
Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på P. 
Första tanken här var Sylvia Plath – men sedan tänkte jag lite på kvantitet också, och svarar därför Jodi Picoult, som jag tycker skriver bra och viktiga böcker. Hon har ett väldigt bra språk, och hon tar upp svåra ämnen som organdonation, skolskjutningar, NPF och annat. Jag fascineras av hennes miljöer – delvis New England där vi ofta befinner oss i böckerna, men även amerikanska småstäder överlag. Jag tänker ofta på hur glad jag är att inte ha växt upp i en liten stad i Sverige, just för att folk pratar så förbannat – men det är betydligt värre i frireligiösa, konservativa USA. 
 
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på P vill du lyfta fram, som är kulturell men inte just författare? 
Underbara, fantastiska P J Harvey är en av mina stora idoler. Hennes album som namngivit bloggen – Stories from the city, stories from the sea – är ett mästerverk. Thom Yorke från Radiohead är med en hel del på skivan också och This mess we’re in – ovan – är underbar. 
 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på P har du ännu inte utforskat? 
Precis som Linda själv svarat så blir mitt svar Patricia Highsmith – särskilt efter att ha sett Carol häromveckan (den bygger på hennes roman The price of salt). The Talented Mr Ripley har legat i min TBR-hög hur länge som helst, och Främlingar på ett tåg ligger och väntar i plattan. Frågan är vad jag väntar på! 😉 

Dag 13 i #vintermedkulturkollo – #värme

Jag har jobbat hemifrån idag. Man skulle kunna tro att det betyder lite inlägg på fikarasterna. Nää. Inte idag. Det var full fart fram till fyratiden, och då gick luften ur mig efter att ha varit igång sedan före sju. 
 
Men nu har jag i alla fall hittat mitt bidrag till #vintermedkulturkollo på tema #värme – det blir en haiku! 
 
 
Nu Sveriges mästerkock på TV, och sedan blir det nog en film i sängen faktiskt. Lars Lerin och Christer Pettersson får vänta till i helgen – jag är jättetrött! 
 
 

Tematrio: Filmatiseringar

 
Veckans tema hos Lyrans Noblesser är: Berätta om tre filmer där du även läst boken/böckerna. Vilken var bäst, boken eller filmen? 
 
Jag, som trott att jag inte är någon ”filmperson”, har fastnat totalt för film det sista halvåret eller så. Kanske för att jag äntligen börjat få ro att faktiskt se en hel film? Spelar ingen roll – jag njuter i fulla drag och tycker att det är underbart att det finns så mycket bra! 
 
      

 
 
Winston Groom skrev 1986 romanen Forrest Gump som senare blev otroligt hyllad film med Tom Hanks i huvudrollen. Jag tycker att filmen är bättre än boken, som är förvånansvärt tunn (rent fysiskt, jag tror inte att den är 300 sidor ens). Boken är bra, missförstå mig rätt, men filmen är mästerlig. 
 
A clockwork orange av Anthony Burgess blev förverkligad på film av Stanley Kubrick. Jag har faktiskt inte sett hela filmen, vilket jag kanske borde göra innan jag uttalar mig, men av det jag har sett – kanske två tredjedelar – tycker jag att boken slår filmen med hästlängder. Jag hade boken klistrad i handen när jag läste den, jag läste överallt. 
 
High Fidelity av Nick Hornby är en av mina favoritromaner, och troligtvis den bok jag givit bort flest gånger också. I filmen har handlingen förflyttats från London, som ju verkligen är Hornbys hoods, till Chicago – vilket jag förväntade mig skulle vara ett riktigt kasst drag. Det var det inte – filmen är faktiskt riktigt bra. Jack Black som Barry är en ren fröjd. Men boken är fortfarande bättre! 

Veckans bokbloggsfråga – Vecka 2

 
Ny vecka, nya tag! Veckans bokbloggsfråga lyder: Finns din blogg med i sociala medier, så som Facebook, instagram eller twitter? Vad använder du de sociala medierna till, att göra reklam för bloggen, skaffa nya läsare eller interagera med läsarna genom diskussioner, tävlingar eller annat? 
 
Bloggen har fått en Facebooksida, men jag har inte gjort den offentlig ännu. Kanske till helgen! Känner att jag måste koncentrera mig lite när jag kör igång den så att det blir bra från början. 
 
Delar sällan inlägg på min privata Facebook, Twitter eller Instagram – men det har hänt. Oftast Twitter ~ främst för att det finns en dela-knapp på inlägget, ibland kommer jag på att just det, det här kan jag ju faktiskt tweeta. 
 
Jag tvivlar på att jag har fått fler läsare att tala om genom sociala medier – än så länge. Men jag tror att Facebooksidan kan bli en bra ”marknadsförare”! Dessutom ett utmärkt forum för diskussion med läsarna. Och tävlingar – ja, varför inte? 🙂 

Jarvis Cocker om David Bowie – plus #vintermedkulturkollo

 

Som så ofta säger Jarvis det bättre än någon annan. Eller, ja – det har kommit otroligt många vackra och tänkvärda citat om The Thin White Duke idag. Chockerande och väldigt tragiskt. 

 
Dagens tema i #vintermedkulturkollo är #snögubbe och det hampar sig faktiskt så att David Bowie har gjort en version av brittiska klassikern The Snowman – här kommer den. Requiescat in pace, Bowie. 
 
 
På Queens Facebooksida hade någon skrivit typ ”vilket gig, Lennon, Mercury och Bowie i himlen” – ja, tänk. 
 
Det har varit en konstig dag på sociala medier. 

IKEA-lampa #2

Jag hittade ju en IKEA-lampa i Nick and Norah’s Infinite Playlist – nu har jag hittat en till! 
 
 

Jajamen – även i The IT Crowd har de IKEA-lampor! Och papperskorgar från Wilkinsons 🙂 

 
Jag har börjat se serien flera gånger – tror till och med att jag har boxen, inhandlad för typ noll kronor någonstans ~ men har nu sett första avsnittet och känner inte igen någonting. Måste ha blandat ihop den med något annat. Strunt samma, för det är bra!