Författare: Annzah

 

 

Och känslan efter att ha läst den, eller lyssnat på den, är ungefär lika entusiastisk. 

 

Det är ju inget fel på denna boken. Men jag kan faktiskt inte riktigt förstå varför så många är så lyriska över den. 

 

Premissen kan ni. Cecilia i Sydney hittar ett brev av en slump, som hennes man John-Paul har adresserat till henne, och märkt ”Öppnas i händelse av min död”. Han är ju inte död, men naturligtvis måste Cecilia veta vad detta är för något. Har han varit otrogen? Utomäktenskapliga barn? Är han kanske bög? Han har ju faktiskt en aprikosfärgad tennisskjorta som han stryker själv… 

 

Så följer vi Tess, som driver bolag tillsammans med sin man Will och sin kusin Felicity. Det är bara det att Will och Felicity har bestämt sig för att de är förälskade i varandra. Tess drar till sin mamma i Sydney med sonen Liam. 

 

Och Rachel, en äldre kvinna som sörjer mordet på sin dotter för många år sedan. Hon finner glädje i att passa sitt barnbarn några dagar i veckan, men får nu reda på att sonen och svärdottern tänker flytta till New York i två år – och ta med sig sonen, förstås. Hur kan de göra så här mot henne? 

 

Allt kretsar kring en påskhelg vid St. Angela’s katolska skola i Sydney. (De äter väldigt mycket hot cross buns – som översatts till ”korsbullar” och jag trodde att det var hemsnickrat, men man säger tydligen så. Let me tell you – hot cross buns är verkligen inget att hänga i julgranen. Kompakta russinbullar, helt ointressant.) Och ja, det finns bitar som jag gillar, det finns en viss humoristisk bit som är trevlig, men det är ganska tillrättalagt och välordnat och förutsägbart, alltsammans. Visst, det kommer en twist mot slutet som mest är konstig, men annars blir man inte direkt överraskad eller chockad på någon stadig basis. 

 

Men – samtidigt, det är ganska trevlig läsning. Kerstin Andersson är en så himla bra uppläsare och det är ju, ja, trevligt att lyssna på henne. Men trean på Goodreads var generös, för mig. 

 

Och jag blev inte besviken 🙂 

 

Det är Diana som är berättare i denna första boken. Hon går i sjuan och gillar att fika med sina bästisar, Maja och Nisse. Eller Anisa, som hon egentligen heter. Livet går sin gilla gång – tills Edgar Flemming börjar i skolan. Diana blir genast kär i honom… men det blir Maja och Nisse också! 

 

Vem vinner? 

 

Eller kommer något annat intressant objekt först? 

 

Superfint, trovärdigt och gulligt. Påminner lite grann om Ingrid Olssons ”Långt ifrån”-serie, lite grann om Lin Hallbergs serie om Klara, Anton och de andra – och faktiskt lite grann om Louise Rennisons böcker om Georgia. Mest för att lillasystern påminner om Libby tror jag, men det är ju hur som helst en positiv jämförelse från mitt håll, eftersom jag älskar dem. 

 

Jag lär alltså fortsätta med serien – tror att Maja och Nisse får berätta varsin av de kommande böckerna – alldeles lagom mysig läsning en regnig eftermiddag eller en kväll när man går och lägger sig lite tidigare än man egentligen måste… den där ”skönaste-stunden-på-hela-dygnet”, ni vet? 

 

Men – jag tror inte att jag kan. När jag skulle välja bok bland de jag håller på med i helgen så släppte jag allt och valde Hennes iskalla ögon istället. Det är verkligen en höjdare att kunna skifta media som man kan på Storytel, även om jag har lite svårt att vänja mig vid det. 

 

Och ja, jag älskar Gerhardsens böcker! De är så himla bra. Lagom blandning av polisiärt arbete, relationer, samhälle och spänning. 

 

Två kvinnor, till synes helt orelaterade, försvinner under samma iskalla, snöiga dygn. Eva-Lena bor med man och vuxen son och två hundar, jobbar på skönhetssalong och är väl kanske inte den mest omtyckta personen i världen. Lite svår, tycker man. Och Heidi försvinner efter en utekväll med tjejerna. Bästa kompisen Julia försöker få tag på henne och hon får svar på sms, men det kan inte vara Heidi som har skrivit dem. Hon skulle aldrig särskriva halsfluss… 

 

Båda har levt under hög stress och press i privatlivet, och detta är i mångt och mycket en berättelse om misshandel – psykisk och fysisk. 

 

Allting hamnar förstås på Conny Sjöbergs bord, och tillsammans med de andra kollegorna på Hammarbypolisen försöker han hitta samband mellan de två försvunna kvinnorna. När man upptäcker att Eva-Lenas sängkläder har bytts ut och att det finns massor av blod i sängbotten tror man att man har identifierat mördaren – men kan det vara så enkelt? 

 

Spännande och i lagom tempo – något jag uppskattar väldigt mycket i en deckare. Men jag förstår inte vad som har hänt med ”bihistorien”, Petra och ”den andre mannen”? Den har tagit upp mycket plats i de senare böckerna men nu – ingenting! Underligt. Sedan förstod jag inte riktigt vad som hände med Jamals sidohistoria, men jag kanske var okoncentrerad. Den var inte så intressant ändå, kanske. 

 

Det är synd att det bara finns två böcker kvar, för jag tycker väldigt bra om detta! 

 

 

Hennes hem är en by nära det som en gång i tiden var ett glamoröst Acapulco. Livet är tufft för Ladydi och de andra flickorna i byn. Mödrarna är hårdhudade men livrädda och papporna har rymt. Ständigt får de alla vara på sin vakt, ett grymt hot om kidnappning hänger över dem. Och en dag händer det.

 

En kraftfull bil med knarkkartellens män beordrar den vackraste lilla flickan in i bilen och lämnar byn. Ladydis berättelse är inspirerad av en verklighet som gäller för många flickor och kvinnor i dagens Mexiko men som inte många känner till. En värld där flickor försöker likna pojkar så länge det är möjligt för att inte kidnappas och säljas, och där polisen är lika farliga att kontakta som de kriminella.