Stories from the city, stories from the sea

Mår MYCKET bättre nu, tack och lov. Det blev några jobbiga timmar där, men jag åt lite pasta till lunch och det funkade, och kunde till och med gå ut i någon halvtimme på eftermiddagen och njuta av solen och min bok (Anhörig av Katerina Janouch – tillräckligt för att få vem som helst att aldrig vilja titta på en drink igen).

Har även gjort några saker idag som jag har undvikit och skjutit upp och det är jag faktiskt stolt över. Kanske mest vanliga saker, men för mig med värken och allting har det varit otroligt jobbigt att ens tänka på det. Men, nu är de i alla fall gjorda (ja, en är halvklar men jag kan inte avsluta just den grejen just nu) och det känns bra. Fler projekt på gång naturligtvis, och jag har fortfarande böcker att ta itu med, men en sak i taget får lov att vara nog just nu. Lite energi vill jag kunna spara till vanliga, trevliga, sociala bitar också, och just energinivåerna kan jag inte göra mycket åt nu när jag åtminstone har börjat äta igen.

Annars har en geting med persienn-fetisch flyttat in här. Fast nu undrar jag om han faktiskt kanske har hittat ut… han har suttit bakom persiennerna i ett vidöppet fönster i ett par dagar, kommit ut då och då för att flyga runt på ett mycket hotfullt vis och sedan flugit in bakom en annan persienn. Er, okej. Jag är inget fan av getingar men jag fattar ju att jag inte direkt kan ringa vicevärden för att be honom komma och ta itu med den, så jag har faktiskt hållit lugnet någorlunda, peppar peppar, även om det blev några lite halvskojiga danssteg här förut när jag funderade på att gömma mig i klädkammaren…

Har tänkt laga alaska pollock i ugnen till middag – vit fisk ska ju vara snällt och fint mot en lite ”trött” mage men jag tänker inte koka den för jag har ingen potatis att ha till och allt annat än potatis och äggsås – eller möjligen persiljesås – är otänkbart till kokt vit fisk – men inte tänkte väl jag på att tina den tidigare, och inte har jag micro. Hurra. Den simmar i kallvatten i diskhon nu, vi får se hur det går 🙂 tänker foliepaket med lite hummerfond, smör, dill och kanske hackad lök och tomat. Gröna bönor eller sparris till… eller det kanske är idiotiskt att ens tänka på bönor för tillfället. Jaja, time will tell, det kan mycket väl sluta med något betydligt enklare om fisken inte tinar! Trodde att det skulle vara filéer och inte ett jätteblock…

Tja. Just när allting kändes lite bättre (värken har slutat vara konstant, peppar peppar) blev jag jättekass i magen i helgen. Det blev bättre i söndags kväll och var helt okej igår men natten har varit ett helvete. Usch. Så den intervjun fick lov att skjutas upp. Kan inte tänka mig något värre än att sitta på spårvagnen i rusningstid och desperat behöva… nej tack. Så jag är hemma i sängen nu, dricker kopiösa mängder lättdryck vilket går bra (petade i mig en liter svart vinbärs imorse vid fyra nån gång och blev knappt ens kissnödig – man ska med andra ord passa sig för uttorkning – nu apelsin) och tittar på gamla avsnitt av Sjukhuset på TV3Play. Fick knappt sova någonting inatt men lyckades med nästan en och en halv timme oavbruten sömn nyss, så det är alltid något. Det gör stor skillnad. Likaså gjorde en skön dusch även om det fick gå fort!

Har jag nämnt att jag är kär i min dusch? Den är stooooor (man skulle kunna vara tre därinne utan att knö något nämnvärt), trycket är helt otroligt och det är lätt att ställa in värmen så det blir perfekt. Med Barnängens shampoo och balsam och ett urval duschgeléer från M&S (Andys föräldrar var roliga med sånt – det visste att jag tycker väldigt mycket om sådant och jag fick därför alltid typ fjorton stycken i julklapp eller födelsedagspresent – likaså andra saker, ett år fick jag sex kokböcker, ett annat sex eller sju olika oljor) samt världens skönaste och billigaste ansiktspeeling är det ett litet paradis för en stund. Det har gått så långt att jag typ börjar skura väggarna varje gång jag är därinne bara för att slippa gå ut.

Och på tal om att gå ut är det ju naturligtvis strålande vackert väder just när jag inte vågar mig ut. Klarar jag en timme på raken ska jag ta en promenad sedan i alla fall även om det bara blir för att sitta på bänken utanför ICA en stund och sedan hem igen. Frisk luft och D-vitamin, ja tack. Har fönstren på vid gavel också för att det inte ska bli så varmt och det doftar ljuvligt gott av nyslaget gräs då gubbarna nere på gården sysslar med planteringarna. Tur att jag inte är allergisk mot gräspollen…

Ja, jag vet att jag börjar tjata om henne då och då. Men hon är så jäkla bra. Som sagt läste jag om dyngkåt och hur helig som helst nyss, och den har blivit kvar i badrummet – jag är en sån person som inte ens kan borsta tänderna utan något att läsa, så jag slår upp den och läser en krönika eller ett par tre blogginlägg då och då.

En sak jag älskar med henne är att även om hon blottar sin sårbarhet, sorg och sitt vemod, ofta, ofta, så pratar hon även mycket om vikten att få vara glad. Och visst är det viktigt. Jag läste just lite om en segelsemester när jag borstade håret, och hon säger något i stil med att ”En glad kaptenspappa är mycket bättre på att laga motorer. En glad och tillfredsställd hushållerskemamma orkar mycket mer”. Såklart att det är så. Om det bara vore enklare att BLI glad ibland, för det är ju inte alltid så himla lätt.

Inte för att jag INTE är glad just nu, det var inte riktigt det jag var ute efter, men nu vet jag inte riktigt hur jag ska formulera mig. Kanske det är så enkelt att man ska le lite extra när solen skiner, när man hör en bra låt, när man har något roligt att se fram emot? Vissa gör ju det, vissa är sådana av naturen, men det är inte alltid så för mig i alla fall. Vissa människors sällskap får mig att vara sådan enklare dock, att skratta spontant åt något jättetramsigt för hundrafemtonde gången, att dansa på gatan sjungande ”You’ve got Tourettes but you’re remarkably dressed”, att glädjas åtdet lilla, så att säga.

Blev detta ett deppinlägg nu? Det var inte meningen, tvärtom.

Skratta några extra gånger idag. För min skull? 🙂 (Behöver ni hjälp så titta på NittiLeaks ikväll – jag tror att det kommer att bli riktigt riktigt bra! 1994 var ett bra år.)

För varmt för att sova inatt – och inte kom jag ihåg att jag faktiskt har en gammal fläkt heller förrän långt fram på morgonkvisten så jag har väl slumrat några timmar i korta perioder. Sov dock rätt ordentligt någon timme på soffan – svalare av någon anledning – och drömde bland annat att jag hade två söner, Krimse och Oldsberg. Krimse var väl att fint namn?

Jag hatar att vara för varm! Det är inte svetten-rinner-varmt, men varmt nog för att vara riktigt störande. Vågar inte ens tänka på hur det kommer att bli i eftermiddag – alla mina fönster ligger i västerläge… och jag har massvis att göra under dagen som involverar fysisk ansträngning. Jaja. Har dock fattat det mogna beslutet att inte sätta igång förrän jag har vaknat till liv ordentligt för då blir jag bara slarvig.

Magen klappade ihop i helgen så det är därför jag inte har skrivit, har varit mer eller mindre utmattad och bara inte orkat. Nu är det bättre, tack och lov, för jag har intervjuer och möten i veckan och såg INTE fram emot att sitta på gruppintervju när man helst av allt vill ha väldigt nära till faciliteterna.