Alltså. Ja, jag skrattar ganska ofta åt GPs brist på korrekturläsning, men jag vet ju att det körs maskinellt nuförtiden, så även om det är roligt så tar jag det med en nypa salt så att säga.
Detta är dock fantastiskt roligt:
Jag visste faktiskt inte att polisen hyr in torpeder.
Ja, jag ska lägga mig snart, men allvarligt:
Finns det någon chans att John kunde ha gitarren högre upp under hakan?
Innan hon blev tokig, uppenbarligen. Men vad har jag att säga, jag gråter som ett barn:
Ja, det hoppas jag verkligen! 😉
Så här korkskruvat kan tydligen världens spikrakaste hår bli efter ett par timmar i klämma…
Totalt oklart hur jag lyckades knäppa bilden som den ser ut, men vad gör man inte för konsten
Sömnprat är ju fruktansvärt kul. Särskilt på Knivlisas blogg.
Nu har jag ju ingen som rapporterar vad jag säger för tillfället (vilket kanske är lika bra) men jag blev påmind igår om en incident som inträffade för kanske elva år sedan, då jag förde en fullt normal konversation med min dåvarande pojkvän en tidig morgon (fast jag hade ju ingen aning om att jag konverserade då) för att sedan plötsligt sätta mig upp, glo honom stint i ögonen, säga ”JAG ÄR EN DISKMASKIN” med ganska argt tonfall för att sedan kasta mig tillbaks i sängens mjuka vrå, vända mig om och fortsätta sova.
Tja. Lite underhållning får man bjuda på.
This is my truth, tell me yours!
Gårdagen blev bättre efter lite TV-tittande och ett långt oväntat telefonsamtal samt lite snicksnack med kusin Fredde som kommer på besök på lördag, antingen till lunch eller Melodikryss-brunch, ska bli jätteroligt! Telefonsamtalet medförde även att jag får middagssällskap imorgon, också väldigt trevligt.
Kunde dock inte somna förrän vid sextiden imorse och vaknade bara ett par timmar senare, mindre kul. Tog en liten tripp till Frölunda Torg med planen att köpa en flaska vin till imorgon, men jag blev så yr och konstig att jag var tvungen att åka hem – var totalt övertygad om att jag skulle ramla ihop vilken sekund som helst, att knän och vrister bara skulle ge vika och blev nästan osäker på om jag skulle lyckas ta mig hem, det var som om benen inte ville bära mig och som om jag liksom inte var i min egen kropp, på något sätt. Surr i öronen, darrig, nästan domnad i benen. Det är väldigt varmt och kvalmigt ute, men sist jag kände mig sådan här var på vintern förra året någon gång, utomhus, så det är inte nödvändigtvis det. Kanske bara är sömnbrist i kombination med de andra underbara sviterna efter körtelfebern, men jag är ju expert på att Google-diagnostisera mig själv och jag börjar undra om det var någon sorts ångestattack. Jag såg ut ungefär som Skräphögen i Fragglarna när jag såg mig själv i hisspegeln här hemma, genomsvettig i håret (ursäkta, fräscht, I know), med mascaratårar i det totalt likbleka ansiktet. Nice.
Nu när jag sitter hemma i sängen känner jag mig rätt okej igen, dock fasar jag lite för tanken att åka någonstans ensam och att det ska hända igen. Det är en obehaglig känsla, särskilt när jag vet (eller hoppas åtminstone) att jag har en del möten och intervjuer på väg, det blir som en tvångstanke, tänk om jag ramlar ihop eller spyr på deras kontor? Nej, så får man inte tänka. Ska läsa om Mia Skäringers text om tvångstankar, ta några djupa andetag och försöka stänga av lite grann. Så gör vi.
Nej, det är verkligen inte min dag idag. Usch!
Först och främst ringde AF och ställde in mitt möte hos dem då konsulenten, eller vad de kallas, fortfarande är sjul. Inga problem, naturligtvis. Tills människan i luren informerar mig om att hon måste anmäla eventuell a-kassa om att jag uteblivit från ett möte. Det var väl knappast mitt fel? Nej, just det. Jag ringde senare och pratade med någon som tydligen var chef och bad så väldigt mycket om ursäkt. Lugnt, såklart, men allvarligt – lite sunt förnuft?
Andra omgången med brist på sunt förnuft var när företaget jag skulle på intervju hos i eftermiddags ringde för att säga att intervjun blivit uppskjuten en halvtimme. Ännu en gång, inga problem. Sedan passade människan i luren på att kolla att jag var medveten om att det handlade om 3-5 timmar i veckan på enbart provisionslön? Eh, nej. Tjänsten utannonserades som ”telefonist”, vilket jag tog att betyda som att man svarar i telefon, inte telesäljer. Det var dessutom en gruppintervju i eftermiddags, vilket jag gissar betyder en massa töntiga gruppsäljintervjuer. Nej tack.
Missförstå mig rätt, alla jobb är bra jobb när man inget har, och hade det varit ordentligt med timmar hade jag gett det en chans, men jag vet att jag är värdelös på att sälja och cold calling, så för 3-5 timmar i veckan hade nog resan till intervjun kostat mer än vad jag skulle tjäna på en månad. Sa dock till dem att de gärna får höra av sig om något annat dyker upp.
Annars har jag sökt massvis med jobb idag som jag hittade på en site jag inte sett förut så förhoppningsvis kommer något gott av det 🙂
Slogs även med dammsugaren förut, sladdvindan har lagt av och jag tycker inte att den suger ordentligt heller. Suck!
Och så har mitt nya husdjur, den väldigt stora och saktflygande getingen, dykt upp igen. Den är besatt av att vara bakom persiennerna. Igår skulle den absolut vara bakom bokhyllan, igår kväll försvann den någonstans bakom soffan och idag såg jag den senast flyga in genom handtaget på en kartong med kokböcker som jag inte packat upp då allting ska in i köket när jag får in min hylla där.
Till råga på allt har någon jag trodde var en god vän svikit mig fruktansvärt och jag är förbannad – men det är väl skit samma, vederbörande var uppenbarligen inte en god vän. So there.
Värken har slagit tillbaks igen också, naturligtvis, och jag är fruktansvärt trött i hela kroppen – det måste ju vara nåt fel – så jag har krupit upp i soffan och planerar inte att göra så mycket mer än att typ se på TV och dricka äpplejuice ikväll.
Ska bekänna en sak också… jag gick till pizzerian förut och handlade BARA pizzasallad. Jag blev så vansinnigt sugen och hade varken tid, ork eller ingredienser till att göra egen. Gott som farao var det i alla fall 🙂
Nej, nu ska jag koppla på optimismen och hoppas på lite god underhållning istället. Förresten hoppas jag på regn också, det har varit riktig åskvärme idag. Nu är det svalare, men lite regn skulle inte sitta fel. Det får gärna åska också, den dumma personen jag skrev om ovan är svinrädd för åska så jag kan ju tänka på honom då och hånskratta lite 😉
Hörde just Dressman-reklamen och trodde att de sa privatshorts när det nog handlade om piratshorts. Det blev en spännande stund av undran – vad farao är privatshorts?
Sedan undrar jag även – vet nån om det är Tina-vad-hon-nu-heter, Pilla i Tre Kronor, som snackar i Ramlösa-reklamen?
Nu när du finns-Linda länkar till två bra bloggar som jag också har lagt till i länklistan. Monas Universum är tydligen välkänd vilket jag inte visste men jag skyller på att vara nyligen återinvandrad, och Milk Addiction, som jag inte *tror* är så jättestor men mycket bra hittills.
Sedan har jag även lagt till Lina, som jag läst ett bra tag men inte kommit mig för att länka. Det var ett tag sen jag gick igenom listan. Kanske den mest gripande blogg jag någonsin läst. Börja från början och läs framåt. En så fin tjej.
Detta kaffe ÄLSKADE jag på gymnasiet men hade praktiskt taget glömt av det tills häromveckan när jag hittade det på Hemköp på Frölunda Torg…
Gevalia Ebony, så vansinnigt gott! Mamma brukade köpa det ibland när jag bodde hemma för jag tyckte att det var så himla gott men slutade väl när jag flyttade ut så jag har inte druckit det alls på nästan tio år (ungefär som att hon bara köper tagliatelle nu men jag tycker INTE att det passar till svensk köttfärssås – sist tog jag med mig egen pasta ;)) – men nu så… gud så gott det är.
Serverade pappa ett par koppar i torsdags och han jublade över hur gott det var, får se om han övertygar mamma att börja köpa det igen istället för det himla Zoegas hon envisas med nu…
Och dyrt är det inte heller (förr såldes det bara i kvartskiloförpackningar vilket blev rätt pricey) – tror att jag betalade 36:90- för ett halvt kilo.
Stories from the city, stories from the sea 