Nytillskott i familjen

Jag hann in på Indiska förut. Det gick… som det gick. Men jag är extremt nöjd med alla tre! De färgglada var sänkta från 349:- till 199:- så skynda och fynda. 
 
 
 
 
Den grå faller så oerhört snyggt också, draperingen i sidan är en riktigt trevlig detalj. Det är många fester och annat nu i december, så det är egentligen hemskt lämpligt att köpa klänningar. Jodå. Jag lovar! 

55 låtar med ”killer opening lines”

Jag irriterar mig lite på NMEs ständiga listande – men detta var ganska kul. 55 låtar med ”killer opening lines”. 
 
Vissa har jag överhuvudtaget inte hört, men dessa två är ju klockrena: 
 
   

 
 
Läs gärna hela texten till Up the Junction här – den är ganska speciell. Och tragikomisk! 
 
Vansinnigt kul bild på Suede där också. 

Kaffepaus

Dubbla möten i stan i förmiddags innebar tid för en kopp tomtelatte och en lässtund innan gympapasset 🙂 

Jag läser Bara människor av Anne Liljeroth, och har gjort så för länge. Vet inte varför det gått så segt, men nu har jag fastnat för den rejält. Mycket bra. 

Hann med en blixtshoppingrunda också. Mer om det senare 😉 

Tematrio: Anna, Karin, Elisabeth

 
Lyran har nyss haft namnsdag och ska snart ha det igen. Hon heter Anna Karin Elisabeth, och därmed baseras veckans tematrio på dessa vackra namn (jag heter själv Anna Karin): Berätta om tre böcker/texter vars huvudpersoner eller författare heter Anna, Karin eller Elisabeth! 
 
  
Först och främst har vi Anna Maria Lenngrens fantastiska, ironiska Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. Den är lång, och vi ska inte läsa hela här, men en stanza kan vi ta: 
 
Med läsning öd ej tiden bort – 
Vårt kön så föga det behöfver, 
Och skall du läsa, gör det kort. 
Att såsen ej må fräsa öfver!
 
Läs den i sin helhet på Projekt Runeberg! 
 
 
 Jag hade kunnat köra poesi genomgående idag – det är inte så svårt att hitta en Karin som är poet – men nu känner jag att jag inte har tjatat om årets höjdpunkt, To my love av Karin Aspenström, på länge – så nu behöver jag göra det. Läs gärna vad jag skrev häromsistens här.
 
Helt fantastisk – jag går fortfarande och tänker på den, och jag lyssnar ofta på Spotifylistan som hör till boken – ni hör, bara en sådan sak – en bok med tillhörande Spotifylista! Och inte vilken Spotifylista som helst, utan en med Suede, Blur, St. Etienne, Belle & Sebastian och… ja, en massa annat på. 
 
 
 
Min Elisabeth får lov att bli en Elizabeth, och det blir Elizabeth Bishop. Här med dikten One art.
 
The art of losing isn’t hard to master; 
so many things seem filled with the intent
to be lost that their loss is no disaster,

Lose something every day. Accept the fluster

of lost door keys, the hour badly spent.
The art of losing isn’t hard to master.

Then practice losing farther, losing faster:
places, and names, and where it was you meant
to travel. None of these will bring disaster.

I lost my mother’s watch. And look! my last, or
next-to-last, of three loved houses went.
The art of losing isn’t hard to master.

I lost two cities, lovely ones. And, vaster,
some realms I owned, two rivers, a continent.
I miss them, but it wasn’t a disaster.

– Even losing you (the joking voice, a gesture
I love) I shan’t have lied. It’s evident
the art of losing’s not too hard to master
though it may look like (Write it!) like disaster. 

Här kan man läsa en intressant artikel om Elizabeth Bishop om man vill, som bland annat tar upp just denna dikt.  
 

 

Kulturkollos Tisdagsutmaning: Ge en bok ett pris

 
Johanna skriver: Det är inte varje dag vi kan vara allsmäktiga men idag tänkte jag att vi skulle vara det. Idag får nämligen var och en av oss välja en bok att ge det finaste litteraturpris som finns (jag har inget namn på det men ni kan tänka er ett). Jag tänker att det svåra inte är att ge en bok ett pris utan att bara välja EN bok. Det behöver inte vara en nyutgiven bok så gräv i arkivet ni. Så tänk efter noga och så berättar ni vilken bok och varför som ni vill prisa! 
 
När jag ska svara på sådana här frågor ska jag inte börja gräva, varken i arkivet eller i mitt eget huvud, utan svara snabbt för annars blir jag sittande i flera timmar och funderar och filosoferar och omvärderar. Därför svarar jag, som jag så ofta gör när det handlar om favoritböcker, Den hemliga historien av Donna Tartt. Därför att jag tycker att den har allt. Jag saknar ingenting. Liksom – collegeroman med kulturfokus, mord, spänning, underliga relationer, oerhört språk, man lär sig massor, en sorts mörk humor som slingrar sig genom hela historien – ja, jag tycker så ofantligt mycket om den, och skulle gärna vilja tilldela den detta finaste litteraturpris som finns! 

Tassimo Gevalia Milea

 
Testar något nytt idag! Det är ganska mjukt, men ändå med bett och smak. Gott! Dessutom trevligt att det blir så mycket – nästan tre deciliter gör en sådan här kapsel. 
 
Det absolut bästa var ju ändå detta: 
 
 
Som att hälla upp en Guinness! Och till slut blev det, mycket riktigt, alldeles svart. Jättegott. Och av någon aledning blir ju kaffet godare med lite skum på. Gärna sådant här krämigt kaffeskum och inte bara mjölkvisp. Ja, det blev en bra start på dagen. Nu ska jag och Milea fortsätta umgås. 

Oreochoklad, The Cure och andra bra saker

 
En bra dag idag. Har skrattat så att grannen trodde att jag grät, fikat, haft bra möten och ätit god mat två gånger om. Och druckit Oreochoklad. 
 
En rolig sak som hände var att sagda granne knackade mig på axeln för att fråga om jag hade hört att The Cure kommer till Göteborg nästa höst. Detta var härligt för det betyder att hon på något sätt dragit slutsatsen om att jag gillar bra musik – det har vi nämligen aldrig diskuterat 🙂 
 
Men nu blir det faktiskt läggdags och ett avsnitt The Big Bang Theory i horisontellt läge. Om jag orkar. 
 
Bonne nuit – à demain! 

Ännu ett klipp ur ”Bara vara Jojo” av Niki Nordenskjöld

Jag bara måste, för detta är så härligt. Här har Jojo precis fått veta att kompisarna har en anteckningsbok där de skriver saker om folk i klassen. När kompisen går på toaletten… 
 
”Då kunde jag bara inte låta bli att öppna den och se efter vad de hade skrivit. Jag förberedde mig på det värsta och kollade underm itt namn. Jag blev väldigt förvånad, det stod inget hemskt alls. Under ”Karaktärsdrag” stod det ”Smart, rolig, kan vara ganska uppkäftig” och under Utseende stod det ”Sotvacker”. Inte för att jag förstod exakt vad det betyder, men det lät inte så väldigt dåligt ändå! Ordet vacker var med! Jag blev helt snurrig i huvudet av att några i klassen har suttit och tänkt om mig och kommit fram till att jag är SMART! Och VACKER! Och ROLIG! Jag vet ju själv att jag är allt det, men jag trodde verkligen inte att någon annan visste det.” 
 
Så fantastiskt! Hoppas att alla elvaåringar vet sånt här.