Thanksgiving på mitt sätt

Jag lovade ju att berätta mer om min låtsas-Thanksgiving, så här kommer bilderna och lite annat. Bilderna är sådär – jag hade knappt någon juice i telefonen så jag var tvungen att vara snabb som bara den 🙂 
 
 
Kycklingen gjorde jag alldeles som vanligt. Smälte smör och blandade med soja, kryddor och saften från en halv pressad citron. Resten av citronen samt två hela vitlöksklyftor åker in i kycklingen, och så penslar man hela ytan med smörblandningen. Tid i ugnen beror på hur rosa du vill ha din kyckling. Nej, jag skojar bara – men googla utefter vikten på din fågel. Min vägde 1,1 kg och jag hade väl inne den i en dryg timme. 175 grader. 
 
 
Green bean casserole – ja, recepten jag läste verkade tycka en burk gröna bönor, en burk svampsoppa och en burk rostad lök. Jag gick ifrån det lite grann och gjorde en egen svamp”röra” – sautérade skivade färska champinjoner i smör med salt och peppar, blandade ner lätt-crème fraiche, soja och grönsaksfond och lät puttra. Ner med bönorna i en form, strödde rostad lök över och sedan svampblandningen och lite mer rostad lök och riven ost på toppen. In i ugnen tills det ser gott ut 😉 Jag ställde in den när det var en halvtimme kvar på kycklingen. 
 
 
Jag älskar sötpotatis högt och rent. Har mest ätit det antingen som ”vanliga rostade rotfrukter”, eller som för ett antal år sedan när jag hade pippi på att skiva dem och ugnssteka med massor av lime, flingsalt och piri piri. Denna varianten var ny för mig men OJ så gott. Kokade i kuber och mosade med elvisp tillsammans med smör, salt och vitpeppar. Och mjölk. Med andra ord som ett alldeles vanligt potatismos men helt enormt gott! 
 
 
Böngratängen ser inte så god ut här, men det är den. Allt var gott, även om kycklingen var lite tanig, det var inte mycket kött på brösten. Får operera lite närmare på söndag. 
 
Om en timme åker jag – det blåser och regnar som sjutton så jag har faktiskt beställt en taxi. Finns bara ett endaste bussalternativ och då hade jag varit framme typ trekvart före tåget går, så nä – det får vara värt ett par hundra. Om inte annat är det lätt värt det för min egen privata peace of mind. Jag är en nervös själ i vissa situationer… 

Fredagsmys på hög nivå

Utöver smärtan (the horror!) så har det varit en jättebra dag! En trevlig förmiddag med mycket skratt och härligheter, och sedan gick vi över till Radisson Blu Riversides restaurang, Cuckoo’s Nest, och åt lunch med deras säljchef – oerhört trevlig tjej som heter Therese. Jag åt halstrad röding med variation av morot och curry-beurre blanc – mmm! 
 
Så kom jag tillbaks till kontoret – de andra gick på en visning men jag behövde reda upp en grej före mötet kl 14 – och upptäckte detta! 
 
 
Fina lokalvårdartjejerna hade plockat fram adventsljusstakarna! 
 
Och på eftermiddagen åkte B och E iväg till Blomsterlandet och köpte en silvergran till receptionen. Om vi hade mysigt när vi klädde den? Jaa! 
 
 
Det är inte granen som är sned, det är jag. Det var stört omöjligt att få ett fokuserat foto så jag fick nöja mig med detta som åtminstone inte ser ut som… grön ärtsoppa. 
 
Ikväll har jag haft roligt i köket – jag visste att jag skulle göra helstekt kyckling, och så kom jag på att det kunde vara roligt att göra typiska Thanksgiving-tillbehör. Så sweet potato mash och green bean casserole blev det. Mer om det imorgon! 
 
Nu är På Spåret slut och jag ska gå och lägga mig alldeles snart. Rätt nöjd med min poäng, fast jag slutade räkna efter första staden insåg jag för sent. Måste få sträcka på ryggen innan jag blir tokig. Och imorgon ringer klockan halv sex – som vanligt – för det är ju dags för Varberg och Halländsk bokmässa! Ni följer väl med? 🙂 

Endless Ocean från M.U.S.

Jag lyssnade på Veckans Bläcka på väg till jobbet igår, och det pratades om blått ögonsmink och att det är helt rätt i tiden. Jag tänkte att mmm, det kanske är snyggt – även om jag mest förknippar det med vad vuxna hade när jag var barn. Blå eyeliner och kanske till och med blå maskara. 
 
Så kom min Glossybox igår och vad fanns där om inte en blå eyeliner från Make Up Store? 
 
 
Jag har blått på mig idag – eller åtminstone blå toner blandat med lite annat – så jag har provat, tillsammans med en ljus skimrande skugga. 
 
 
Tyvärr såg jag ut som en massmördare alternativt annan galning på hela bilden, så jag klippte. Men tror att det blev rätt bra, tyvärr blir det såsigt när det är såhär mörkt. 
 
Ska berätta om ett par andra saker som kom i boxen senare men nu hinner jag inte. Men jag hinner berätta att med senaste Amelia, som jag prenumererar på men aldrig hinner läsa i tid, fick man en Blå Band-sås. Fem Peppar Bistro. Otroligt kul grej tycker jag, en sådan man kommer ihåg. Jag vet inte varifrån jag har fått t.ex prover på krämer och sådant, men nog kommer jag att komma ihåg Amelia när jag lagar Fem Peppar Bistro-sås! Till… något. Ja. 

Lite vinthund, någon?

Jag har drabbats av någon underlig ryggåkomma som verkar gå från korsryggen ner i svanskotan. Förstår ingenting, men vad ONT det gör. Kan knappt sitta ner, fy! Håll tummarna för att det går över med lite rörelse idag, det brukar det ju göra om det är en nerv som satt sig i kläm. 
 
Igår tvättade jag min vinterjacka. Mmm, det låter enkelt. Och det var det väl egentligen i ärlighetens namn – men när den kom ut ur torktumlaren var det vita fläckar utmed varenda söm. Det var mindre kul, förstås. 
 
Men något som var kul var detta: 
 
 
Bara lite vinthund, inte mycket! 
 
Så jag har inte sovit så bra inatt (pga rygg ej jacka), men det är ju ibland ganska produktivt – för nu har jag bestämt årets adventskalender i bloggen. Det var ju givet egentligen och nu undrar jag om jag kommer att vara ensam om det, men det får vi se. Det är inte hela världen om inte. Har även läst ut en hemsk bok, Han kallar sig Esmeralda – fy, så ruskig, men ack, så viktig. 
 
Jag är så glad att det är fredag för jag är trött – det har varit en intensiv vecka, och nästa är ännu mer knökfull. Fast bara med roliga saker, såklart. Vid lunch idag ska vi bort till grannarna (Radisson Blu Riverside) och få en visning samt något att äta, och i eftermiddag har vi gruppmöte. Jag erbjöd mig att fixa fika till mötet och det tyckte chefen var en bra idé, så nu blir det saffransfläta och mintchoklad-Ballerina till mellanmål. Och efter det hoppas jag på att kunna åka hem. 
 
Jag köpte en hel kyckling igår som jag tänkte tillaga ikväll – kanske skulle jag göra tillbehör med en Thanksgiving-twist? Får fundera på det – tänk, vad mycket tänk man kan få ur sig mitt i natten! 

Tell me lies, tell me sweet little lies…

 
Ja, vad tror ni? 
 
1. Här tror jag att vi är skyldiga lite till mans – men i vissa situationer måste man. Det går inte att berätta för en nästan-främling att nä, jag tror att katten är otrogen och har inte sovit en blund. Annars tror jag att jag är någorlunda ärlig med omgivningen – men man är ju selektiv om vad man berättar. 
 
2. Nja – det brukar jag inte säga (om det inte är sant, vilket det ofta är eftersom jag aldrig har på ljudet. Jag hör ju den inte ens när jag svarar i tid) – däremot kan det hända att jag behöver förflytta mig för att ta ett samtal, eller förbereda något, kolla upp något, öppna något på datorn – och då ringer jag upp och har säkert sagt att jag inte hörde telefonen. 
 
3. Det säger jag inte om jag inte menar det. Tycker att det är väldigt trevligt att både säga och höra när man träffar någon man tycker om, och jag blir lite bestört över att det är en så vanlig lögn för där förstår jag inte varför man skulle säga det om man inte menar det. Det är ju oftast för att man inte har setts på ett tag, eller för att man träffas oförhappandes – jag tycker inte att det är något som förväntas sägas bara sådär. 
 
Ja, vad tycker ni därute?