Kvinnoalfabetet – Bokstaven T

Dags för Kvinnoalfabetet! Denna gången blir det bokstaven T. 
 

Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på T. 

 
Det är solklart – Sue Townsend! Underbara Sue Townsend, som tyvärr dog alldeles för tidigt för några år sedan. Jag har läst nästan allt hon har skrivit – Ghost Children har jag ännu inte kommit mig för att plocka upp (men nu, exakt i detta ögonblick håller jag på att ladda ner den), och pjäserna har jag inte heller läst – men alla romaner, om Adrian Mole, om Coventry, om kungafamiljen som blir avsatt och flyttad till ett council estate i Leicester (eller något), och om premiärministern som åker på semester runtom i Storbritannien med sin livvakt för att ta reda på vad folket egentligen tycker om honom. Helt underbara, allihop. 
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på T vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 
 
Jag tycker väldigt mycket om Emma Thompson. Hon är fantastisk i allt hon gör – min favoritroll med henne är nog ändå hennes Beatrice i dåvarande maken Kenneth Branaghs filmatisering av Shakespeares underbara Mycket väsen för ingenting – jag minns att vi såg den i högstadiet och jag föll pladask. Men hennes Karen i Love Actually och Professor Trelawney i Harry Potter-filmerna går ju inte heller av för hackor. Hon är underbar. 
 
Vilken kulturell kvinna på T har följt dig länge? 
 
Tori Amos har varit en favorit i närmare tjugo år. Jag lyssnar inte så mycket på henne för tillfället, men kommer alltid tillbaks till henne. 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på T har du ännu inte utforskat? 
 
Jag har inte läst något av Toni Morrison. Vilket känns helt tokigt! Alla vuxna läste henne i slutet på 80-talet, sådär, men då var jag för liten och sedan vet jag inte vad som hände. Men jag ska. Naturligtvis ska jag! 

2016: 29 – Can’t and won’t av Lydia Davis

 
Detta var senaste boken i den eminenta Facebook-bokcirkeln Kulturkollo läser – om du inte redan är med är det dags att haka på! Nu läser vi Northanger Abbey av Jane Austen. Jag läste den på universitetet, i Development of the English Novel – min första Austen, och hittils enda i ärlighetens namn – det ska bli roligt att diskutera den igen, för det är ju trots allt elva-tolv år sedan sist. Gud, så tiden går. 
 
Lydia Davis är en ny bekantskap för mig. Jag har hört talas om henne förut, men inte läst något. Jag vill ju gärna bli bättre på noveller, så jag hängde på denna gången också. 
Och det var en ojämn upplevelse. 
 
Vissa av dessa berättelserna – ja, man kan inte riktigt kalla allt för noveller, då det mest handlar om berättelser, och betraktelser, och lite adaptationer från Flaubert och sånt. Och fantastiska one-liners! 
 
 
Men vissa berättelser skummade jag, om ens det. Allt var nämligen inte riktigt min grej – jag gillade nog de riktigt korta allra bäst. Vissa bitar är fantastiskt roliga, och det var allt som allt en positiv läsupplevelse – men kanske inte så fantastisk som jag hade trott, efter att ha läst vad andra tyckte. Men – bra. Så! 

2016: 28 – Möss och människor av John Steinbeck

Jag tror att jag har läst Vredens druvor en gång i tiden – men det var längesen. Annars är Steinbeck nytt territorium för mig. Vi läste visserligen om honom på universitetet, men vi kom aldrig till någon av hans romaner. 
 
Möss och människor lyssnade jag på som ljudbok, inläst av Helge Skoog. Så bra. Jag vill alltid lyssna på Helge. Tänk om man kunde få välja uppläsare på ljudböckerna, som man kan på sådana där GPS-grejer i bilen! Alla är ju inte så himla bra. Moa Gammel, till exempel, som läste Försoningen – det drog ner min ”läsupplevelse” med många taggar. 
 
Hur som helst. Möss och människor är ju en riktig klassiker, och den får därför agera punkt 14 i Bokutmaningen 2016. Den omnämns ju i hur mycket (amerikansk) populärkultur som helst, dessutom – så fort någon är lite väl kärvänlig, särskilt mot djur, blir hen ju lätt dubbad en ”Lennie”. 
 
Vi följer två män, George och Lennie, som är lantbruksarbetare och försörjer sig genom att gå runt på olika gårdar och ta kortare arbeten där det finns. Lennie är förståndshandikappad, men tas väl om hand av George och är duktig på att ta i – han är nämligen råstark. Och väldigt förtjust i att smeka mjuka saker. Som klänningen på en av gårdsägarnas fruar – de får ganska snart gå ifrån det arbetet. 
 
De tar plats på en ny gård, där de träffar nya vänner – och fiender. Och ännu en fru med mjukt hår… 
 
Ja – det är en rafflande men vacker historia, om vänskap och barmhärtighet. Isolering, kärlek och kanske den mycket raserade amerikanska drömmen. Utmärkt. Det är inte svårt att förstå varför den blivit en klassiker, och jag vill gärna läsa mer Steinbeck framöver. Läs den, hörni – den är dessutom kort och mycket lättläst – eller lättlyssnad. 

Fredag – vi har väntat på dig!

 
Ja, det är fredag! Jag flexade ut tidigt, är inne på tredje avsnittet av The Affair (just nu på säsong 2, avsnitt 8 – vilken serie alltså!), har en rostbiff i ugnen med fem sorters peppar, dragon och dijon och om en dryg timme kan jag parkera mig framför finalen av På Spåret!
 
Jag är inte riktigt kry, tyvärr, så kvällens planer att äta middag med S fick bli en annan gång. Jag vet inte vad det är, men jag har haft ont i luftrören i ett par dagar och har av och till ont i kroppen, huvudet och ögonen, och igår när jag gick och lade mig frös jag värre än jag någonsin gjort, tror jag. Skumt. Det är mycket bättre nu, men det blir ändå en lugn helg. Och det ska bli jätteskönt. Det har varit en väldigt hektisk jobbvecka och jag har längtat efter… tystnad, typ. Lite lugn och ro. Och förhoppningsvis att få sova ut, också 🙂 
 
Det ligger 11 utkast i mappen i bloggen – hoppas förstås hinna ikapp lite grann på det planet med! 
 
Vem hejar ni på ikväll? För mig är det naturligtvis Elisabeth och min blivande make. Jag gillar Skolverket-Anna, men jag kan liksom inte acceptera att en kristdemokrat vinner På Spåret… 

Tematrio: Feminism i ord och bild

 
Ännu är det en månad till kvinnodagen, men Lyran har fått feeling och därför är veckans tema som följer: Berätta om tre bra texter med feministisk vinkel!
   

   

 
Den ökända historien om Frankie Landau-Banks av E Lockhart är utmärkt feminism på ett plan som är enkelt att greppa. Det är dessutom en strålande berättelse i sig. 
 
Egalias döttrar av Gerd Brantenberg är en av de roligaste böcker som finns. Med ett klart och tydligt budskap, såklart. 
 
Och Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen… ja, vad ska man säga? Fantastisk lyrisk roman som skär i hjärtat. På ett liksom bra sätt. 
 
Tack Hanna på Feministbiblioteket för Feministisk kanon! Den kan man läsa både en och tre gånger.