Smakebit på søndag, 14/02-2016 – Den gudomliga Gudrun av Elinor Fredriksson

 
Veckans Smakebit kommer från en ny bok och författare för mig – Den gudomliga Gudrun av Elinor Fredriksson. 
 
Såhär skriver Hoi Förlag på baksidan: 

”Gudrun har bestämt sig. Hon ska göra gott!

Här ska bringas ordning i världen och hon räknar sig som utvald för uppdraget. Alla tar dock inte tacksamt emot hennes tjänst och Gudrun bidrar själv till en hel del tilltrasslade situationer. Tidvis blir det svårt att skilja på rätt och orätt, vän eller ovän.

Det gäller att börja i liten skala och i väntan på att bli en stor visionär städar hon skolan och till hjälp tar hon kökspersonalen och vännerna Annica, Anders och Herren.

Världen behöver godhet, så enkelt är det bara. Varför krångla till det?” 

Smakebiten kommer ifrån allra första början av kapitel 1. 

 
 
 

”Det var idag det gällde. Idag och inte nästa dag eller i övermorgon. Hon tog sig för pannan. Torr. Bra, då har jag ingen feber. Hon kände på magen. Lugn. Blicken var stadig och hon gick fram till spegeln. Gapade. Munnen helt okej. Vad fattas? Näsan, hon lutade huvudet bakåt, såg tunna näshår i öppningarna. Allt okej, inga kusar i sikte. Inspektionen var snart klar. Nu var hon redo. 

Hon såg på klockan. Tiden var inne.”  

 
 Ur Den gudomliga Gudrun av Elinor Fredriksson, Hoi Förlag: 2013
 
 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 

Sjukstugesöndag – nej, det är inte så farligt

Nej – det blir ingen Borta med vinden för mig idag. Jag känner mig för dålig för att ge mig ut i kyla och snö. Och som jag skrev i ett mail förut – tanken på att ge mig iväg var värre än tanken på att missa det. Och biljetten kunde jag sälja. Så. Det känns som rätt val, ändå. 
 
Vaknade till (inte av) ett sms från mamma imorse med uppmaning att titta bakom en fåtölj och där stod en presentpåse med denna vackra kofta i Alla Hjärtans-present! (Själv glömde jag naturligtvis att skicka med dem något i mina feberångor.) 
 
 
Den är mycket mer elektriskt blå än vad den ser ut att vara på bilden. Supersnygg, verkligen, kommer att bli finemang till vita spetsklänningen som jag köpt till Resan – om två veckor ligger jag där! Eller sitter kanske och äter lunch. Eller simmar eller sover middag eller läser Stephanie Perkins. Vem vet? Det är inte intressant. Skönt ska det bli, i alla fall. 
 
Men – nu ska det i alla fall bli lunch här, i ett vintrigt och vackert Göteborg som klarar sig bra utan min medverkan idag. Ett avsnitt Gilmore Girls eller kanske The Affair till det, och sedan ska jag gå och lägga mig och försöka sova en stund. Denna förkylning har två stora behov – vatten och sömn. Igår hittade jag äntligen ett par Ipren vid femtiden, somnade och sov till… halv elva. Herregud! Gick upp och åt lite, såg en film och somnade sedan vid ett och sov så gott till typ 8:30. Med några kortare vakenpauser för att hälla i mig en halvliter vatten åt gången. Ja, något är det i systemet. 
 
Hur som helst kunde det vara värre. Känner mig inte så febrig idag, utan mer ont i bihålorna och luftrören. Och det kan jag faktiskt leva med – men att sitta och nysa, snörvla och hosta på en biograf i fyra timmar… nä. Inte schysst mot varken andra eller mig själv, faktiskt. 

 
   

 
 
Helgens mest produktiva förutom bloggande – nagellackning. Visst är det snyggt? Högra bilden skulle naturligtvis vara åt andra hållet, men orka… 

Bokbloggsjerka 12-15 februari – Inspiration för barn

 

 
Veckans fråga i bokbloggsjerkan lyder: 
 
Lottens bokblogg skulle vilja veta hur du tror att man kan inspirera barnens läsande. Har du några goda exempel?
 
Precis när jag satt och funderade på detta tidigare idag ramlade jag över denna underbara sida, med tips på hur man kan skapa små läsmyshörnor åt barn – vilket jag verkligen tror kan vara inspirerande till läsning! Jag menar: 
 
 
Mer konkret tror jag helt enkelt – all läsning är bra läsning. Serietidningar eller interaktiva e-böcker spelar ingen roll – så länge barn läser är det bra! Ingen läsning ska anses bättre eller sämre än någon annan – om det är något som är icke-inspirerande för mig, i alla fall, är om någon insinuerar att någon form av läsning är skräp. Även om jag själv har starka åsikter försöker jag att inte nödvändigtvis säga något om det, om jag inte är tillfrågad. 
 
((Till exempel har jag ju inte varken gömt eller eldat upp de där böckerna ur Fifty shades-serien som ligger i bokhyllan på jobbet…!))

2016: 33 – Me and Earl and the dying girl av Jesse Andrews

Det första jag ska säga är att detta inte är en ny The fault in our stars / Förr eller senare exploderar jag. Visst handlar den om tonåringar och cancer, och visst är den skriven av en amerikansk man, men det är nog egentligen de enda gemensamma beröringspunkterna värda att nämna. 
 
Ja. Och så att båda är utmärkta, då. 
 
Greg Gaines går sista året på high school. Han passar inte riktigt in någonstans, men är inte direkt utstött heller. Han pratar liksom lite med alla. Men mest med Earl, förstås. Earl kommer från en helt annan bakgrund än Greg – Gregs föräldrar är akademiker och han har en ganska vanlig hemmiljö – Earls familj är trasig och fattig. Men de blev kompisar ändå, för längesen, och har ägnat sig åt att göra mer eller mindre förfärliga filmer tillsammans i många år. 
 
En dag berättar Gregs mamma att hans gamla barndomsvän från yiddish-skolan, Rachel, har fått leukemi. Hon tycker att han borde återuppväcka vänskapen med henne, för att pigga upp henne lite grann. Greg är inte supersugen – han blev bara kompis med Rachel från första början för att komma närmare hennes kompis Madison – men kan inte komma ur det och gör därför som hans mamma vill. 
 
Och de blir vänner. Och efter ett tag blir även Earl inblandad i vänskapen, och han går med på att visa Rachel hans och Gregs filmer – som de svurit att aldrig visa för någon. Men kanske är de inte så dåliga ändå – ur ren uppiggningssynpunkt. 
 
Och på den vägen är det. En fantastiskt rolig och sorglig bok om vänskap, passion, identitet och, på en icke-klyschig nivå, kärlek. 
 
Boken har blivit film, som vann dubbla priser på Sundance Film Festival, och jag tänkte försöka se den i helgen. Hoppas att den är lika underbar som boken. 

2016: 32 – Kära Liv och Caroline av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli

 
Jag ska inte bli så långrandig vad gäller denna – men det är alltså en samling av svar på läsarfrågor från Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli, ni vet tjejerna som gör den eminenta podden En varg söker sin podd? 
 
Allt behandlas – från smink till språk, från politik till relationer, till feminism till utseende. Jag älskade den, för den satte igång en massa bra tankar i mig som kanske inte hade kommit fram utan lite hjälp från dessa fantastiska kvinnor. 
 
Vill rekommendera varmt! Går att ha som en ”plocka-upp-när-man-har-lust-bok”, eller kanske att ha på toaletten (obs: det är inte något negativt – jag läser till och med när jag borstar tänderna, annars dör jag av tristess) – korta, innerliga, viktiga texter. Mycket bra. Och roligt formulerad, förstås. 
 
Lyssna förresten på podden också, när ni ändå är igång 🙂 

2016: 31 – Anna and the French Kiss av Stephanie Perkins

Jag vill bara säga på en gång – detta är en strålande YA-bok! Det är egentligen allt du behöver veta innan du ser till att läsa den. För det ska du göra! 
 
Filmälskaren Anna Oliphant vill helst gå kvar på sin high school i Atlanta, Georgia, med sin bästis Bridgette. Hon vill ha kvar sitt extrajobb på biografen där hete Toph också jobbar, han som kanske är hennes kille. Men hennes pappa – Den Store Författaren – har andra planer – hon ska minsann lära sig kultur, och det ska hon göra genom att gå ett år på SOAP – School of America i Paris. Anna har knappt rest tidigare och kan inte ett ord franska – hur ska detta gå? 
 
Anna är en underbar berättare. Hon är dråplig och har självdistans, men även känslosam och innerlig. Och en fin tjej – om än lite blyg och rädd för allt det nya. Men visst träffar hon folk! Bland annat Étienne St-Clair, brittisk-amerikanen som är tillsammans med Ellie, som gått ur high school men börjat på universitetet runt hörnet. Och Meredith i rummet bredvid, Rashmi och Josh… och till slut börjar det släppa, allt det där nya och farliga. Härliga beskrivningar av Paris, dessutom! Och lite aka-härlighet. 
 
Det är helt enkelt en underbar berättelse. Inte klyschig eller tjatig, inte melodramatisk (men tar ändå saker på allvar), rolig utan att vara flamsig… ja, jag tyckte så mycket om den! Och jag kommer att läsa de följande böckerna i serien – eller vad man ska kalla den, men jag tror att de hänger ihop – härnäst kommer Lola and the boy next door och sedan Isla and the happily ever after. Jag tror att vi redan hört talas om Isla, och jag har för mig att Lola är en granne till Anna i sin bok. Vi får se. 
 
Läs, mes petites! 

2016: 30 – Victoria ~ drottning med tiden av Herman Lindqvist

Jag lyssnade på denna i uppläsning av Herman himself och det var härlig lyssning vill jag lova. Jag tycker om att lyssna på hans röst, han är liksom förtroendeingivande på något sätt – och jag tror på att Victoria har läst boken innan den gavs ut, och så vidare. 
 
Den kom ut på våren före bröllopet med Daniel, och är en berättelse om Victorias liv so far, liksom. Men även om hennes förfäder och sådant som jag tycker är så oerhört intressant – den kungliga historian! 
 
Såklart även det privata – men berättat på ett känsligt och bra sätt. Jag gillade verkligen hur han skrivit om hennes problematik, både med ätstörningar och med dyslexin – hur hon fått behandling och hjälp och hur det blivit bättre (ätstörningarna) och lättare att hantera (dyslexin). 
 
Så – mycket bra. Man behöver inte vara smygrojalist för att gilla den, men det hjälper antagligen 😉 
 
Den är inte lång, men den är faktaspäckad och jättetrevlig. Fint! 

Tisdagsutmaningen – Hjältar och hjältinnor

 
Veckans tema på Kulturkollo är hjältar och hjältinnor, och Tisdagsutmaningen går förstås i samma spår. 
 
Berätta om en hjälte eller hjältinna du ser upp till.
Det finns oerhört många – men jag drabbades väldigt av filmen Suffragette som jag såg för några veckor sedan. Dessa kvinnor är våra hjältar! Inte bara dessa, såklart, men alla kvinnor (och några män) som har stridit för att vi ska ha det så bra som vi ändå har det idag – även om det naturligtvis kan förbättras oerhört mycket. 
 
Vilken var din första hjälte eller hjältinna? Kan det ha varit Bamse? Eller din mormor? Eller ridläraren? Stålmannen? Eller fröken i första klass??? Berätta!
Jag tror att jag hade massor av hjältar och hjältinnor när jag var liten, för jag hade i stort sett bara bra vuxna omkring mig. Men utöver föräldrar, far- och morföräldrar och annan släkt så var det nog min fröken på förskolan, Britta. Hon var nog allas hjältinna, inklusive föräldrarna. Vi fick göra massor av roliga och lärorika saker, vi åkte fiskebåt och fick snickra och rita våra egna mönster när vi skulle sy nallar och allt möjligt. Ibland klädde hon ut sig till en gammal fiskargumma och pratade som en öbo och sjöng Taubevisor med oss – och en gång kom Öbarna och sjöng för och med oss – sittande i en båt! Fiktiva hjälten var antagligen Duktiga Annika. Hon var inte mamma och pappas favorit, efter sisådär sjuhundrafjorton högläsningar, det kan jag lova! 🙂