Annas sommartips #8 – Res till St Ives!

 
Ja, det kanske inte är jätteförvånande att detta blir sommartipset nu, sista kvällen här. Jag säger bara – res hit! Här finns något för alla, stor som liten. Det är inte jättebilligt att bo här, men det behöver inte vara svindyrt heller – jag betalar knappa 4000:- för fem nätter med fantastisk frukost, på ett fyrstjärnigt guesthouse/bed and breakfast/hotell. Man kan hyra stugor eller lägenheter också, det blir dyrare men billigare om man är fler, förstås. 
 
Man tar sig hit med tåg från London, om man inte vill flyga till någon annan stad. Det går fint att åka tåg från Manchester, Birmingham eller de andra större flygplatserna också – jag vet att man kan flyga direkt till Manchester från Sverige, åtminstone. 
 
Tåget från London är enkelt – man åker från Paddington till St. Erth på Penzancetåget, och byter i St. Erth till ett mindre tåg, eller kanske rälsbuss. Bonus med St. Erth är det fantastiska lilla stationskaféet! Från St. Erth tar det tjugo minuter till St. Ives och vägen är helt otroligt vacker. 
 
Flyga till London vet ni ju hur man gör 🙂 Det kan funka att göra hela resan på en dag, särskilt om man flyger till Heathrow och tar tåget därifrån till Paddington, men det gäller förstås att ha timingen rätt. Och det är billigare att köpa tågbiljetter i god tid i det här landet – men de släpper inte biljetterna förrän tolv veckor innan avresedatum. Bra att komma ihåg. 
 
Läs gärna Charlottas fantastiska inlägg om detta – hon är experten som har guidat mig i mycket med min resa! 

Sista (hela) dagen i St Ives

Ja, jag är ju här till lunchdags imorgon – men nu är sista heldagen slut! Och om jag inte hade haft saker att göra hemma i Göteborg hade jag definitivt sett till att förlänga vistelsen, inget snack om saken. Men nu är det som det är, och St Ives lär stå kvar till nästa gång. 
 
 
 
 
Detta är Porthmeor Beach, surfarstranden där jag var igår också. Här är det uppehåll en stund, tack och lov. Något som tydligen är populärt här är att sätta upp tält och vindskydd på stranden – det har jag aldrig sett förut men visst har det en viss funktion. Men det verkar rätt jobbigt att sätta upp vindskydden om det, host, blåser… 
 
 
Krabbmacka! Så enkelt men så gott – krabba, isbergssallad och något i stil med citronmajonnäs. Jag hade tur som a) fick ett bord på terrassen och b) slapp regnet den stunden 🙂 
 
 
 
Lekte lite med Typorama. Ni som fattar, fattar. Ni som inte fattar, varsågoda! 😉 
 
 
Bonus: Jag hörde denna låten för första gången i Brighton för hundra år sedan. Eller fjorton, i alla fall. I flera år trodde jag att texten gick ”Everyday is like Sunday, everyday is suntan day” istället för ”silent and grey”. Så vet ni det! 
 
 
 
 
 
 
 
Jaha, där hängde sig blommorna upp och ner. Man kan inte vinna med blogg.se alltså! Hur som helst, promenad och cream tea när regnet kom. Jag tyckte att det var kul med de stickade/virkade bakverken – här är det eclairs, kakor och battenbergs – i Sverige är det dammsugare, kanelbullar och prinsessbakelser! Ett par av mina Facebookkompisar trodde dock att det var något helt annat än bakverk. Host. 
 
 
 

Från Smeaton’s Pier. Här hänger regnet i luften vill jag lova… det blev snabb förflyttning till The Rum & Crab Shack där det var jättelugnt mellan lunch- och middagsserveringen och jag kunde parkera mig i ett hörn vid fönstret med en Virgin Mojito följd av kaffe och till slut blev jag kvar till middag – en helt otroligt god hummersmörgås. Men. Skalbitar! Det är tur att jag har tåliga tänder och inga fyllningar för annars vet jag inte vad som hade rykt. Och då åt jag ändå fyllningen med gaffel till stor del. 

 
 
Nu ska ni få se – bilderna nedan är tagna med exakt 90 minutes mellanrum. Är det inte helt fantastiskt? Jag är SÅ fascinerad av tidvattnet! Läste just på lite grann om hur det är med tidvatten i Sverige – på västkusten har vi mellan 5 och 10 cm, vanligtvis.Någon enstaka gång, vid springflod, kan det vara 20 – 40 cm. 
 
 
 
En cool grej med St Ives, som är gemensamt med Hunnebo faktiskt, är det stora antalet hundar – som alla går i koppel och uppför sig. Jag har sett en lös hund här, av säkert ett tusental, och den var minst 75 år gammal. I människoår 😉 Dock hade jag faktiskt varit lite orolig för att gå med hund här med tanke på måsarna. 
 
En annan observation är att det är så vitt, vitt, vitt här. Jag har sett en indisk/pakistansk/bangladeshisk familj, idag såg jag udda nog en familj chassidiska judar där alla flickorna hade exakt likadana kläder vilket måste ha varit svårt (eller hemsytt) eftersom de skiftade i åldrar från kanske två till sexton), killen som har en sorts… alltingbutik på väg ner för kullen verkar vara från östra Medelhavet eller kanske Iran, och det bor/bodde en svart kille här på hotellet. Annars är nog bannemig varenda människa kritvit eller möjligen lite ljusrosa. 
 
PS: Charlotta länkade just till denna filmen, tidvatten på vintern 2015… herregud, så häftigt! 
 
 
Nu är jag i valet och kvalet mellan att packa klart, eller gå ut i trädgården och sätta mig tills det blir mörkt. Det är uppehåll nu och blir nog en fin solnedgång, och nog vore det skönt att sitta ute det sista och läsa klart andra boken om Roy Grace. Ja – så får det nog bli 🙂 

2016: 241 – Solviken av Annika Estassy

Jag läste Croissants till frukost förra året och tyckte att den var helt okej. Nu har flera av mina bokbloggarkollegor läst bok tre i serien, Alla dessa hemligheter och gillat den, och jag hörde en intervju med författaren i P4 Extra häromveckan – men ska jag läsa bok tre måste jag läsa bok ett först – jag insåg inte att det fanns en första bok när jag läste Croissants till frukost, som ni förstår. 

Nu hänger de inte ihop sådär våldsamt mycket – Gabriel, som är en av huvudpersonerna i Croissants till frukost, förekommer som en sorts birollskaraktär i Solviken. (Han är minst lika irriterande här som där.) 

Huvudperson här är i alla fall Marie, som jobbar på bokningsavdelningen på Stockholms Universitet och är ganska trött på det. Hon har ett långvarigt förhållande med en gift man som behandlar henne som skräp men som hon ändå verkar förlåta för allt, men när hon lägligt nog ärver sin fasters gamla sommarställe i Roslagen inser hon ganska fort att mannen inte tänker lämna sin fru, och bestämmer sig för att ta katten Sigge och flytta dit permanent. 

Den andra huvudpersonen är Niklas – fritidsledare och varannanveckapappa till en dotter som han har tillsammans med en fullständigt vansinnig neurotiker till kvinna, Ylva. Hon är inte speciellt intresserad av att släppa taget om honom utan presenterar honom fortfarande som sin man – bland annat för Marie, som hon träffar i egenskap av mäklare. 

Marie och Niklas vägar korsas konstant på olika osannolika vis, och man förstår ganska snabbt vad planen är för dem. Gäsp på den biten. 

Ett tag irriterade jag mig på alla bifigurer, men till slut gillade jag att de fanns och hade en funktion. Man blir vansinnig på flera av dem, och i ärlighetens namn blir man vansinnig på Marie också, men det är väl egentligen det som gör dem till bra karaktärer – de har ju äkta drag, så att säga. Jag sa detsamma om personerna i Croissants till frukost – det är ju att de är så jäkla jobbiga som egentligen gör dem bra. 

Jag är lite yngre än Marie, men nog kan jag känna igen mig i vissa delar av hennes fyrtioårskris. Den är bra beskriven, tycker jag. 

Ja, helt okej till slut. Vissa bitar var löjligt tråkiga, men sedan plockade den upp farten igen. Tre av fem. 

2016: 240 – En sekund i taget av Sofia Nordin

Jag behövde en bok till ”About a disease” i BOTNS-bingon. Funderade på Pestens tid av Stephen King, och Pesten av Albert Camus, men ingen av dem kändes sådär superlockande som semesterläsning. Men så behövde någon annan i gruppen ett förslag på ”Set during a plague” – och då tog jag också det tipset. Jag älskade ju Nordins Det händer nu och har funderat på denna ett tag trots att det inte riktigt är min genre – men nu blev det såhär ändå och vad jag är glad för det! 
 
Detta är första boken i en trilogi, och jag kommer självklart att läsa de andra två också. Man måste få veta vad det är som har hänt! 
 
Det börjar såhär: 
”Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig.

Det finns faktiskt ingen. Alla är döda.”

Ja, det verkar som om alla är döda. Mamma, pappa och lillebror Ludvig ligger döda uppe i lägenheten, efter att ha drabbats av en mystisk febersjukdom. Alla andra är också döda. Det är bara så det är. 

Hedvig gör det hon kan för att skaffa den mat och andra praktiska ting hon kan behöva för att överleva, tar cykeln och flyr ut i skogen. Flyr från de döda, faktiskt. Hon minns en 4H-gård som hon besökt med skolan, och tar sig dit. Lär sig att leva av det som finns, bäst det går. Det är lågmält, det är filosofiskt, det är otroligt spännande fast det är såpass lågmält – för varför fortsätta, när man inte har något kvar? 

Hedvigs liv har verkligen gått från en vanlig trettonårstillvaro till raka motsatsen över en natt, som det verkar. Otroligt intressanta premisser, såklart. 

Nästa bok i serien heter Spring så fort du kan och den tredje Som om jag vore fantastisk. Jag undrar så vad som kommer att hända – och hoppas att det inte är zombies… 

Fantastisk middag på The Black Rock

Jag har gått förbi The Black Rock flera gånger men tyckt att det såg väldigt dyrt och tjusigt ut därinne… men så i eftermiddag kom jag på att jag måste försöka boka något, det är ju ändå lördag, surfade lite och hittade både meny, som visserligen inte var billig men inte löjligt dyr heller – och onlinebokning. 
 
Det regnade när jag gick ner till stan och fortsatte så fram till, tja, alldeles nyss egentligen. Sådant där fint sommarregn som man nästan bara märker på glasögonen – fast man blir ganska blöt om man vistas i det någon längre tid. Det var fotboll på TV och därmed knökat nästan överallt, men jag hittade ett hörn på Wetherspoons där jag kunde dricka kaffe och San Pellegrino och läsa. Det blev mysigt det också. 
 
Restaurangen, då! Servitrisen var svensk – hon gissade sig till att jag också var det i och med namnet på bokningen. Supertrevlig tjej som hade hamnat här via Kanarieöarna. Och tänk – ägarinnan är också svensk! 
 
 
Till förrätt åt jag rostade päron med buffelmozzarella, basilika och rostade pinjenötter. Otroligt gott – så mycket smaker! Fläder i glaset, förstås… det börjar nästan bli löjligt 😉 
 
 
Till huvudrätt – havsforell med grapefrukts- och körvelsmör, serverat på en bädd av strandsläta – googla det! – blandat med vitt krabbkött. Alltså…! Så himla gott. Strandsläta, eller samphire, nämns i Kung Lear – ”Hangs one who gathers samphire – dreadful trade!” 
 
Kaffe på maten och sedan skjuts uppför backen med min favoritchaffis. Och nu är det läggdags – jag är helt slut och har, av någon anledning, en underlig värk i större delen av överkroppen. Kanske är jag spänd eller något, eller så är sängen lite för mjuk. 
 
Sov gott – ses imorgon! 

Pit stop i sällskapsrummet

Idag har jag hängt vid haaavet – tyvärr glömde jag att tömma telefonen på bilder så det gick inte att knäppa några. Typiskt – men ni har ju sett stranden ändå 🙂

Nu tillbaks på hotellet – har duschat bort sand och annat härligt, tömt den rackarns mobilen samt lyckats boka bord på en restaurang som ser hemskt trevlig ut till 20:30.

Sitter nu i sällskapsrummet och läser lite innan jag travar ner och tar mig något att dricka – fläder eller San Pellegrino, vad tror ni? 😉 förhoppningsvis hittar jag någonstans där jag kan läsa lite i lugn och ro, lördagskväll till trots!

Det känns tråkigt att åka härifrån på måndag, men samtidigt är det ju inte alls dumt att jag har en hel och en halv dag kvar. Samt nästan två dagar i London. Flera gamla kompisar har hört av sig och vill ses på dagen på tisdag så det kunde vara kul, får se hur jag kan pussla.

Ha en härlig lördagskväll – jag hoppas återkomma med en massa kul ikväll som kompensation 😉

Annas sommartips #8 – Kartor i perspektiv

 
Dagens sommartips är att kika in på denna ypperliga Buzzfeedsida och få lite perspektiv på hur felaktiga 2D-kartor är. Jätteintressant! 
 
När jag var liten fanns en världskarta i lägenheten i Hunnebo, där Sverige var väääldigt stort gentemot Madagaskar, som ju ska vara ganska exakt lika stort. Nu förstår jag varför! 
 

Lördag morgon i Cornwall

 
Alltså, dessa frukostar! Rökt lax i fjärilsvingeskivor, mjuka pocherade ägg och fullkornsbröd. En bra start på vad jag hoppas blir en bra dag! 
 
Sov dåligt så jag stressar inte nu på morgonen. Laddar elektroniska apparater och mina egna batterier 🙂 Ännu en gång var det strålande solsken när jag gick upp, nu mulet och lite disigt. Man får vara förberedd på allt. 
 
Middagen igår, på Porthminster Beach Café, var helt underbar. 
 
 
I trädgården innan avfärd. Jag är inte solbränd, parasollet är rosa 😉 
 
 
 
 
Fläderdrinkar, fläderdrinkar… vad ska jag göra utan dem? De tenderar att vara ganska lika varandra, flädersaft, mynta, lime och sodavatten eller i detta fallet lemonad. 
 
 
Det blev mörkt under middagen och jag satt på terrassen, så bilderna är inget vidare. Men detta är filéer av Sanktepersfisk, krabbfritters, asiatisk sallad, jasminris med kaffirlime (tror jag) och en spännande liten dipsås med ingefära, fisksås och chili. 
 
 
En variant på ”strawberries and cream” – jordgubbar i alla möjliga former – alltifrån färska till torkade till sorbetaktiga till täckta i sådant där pulver som bubblar i munnen… och en massa annat. Samt små portioner av olika sorters grädde, vispad, clotted… ja, jag vet inte alls. Mycket gott, i alla fall. 
 
 
Undrar du fortfarande vad en sanktepersfisk är? Nä, du kanske har googlat – men här är en bild i alla fall. De är inte vackra men de är goda! 😉 
 

Annas sommartips #7 – Mellan raderna med Jihde och Öhman

 
Det är fortfarande dag sju i min tidszon, så här kommer mitt sjunde sommartips – podcasten Mellan raderna med Jihde och Öhman. Det är Peppe från Bokhora och Karin Jihde, skribent och PR-proffs, som pratar om litteratur och lite annan kultur på ett lättsamt men samtidigt bildat och kunnigt sätt. Och med en stor skopa humor, icke att förglömma! Titlar på några av avsnitten är t.ex ”Är Peter Jihde en uteliggare?” (Karin är gift med Peter, ni förstår när ni lyssnar), ”Joona Linna är en hybrid”, ”En redig karelsk krigsuppfostran” och ”Grisar och kärlekskrig”. Ja, ni förstår. Såklart. 
 
Så gå in och lyssna, vad ni än gör. De poddar hela sommaren som jag förstått det och det är alltid lika roligt när man ser ett nytt avsnitt i appen!
 
((Jag har haft en fantastisk kväll med underbar mat, men nu måste jag faktiskt gå och lägga mig. Vi tar det imorgon, alltså :-))) 

Tredje dagen i St. Ives…

Ja, hemma och landar på hotellet ett slag igen. Ikväll äter jag inte middag förrän kl 21:30 och jag orkade inte hänga nere i ”stan” ända tills dess, och dessutom vill jag ha batteri i telefonen hela tiden för att kunna fotografera! Så är det ju skönt att få sitta i lite lugn och ro också, och dessutom tror jag att denna restaurangen är lite finare än de andra jag har varit på, så det kan nog vara idé att plocka fram finklänningen och läppglanset 😉 
 
Jag tog det lugnt i förmiddags som sagt. Kände mig inte riktigt på topp och behövde rensa huvudet lite grann. Det gjorde ingenting – jag har ju halva tiden kvar! Men det är ju typiskt semesterbeteende, man blir stressad om man inte gör något… vansinne. 
 
Men framåt lunchdags traskade jag ner, i alla fall! 
 
 
Detta ser ut som små inverterade löjtnantshjärtan – alltså att färgerna är tvärtom mot vanliga? Mycket söta. 
 
 
Det är haaaavet man ser bakom husen. Ser ut som en lite grufsig himmel, men icke. 
 
 
 
 
En hel häck med vad som ser ut som små bloddroppar. 
 
 
Detta är en alldeles vanlig standardhäck som jag inte kan säga vad den heter, men det är så fint att de andra blommorna tränger sig fram igenom. Hävdar sin plats, liksom. 
 
 
Palmerna slutar aldrig att förundra mig. Jag minns inte vem det var jag pratade med, men någon var det, som skrattade åt mig när jag sa att det finns palmer i södra England. Men det gör det! Inte kokospalmer då, det kanske var det hen trodde att jag syftade på. 
 
 
 
Ser ni vad jag menar med att ljuset på ”min” kyrkogård hela tiden är annorlunda? Idag var det en massa surfare på stranden nedanför, det blåste ganska ordentligt. 
 
 
 
 
Ebb. Kom ihåg de här bilderna en stund 🙂 
 
 
 
Varning för måsarna – ja, det behövs. De är vansinnigt tykna. Denne herren hade flera kompisar innan jag kom nära nog att knäppa kortet – de sitter verkligen på rad och vaktar i hopp om mat eller turistblod. Cicci varnade för dem och sa att de är lika stora som shetlandsponnyer – det är de kanske inte riktigt, men det är lite mutationsvarning på dem. Men trots allt gillar jag ju måsar. De är en stor del av min barndom. Hohoho. 
 
 
 
 
 
 
Sen lunch på Balcony Bar – från frukostmenyn, faktiskt. De serverar frukost till kl 16 😉 Rökt lax, avokado, pocherade ägg och cream cheese på rejält rustikt bröd. Detta och en Limonata (dessa drycker har verkligen slagit stort här, varenda bar har dem) kostade typ 75 svenska kronor. Inte illa – jag trodde nog att det skulle vara dyrare här med tanke på turismen, men de kanske inte behöver ha så höga priser. Fint isåfall. 
 
Titta även på dessa bilderna – ebb, ebb, ebb.
 
 
Räddade en bartenders sprillans nya iPhone 6 från en riskabel plats – damtoaletten, uppepå en toarullehållare – och fick en latte på maten som tack. Tänk – till och med kaffet är så närproducerat som det kan bli! Väldigt gott var det också. 
 
 
 
Folk spelade fotboll och hade sig i den våta sanden, det är så häftigt med tidvatten. Promenerade bortåt och det tog inte lång tid innan det såg ut såhär istället: 
 
 
 
 
 
 
Är det inte fräckt? Jag är så fascinerad av det, vi har ju inget tidvatten alls att tala om i Sverige. 
 
 
 
Måsarna var nöjda kan jag säga, det är ju bara att stå still och plocka krabborna i tången. Kanske slapp en stackars turist bli av med sin cornish pasty? 
 
Nu är det fredagskväll och jag ska försöka skjuta mindre roliga saker i huvudet åt sidan och njuta av helgen – jag är här till måndag lunch, ungefär. Det är några saker jag inte har gjort ännu som jag tänker göra – somligt beror på vädret förstås, som trippen till Seal Island. Sedan vill jag gärna smaka äkta Cornish cream tea såklart, och tillräckligt många har uppmanat mig att prova kornisk glass också. Det ska nog gå ner. Fyren som inspirerade Virginia Woolf vore förstås också rolig att se, kyrkan på toppen av kullen likaså, och jag är sugen på Fowey men det tar väldigt lång tid att åka dit – så kanske inte ändå. En tripp till Penzance om vädret är ofördelaktigt är dock en möjlighet. 
 
Men – ingen stress, ingen press, och så vidare!