Kustväder och fredagsfrukost

 
Kustväder, kära ni! De hotade med regn hela förmiddagen, solen strålade när jag gick upp, och när jag hade ätit frukost var det igenmulet igen. Haha. Nu är det smågrått och känns nästan lite åskigt. Jag måste ladda alla maskiner och sitter nu och chillar, lyssnar ikapp mig på poddar, laddar över bilder, skriver lite och sånt. För det är ju faktiskt om jag skrev igår – man måste inte härja hela tiden bara för att man är på semester. 
 
 
Cicci hade ”varnat” för den rökta laxen – när hon var här sist hade hon fått tjocka skivor som var lite läskiga. Men jag chansade (och bad om svamp för säkerhets skull) men laxen var gudomlig och fjärilsvingetunn. Smälte i munnen på riktigt – verkligen fin. Äggröran var också god men ändå inte riktigt sådär mjuk som jag vill ha den… äsch. Vilket i-landsproblem va? 
 
Önskar er en superfredag! 

Torsdag kväll i hamnen

 

Jag fick ingen bordsbokning förrän 20:45, vilket i stort är helt okej men jag blev så hungrig framåt 20:00! Satte mig i trädgården och myste ett tag med min bok – blev äntligen klar med Who do you love av Jennifer Weiner. Inte för att jag ville bli av med den, men jag ville verkligen få reda på vad som hände med Rachel och Andy! 

 
 
 
Kyrkogården har blivit mitt lilla stamställe! Ljuset är så annorlunda från stund till stund, det är härligt. Dessutom väldigt rofyllt att stanna till där en liten stund och samla tankarna. 
 
 
 

Fick ett fönsterbord på The Beach Restaurant, fast jag egentligen inte skulle ha fått det. Ingen blev gladare än jag! 

 
 

West Country-musslor i en sorts marinièresås. Helt gudomliga! Har aldrig ätit något liknande i musselväg, helt seriöst. Så… mjuka och fina utan att vara underkokta. 

 
 
Makrill med stjärten kvar! Koriander, lime- och chilismör och färskpotatis. Som efterklok hade jag hellre velat ha grönsaker, men det var riktigt gott ändå. 
 
Tog en taxi upp till hotellet efter restaurangbesöket, underbar West Country-chaufför som kallade mig ”my girl” och rekommenderade restauranger och båtresor till Seal Island 🙂 Det kanske kan bli på lördag om vädergudarna är med mig. 
 
Nu får det bli läggdags för min del! Jag är jättetrött. Många intryck och mycket i huvudet – imorgon ska jag nog ta det lite lugnt. Det ska regna på förmiddagen och då kan man ju faktiskt vara inne och läsa med gott samvete ett tag. Det är ju faktiskt semester, man måste inte springa runt precis hela tiden 🙂 

Andra dagen i St. Ives…

 

Jag lyckades fånga denna helt otroliga soluppgång vid fem imorse. Bilden gör den inte rättvisa – det var som om himlen brann. Jag försökte googla hur man ska göra med inställningarna för att ta en bra bild men insåg sedan att klockan var fem och jag borde skärpa mig och försöka somna om istället. 

 
Vaknade således tre timmar senare av… ösregn. Och vilket regn sedan, stoooora droppar som smattrade mot, tja, alla möjliga ytor. Men vad gör man? Man går och äter frukost, såklart. 
 
 
Den ser inte mycket ut för världen – av någon anledning fick jag för mig att jag inte ville ha vita bönor, vilket var en väldigt konstig idé för jag älskar vita bönor. Hur som helst. Fantastiskt gott, allt närproducerat och ekologiskt. Imorgon ska jag be om det pocherade ägget lösare dock, har aldrig varit med om hårdpocherat tidigare. Det var i och för sig hemskt gott ändå, men jag tycker att det ska rinna… mycket bra kaffe i cafetière också, och en buffé med olika juicer, frukt, småyoghurtar och sådant. Jättetrevligt! Man kan få äggröra och rökt lax också, det ska jag nog prova imorgon. 
 
 
Bytte ut min Lisa Jewell mot en Fern Britton i hotellets… hall, kanske man kan säga? Det är inte direkt någon foajé utan den leder rakt in i sällskapsrummet och matsalen. Har alltid gillat Fern, men det är tveksamt om jag kommer att hinna läsa den och jag tror inte att jag orkar släpa den härifrån. Men jag har ju flera dagar på mig. 
 
Det satt en svensk – skånsk, till och med – familj vid ett av de andra borden vid frukosten förresten. Jag tjuvlyssnade naturligtvis när de pratade med servitören – eller ägaren, tror jag – och de har visst flyttat till London på vinst och förlust, barnen går i Svenska Skolan. Ändå ganska coolt att göra det när man är 40+ tycker jag! De flesta är ju hälften så gamla. Man får väl gissa på att föräldrarna, eller åtminstone en av dem, har ett välbetalt yrke. 
 
 
 
 

Väntade ut det värsta regnet innan jag traskade ner i jakt på Barbara Hepworth-muséet. Här är ”min” kyrkogård i dagsljus – visst ser det ut som en introsekvens till någon brittisk deckarserie? Det finns väl ingen som utspelar sig här, men det skulle kunna ligga något lik där bakom en sten. Strax efter detta sprang jag på en polis som gick och tittade in i en massa pubfönster, jag hoppades nästan att han skulle behöva ”ställa några frågor” om något intressant. Fast jag hade ju inte sett något… utom en sorts trafikkaos där en buss och tio-tolv bilar fick backa uppför en skitbrant backe. En enkelriktad sådan. Det var skojigt. 

 
Trafiken här är kaotisk i största allmänhet. Nästan alla gator är enkelriktade, de flesta otroligt smala och det är en enda labyrint med branta backar, gågator och mer trafikerade gator. Folk går mitt i vägen överallt och ja, jag är glad att jag inte behöver köra. 
 
Jag blev hänvisad av en snäll man på Boots till en rolig liten järnaffär, där de tydligen skulle ha adaptern jag behövde. Det satt en gubbe därinne och… jag vet inte vad han gjorde, något praktiskt i alla fall, och jajamensan, han fixade en adapter för £3.50. Så nu kan jag använda datorn resten av resan vilket känns skönt. 
 
Gick såklart till Cath Kidston också och fyndade mig en portmonnä och en fickspegel att ha i portmonnän. Var på British Heart Foundation också för att köpa den där boken jag spanade in igår kväll – den var väck! Jag tyckte ju att jag var där så tidigt. Men men, nya tag. Regnet kom åter och jag var kissnödig och behövde wi-fi – tack och lov för Wetherspoons som trollade fram alla tre saker man behöver när man är ute hela dagen – kaffe, kisseria och uppkoppling.  
 

 
 
Fin liten… speceriaffär, kanske man kan kalla det? Strax efter denna såg jag en blomsteraffär som hade utökat utbudet till att inkludera några honungsmeloner och ett par korgar nektariner. Så otroligt charmigt! 
 
Regnet försvann och puben blev full av barnfamiljer så jag gick ut igen. Man kan gå omkring på kullerstenarna och bara vara, det är ljuvligt. Och inte ens jag som saknar lokalsinne behöver vara särskilt rädd för att gå vilse. Förr eller senare får man syn på Atlanten någonstans i fjärran och då är det bara att knata ditåt 🙂 lite som i Hunnebo. Ner kommer man alltid 😉 
 
Jag hittade inte det där muséet, som ni kanske förstår, och inser nu i efterhand att det nog var för att det finns… två stycken. Får jobba vidare på det där imorgon. 
 
 
 

Lambeth Walk! Kan meddela att ruttnande tång luktar ungefär likt hur vackert det än är omkring den 😉 

 
 
 
 
 
Charlotta hade tipsat om Blas Burgerworks så jag gick dit för att äta en sen lunch. Kornisk biff med kornisk mögelost och korniskt bröd och kornisk fläderläsk… ja, ni fattar. Superhärlig stämning, bra musik och fantastisk personal. Servitrisen hade bott i Gällivare! Tänk, av alla ställen att hamna på när man är från Cornwall – Gällivare. Hon var glad att ha kommit därifrån, men gillade Göteborg 🙂 (Hon kände väl igen Swedbank på mitt kontokort.) 
 
Sedan gick jag omkring lite till – som man gör – köpte min favoritmascara som jag helt hade glömt bort, och en tub Nivea Soft då mina eksem har flippat ur totalt och mina skrapsår från fotstukningen likaså. Spanade på måsar, scoutade lite restauranger för middagen, kollade bioföreställningarna… ja, bara var. Man kan behöva det ibland. 
 
Till slut pep jag in på Cancer Research UK – engelsmännen är fantastiska på charity shops, alltså second hand-butiker för välgörenhetsorganisationer – och vad hittade jag väl där om inte Den lilla bokhandeln i Paris, som jag har letat efter över hela Göteborg! Firade detta fynd med en mocktail på Rum and Crab Shack, som Cicci talat sig varm om. 
 
Det blev lustigt för jag bad den turkoshårige bartendern att göra mig en ”virgin cocktail”, för det var så killen på Balcony Bar kallade dem igår, snarare än mocktail, så jag tänkte att jag går med flowet. Han började svamla om någonting jag kunde få för bara £5 under den närmsta timmen och pekade på en tavla där jag bara kunde se alkoholhaltiga alternativ och så vidare, men jag uppfattade ju ”lime” och ”mynta”. Undrade försiktigt om det var upptoppat med soda, då? Nää, med Prosecco! sa han. Det visade sig att han bara hörde ”gin” när jag sa ”virgin” och därför gav mig olika alternativ på gindrinkar! 😀 Sjukt trevlig kille för övrigt, han gjorde någon sorts virgin mojito med någon sorts bitters i – supergott. Det var ganska lugnt så jag fick ett fönsterbord där jag satt och hade det härligt en stund. 
 
 
 

Nu är jag tillbaks på hotellet en stund för att ladda mobilen – främst för att jag vill kunna ta kort, såklart – och vila fossingarna lite grann. Det blir många kilometer på kullersten – jag är tacksam för mina fantastiskt sköna skor! 

 
Åter lite senare, förhoppningsvis med ännu fler berättelser och vackra bilder. Nu skiner solen och det kan nog bli en riktigt vacker sommarkväll! 

Annas sommartips #6 – San Pellegrino

Vill du ha något läskande att dricka, som inte är så sött, inte innehåller alkohol men ändå känns lite festligt?

San Pellegrinos läsk är nästa stopp! Jag drack den för första gången på en pizzeria i Canterbury – då citronvarianten – och köpte genast hem ett helt flak. Perfekt att bjuda på också, i ett vackert glas (som detta) med en skiva frukt istället för direkt ur burken är det ju rena fröjden för ögat.

Hittills har jag kommit över citron, apelsin och blodapelsin – det är den jag dricker nu – och grapefrukt, i Danmark. Men det finns säkert fler sorter.

Den ädla drycken finns att tillgå på lite olika ställen, jag tror att TGR har den till ett rimligt pris. För jag lovar – när du har provat vill du inte vara utan!

San Pellegrino är ju känt som mineralvatten, och detta är just deras mineralvatten smaksatt med råsaft. 20% är fruktjuice och läser jag deklarationen rätt är den dessutom fri från e-nummer – färgen kommer förutom från blodapelsiner från paprika!

Annas sommartips #5 – Flickorna i parken av Lisa Jewell

Ett kort tips idag – jag köpte denna på min förra Englandstripp men har läst den först igår och idag.

Jag har följt Lisa Jewell länge och är verkligen imponerad av hur hon har utvecklats som författare. De tidiga böckerna – Vince and Joy, Thirtynothing och Ralphs party är bra men de senare är oändligt mycket vassare. Och mörkare. Rekommenderat verkligen denna, som alltså heter Flickorna i parken på svenska, originaltitel är bara The Girls och i USA heter den The Girls in the Garden. Mycket bra.

Första kvällen i St Ives

Nu är jag tillbaks på mitt hotell. Eller pensionat, eller bed and breakfast? Vet inte. Fint är det i alla fall. Sitter i trädgården medan det fortfarande är ljust.

Upptäckte innan jag gick ut att min datorladdare inte riktigt funkar med adaptern. Konstigt. Sist jag var i London, i maj, gick det att trycka in den i uttaget ändå, men jag tror bara att det går med gamla uttag. Får trava in på Boots imorgon och se om de har någon. Det går ju bra såhär också, men jag skulle vilja kunna titta på saker på kvällen, som sagt. Men det ordnar sig. Det gör det väl alltid? (Säg ja.)

Fin – och tvärbrant – promenad ner till ”stan”. Ramlade rakt på en Cath Kidston-butik – med rea! Det lutar åt att jag får köpa till ett incheckat bagage på hemvägen…

Cocktailreceptet där skulle komma i nästa bildsjok men okej då – det var den som fick mig att gå in på The Balcony. Bad att få den alkoholfri och det fick jag såklart – för under £3! Tog en makrillburgare också, med chilisylt och ruccola. SÅ god – men ingen middag egentligen, snarare en liten smörgås.

Vilken utsikt va? St Ives Lifeboat lattjade i hamnen bland paddlare och optimistjollar 😀

Hittade en vrålgullig bokhandel – med Saltkråkan!

Och British Heart Foundation, dit jag lär återkomma imorgon för att köpa boken till HÖGER 😎

Letade upp en mataffär för att köpa med mig en flaska vatten att ha på rummet… men ville inte gå hem riktigt än. Dessutom var jag fortfarande hungrig! Hittade en fiskrestaurang med små tapasliknande krukor med skaldjur och annat 💕 Räkorna var totalt menlösa – varför kan de inte räkor här? Trodde det bara var i stan som de var sådär tråkiga men nej, här med. Krabban däremot var helt otrolig!

Fläderdrickan var också underbar, mycket lätt kolsyrad och lokalproducerad. Cappuccinon också den tiptop!

Sedan dags att traska hemåt – det är brant som sagt! Stannade till vid en bänk på kyrkogården för att läsa ut min bok och samla tankar och energi. Det är så vackert att man dånar.

Nu är det snart mörkt och klockan drar sig mot 22-tiden. Det har varit en dag av ytterligheter och jag är riktigt trött – men på ett ganska tillfredsställande sätt.

Frukostmenyn är inte av denna världen – ser fram emot att prova den rökta laxen, bland annat. Det lär bli mycket fisk här!

Vädret ska bli sådär – jag tror att jag ska gå till Barbara Hepworth-muséet direkt efter frukost och fix och sedan får vi se. Kanske går jag och ser Absolutely Fabulous på den lilla indiebion?

Framme i St. Ives!

Äntligen framme, efter en lång dags resande! Men det var en mestadels angenäm resa. Lite förvirring över sittplatsen då två äldre australiensare tyckte att de skulle sitta där jag satt och ja, platsen stämde på deras biljett men jag tror att de skulle med ett annat tåg. Förhoppningsvis hittade de någon som visade dem rätt, för de försvann till slut… 
 
Det var en hård natt i värmen kan man säga. Herregud! Jag hade en fläkt och den var förstås på hela natten, men den lät väldigt. Men vad gör man? Jag är glad att jag hade en dubbelsäng, åtminstone, för det blir lite bättre om man kan breda ut sig. Stack ut handen genom fönstret vid tretiden någonting och det var minst lika varmt som det hade varit under dagen. Tokigt. 
 
Men! Efter gårdagens inlägg slog jag förstås upp min tidning och hittade en väldigt rolig spalt av Hadley Freeman – ni vet, hon som skrev den underbara Life moves pretty fast? Hon skriver om stil och mode, och jag älskade detta: 
 
 
Det trendigaste man kan bära är alltså en Vardytröja. Jag tror jag står över… 
 
Promenerade ner till Hyde Park, eller om det är Kensington Gardens just där, och satte mig i skuggan med min bok en stund. Fullt av folk, både sådana som letade Pokémons och andra. Mysigt är det i alla fall, och jag slutar aldrig förundras över hur tyst det faktiskt är med tanke på att Bayswater Road brötar förbi på andra sidan häcken och staketet. 
 
 
 

Promenerade sedan upp till Paddington för att hämta de där biljetterna. Jag hade ju blivit lovad i telefon att det inte skulle vara några konstigheter, men jag var ändå väldigt stressad över det och tyckte att det var lika bra att få det gjort. Så. Varmt. Och Paddington runt klockan sex en vardag är ingen rolig upplevelse ändå. Men jag fick tag på lapparna i alla fall även om jag höll på att missa en (det stod ”3 part coupon” på en lapp och då tar man ju det som att det ska vara tre stycken – men det var fyra – som tur var gick jag tillbaks på en gång). Varm och stressad sökte jag mig således till ett ställe som alltid har lugn, ro och air conditioning – W H Smith. Och kom naturligtvis därifrån med två bokfynd. 

 
 
Sedan var jag i desperat behov av a) en toalett och b) lite wi-fi. Gick in på Caffè Nero som utlovade båda och hade nada. Så irriterande? De hade dock den omständligaste baristan jag någonsin varit med om, det tog närmare en kvart att få en iced flat white. 
 
Sedan traskade jag upp genom smågatorna i Bayswater till Whiteleys, där jag jobbade under min första tid i London. Just centret ser likadant ut som förut och kommer väl alltid att göra – det är ett gammalt varuhus i stil med Harrod’s eller vad man vill, men är numera en galleria. De flesta butikerna var annorlunda – i ”min” gamla affär sålde man klockor och solglasögon – men H&M, där Linda jobbade, fanns kvar och såg likadant ut. Jag behövde ett par korta leggings – det blev två par och en klänning. 
 
Fantastiskt skön – jag har den på mig nu – och det är så himla bra med fickor. Kan nog tänka mig den i fler färger faktiskt. Den är inte riktigt så kort som den ser ut på bilden här, ska sägas. 
 
Till slut – en toalett på Costa, som låg där skivaffären låg förut. Det var den äckligaste toalett jag någonsin varit på, inräknat bajamajor på festivaler, men jag fick ju gjort det jag skulle… 
 
Efter det hoppade jag i en taxi. Började få förfärligt ont i fötterna efter närmare en mils promenad och det var fortfarande ruskigt varmt. Hittade en liten italienare nära hotellet, Taormina, med mycket trevlig stämning, troligen genuint italiensk dessutom. Det var dags att fylla på salthalten i kroppen och en Napoletana visste var den satt. Och 750 ml bubbelvatten också… 
 
 
Nu var klockan 21 och jag hade varit igång i sisådär 17 timmar, så tillbaks till hotellet. Längtade efter en ordentlig, sval dusch… hahaha! Det var stört omöjligt att få tryck i duschen om man önskade mer än 10 grader – så det blev en lång dusch med mycket varierande temperatur. Nej – jag rekommenderar inte Glendale Hyde Park Hotel. Bo inte där. 
 
Men sängen var skön, som sagt, och jag låg och läste Fyren mellan haven tills jag slocknade. Har haft den på listan både länge och väl, men så tipsade kusin F om den på Instagram häromdagen och då kunde jag inte låta bli. Mycket lovande hittills. 
 
Frukosten på hotellet var en intressant version av kontinental med flugor i osten och skinkan – jag nöjde mig alltså med rostat bröd och marmelad – men det var trevligt med en liten vinterträdgård så att man kunde sitta ute i skuggan. Kaffet var gott också… 
 
 
…men inte lika gott som McDonald’s. Deras är verkligen gott på riktigt – och till vettigt pris och med wifi. Hotellet tog £2.50 i timmen och det är knappast värt det. 
 
Tågresan var lång men ganska mysig, sista biten från St. Erth var så vacker att det värkte i tänderna, eller nåt. 
 
 
 

Jag var osäker på hur långt det var till hotellet – det ser ut att vara en bra bit på kartan, men det är ju så svårt att bedöma när man inte vet hur stor staden faktiskt är och prata inte med mig om skalor. Det kostade effektivt 50 pence att åka taxi – så inte så långt alls! Men jag fick vänta på taxin i någon halvtimme, typiskt slöseri med tid men vad gör det med vacker utsikt? 

 
Nu är jag alltså på hotellet. Laddar batterier – både mobilen och mina egna och har tvättat bort resdammet lite grann. Allt smink jag hade imorse har runnit av så jag ska piffa till mig lite, borsta håret kanske, packa en handväska och gå ner på stan en sväng. Födointaget idag har varit knapert: 
 
 
så jag är vrålhungrig. 
 
Har palmer utanför fönstret och till och med lite Atlanten om jag sträcker på mig – inte illa alls. Ska få en karta av den underbara kvinnan som förestår stället så jag får hoppas att jag hittar både dit och hem. Någon spelar Beautiful South. Det blir nog bra det här. 
 
PS: Man kan se säsong 5 av Barnmorskan i East End här… trevligt för mig som inte springer på barer på kvällarna 😉 DS