Annas sommartips #11 – Butternut squash

Dagens sena tips är inspirerad av den fantastiska middagen jag fick serverad av Vivi ikväll.

Hon hade gjort en gryta i ”slökokaren”, som jag gissar hade gått hela dagen – tomat, lök, kikärtor, grönsaksbuljong, tacokryddor och denna ljuvliga, underbara butternut squash. Så gott med lite extra chili och klibbris till.

Men man kan göra mycket annat med den – fantastisk soppa, till exempel, eller fylld och gratinerad. Underbart! Prova!

Podtips – Nemo möter en vän

Ja, jag vet vad ni tänker. Nemo Hedén blev känd genom skandalprogrammet Kungarna av Tylösand (om man inte räknar med hans framträdande som Paul McCartney i Småstjärnorna, då…) och som jag förstår det – har dock aldrig sett det – gjorde han väl inte direkt något intryck av att vara särskilt… vass. Det var väl mest dekadens där.

Efter det förstår jag även att han har gjort ett och annat med Jockiboi – som väl kanske inte heller är känd för intellekt och god smak – dock tror jag att han är ganska smart.

Hur som helst. Efter många svåra år har Nemo nu tagit sig ur både missbruk och annat och startat en podcast (jag är inte först på bollen, han har hållit på ett tag). Och den är så jäkla bra! Intervjuer med alla möjliga sorters människor i showbiz och media – nu senast Krister Henrikson – som utförs på ett riktigt, riktigt bra sätt. Det är både underhållande och djuplodande. Jag är imponerad som bara den och tycker absolut att ni ska ge honom en chans också!

Tisdag i London

Varför känns det som 85, då? Haha. Jag promenerade ett tag, gick i affärer och svalkade sedan av mig på Starbucks.

Nu är jag också med i ”vi som fått fel namn på muggen”-klubben! Anna brukar inte vara så svårt, men i St Ives, på taxikontoret, blev jag både Emma och Alma innan jag fick bokstavera!

Åt en mycket trevlig lunch med en kär gammal vän i Bayswater 💘 Nu har hon gått tillbaks till kontoret för att fixa det sista, sedan ska vi åka hem till henne och så skjutsar hon mig till Vivi – de bor nära varann vilket var en skojig överraskning! Skönt att slippa släpa väskor ensam alltför långt. Och ja, jag har köpt till incheckat bagage till imorgon. Så mycket har jag inte handlat, men lite grann i bokväg och så vill jag kunna köpa lite saker på Superdrug/Boots som är flytande och större än 100ml. Så var det med det.

Har även kollat att flygbussar och vanliga bussar går som de ska väl i Göteborg imorgon. Det gör de! Brukar inte komma hem så sent.

Det är så skönt att jag ska bo hos V inatt – mindre meck (eller mindre mexikaner, sa telefonen) och skönt på andra vis också. Dessutom otroligt trevligt, såklart! Det var alldeles för längesen sist och jag tycker så mycket om henne 💗💗

Tillbaks i London – till slut!

Vi tar det här i ett litet bildinlägg. Jag är SÅ trött men måste vänta på att plattan laddar upp sig. Så…!  
 
 
Dagen började vackert, inte sant? 
 
 
Jag skrev om denna på Instagram och fick ett svar av författaren inom några minuter! Oerhört sympatiskt tycker jag. 
 
 

Färdkost! De där små kakbitarna är så käcka. 80 kalorier i en bit bara, och man blir rätt nöjd med ett par. 

 
 
Tåget från St. Erth blev försenat, vilket resulterade i att vi missade anslutningen i Plymouth och fick vänta där i en timme – och förlora platsbiljetterna. Men det ordnade sig. Och tack vare den timmen fick jag i mig en kopp ordentligt kaffe från en Costa Express-maskin på SPAR. Gillar de här stationerna som bara ligger lite mitt i allting, i St Ives ligger stationen typ på stranden, i Plymouth mitt ute bland lite olika fält, sådär. 
 
 
Hej, Booking.com! Du kan hålla käften. 😉 
 
 
Alchemy Cars. Låter väl trovärdigt och bra? 
 
 
Ska jag gå genom hela jefvla tåget ska jag bannemig ha två kaffe för besväret! 😉 
 
   

 
Favoritiraniern hade fullt, så jag hittade ett trevligt litet turkiskt ställe mittemot istället. Gott! Hade bestämt mig för att inte äta meze, men så fick jag dem gratis. 
 
Nu är jag duschad och ganska redo för sängen. Imorgon blir första sovmorgonen på denna semestern, frukost är inte inkluderat på detta hotellet och jag har hört att den inte är värt de 85 kronorna de vill ha för den, så jag plockade upp ett par croissanter och iskaffe på Tesco istället, så kan jag sova länge istället. Eller bara ligga och dra mig! Utcheckning klockan 11. Alarm klockan… 10:50? 😉 

2016: 243 – Who do you love av Jennifer Weiner

First things first – jag älskar Jennifer Weiner! Och har så gjort sedan jag köpte hennes Good in bed och In her shoes i en av charity shopsen när jag jobbade på Golders Green Road, 2003 någon gång. Har sedan läst det jag har kommit över av henne, men hon har väl inte slagit sådär jättestort i Sverige även om jag tror att filmversionen av In her shoes, med Cameron Diaz och Toni Collette, var ganska uppskattad? 
 
(Personligen gillade jag inte den något särskilt, eftersom de bantade ner den präktiga systern till Toni Collette-storlek – en av de viktigaste bitarna av den karaktären är hur olik hon är sin syster, på alla sätt och vis, inklusive att hon inte är någon fotomodellskandidat.) 
 
Anyway. Nu var det några år sedan jag läste något av Weiner – jag ser när jag söker att jag läste om Good in bed någon gång 2013, men annars var det nog 2009 som jag läste en för mig ny bok. Underligt, för som sagt så tycker jag att hon är fantastiskt bra. 
 
Här får vi följa Rachel, som är född med hjärtfel och spenderar mycket tid i barndomen på olika sjukhus, och Andy som växer upp till hälften svart och till hälften vit med en ensamstående mamma som inte har det så fett. De träffas av en slump som barn på ett sjukhus när Rachel är inlagd och Andy har gjort sig illa, och Rachel berättar en historia för honom. Sedan skiljs de åt – Rachel skickas tillbaks till sin säng och Andy tillbaks till akutavdelningen. De tror att de aldrig kommer att ses igen. 
 
Rachel växer upp som en typiskt priviligierad ”judisk prinsessa” i en liten stad i Florida. Andy i Philadelphia, med sin ensamstående, fattiga mamma – allt han har är en exceptionell talang för löpning. Rachel och Andys vägar möts, slumpmässigt, om och om igen – under tre decennier är de tillsammans, ifrån varann, gifta, skilda, i Oregon, i Aten, i NYC… ja, det är en fantastisk historia. 
 
Som alltid med Weiner är det humoristiskt men samtidigt mörkt på sina ställen. Det är en väldigt vacker berättelse, som utmanar tankar och fördomar. Jag tyckte hemskt mycket om den. 

Glenn Hyséns podcast – Gôttänna

 
Ja, det är ju faktiskt så att Glenn Hysén har en podcast – tillsammans med någon som heter Micke Målarn, som jag inte kan påstå att jag känner till. Det är lite väl långa avsnitt kan jag tycka, och det är inte alltid sådär sjusärdeles intressanta gäster eller ämnen – men något som består och är konstant är introlåten. Bara för den blir jag glad när ett nytt avsnitt har kommit upp i Overcast! 
 
 

Den ÄR ju för fin. Och Sonya Hedenbratts röst är en av de bästa jag har hört i sin genre. Så himla bra! 

2016: 242 – Flickorna i parken av Lisa Jewell

 
Jag läste denna på engelska – The Girls heter den i UK, The Girls in the Garden i USA. Det är mycket girls denna våren, inte sant? Emma Clines The Girls är ju också en stor snackis, och så var det ju en till med girls som jag inte för mitt liv kan komma ihåg vad den heter nu som jag blivit rekommenderad att läsa från alla håll och kanter. 
 
Jag skrev lite grann om min relation till Lisa Jewell i recensionen av Fågelburen häromsistens, så jag behöver inte gå igenom det där igen. Sensmoralen är ju att jag är glad att hon, liksom Jenny Colgan till exempel, har mognat i sitt författarskap. Jag är imponerad! 
 
Flickorna i parken cirkulerar kring en gata med en ”crescent”, alltså en svängd gata mittemot, med en delad trädgård eller park emellan. Här är ett exempel på en sådan, jag valde en slumpmässig bara: 
 
 

Trädgården, eller parken, är vanligtvis endast till för boende på gatan, men det är lite olika hur det är med säkerheten. Jag har till exempel blivit inlåst i en sådan en gång utan att förstå att det var en privat trädgård som någon kom och låste utan att kolla om någon hade råkat vandra in av misstag. Det ordnade sig, men varken jag eller mitt sällskap kommer ihåg hur det gick till. 

 
Nåväl. Denna parken är barnens domän. Här kan föräldrarna låta dem leka fritt i Rosenträdgården, Djungeln och på den lilla lekplatsen. Här finns barn som vuxit upp i trädgården, och andra, nyinflyttade – som Pip och hennes syster Grace, som flyttat dit med sin nervösa mamma Clare. Pappan har inte flyttat med, vi förstår av Pips brev till honom att han befinner sig på någon form av sluten anstalt eller sjukhus, men det tar ett tag innan vi får reda på varför. 
 
Den andra flickfamiljen är Adele, hennes man och deras tre döttrar som är ”home schooled” och verkar i det närmast ferala. Passande nog har de namn efter träd. Och så är det Tyler, den arketypiska ledartjejen, och ett par andra barn. Alla i perfekt harmoni och symbios där ute i trädgården. Eller…? 
 
På midsommarafton hålls en stor fest i trädgården. Sent på kvällen, efter att ha fått stoppa sin mamma i säng, hittar Pip Grace i ett hörn av trädgården, svårt skadad och medvetslös. Vad är det som kan ha hänt? 
 
Detta utgör prologen till boken, och sedan får vi reda på vad som hänt innan festen. Och det är otroligt intressant – och spännande – att nysta i det hela. Jag förstod ganska tidigt vem det var som var ansvarig, men inte hur… och när jag läste epilogen förstod jag att det visste inte Jewell heller. Jag gillar att läsa sådana epiloger, där berättelsen verkligen vuxit fram även för skaparen av den. 

In for a treat!

Kolla, vad mycket tantrisk massage jag kan få ikväll! (Ska bo vid den röda pilen.) Nu känns det ju redan mycket bättre att åka härifrån! 😉

Nä, det känns faktiskt hemskt tråkigt. Men allting har en ände och jag kan åka tillbaks. Har förstått att nyår här är något alldeles i hästväg, så det kanske vore något att titta på i god tid!

Nu är jag i alla fall ihoppackad. Ska checka ut strax och taxin kommer om trekvart. Har några timmar innan tåget går så jag tänkte parkera mig på Wetherspoons – där kan jag ju få lunch i magen också innan avfärd, kommer inte fram förrän 19:30 ikväll och tågmat är sällan lockande. Eller prisvärd!

Idag åt jag förresten bacon till frukost. Är väl dags för avvänjning från den fantastiska maten från havet jag blivit bortskämd med!

Funderar nu på om det finns någonstans som man kan lämna in sin väska i London över dagen och natten imorgon. Det vore skönt att slippa släpa på allt hela dagen imorgon och på onsdag – jag behöver ju inte ha allting med mig till Vivi, ombyte, nattlinne och toalettsaker (nej, iPhone, inte toalettstolen!) får plats i min mindre väska. Jag vill helst inte gå på Primark med väska på hjul…!

Nej – nu får jag sätta fart. Förhoppningsvis kan jag blogga ikapp lite under väntan på Wetherspoons, jag har faktiskt läst en hel del som jag vill skriva om! Puss på er gullisar!

Annas sommartips #8 – Res till St Ives!

 
Ja, det kanske inte är jätteförvånande att detta blir sommartipset nu, sista kvällen här. Jag säger bara – res hit! Här finns något för alla, stor som liten. Det är inte jättebilligt att bo här, men det behöver inte vara svindyrt heller – jag betalar knappa 4000:- för fem nätter med fantastisk frukost, på ett fyrstjärnigt guesthouse/bed and breakfast/hotell. Man kan hyra stugor eller lägenheter också, det blir dyrare men billigare om man är fler, förstås. 
 
Man tar sig hit med tåg från London, om man inte vill flyga till någon annan stad. Det går fint att åka tåg från Manchester, Birmingham eller de andra större flygplatserna också – jag vet att man kan flyga direkt till Manchester från Sverige, åtminstone. 
 
Tåget från London är enkelt – man åker från Paddington till St. Erth på Penzancetåget, och byter i St. Erth till ett mindre tåg, eller kanske rälsbuss. Bonus med St. Erth är det fantastiska lilla stationskaféet! Från St. Erth tar det tjugo minuter till St. Ives och vägen är helt otroligt vacker. 
 
Flyga till London vet ni ju hur man gör 🙂 Det kan funka att göra hela resan på en dag, särskilt om man flyger till Heathrow och tar tåget därifrån till Paddington, men det gäller förstås att ha timingen rätt. Och det är billigare att köpa tågbiljetter i god tid i det här landet – men de släpper inte biljetterna förrän tolv veckor innan avresedatum. Bra att komma ihåg. 
 
Läs gärna Charlottas fantastiska inlägg om detta – hon är experten som har guidat mig i mycket med min resa!