Harry Potter and the Philosopher’s Stone av J K Rowling

 

 
Det är sisådär fjorton år sedan jag läste denna för första gången – just utgåvan ovan faktiskt, jag köpte den för 35p i en second hand-butik på Camden High Street eftersom jag redan då försökte åtminstone ge hajpade saker en chans, särskilt som en kompis tjatade på mig varenda gång vi sågs. 
 
Naturligtvis fastnade jag! Och jag har läst serien ett par gånger hela vägen igenom, ett par av böckerna flera gånger. 
Jag ska därför inte gå in på något djup här – det behövs inte eftersom jag är ganska övertygad om att ni som läser redan är så bekanta med Harry Potter som ni känner att ni vill vara. Men – Storytel har, för några veckor sedan, släppt ljudböckerna på engelska med Stephen Fry som inläsare. Jag lyssnade på den första och det är så otroligt bra! Hans röst, intonation, dialekter – det är helt fantastiskt. Missa inte detta! 
 
Sedan har förresten Storytel gjort egna nya svenska inspelningar som kommer snart-ish. Det är fortfarande hemligt vem som läst in dem, men de kommer säkert också att bli utmärkta. Men lyssna på Fry, vad du än gör, det är den bästa inläsning jag någonsin hört. 

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

 

 
Detta är senaste titeln som diskuteras i den fantastiska digitala bokcirkeln Kulturkollo läser! Jag läste Jag ska egentligen inte jobba här förra våren och tyckte att den var riktigt bra, denna är ännu bättre. 
 
Minna börjar närma sig fyrtio. Är gymnasielärare, tvåbarnsmor, hustru och Duktig Flicka. Det där sista blir hennes fall. Som så ofta är fallet. Första delen av boken handlar just om det där livspusslet, där hon inte bara ska vara en god mor och fru utan även cykla överallt, träna, vara duktig på jobbet, laga rätt mat, sitta i dagiskommittéer och tusen andra saker. Det blir inte så bra, kan man säga. Minna kraschar fullständigt, på ett allvarligare sätt än de flesta som verkar fångas upp tidigare. Sammanbrottet är helt enkelt ett faktum. 
 
Andra delen handlar om rehabilitering och arbetsträning, nya bekantskaper och kanske om insikten om vad som verkligen, på riktigt är viktigt här i livet. 
 
Det är otroligt jobbigt att läsa, men så fantastiskt bra. Det är inte riktigt en sträckläsningsbok – det är nämligen så intensivt och plågsamt att åtminstone jag bara orkar en bit i taget. Men så välskrivet, så genomarbetat och så skarpsynt. Vi är många som är Duktiga Flickor, på gott och ont, och ibland är det otroligt svårt att få ordning på sina prioriteringar. Jag har inga barn att få skuldkänslor för, men kan bara tänka mig hur tufft det är när man redan känner att man inte orkar. Jag får ju skuldkänslor för mina krukväxter, liksom – tänk då hur det är med människor som man älskar mer än allt annat på jorden! 
 
Mycket gripande, alltså. Det är en vecka sedan jag läste ut den nu, och jag tänker fortfarande på den flera gånger om dagen. En vis man höll en föreläsning som jag lyssnade på för ett par år sedan om ”good enough”-tänket – jag försöker bära med mig det också och i kombination med att ha läst denna boken hoppas jag att jag kan kombinera tankarna såpass att jag kan vara lite mer klarsynt kring vad som är viktigt på riktigt. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Musselstranden av Marie Hermanson

                

   

   

 
Jag har redan skrivit om Musselstranden här på bloggen, två gånger till och med – här 2012 och här 2014. Därför ska jag inte lägga ut texten här igen, för det jag har skrivit står ju fast. 
 
Men vi cirklade den förra söndagen på läsretreatet, och då läste jag förstås om den för säkert femtonde gången. De allra flesta av oss hade läst den förut, för några var det första gången – det var så roligt att höra vad alla tycker! Vissa hade inte läst den sedan den kom ut då för nitton år sedan, andra hade den färskare i minnet. 
 
Vi landade på ett snittbetyg på 4,36, vilket får anses vara riktigt högt – särskilt för ett gäng personer som är vana att kommentera böcker och inte bara tänka ”den var bra” eller ”den var spännande”. 
 
Jag är övertygad om att det inte är sista gången jag läser den heller – jag älskar de bohuslänska miljöerna, jag älskar berättelsen om barnasomrarna såväl som Ulrikas vuxenliv – ja, det är en fantastiskt bra bok helt enkelt som jag fortsätter att rekommendera varmt! 
 
 
Andra som har skrivit om boken och cirklandet: Bibliotekskatten, Ugglan och boken, enligt O, Och dagarna går
 
Boken finns att köpa här och här! 

Rena mörkret, Lotta, Hejda dig, Lotta! och Full fart, Lotta av Merri Vik

       

 
Jag plöjer vidare genom Lottaserien! Hittills har arton böcker kommit ut som e-böcker på Storytel, detta är bok 13-15. Det brukar ta två kvällar att läsa en bok och det är ganska lagom sådär i arbetsveckorna! 
 
Rena mörkret Lotta är just en lite mörkare bok. Det går dåligt i skolan för stackars Lotta och hon inser att hon kommer att behöva spendera hela jullovet med att plugga matte med farbror Jesper igen. Men först ska det firas Lucia i skolan och när både första- och andrahandsvalet blir sjuka blir det såklart Lotta som får hoppa in, med en liten strömbrytare i handen till Luciakronan. Hur ska detta gå? Ja, det förstår ni nog själva 😉 

Hejda dig, Lotta! (som stavas som dej på omslaget ovan men det gillar jag inte) är den första Lottaboken jag läste! Mamma köpte den till mig, kanske till en namnsdag eller Alla Hjärtans dag eller något åt det hållet och jag bara älskade den! Som ni förstår, eftersom jag fortfarande håller på att läsa dem – skulle tro att detta var 1991 eller 1992. Jag måste ju ha läst den minst tjugo gånger redan, men den är fortfarande lika bra. Popmusiken har nått Lottas stad (boken kom ut 1965) och de populära Pantrarna ska spela på en gammal biograf. Lotta vinner en signerad gitarr i entrén och när ett skrikande fan rycker den ifrån henne springer hon efter – ner mot scenen, hoppande över bänkraderna. Naturligtvis hamnar hon och Giggi i tidningen dagen därpå. Det bildas musikförening i skolan också, men med fokus på lite annan sorts musik.

I Full fart, Lotta är det dags för Operation Dagsverke. Eftersom Lotta distraheras av annat finns det inte så många sysslor kvar för henne att välja på, och hon får bli barnvakt åt Kalle och Kajsa, fyra år i koppel. Hon blir även ansvarig för Biologi-Firres hibiscus i biologicum – en tålig blomma, sägs det, men när Lotta tror att den har fått löss kan inte ens den motstå hennes oömma behandling… 

De är underbara, allihopa – mer behöver jag inte säga! 🙂 

Rårakor med räkor och svamp

 
Jag gjorde rårakor igår, tror att det kan vara första gången någonsin! Raggmunk har jag gjort, men det är ju en helt annan sak. Rårakor verkar dock vara samma sak som rösti, jag har undrat hur det låg till med det förhållandet men googlade och recepten är ju identiska. 
 
Rårakor är alltså bara riven potatis, riven lök och kryddor. Ingen smet, inget mjöl, inga ägg. Riv potatisen, riv (eller finhacka) löken, krydda ordentligt, pressa ev. ur lite vätska och stek ganska länge på ganska låg värme i ganska mycket smör eller olja tills de är frasiga och får en vacker färg. Var inte rädd för att krydda ordentligt, de är dödligt tråkiga om de är dåligt salta. 
 
Räkorna är tyvärr varianten i lake – det var det bästa som Ica kunde uppbringa igår. Nja, frysta fanns men bara gigantiska påsar. Men nog skulle det ha varit roligare med färska! Lägg dem i en plastpåse, häll i frivillig citrussaft (jag tog citron och lime för det var det jag hade hemma, apelsin eller grapefrukt går bra). dragon, salt, peppar, chiliflingor och kanske hackad vitlök. Låt marineras i minst en timme. 
Svampen – detta är vanliga champinjoner – steker du i smöret efter rårakorna med en pressad vitlöksklyfta bara. 
 
Och ”såsen”? Ja, det är turkisk yoghurt, lite stenbitsrom och dill från frysen. 
 
Busenkelt alltihop, med andra ord, men en ganska lyxiga lördagsmiddag! Vill man inte ha räkor av olika skäl kan man bara ta något annat man gillar – rårakorna är ganska neutrala och välkomnar det mesta. 
 
Smaklig spis! 

Balladen om en bruten näsa av Arne Svingen

 

Tipset om denna kommer från En förbannad podd – den korta beskrivningen lät så himla härlig så jag letade upp den och läste den ganska hastigt och lustigt. Fastnade fullständigt för den underbare huvudpersonen! Bart, döpt efter Simpson, är 12 år och bor med sin gravt överviktiga och alkoholiserade mamma i en sorts soclägenhet i Oslo. Ja, det låter förskräckligt på en gång, men det är en otroligt optimistisk och fin bok. Hans mamma är på intet sätt elak eller farlig, det ska sägas på en gång. Hon har bara lite svårt att ta hand om sig. Och om Bart, men han klarar sig ganska bra ändå. 

 
I huset bor även Cheap Charlie, som kan få tag på vad som helst billigt, och Geir, som är heroinist och blir Barts vän. Mormor kommer förbi ibland, och då måste de ljuga om allt möjligt, såsom mammas fina jobb på telefonbolaget som förstås inte existerar. Men hon är snäll. 
 
Bart tror att hans mamma nog vill ha en lite tuffare son, så han tränar boxning. Han har bara inte börjat slå ännu. Men det han verkligen brinner för är att sjunga opera, något som han är fantastiskt duktig på men bara när ingen annan lyssnar. I skolan är han inte direkt utanför, men inte innanför heller. Det finns en schysst tjej i klassen, Ada – hon kan inte behålla en hemlighet men kanske kan hon bli Barts vän ändå? 
 
Det är oklyschigt, osentimentalt, hejdlöst roligt och faktiskt riktigt optimistiskt i slutet. Fantastisk ungdomsbok, jag älskar den. 
 
 
 
Andra som har skrivit om boken: JoL på Bokhora, Carolina läser, Annas bokblogg, Bokpratarna
 
Boken finns att köpa till exempel här och här! 

Smakebit på söndag, 12 februari 2017 – När djävulen kom till Bagarmossen av Anita Santesson

 
Det märks att det blir ljusare nu – och fort går det! I torsdags var jag ute och promenerade med en vän och upptäckte att det var helt ljust när klockan var 17. Idag var det helt ljust klockan 08. Det går framåt, förstås! Men ännu ligger snön i lite ostrukturerade drivor kring husen och nätterna är kalla. 
 
Veckans Smakebit kommer ur När djävulen kom till Bagarmossen av Anita Santesson, som är utgiven på Bucket List Books. Jag fick den för flera veckor sedan och har inte hunnit plocka upp den förrän nu, men jag började igår kväll och fortsatte när jag vaknade tidigt imorse och har redan kommit en bra bit. Gillar alltså skarpt! 
 
Boken handlar om Ylva, före detta akrobat och numera gymnasielärare i Stockholm som hela tiden kämpar för gymnasieungdomarna och för sina egna döttrar. Det är inte lätt – men en dag flyttar Djävulen in i grannlägenheten och erbjuder sin hjälp. Men det blir inte gratis! En modern Fausthistoria i magisk realism-kostym, kan man säga. Spännande, intressant och humoristiskt och med vass samhällskritik. 
 
 
”Mörkret var kompakt framför henne. Bara när hon kisade kunde hon urskilja trädstammarnas grå linjer. Hon visslade, men möttes av total tystnad. Framför henne tecknade gatlyktorna ett huggormsliknande mönster mot den slingrande mörka gångstigen. Ett prassel fick henne att vända om. 
 

‘Men ser man på, är det till att rasta lilla löptiken?’ sa Jezebel och klev fram ur skuggorna. 

 
‘Å, är det du’, sa Ylva. ‘Jag såg dig inte, blev nästan rädd.’ 
 
Jezebel log vänligt. ‘Har du sett min hund? Han ylade så förskräckligt, och nu har han sprungit bort för mig…’ 
 
I samma ögonblick kom Pajas struttande med svansen i vädret och grannhunden i hasorna. Han nosade henne intensivt i baken, och hon vred villigt på svansen.’ 
 
Ylva sprang fram och ryckte sin tik i halsbandet. Någonstans i bakhuvudet fanns ett svagt minne av att hundar var tvungna att fastna för att det skulle bli något, och om han inte fastnat än kanske skadan inte var skedd.’ 
 
‘Helvetet har inte brakat löst än, mattes älskling är tillbaka’, sa Jezebel och fångade in den gigantiska pudeln. ‘Nå, hur blir det Ylva?’ fortsatte hon. ‘Whiskey hos mig och sedan medborgargarde för att göra orten säker.’ 
 
‘Absolut’, sa Ylva. 
 
‘Har på känn att det kan bli kul i Folkets Hus. Om inte annat kanske det finns några snygga snutar där.’ 
 
Jezebel tryckte vänligt hennes arm. Det kändes tryggt och stödjande, som om en del av grannens strålglans föll på Ylva. En vacker, välklädd kvinna och en fetlagd före detta akrobat med gympabyxorna kletande mot den lätt svettiga kroppen. Så olika men ändå ett team.” 
 
Ur När djävulen kom till Bagarmossen av Anita Santesson, Bucket List Books: 2017 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 
 
Dagens största händelse blir träff med ena bokcirkeln. Tyvärr gillade jag inte alls boken, men det blir ju intressant ändå att höra vad de andra tyckte. Och så är det ju alltid trevligt att träffas! Vi har känt varann ett bra tag nu så vi pratar ju absolut inte bara om böcker. Så det blir kul! 
 
Annars tror jag att jag ska tvätta, läsa, blogga och dricka kaffe mest. Det räcker gott! 🙂 

Spring så fort du kan och Som om jag vore fantastisk av Sofia Nordin

 

 
Jag läste första boken i denna serien i somras, En minut i taget heter den (och jag har skrivit i den recensionen att det är en trilogi – visste inte att en fjärde del var på väg, men den har kommit ut nu i januari). Vi befinner oss alltså i ett Sverige efter att en febersjukdomsepidemi har tagit livet av nästan alla människor, som nu ligger döda där de råkade befinna sig när febern kom. I första boken följde vi Hedvig, som hittade en gammal 4H-gård att bo i, och efter ett tag kom en tjej till dit, Ella. I slutet på den träffar de på Ante, en kille som bor i en glänta i skogen. De bjuder med honom hem till gården. Läs inte vidare om du är rädd för ”lättare spoilers” – det blir svårt att skriva om böckerna annars. 
 
Det är Ante som berättar i Spring så fort du kan, om livet på gården när vintern kommer och om hur det blir svårare och svårare att få tag på det de behöver. Vattnet fryser i brunnen, de träffar på fler levande unga personer som de tar med sig och en dag på radion hör de någon som sänder från Umeå… eller, är det det de säger? Samtidigt slits han mellan tjejerna – den rationella och ordentliga Hedvig och den vilda, impulsiva Ella. När Hedvig blir sjuk blir det ännu svårare – kanske är det bara en vanlig förkylning, men det kan ju lika gärna vara något mycket värre… 
 
I Som om jag vore fantastisk är Ella berättare. Hon har gett sig av från gården tillsammans med Nora som de träffar i Spring så fort du kan, de är fast beslutna att ta sig till Umeå och träffa de andra levande som de nu vet finns där. Ella vill fira sin fjortonårsdag med ”en massa roliga människor”, och eftersom Nora kan köra bil så är det inte så besvärligt att resa långt. Det är ju bara det att det sitter lik i de flesta bilarna som måste flyttas på… och att det inte är helt ofarligt att slanga bensin heller. De hamnar i en stad där tre unga personer bor i en mormors lägenhet och livet blir ganska annorlunda gentemot livet på gården i skogen. 
 
Dystopier är inte min grej – egentligen. Dessa böckerna tycker jag hemskt mycket om! Det är så intressant, det där med att livet verkligen har förändrats drastiskt över en natt. Det måste dessutom ha varit otroligt kul att skriva böckerna och hitta på lösningar på problemen som uppstår när man inte längre har tillgång till saker som elektricitet och rinnande vatten! Det är riktigt spännande, välskrivet och med en viss skopa humor också. Jag gillar inte Ella speciellt mycket, hon är manipulativ och egoistisk – men samtidigt, människor förändras i pressade situationer och det är ju också ett berättargrepp. Vart ska man lägga sina sympatier egentligen? 
 
Jag ska läsa fjärde boken inom kort – jag måste ju få reda på vad som händer! En Instagramvän sa att den känns som ett avslut och det känns nog ganska skönt om det är så, faktiskt – det kan inte pågå hur länge som helst heller… 
 
 
Andra som har skrivit om Spring så fort du kan: Bläddra bläddra!, Boktajm, Pocketblogg, Fiktiviteter 
 
Köp den här eller här.
 
Andra som har skrivit om Som om jag vore fantastisk: Världens bästa bok, Sagan om sagorna, Bokomaten, Fiktiviteter
 
Köp den här eller här! 

E de kappsegling? Nä, de e lörda!

Ja, det är lördag och vad skönt det är! Jag känner mig lite ruggig och blev nästan hemskickad igår (men hade ändå tänkt gå hem tidigt) – lite snörvlig och frusen och så började ögonen rinna. Så jag travade hem till värmen! Det hjälper ju inte att det är så himla kallt på kontoret heller. 
 
 
Men frisk nog för traditionellt På Spåret-häng var jag ju. M kom över och vi fixade pastasallad och drack te och åt lite chips och godis. Lagom för en fredag, och jag somnade som en stock vid 23. Vaknade ganska utvilad vid kvart i sju, tog en dubbel dos ingefärsshots med kaffet och tänker nog mest stanna inomhus idag utöver en liten promenad till torget senare. 
 
 

Pocketkolboken av Jonas Hugoson landade hos mig igår – jag har ägt den i ett tidigare liv men den har väl försvunnit i någon flytt. Enkla, förhållandevis billiga recept med få ingredienser som går relativt snabbt. Som vanligt så följer jag sällan recept men älskar att läsa kokböcker för inspiration. Rårakorna ovan låter som något jag skulle kunna tänka mig till middag ikväll – om det blir med räkor vågar jag inte lova förrän jag har varit på Ica, men jag har aldrig lagat rårakor förut så det kan väl vara kul. 

 
Annars har jag tänkt läsa mycket idag, blogga ikapp lite och kanske äntligen se ikapp diverse streamad tv – jag har till exempel inte sett hela tredje säsongen av Skam, jag körde fast med The Affair och trots alla hyllningar på jobbet av Bonusfamiljen har jag inte sett det heller! Men först är det ju radiomorgon med Ring så spelar vi och Melodikrysset! 
 
Med vänlig hälsning, tant Anna, 84 sensomrar. 

Shopping på Rosa Express

En Instagramkompis lade upp en bild på en alldeles utsökt urtjusig klänning igår och vad gör man i det läget? Kastar sig på telefonen trots att man sitter lite inklämd med en påse full med plastbunkar. Såklart! 
 
Alltid säkrast att göra så när man misstänker att något kan sälja ut snabbt i butik – det tror jag nämligen att den kommer att göra! 
 
 
Samma nagellack – olika värme på fingrarna. Haha. Tror att jag satt och höll i telefonen med två fingrar invikta och två utanför helt enkelt. Rätt kul! 
 
 
Nya ingefärsshots – kokades innan jag målade klorna igår, det är alltså inte en tredje färg som framträder. Jag vågar vägra förkylningarna som slår sina lovar kring kontoret… och tror stenhårt på placebo!